Vilken jävla soppa
Hur summerar man en dag likt denna? Vem vet vad som verkligen händer? Vem styr egentligen vår klubb? Och, står vi månne inför den sista striden?
Vilken extrem klump i magen jag har. Och en så ofantligt stark känsla av att "Nu räcker det". Nu jävlar är det slutlattjat med min kärlek. Jag orkar inte med mer.
I måndags var det både frustration och glädje. Jobbigt att Linus var såld. Glädje för att han kanske trots allt skulle spela hösten ut med oss. Och det spekulerades ändå om en hyfsad peng till Hammarby, vilket i sig är välkommet eftersom vi befinner oss på gränsen till ruin.
Sen bröt hela helvetet lös. Jag har inte hunnit följa med i alla turer, i alla spekulationer och i alla teorier. Helt uppenbart är det dock att något gick snett. Rejält jävla snett. Plötsligt uppdagas det att någon halvsuspekt mellanhand hade förhandlat till sig 8 miljoner. ÅTTA miljoner? Därefter uppdagas det att Cabrera och hans mannar återigen är djupt nere i skiten i den här historien. Och dessutom sparkas då vår ordförande i aktiebolaget eftersom denne pratat med media. Linus proffskarriär utomlands är för tillfället helt avblåst. Han blir kvar i klubben.
En känsla av att Hammarby nu är kidnappad infinner sig i min kropp. Detta då nu AEGs representant sitter som ordförande. Visserligen tillfälligt, men ändå. Det är inte en rolig känsla vill jag lova. Vem vet vad som egentligen hände? Kommer vi någonsin få svaret? Ska vi sitta ner i båten eller ska vi agera? och den kanske största frågan, hur agerar vi?
Jag vet att jag kommer att ligga sömnlös stora delen av natten. Jag vet att jag kommer att slura in framåt småtimmarna för att sedan vakna med en ännu större klump i mitt hjärta. Samtidigt är inte allt hopplöst. För vi är många, enormt många, som bryr oss. Och jag vet att folk nu runt om i länet och runt om i landet samlar sina krafter. För nu gäller det.
På en stor social närverkssida sprids nu meddelandet att det i morgon ska ske en supporteraktion inför det styrelsemöte som föreningen har. Ett möte där jag tar för givet att man kommer att ta beslut som innebär "personförändringar".
Ni är många som känner mig. Jag är den snällaste och fredligaste av alla bajentyper. Jag vill verkligen inte uppmana till olydnad eller våld. Aldrig i livet. Däremot tror jag på att tydligt visa att vi finns. Och att vi inte accepterar att det som nu händer sker. Jag vill därför passa på att uppmana alla bajare som kan att bege sig till Kansliet på Veterinärgränd i morgon kl. 17.00. Bara för att markera att vi finns. Att vi är en enorm nagel i ögat som inte kommer att ge oss innan vi vet mer i den här soppan. Att vi aldrig kommer att ge upp när det gäller vår klubbs överlevnad.
Jag drömmer självklart om att få korten på bordet. Samtidigt vet jag att det aldrig kommer att ske. Det är nämligen inte så Hammarby arbetar. Jag kan för lite om bolagsstrukturer och fotbollsaffärer för att veta huruvida det är rätt eller fel. Det är åtminstone helt jävla fel det som sker nu. Vi kan inte ha människor med privata agendor uppe i toppen.
Jag älskar min klubb. Jag älskar den så vanvettigt mycket. Det jag inte kan förstå är varför vi supportrar ska behöva genomlida dagar likt denna. Det är fan inte rättvist. Vi förtjänar det inte.
Och på det då all turbulens kring det sportsliga och alla uteblivna resultat.
Herre min Nacka säger jag bara. Nu gäller det att vi är enade i det här. Vi supportrar måste hålla ihop. Jag skriker inte avgå alla, men något huvud ska rulla. Det är min fasta åsikt.
Jag ska göra allt för att styra bort ett inplanerat möte i morgon eftermiddag och kunna infinna mig på plats i Årsta. Återigen, vi pratar om en fredlig aktion. Vi pratar om att visa att vi finns där. Och att vi bryr oss.
Jag hoppas att du också dyker upp.
