Laaaa laaaa laaaa laaaa La Manga!- 02
Nytt år och nya bollar. För mig känns det som årets säsong äntligen har börjat när jag är här nere i La Manga.
Just nu är klockan halv elva. Heikki och Ferit kör hem Kennedy till spelarhotellet. Robban ligger och sover i vardagsrummet och TV visar utdrag ifrån den spanska ligaomgången.
Dagen började klockan fyra imorse och håller fortfarande på. Efter en snabb dusch och två glas yuogurt var det bara att ge sig ut i den kolsvarta morgonkylan. Taxin var lite försenad men inte så farligt. Efter en kort mellanlandning på Hornsgatan för att plocka upp Robban sedan raka vägen till Arlanda.
Jag hade planerat att växla till den nya valutan euron på plats, men det gick inte. Det var något fel på dataförbindelsen så de krävdes cash. Damen i luckan hänvisade mig till närmsta bankautomat, så det var bara att bege sig dit. Efter sju försök med negativt besked begav jag mig tillbaka för att på något omöjligt sätt försöka beveka växlingsdamen att på något sätt ordna mitt problem. Men icke sa Nicke och det hade jag på känn.
Ett sista försök hos min ovän bankomaten, sedan gav jag upp. Jag vände mig mot Robban (troligtvis med ett hopplöst uttryck över ansiktet) då öppnade sig världen på magiskt sätt.
Bakom ryggen har SEB sitt växlingskontor och en vakt började skjuta upp kontorets glasdörrar. Ingen i kön så det var bara att kliva fram. I mitt trötta tillstånd höll jag på att växla till mig 3500 euro (trettiofem tusen kronor). Och om hon inte hade behövt gå in till sitt bankfack för att hämta mer pengar så hade jag säkert fått en ganska stor bunt sedlar i min hand. Efter en kort och förvirrad förklaring fick jag ut rätt belopp. Euro för 3500 kronor.
Jag började oroa mig för fortsättningen av denna dag, med tanke på förra årets La Manga inledning.
Men se där, en gammal bekant. Igor (den välkända gnagaren) som skulle köra oss från Alicante till vårt slutmål. Vi hälsar och sedan iväg för incheckning.
Som vanlig tjuter protesen i knät och det blir en noggrann kontroll.
Flygresan ner gick perfekt.
Som alla redan vet snurrade det runt ett gäng Hammarby trunkar på bagagebandet när vi skulle hämta våra väskor. Bilresan ner gick bra, vi var fyra i bilen, två gnagare tillsammans med Robban och mig. Vädret var klart, 15 plusgrader men med en kraftig blåst. Vi kom till träningsanläggningen runt ettiden, men det fanns inte tillstymmelse till fotbollsspelare så långt ögat nådde. Det fick bli en öl och macka på ”Last Drop" mitt emot bensinmacken. Bredvid oss satt Stefan Söderberg, Långås och en annan gnagare. De berättade att nästa träningstid var klockan 15.00. Ringde upp Per och fick veta att han just satt och skrev en artikel om de 38 borttappade trunkarna och jag kunde berätta att några av dessa kom med vårt plan ifrån Stockholm.
Vi bestämde att dra vidare för att försöka hitta Heikki och Ferit för att bli av med vår packning. Det gick inget vidare, men vår lilla utflykt förde det goda med sig att vi hittade ett Internetcafé i La Manga. Så nu kommer det bli lätt att lägga ut våra alster utan att behöva fara Spanien runt. Dags att åka till treträningen.
Fy, faan va kallt det var. Här hade vi hoppas på varma solstrålar, men fick en bitande kylslagen vind. Vi berättade för Börja att trunkarna låg i Alicante och att det troligtvis snart skulle dyka upp. Han undrade varför inte vi plockat med dem, när vi ändå skulle hit. Den lustigkurren. Heikki och Ferit var på plats. De har redan hunnit besöka Bar Kennedy i Alicante.
Efter snabb genomräkning fick vi bara fram att det var tjugotre spelare, det fattades två. Erik Pilfalk kom vi på ganska snabbt, men vem var den andre?
Men vem kommer där? Är det inte Sören Cratz! Jo men visst. Vi hälsade och Robban kunde inte underlåta sig följande kommentar:
- Kommer du för att kolla riktig fotboll?
Jag hörde inte svaret, men noterade inte det. Jag tyckte det såg fint ut när Cratz gick omkring i Hälsingsborgsoverall och en Hammarbyväska över axeln. Sören hade i alla fall ett glädjande besked till Börje. De hade kommit en del trunkar till hotellet.
- Markan! Det är Markstedt som fattas. Vi fick snabbt besked om att han var sjuk och låg kvar på hotellet. Så det verkar som om Pablo och Pohja kommer spela från start imorgon.
Micke Andersson klev av efter ett tag, han har problem med hälen. Träningen avslutades och vi drog iväg till vår lägenhet för att äntligen bli av med packningen.
Just nu börjar ögonen gå i kors, klockan är halv tolv och jag känner att jag måste avsluta skrivandet och gå och sussa. Jag försöker skriva en fortsättning när jag vaknar.
Godmorgon alla Bajenvänner. Idag är det matchdag, klockan är åtta och det verkar inte blåsa lika mycket som igår, men det är lite småkyligt i lägenheten.
Nu fortsätter gårdagens lilla dagboksrapport.
Fabrikörn och hans son (sju år), som fått ledigt från skolan, hängde med oss till vår lägenhet. De har inte fixat något boende, så vi ringde Don Patrik (han som hyr ut dessa lägenheter). Han kom efter 45 minuter och så var deras vecka fixat.
Vi dribblade lite om vart vi skulle äta och kom fram till att gå på en närbelägen kinakrog.
Men först ville Robban lägga ut sin korta träningsrapport. Sagt och gjort.
Ferit (Kennedys farbror) och Heikki hämtade Kennedy. De hade kommit överens med honom om att plocka upp honom om vi skulle äta kinesiskt.
Nu ska det sägas att klockan var runt halv åtta och Kennedy hade redan ätit pasta med resten av truppen. Det kanske också måste tilläggas att de hade fri tid att spendera fram till klockan tio, så Kennedy gjorde ingen Bocic och Dragan La Manga runda a la 2000.
Undertiden gick Robban och jag på en pub som låg bredvid Internetcafét. En öl smakar alltid gått. Vi noterade att man skulle visa Celtas möte mot Malaga på storbildstv.
Dag att dra till matstället och där satt redan Ferit och Kennedy redan. Det blev en mycket trevlig kväll med fotbollsnack. Kenndey inser att det kommer bli mycket hårt på mittfältet i år. men det ser han som bara bra. Konkurrensen kommer enbart att höja laget den här säsongen.
Jag höll på att beställa en maträtt för 64 euro. Jag hann tänka att faan vad dyrt det var innan Heikki påpekade att det jag pekade på var för sex personer. Det är mycket missförstånd nu.
Men nu rättade allt till sig till allas belåtenhet. Och vi åt och drack mycket gott. Bara så att ingen misstolkar så drack Kennedy alkoholfritt. Fabrikörens son Zack (som givetvis är Hammarby: are) blev plåtad tillsammans med Kennedy innan han och pappa drog sig tillbaka. Det har varit en lång dag för oss alla.
Efter det blev det storbildstv och vi hann se den andra halvleken av en mycket bra 0-0 match. Sedan var det dags att dra åt varsitt håll. Kennedy blev hemskjutsad och Robban och jag gick hem.
Nu är det morgon och alla börjar vakna upp så smått. Det arbetas med att bygga nya hotellkomplex utanför fönstret. Jag har alltid tyckt det varit ett skönt ljud. Hamrandet och bullret. Hekkis första kommentar var:
- Faan vilket fet sol och den värmer.
Alltså en helt perfekt fotbollsdag, så jag avundas inte er därhemma.
Vi hörs från La M@nga!
