Hammarbys inverkan på publiksiffrorna - del tre
forts.
Jag framhåller än idag att Hammarbys vinst mot Öster 1976 är den bästa match jag någonsin sett Hammarby spela. Varenda sekund var magisk och den kollektiva lycka vi tiotusentvåhundranittiofyra åskådare kände när vi svävade hemåt i tunnelbanan, bussarna eller över Skanstullsbron, den går aldrig att beskriva.
Det skulle komma nya fester det visste vi alla, men de skulle aldrig nå upp till detta övernaturliga spel. Jag lovade mig själv att aldrig glömma bort det jag kände timmarna efter den här matchen. Vad än tiden gör med mina minnesceller.
9 juni 1976 Hammarby – Öster 6-0 (3-0) publik: 10 294
Folk tror knappt sina ögon. Från resultattavlan lyser de sensationella segersiffrorna 6-0 för Hammarby mot guldaspirerande topplaget Öster. Det är många som stryker en glädjetår ur ögonvrån när de kramar om sina hjältar.
Målkavalkaden lär snabbt bli historia i Hammarby. Här är berättelsen om de sex fantastiska målen:
1-0 ”Bråskan” (Dan Brzokoupil) slog en lång lyra på vänsterkanten. Billy mötte med skallen. Janne Sjöström tänkte klippa till, men ”Kenta” hade ett kanonläge och skrek till Janne att släppa bollen. Han klappade till på volley och lädret for mellan fingertopparna in i nättaket.
2-0 På träningarna har Hammarby specialtränat hörnor. ”Kenta” slår alla hörnor från vänster inåtskruvade mot Janne Sjöström som står några meter ut vid motståndarmålets främre stolpe. Han går upp och skarvar bollen endera mot mål eller vidare till Billy som står bakom. Här klaffade det första alternativet perfekt och bollen smet in bakom Göran Hagberg i Östermålet.
3-0 Exakt kopia av specialaren vid 2-0. Men var fanns markeringen?
4-0 Billy slog en lågt skruvad hörna från höger. Österförsvararna missade markeringen helt igen. Kenta kastar sig fram och fick en tå på bollen som sakta rullar i mål.
5-0 ”Kentas” tredje fullträff på en låg hård Billy-hörna igen. Han kastar sig framåt och träffar bollen med pannan. Bollen studsar ner i marken på mållinjen och sedan upp i nätmaskorna.
6-0 Billy avslutar målkavalkaden på en retur. ”Bråskans” skott halvklarar Göran Hagberg och det är bara för Billy att lugnt peta in bollen.
Nu märker jag att det inte går att plocka med alla publikfester som utspelat sig på Söderstadions gröna matta. Men det finns några matcher som kommer i följd som det inte går att bortse ifrån trots det olyckliga slutet. De jag menar är:
25 september 1982 Hammarby – Göteborg 4-1 (2-0) publik: 13 451
13 oktober 1982 Hammarby – Örgryte 5-1 (2-0) publik: 8 449
24 oktober 1982 Hammarby – Elfsborg 3-0 (2-0) publik: 10 682
31 oktober 1982 Hammarby – Göteborg 1-3 (0-2) publik: 15 583
Det ligger en oerhört vacker och poetisk klang över denna matchsvit. Jag skulle vilja gå in mer i detalj men märker att tiden och utrymmet inte räcker till. Men jag konstaterar att Hägersten Hot Heaven tillsammans med ”Bajen Fans” spär på myten om Hammarby, myten om publikfester.
1983 var också ett utmärkt år men sedan börjar det gå utför under ett antal år, men alltid dök det upp något litet guldkorn att ta till sig. Något som gjorde att intresset fortfarande hölls vid liv.
1988 åkte Hammarby ur efter 19 underbara år i allsvenskan, men även den sista matchen på Söderstadion mot Öster blev något speciellt. För då hyllade en grupp supportrar Hammarby med sammanslutningen: ”Sören Mannberg visade vägen”. Vad den stod för får jag återkomma till.
Karlstad spär på Hammarbymyten ytterligare ett varv, när vi trodde att det inte var möjligt.
Nu hoppar vi snabbt framåt i tiden och visst känns det skönt att få uppleva 1998 års publikfester och den osannolika långa rad av förstaplaceringar som Hammarby prenumererade på omgång efter omgång. Publikfesterna har fortsatt sedan dess trots mindre lyckade fotbollsframgångar 1999.
Nu återgår jag till inledningen och skulle vilja peka på några fakta som inte omnämns i Torbjörn Peterssons krönika.
1997 började det skrivas om fotboll igen på ett nytt sätt. Kan bero på Internet. Jag tror att det var inför derbyt mellan Hammarby och Djurgården, i giganternas kamp om seriesegern i div. 1. detta år. Matchen gick på Råsunda och nu laddades det upp för den första egentliga kraftmätningen mellan två supporterklackar. Då talar jag om TIFO. Hammarby sopade rent på läktaren med ett mycket vackert och inspirerat TIFO och vann även matchen på med 1-0. Med det alla talade om efteråt det var det ”Fjärde Bytet”, massmedia började skriva om fotboll på ett nytt sätt. I alla fall fick jag en känsla av det. Division Ett Norra blev väldigt omskriven på grund av alla protester detta år. Sedan gick Canal Plus in på hösten och började testsända fotbollsmatcher inför deras start av ”Veckans match” inför 1998.
Den första matchen som sändes, givetvis från ett knölfullt Söderstadion, var annars:
1 oktober 1997 Hammarby – Djurgården 2-2 (1-2) publik: 9 127
Ni minns va, hur det lät?
”Ska vi se om Hammarby hinner slå hörnan, ja det måste väl dom hinna va ?
Kan Sandell vara så grym att han blåser av innan dess?
Här kommer då hörnan å där kommer Eskilsson DÄR E DET SKOTT OCH DET ÄR MÅÅÅÅÅÅLLL!!
DET ÄR MÅÅÅL !!! (publiken VRÅLAR och regnet öser ner)
Det är Filip Bergman som gör 2-2 på övertid !!! *fortsatt publikVRÅL!!”
[forts. i del fyra]
