Johannes Hopf: "Det gick galet snabbt i början"
Här följer en längre intervju med Hammarbys målvakt Johannes Hopf där han pratar om sin bakgrund, sina intressen och även hur han tänker kring framtiden.
Regnet droppar ner i en strid ström. Himlen är så där vidrigt gråtung men humöret mitt är ändå rätt bra. Dagen innan bjöds vi på en skön 3-0 seger hemma mot Trollhättan och nu ska jag strax möta upp Johannes Hopf för att göra en längre intervju.
Vi har bestämt träff på Gullmarsplan. Laget har haft träning och sen även en genomgång av gårdagens match. Vi smiter in på fiket i hörnet vid Gullmarsvägen och jag plockar fram min bandspelare. Återigen får jag be lite om ursäkt för att jag pinsamt nog kör med ett gammalt analogt tröskverk men jag och mitt digitala fickminne kommer inte alls överens. Framförallt inte när jag ska skriva rent efteråt. Då är det grymt praktiskt med den gamla hederliga varianten med band.
Johannes beställer en slät kopp nattsvart kaffe och passar på att häckla mig lite för att jag väljer "en mesig Latte".
Johannes, stämmer myten att målvakter är galna?
- Nä, säger Johannes efter en stunds funderande. Om man ska leta efter ett gemensamt personlighetsdrag hos de målvakter jag känner så är de snarare att vi är ganska lugna typer. Lugna och snälla. Det kanske är helt annorlunda om man kommer utomlands.
Hur är det er målvakter emellan då i en trupp. Är det hård konkurrens?
- I vintras var det kanske en tuffare konkurrenssituation. Nu, med tanke på att Rami gått skadad en längre tid, så sitter vi en lite annorlunda sits vilket gör att det är ännu lättare att stötta varandra hela vägen.
Ja, just nu är det rätt roligt att vara Johannes Hopf och spela fotboll va?
- Ja, det är riktigt kul.
Johannes Hopf föddes i juni 1987 och således precis fyllt 23 år. Han är född i Trelleborg och bodde sina första år i Höllviken. Han har en storasyster Linnea och dessutom fyra bonussyskon. Johannes hade läst tre terminer på sin sjukgymnastutbildning i Lund när erbjudandet om spel i Hammarby kom och han avbröt då sin utbildning.
- Om det blir aktuellt att studera vidare så får jag nog börja om från början, men det får ju bli ett senare bekymmer i så fall. Just nu är det ju full satsning på fotbollskarriären som gäller.
Berätta lite om hur det gick till när du värvades till Hammarby?
- Jag spelade fotboll i Ystad och Hammarby hade ju då en scoutverksamhet, som nu dessvärre verkar vara begravd. En målvaktskollega där i Skåne blev utsedd till scout för Hammarby och jag drog iväg ett lite skämtsamt SMS till honom om att "inte glömma bort mig nu". Det tog ett litet tag och sen hörde han av sig till mig. Jag minns att jag satt hemma i lägenheten i Lund och pluggade. Den gången tog han bara lite uppgifter om mig och jag tänkte inte så mycket mer på det. Sen kom det en annan representant för Hammarby till en seriematch mellan mitt Ystad IF FF och Svedala. En match vi vann med 6-0 och uppenbarligen blev de lite nöjda med vad de såg.
- Sen fick jag ett samtal om att komma upp på ett läger som Hammarby arrangerade sommaren 2008. Jag åkte upp och hade absolut inga förväntningar. Jag åkte bara dit för att ha roligt. Med på lägret var där två andra målvakter med betydligt längre meritlista än min, vilket fick mig att ta allt än mer förutsättningslöst. Lägret avslutades med en match mot HTFF där Valentino Pidre visserligen lobbade in ett mål på mig men där jag även gjorde ett par bra räddningar.
- Därefter var det ju bara att åka hem. Jag fick visserligen någon liten indikation på att de var nöjda med min insats på lägret. Jag minns att jag klev fram till Börje Gustavsson, då scoutansvarig i Bajen, och sa att "hoppas vi ses igen" och han svarade att "det tror jag säkert att vi gör" med en blink och det kändes ju naturligtvis hoppfullt. Någon vecka senare hörde Börje av sig igen för att lyssna med mig om det fanns intresse från min sida att flytta till Stockholm OM det skulle bli aktuellt med kontrakt. Självklart var jag intresserad av det.
- Det var lite av en chansning från min sida, förstås. Den enkla vägen hade ju varit att avsluta min högskoleutbildning, knega på hemma i kommunen och spelat fotboll på hobbynivå. Det kändes dock helt rätt att chansa.
- Jag minns att jag satt hemma i Lund och åt en falafel när Lasse Eriksson ringde och sa att de jobbade på en kontraktslösning, flinar Johannes. Därefter gick det ganska snabbt. Jag fick ett kontrakt hemskickat till mig och blev ganska förvånad eftersom det var ett rent A-lagskontrakt och inte ett HTFF-kontrakt som jag kanske trott att det skulle ha varit. Så, jag skrev på ett 3,5 årskontrakt och åkte upp och började träna. Redan efter ett par veckor satt jag på bänken. Bland annat fick jag sitta på bänken i derbyt mot AIK när George Moussan blev sjuk. Helt galet vad snabbt allt gick.
- Året efter det blev det ju matchspel med HTFF vilket var helt lysande. Som målvakt så behöver du naturligtvis din träning men du är också helt beroende av att få spela matcher för att utvecklas maximalt.
- Jag är jättenöjd med träningen i Hammarby. Mille Olsson (målvaktstränare) är duktig och vi får ju köra renodlad målvaktsträning ungefär en timme varje dag. Jag känner att jag har utvecklats jättemycket under den här tiden.
Vilka är de stora fördelarna med att kunna träna på heltid?
- Det är ju rätt uppenbart att det är både bra och skönt att kunna fokusera enbart på fotbollen. Att inte behöva stressa mellan t.ex. plugg och träningar eller komma slutkörd från ett jobb och träna på kvällstid.
- Vi tränar ett pass om dagen nu under säsong och sen är det ju stora delar av dagen som är fri. Ibland kan jag nog känna att det kanske blir lite väl mycket fritid. Samtidigt är det nog inte läge att träna så väldigt mycket mer. Nu när vi har ett tajt matchschema och kör på rätt hårt på träningarna så är mångas kroppar rätt slitna. Jag känner i alla fall att jag verkligen behöver vila då kroppen gör ont på rätt många ställen.
Finns det några nackdelar?
- Inte några större. Ska jag hitta någon så ska det väl vara att jag inte har möjlighet att ta ledigt nu under sommaren när alla andra är lediga. Det funkar ju inte att boka en sommarsemester med polarna. Det är dock ett billigt pris att betala.
Det går rykten om att du även har haft en bra badmintonkarriär innan fotbollen?
- Japp, men jag började som simmare. Jag var riktigt duktig på det men det var ju så himla tråkig träning. När de dessutom vid 12-års ålder skulle börja införa träning innan skolan och jag tyckte det var oerhört segt att ligga och nöta längd på längd så la jag ner. Farsan har spelat en hel del badminton, ja han spelar faktiskt fortfarande, så jag började spela tidigt. Det gick riktigt bra där med, jag var ganska högt rankad i Sverige. Men till slut blev det ändå fotbollen som lockade mest. Jag hade ett uppehåll från fotbollen ett par år där jag bara satsade på badmintonspelandet. Jag har inte alltid varit målvakt. Egentligen blev jag målvakt rätt sent, jag har spelat mycket som mittback och jag hamnade inte mellan stolparna förrän en bit in på 2000-talet.
Hur kom det sig att du blev målvakt?
- Vi hade två målvakter där i laget i Simrishamn där jag spelade, men en flyttade till Malmö och den andre keepern ville hellre spela i anfallet så då fick jag väl helt enkelt ta mig an uppgiften. Det var alltså lite slumpartat att det blev just målvakt. Efter mitt uppehåll så blev det seniorfotboll i division 6 först. Därefter gick jag till Ystad, som då låg i trean. Det var 2006. Jag gjorde väl ingen lysande säsong där, jag och laget kom igång ordentligt först på slutet av säsongen men tyvärr ramlade vi ner i fyran via kvalspel. Jag spelade i Ystad men bodde och pluggade i Lund. Det är väl ungefär en timmes bilresa däremellan och våren 2008 var jag lite i valet och kvalet om jag skulle fortsätta för jag tyckte att resorna var lite i längsta laget. Men sen dök då chansen till spel i Hammarby upp och då var ju beslutet rätt givet.
Hur har flytten upp till Stockholm varit?
- Den har varit helt okej. Jag bodde först på hotell ett par veckor. Sen blev väl det lite för dyrt för klubben så då fick jag bo hos Maic i Hökarängen. Därefter fick jag en lya här uppe på Gullmarsvägen för att sen då få den lägenheten i Sjöstaden jag bor i nu. Där trivs jag fantastiskt bra. Det är Hammarbys lägenhet. Simon Helg bor också i området, tidigare bodde även Nathan och Charlie där.
Har du hunnit hitta dig något ställe du trivs på, en Stockholms pärla?
- Jag gillar utsikten uppe från Fjällgatan och området därikring. Där är det riktigt vackert.
Din pappa driver restaurang i Skåne och det märks att Skåne ligger dig varmt om hjärtat. Vad har du får Skånetips att ge oss stockholmare?
- Oh, där finns mycket man inte får missa. Sommartid får man inte missa vägen mellan Trelleborg och Ystad. Där är så vackert. Hela Österlen är vackert. Malmö är en intressant stad fullt av olika kulturer och häftiga möten. Norra Skåne däremot tycker jag är rätt tråkigt, förutom då kanske kusten där vid Höganäs. Kustremsorna överlag är fantastiska.
Det blir ett helt annat glöd i Johannes blick när han får prata om Skåne kontra frågorna om Stockholm och han medger att han saknar den skånska myllan.
- Men äh, det funkar, jag får åka ner och hälsa på och stilla mitt behov.
Fritiden då? Hänger du mycket med folk i laget?
- Jag har en hel del gamla polare här uppe och andra nya, sköna bekantskaper. Grabbarna i laget får man på något sätt nog av i och med att vi ju spenderar enormt mycket tid tillsammans som upplägget är. Men klart det händer då och då att det blir socialt laghäng även utanför. Annars har jag inget problem med att vara ensam, jag tycker till och med att det är skönt att ha tid över till sig själv utan att hela tiden ha folk omkring sig. Egentiden spenderar jag gärna med bra böcker och filmer eller med skön musik.
Vad gillar du att läsa då?
- Jag läser det mesta. Just nu har jag tre böcker på gång. "De fattiga i Lodz" som handlar om ghettot i Lodz under andra världskriget. Sen läser jag en riktig kultbok som heter Tärningsspelaren, skriven i början på 70-talet och handlar om en psykiatriker som baserar alla sina beslut på tärningsslag och han begår en massa bisarra brott utifrån hur tärningen faller. Sen läser jag även Vibeke Olssons "Molnfri bombnatt".
Ser jag en trend här, två av böckerna handlar om andra världskriget?
- Ja, det är ett intresseområde jag har. Det beror säkert mycket på att min pappas släkt flydde från Sudetenland. Det är ett område i södra Tyskland och Tjeckien som var på väg att bryta sig ut och bilda en egen stat innan kriget. Min släkt fick fly därifrån och hamnade då i Malmö.
Betyder det här att du även då gärna ser på filmer som avhandlar samma område?
- Ja, ler Johannes, definitivt. Jag ser gärna spelfilmer men självklart även dokumentärer som handlar om kriget. Stalingrad är en riktigt bra film, mycket för Thomas Kretschmanns insats där.
Musik då? Är du musikintresserad?
- Egentligen har jag inte haft något direkt intresse under uppväxten, allt fokus har legat på idrotten men jag har absolut blivit mer intresserad med åren, framför allt efter studietiden i Lund. Jag kan inte spela något instrument men jag gillar skarpt att surfa runt på Spotify och hitta nya artister.
Vad finns på playlisten just nu?
- Där finns alltid mycket brittpop, pop/rock och indie. Jag gillar knepig knaspop, skrattar Johannes. Några sköna band som rullar sig varma är Beirut, Band of horses, Biffy Clyro, Fleet foxes, She & Him, Dinosaur Jr, Khoma, The National, Bon Iver och Radio dept för att nämna några guldkorn.
- Överlag tycker jag att det som spelas på radio, undantaget P3, är rätt uselt. Det finns dock dagar och humör då jag föredrar metal och rock. Det finns en stor ”indie och skäggrock”-sida men när jag behöver tagga till som inför matcher eller när jag är trött då vaknar ofta min metal-sida till liv. När jag studerade så spelades det ibland riktigt skum dödsmetall i rummet för att väcka hjärncellerna. En annan bra uppladdning är såklart gunget man får av Svenska akademien och Bröder som glöder.
Här hamnar vi i ett läge i intervjun då min egen okunskap gällande musik blir extremt tydlig och Johannes till slut frågar om jag lyssnar på Britney Spears. Jag får krypa till korset och erkänna att jag helst lyssnar på svensk musik eftersom jag inte känner igen ett endaste av de gruppnamn som han droppar för mig. Och att när jag analyserar varför så tror jag att det beror på mitt eget behov av att förstå texterna. Min engelska är helt enkelt för kass.
- Jag kan tycka att det är skönt ibland att lyssna på musik där jag inte har en susning om vad texterna handlar om, säger Johannes. Fransk hiphop eller ibland latinamerikanska låtar kan jag gå igång på. Bara få lyssna till rytmen och musiken, jag gillar det.
Vi fastnar ett tag i en diskussion om franska språket och Frankrike i sig. Johannes flinar och ställer en fråga till sig själv.
- Om jag kan tänka mig att spela fotboll i Frankrike, ja tack.
Ja, är det spel i utlandet som är drömmen?
- Självklart. Spel i Frankrike skulle ju vara helt okej. Tyskland, Holland, Italien och Spanien också. England skulle ju vara det ultimata, jag älskar engelsk fotboll. Drömmen skulle ju vara att spela i Premier League och sen komma tillbaka och göra något år i Sverige innan man flyttar till Frankrike och skaffar en liten schysst gård. Bo ute på landet med ett par hundar och lite andra sköna djur. Jag är ingen storstadskille, jag vill ha naturen nära.
- Drömmen om att spela fotboll utomlands har ju blivit mer verklig nu än för bara ett par veckor sedan men samtidigt är jag ju också väl medveten om att det är ganska få svenska målvakter som blir erbjudna spel utomlands.
Själv tänker jag mig att du ska plocka en hel del fler inlägg här åt oss i Hammarby innan du lämnar för spel utomlands, bara så att du vet.
- Jag vill absolut vara med och spela upp klubben i Allsvenskan och ta tillbaka oss där vi hör hemma. Jag har en egen framtidsvision som jag satt upp och som jag försöker jobba mot. Den handlar inte så mycket om vilken klubb jag ska spela för utan mer mätbara mål, vilka moment jag behöver jobba med för att utvecklas. Som till exempel att förbättra mina insparkar, att jobba mer med stretching så att jag kan flyga längre, hoppa högre, springa snabbare. Sådana saker.
När det gäller just stretching så har jag förstått att forskningen idag säger helt andra saker än tidigare. Att det inte alls är särskilt skadeförebyggande.
- Nä, det är ju inte skadeförebyggande utan det handlar ju om att stretcha ut musklerna och därmed maximera muskelns effekt.
Hur funkar det där i Hammarby? Du är ju intresserad av de där frågorna, det märks, men blir man som elitspelare idag utbildad i de här frågorna via klubben?
- Både Mulle och Klotz (Kiropraktor och sjukgymnast) finns där och informerar gärna. Sen är det säkert olika för olika spelare hur pass intresserad man är att ta in nya rön och den kunskap som våra rehabansvariga har.
Det är ju grymt viktigt att ni tar hand om era kroppar eftersom det är ert arbetsredskap. Hur tycker du att det funkar med käk och så?
- Nu är jag väldigt intresserad av att laga mat och angelägen om att äta rätt. Farsan är kock så jag har säkert fått delar av intresset därifrån. Vi äter ju frukost och lunch tillsammans på Årsta varje dag. Det är kanske inte alltid ultimat att äta frukosten så nära träningen men det är inget krav att äta där. Vill man får man naturligtvis äta hemma. Det är ju oerhört bra att det erbjuds frukost för det finns säkert de som skulle strunta i det annars.
Vilka områden tycker du själv att du behöver förbättra?
- Allt, jag är inte på något sätt fullärd än. Spelet med fötterna är ett förbättringsområde, fotarbetet ett annat. Men som sagt, det där är en process som behöver ta lite tid och ska få ta tid. Jag känner att jag utvecklas hela tiden. Nu de senaste matcherna upplever jag själv att jag har ett större lugn.
- En grej jag håller på med är att jag hoppar för mycket upp och ner. Mille är på mig om det så det försöker jag aktivt arbeta med. Jag ska absolut ha fötterna i backen och inte i luften när jag ska göra mig beredd att ta emot skott.
- Sen är det ju väldigt viktigt att arbeta med det mentala. Att inte gå ner sig om man gör ett misstag. Det finns ju exempel där otroligt erfarna målvakter, t.ex. Sörensen mot Japan i VM, gör en tabbe för att sen rasa genom matchen totalt. Det där måste man ju jobba på för att undvika. Misstag händer och kommer alltid att hända, se bara alla tabbar i VM. Dessvärre blir misstagen en målvakt gör ofta mer tydliga och får mer fokus än när till exempel en anfallare missar ett givet mål. Det krävs ett riktigt starkt psyke i det här jobbet.
- Matchen mot Degerfors är ett sådant dåligt exempel från min sida. Jag mådde riktigt uselt i kistan innan matchen och fick verkligen ingen bra uppladdning. Sen börjar matchen, vi gör ett snabbt mål och sen kommer den där djupledsbollen som jag bara står och väntar på. Den första halvleken var en riktig pina för min del där jag inte alls kom in i matchen.
- Det gäller att vara riktigt modig och det kanske inte är så konstigt att målvakter ofta toppar sin karriär lite högre upp i åldern. De flesta målvakterna i VM är ju 30 år och äldre.
- Hade jag fått spendera hela den här säsongen på bänken, då hade jag nog kanske ansetts som gammal. Det finns ju trots allt 19-åringar som vaktar kassen i Allsvenskan. Nu när jag spelar så kanske jag ändå får anses vara i en helt okej och utvecklingsbar ålder.
Försvarsspelet så här långt i serien lämnar väl en del i övrigt att önska?
- Ja, det är ju så. Vi släpper till lite för många chanser och då är det oundvikligt att det blir mål i baken. Jag har väl något på mitt samvete men överlag känner jag mig ganska nöjd. Jag tycker att jag har gjort en hel del avgörande räddningar, framförallt i matcherna mot Falkenberg.
- Samtidigt så tycker jag att domen ibland varit lite hård från supporterhåll, menar Johannes. Man måste komma ihåg att Mauro, Isak, Bojassen och jag spelade division 2 förra året. Och när då vi i vissa matcher bildat försvarslinje så kanske man inte kan kräva att det ska vara felfritt och att vi ska vinna med 3-0 även om det såklart är det spelare, ledare och fans siktar mot.
Söderstadion då? Trivs du där?
- Det är klart jag gör! Första gången jag var på Södertadion då satt jag med Maic på läktaren och såg matchen mot GAIS 2008. Då fick jag rysningar, det var en häftig upplevelse. Samtidigt så är det ingenting man hela tiden tänker på när man spelar, man vänjer sig också. Ibland blir det dock extra häftigt. Som nu senast i matchen mot Trollhättan när växelramsan "Hammarby - heja Bajen" rullade runt och stundtals blev det ju grymt starkt. Det är häftigt.
Vad gör dig arg?
- Jag blir sällan riktigt arg. Aldrig så att jag skriker eller slänger saker, mer irriterad och grinig. Kanske att man blir rasande oftare i fotbollssammanhang när man har lite adrenalin i kroppen än privat. Fast jag blir sällan arg då heller. Det lönar sig liksom inte att börja skrika på folk efter situationer. Det vet jag ju själv när man gör ett misstag, inte mår man bättre av att folk börjar skrika på en. Man är väl medveten om när man gör fel. Jag var i och för sig ganska förbannat i matchen mot Öster, säger Johannes och viftar till med armbågen.
Mm, då när du kanske förtjänade att syna det röda kortet?
- Ja, där hade jag tur som bara fick gult. Sen var jag också riktigt pissed i matchen mot BP.
Okej, inte så lätt arg säger du - då blir ju följdfrågan vad som gör dig glad?
- Äh, jag är sällan glad heller, jag är mest i ett neutralt läge, flinar Johannes. Folk jag tycker om gör mig glad. Skönt folk, det uppskattar jag. Blir nog glad av riktigt bra musik också. Jag har nog lättare att visa den där riktigt glada, spralliga Johannes i det privata snarare än i jobbet. På jobbet är jag oftast väldigt lugn och gör inte så mycket väsen av mig. Däremot kan jag vara helt annorlunda med gamla kompisar, betydligt mer sprallig och flamsig. Kan nog vara den som drar en hel del fåniga skämt.
Vilka i laget är det då som tar mer plats och kanske syns och hörs mer?
-Haha, ja du, Maic Sema till exempel. Med det där skrattet han har, har du hört honom skratta? Jösses, så mycket skratt i en sådan liten kille. Tillsammans med Simon Helg kan de där två flamsa iväg rätt rejält. Du ska se dem i bussen, där är de som små barn. De flamsar och tramsar, sen plötsligt sover de, sen vaknar de och är på det igen. Vlado Zlujotro är också han riktigt skön. Vlado försökte göra ett experiment här nyligen och vara tyst i fem minuter. Det gick inte.
Förebilder, finns det några sådana?
- Nej, egentligen inte. Fotbollsmässigt har jag inte haft några idoler eller förebilder. Utanför fotbollen kan jag imponeras över osjälviska människor som jobbar för andra utan att räkna med att få något tillbaka. Ta till exempel alla ideellt arbetande idrottsledare runt om i Sverige. Volontärarbete i stort gör mig stolt över människan. Jag försökte vara lite mer engagerad i ungdomen men nu blir det bara att man skänker lite pengar till nyttiga organisationer som Amnesty.
- På senare tid har jag i och för sig börjat titta lite mer på youtube på andra målvakter. Lyons målvakt Hugo Lloris är riktigt duktig. Petr Cech kan jag också relatera lite till vad det gäller sättet att vakta målet.
Hur ser en matchuppladdning ut för din del?
- Det blir ju lite olika beroende på om vi spelar hemma eller borta. Inför en hemmamatch ser jag till att ställa klockan så jag kommer upp senast nio och ser till att komma i säng i tid kvällen innan, jag vill ha 8-9 timmars sömn innan match. Äta en ordentlig grötfrukost. Jag vill ha en ordentlig plan när det gäller maten så att jag får i mig tre mål lagad mat på matchdag. Efter frukost kan det bli lite vila, läsa en bok, glo på TV. Till lunch äter jag mycket protein. Det är för tätt inpå frukost för att orka äta kolhydrater. Gärna min egen ”deff-pizza”. Det är omelett alltså, den ska vara ordentligt stekt i pannan och sen på slutet vänder jag på den. En teflonpanna är ett måste, så får den ligga lite så. Keso och tomat på. Det är fina grejer det. Sen kanske lite pasta eller bulgur med tonfisk och tomatsås säg fyra timmar innan match.
- När vi träffas på Årsta två timmar inför match får vi lite kolhydratdricka, någon banan och så. Då brukar vi även ha en liten genomgång men jag ska erkänna att jag ofta är alldeles för matchfokuserad för att vara riktigt närvarande på den där samlingen.
Hur funkar det? Är folk sociala innan match eller går alla in i sig själva?
- Jag brukar försöka koppla bort matchen genom att till exempel spela lite backgammon med George. Nu senast spöade jag Petter innan match, det var skönt. Väl på väg uppe på Söderstadion och vägen dit då är det ofta hörlurar på och laddning som gäller.
Har du några egna viktiga rutiner innan match?
- Jag går ut, tar ett varv, sen går jag in igen och går på dass och läser tidningen. Alltid.
Skrockfull?
- Lite lite, kanske. Jag har några smågrejer som jag vill göra. Jag har en liten ritual när jag går in på plan, den har jag haft ända sen jag spelat badminton. Det kanske ser religiöst ut, men det är det inte. Det är inget korstecken jag gör utan något eget, privat.
- Till bortamatcherna åker vi ju oftast dagen innan. Att bo på hotell är okej, men egentligen är det rätt trist. Det finns inte så mycket att göra.
Är det enkel- eller dubbelrum som gäller?
- Jag har haft enkelrum ett par gånger. Bland annat nu i Varberg. Då både vi fint som fasen på kurhotellet i två dagar. Alla fick singelrum och mitt rum var riktigt lyxigt. Kliver in och ser att där finns både vardagsrum, kök och sovalkov. Riktigt sweet. Dessutom med uteplats.
(För att förtydliga här så är tydligen ägaren till Kurhotellet riktig bajare och ställde upp med en oerhört schysst deal till föreningen, reds anm)
- Normalt sett är vi två och den här säsongen delar jag oftast rum med Tobbe. När jag började i laget var det Emil jag fick kampera ihop med. Det där är det Peter Thunell som fixar, vi bestämmer inte själva.
Vad gör man efter match då?
- Är det hemmamatch så kör George hem mig. Jag brukar gå in och handla lite. Har vi vunnit kan jag unna mig något. Typ lite pistagenötter eller en påse Polly. Kanske hyr jag några filmer, det är rätt skönt att varva ner så för det är oftast svårt att sova efter match.
Vevar du matchen i huvudet?
- Mina första matcher vevade jag massor. Efter Östermatchen sov jag inte ordentligt på en vecka. Varje gång jag blundade kom den där situationen med armbågen upp. Numer tänker jag inte lika mycket på matcherna, vilket är skönt. Jag tittar inte på matcherna i repris. Tycker inte om att höra mig själv i intervjuer och så heller. I början läste jag mer på nätet och olika tidningar än vad jag gör nu.
- På nätet cirkulerar ju en hel del rykten. Jag gjorde ju något av ett misstag att adda alla bajare som la till mig på Facebook och nu känns det ju svårt att sluta, men där kan jag få en del lustiga rykten. Som den snubben som skrev till mig att "jag hörde att du var klar för Gefle". Då svarade jag nog något om att ska man byta så ska man ju byta upp sig, så Gefle är väl knappast aktuellt.
Är det många som vill surra med dig där?
- Ja, men där försöker jag vara tydlig med att skriver någon om matcher och Hammarby så svarar jag, men blir det om andra grejer så väljer jag oftast att inte svara.
Är det jobbigt att vara uppmärksammad?
- Nä, inte alls. Samtidigt är jag medveten om att jag just nu ses på med rätt blida ögon av supportrarna. Det känns som att folk har ett större tålamod med vissa spelare än andra. Jag och Linus till exempel verkar ju även kunna få göra dåliga matcher utan att få ta alltför mycket skit. Visserligen är ju supportrarnas missnöje en del som vi måste lära oss att hantera, men det är rätt nyckfullt. Man kan som spelare ha tur och man kan ha otur.
Intervjun börjar lida mot sitt slut. Johannes är oerhört lättpratad och väldigt trevlig. Personligen är jag övertygad om att Johannes går en ljus framtid till mötes. Jag vet att man idag även letar karaktärer när man söker spelare. Johannes har helt rätt karaktär och inställning. Självklart hoppas jag att han kommer att komma överens med Hammarby kring ett nytt kontrakt då jag gärna ser att Johannes vaktar våra stolpar framöver, även om jag naturligtvis unnar honom stora framgångar. Vi kan väl kompromissa, tänker jag. Johannes kan stanna hos oss ett par år till och att vi sedan släpper honom vidare mot större äventyr. Vi kliver ut på Gullmarsplan igen. Regnandet har avtagit något. Johannes går för att möta upp en skånepolare som är uppe och gör honom sällskap nu under de lediga dagarna. Det ryktas om en prestigefull bowlingmatch senare på kvällen.
Jättetack för att du tog dig tid Johannes!
- Du, det är lugnt, det var bara roligt.
