Paulsson eller Tallén
Anders Kuicks tankar runt förra veckans årsmöte.
Efter att i fyra år ha styrt Hammarby Fotboll åkte Göran Paulsson ut med ett duktigt brak. Göran Paulsson har dock bara en person att skylla på för det som hänt. Och den personen heter: Göran Paulsson. Men som han själv brukar säga, sticker man ut hakan så för man vara beredd att ta en smäll.
Saftigare stoppsmäll än den som delades ut i aulan på Frans Schartaus gymnasium den 22 februari 2001 får man leta efter länge.
Det mest märkliga som hände på årsmötet var Paulssons reaktion när resultatet av omröstningen tillkännagavs. Trodde han verkligen att han kunde vinna? Hade han inte åtminstone kalkylerat med möjligheten att han skulle förlora? Hade han verkligen inte uppfattat hur monumentalt missnöjet (rätt eller orätt) har varit med hans sätt att leda föreningen? Hans agerande inför och under mötet tyder på att han faktiskt inte tycks ha förstått hur underminerad hans ställning var. Eller åtminstone inte hur han skulle handskas med den.
Under de år som gått sedan Paulsson tog över på årsmötet 1997 har han lyckats köra över i princip alla, såväl hög som låg, vilka över huvud taget vågat sig på att framföra en åsikt om Hammarby Fotboll. Uppenbarligen går det att med framgång driva livsmedelsbutik på detta sätt. En elitklubb i fotboll är dock något betydligt mer komplicerat, och speciellt då en förening som Hammarby vilken berör så många.
Paulsson hade annars åren 1997 och 1998 en jättechans att lägga grunden till Hammarby Fotbolls etablering som en av de stora i svensk fotboll. (Om han den gången tog makten efter en kupp eller ej är väl fortfarande inte helt utrett. Uppgift står mot uppgift, som det brukar heta. För övrigt ett förhållande som är tämligen vanligt när det gäller Paulsson.) Inför säsongen 1997 var ekonomin hyfsat städad och sedan fick han, ur sportslig synvinkel, två räkmackesäsonger. Först serieseger i division 1 och därpå Hammarby Fotbolls näst bästa allsvenska säsong genom tiderna.
Dessutom fanns det då en mängd kvalificerade personer runt Hammarby Fotboll vilka var beredda att arbeta för föreningen. Med tiden blev det dock allt mer tydligt att det inte var med deras hjälp som Göran Paulsson hade tänkt sig att bygga sin storklubb. Paulsson har konsekvent ägnat sig åt att köra över sin egen organisation, för att sedan klaga över hur mycket han fått göra själv.
Ett sådant förhållningssätt blir på sikt naturligtvis förödande. Förödande för alla parter. Om man behandlar sin omgivning som skit, eller åtminstone luft, så slår denna omgivning förr eller senare tillbaka. Om det är någon som tvivlar på detta resonemang så kan det bäst beskrivas med siffrorna 344 - 121.
Personligen började jag bli orolig inför framtiden redan under hösten 1998 då Hammarby alltjämt var i allsvensk serieledning och de flesta supportrar fortfarande gick runt med ett saligt leende från den ena örsnibben till den andra. Det fanns då nämligen ännu inga som helst tecken på att man, trots framgångarna, höll på att bygga upp en professionell organisation. Redan då gick det utmärkt att förutse att föreningen skulle komma att få problem. Utan en professionell organisation går det inte att hänga med, inte ens i den lilla svenska fotbollsankdammen.
Nu har då Rikard Tallén tagit över som ordförande. Hans korta väg till denna post kan endast beskrivas som rekordartad. Relativt ung, utan några större formella meriter, utan någon idrottsledarbakgrund, vare sig i Hammarby eller från någon annan förening, ska han gå in och leda den synnerligen komplicerade verksamhet som en toppklubb i fotboll utgör.
Han ska dessutom göra det efter en säsong som gav ett ekonomiskt rekordunderskott på nätta 12,6 miljoner kronor och i en förening som har ett negativt eget kapital på drygt 15 miljoner. Han har för säkerhets skull tagit makten i strid med sittande ordförande och dessutom har han med sig en i stora delar oprövad styrelse. Och vilken i ordningen var han egentligen av valberedningens tillfrågade ordförandekandidater? Den tionde eller tolfte?
Att en person med den bakgrunden kunde vinna ordförandevalet med en så stor majoritet visar hur fullkomligt monumentalt missnöjet varit med Paulsson och hur desperat en stor del av medlemmarna ville ha bort honom. Huvudansvaret för att föreningen hamnat i denna situation ska naturligtvis läggas på Paulsson, definitivt inte Tallén. Genom sitt sätt att vägra lyssna och kommunicera har Paulsson lyckats få Hammarby Fotboll inträngt i ett hörn, inringat av en rad elaka fiender. De allra elakaste heter Fordringsägare, Elitlicensen och Nedflyttning.
Det snällaste man kan säga om Talléns läge är väl att det möjligen kan vara en drömposition för den som tycker om att slå underifrån. Lycka till Tallén. Ingen blir gladare än jag om du lyckas att ta dig själv och Hammarby Fotboll helskinnade ut ur hörnet.
Hur jag själv röstade på årsmötet?
Blankt.
Anders Kuick
Genom
