5 sköna, en plump och en bubblare! (Rickard "Rille" Korell)

Ett fan, känd antingen internt, externt eller inte alls kommer under denna rubrik med ojämna mellanrum att lista 5 sköna minnen kopplat till Bajen. Om händelserna inträffat på planen, läktaren eller någon annanstans saknar betydelse. Man får också ta med en händelse man kunde varit utan, här kallad plump, samt en bubblare, alltså en som nästan platsar på någon av listorna.

Personerna vars minnen publiceras här hämtas från alla möjliga hörn. Såväl hardcorefans med säsongskort sedan Dackefejden som strösupportrar, söderkisar, dialektbajare, motgångssupportrar och allt möjligt löst folk.
Denna gång presenterar ett inbitet Bajenfan några av sina många minnen i svallvågorna av en försäljning av ett par vintervantar till en 5-åring. Va? Jo! Såhär var det:
Undertecknad hade en Bajenmössa på sig när detta vantinköp skulle göras. Expediten (Rille) kommenterar plagget med en komplimang och ett ca 10 min långt Bajensurr börjar. När jag sedan ska gå och leta upp 5-åringen i butiken och betala vantarna så är Rille redan i full gång med att plocka ut sin "5 sköna"-lista. Bajen är överallt!

Namn: Rickard Korell Född: 1992 Gör: Jobbar på Decathlon Första Bajenmatch: Landskrona 2002 Sitter/Står: Aktiv Sitt A129 Favoritbajare genom tiderna: Kennedy Bakircioglü

5 Sköna:
Landskrona hemma 2002
Min första match på Söderstadion står såklart högt på denna lista av sköna minnen. Jag stod i klacken, sektion J. Stämningen och atmosfären var enorm, något jag aldrig tidigare upplevt. Av matchen kommer jag egentligen inte ihåg så mycket förutom att en av mina favoritbajare genom tiderna Peter Markstedt nickade in ett reduceringsmål i den 75e minuten. Jag vill minnas att det kanske är den enda gången jag inte hört ”Öka takten”-ramsan på en Bajen-match, eller att den i alla fall blev avbruten i målfirandet.
Jag försökte så gott som det gick att hänga med i ramsorna och när jag kom hem senare på kvällen hade jag lärt mig ett par. ”Så kom igen vårt södergäng, vi måste kämpa för att vinna” och ”Sopa, idiot bondjävel” fastnade direkt. Den senare var mindre populär hemma hos morsan när jag som 9-åring vrålade i vardagsrummet.

5-0 Degerfors
Mina förhoppningar om 2014 års säsong var höga. Jag hade en otroligt bra känsla inför säsongen där det kändes helt rätt direkt med den nya tränaren Nanne Bergstrand. En grymt skön premiärseger senare mot Assyriska var det dags för hemmapremiären mot Degerfors.
Tusentals marscherade mot Nya Söderstadion. Det var som vi har fått vänja oss vid, en publikfest på läktarna med ännu ett mäktigt tifo inför match och på planen lirade spelarna ut hela sitt register. Bajen fullkomligt manglade sönder de stackars Degerforsspelarna och vann med 5-0. Pablo hängde 2 kassar men kunde lika gärna ha stänkt dit 10. De nya norrmännen visade också dem klass i deras första seriematch i grönvitt. Även om förhoppningarna var höga kunde jag inte riktigt tro på en sådan kross. Åren innan hade man blivit van vid 0-1 förluster i denna typ av matcher. Men detta var bara början, säsongen fortsatte i samma tempo som den startade och Bajen radade upp storsegrar under säsongen.
Segerfirandet fortsatte sedan för mig på Gröne Jägaren där Kung Kennedy senare under kvällen gled in till stort jubel bland fansen.

Sulans kanon mot Gnaget
10 år och över 140 matcher tog det innan Sulan hängde en allsvensk balja för Bajen. Men det var värt väntan, bollen hade svävat över mark än idag om inte nätmaskorna hade stoppat den.
Den högerfotade Sulan med noll mål på drygt 140 matcher drar in en halvvolleykanon från 25 meter med vänstern(!) framför Bajenklacken. Vi i Bajenklacken exploderade och de som stod på södra mellan hade nu hoppat ner till den nedre sektionen och skapade ett inferno på Råsunda. Fansen stannade kvar långt efter slutsignalen för att hylla Sulan för sitt första(och enda) allsvenska mål i Bajentröjan.

Kennedys Återkomst
Efter ett par tuffa år i Superettan utan någon riktig tendens till förbättring kom äntligen dagen som jag hade väntat på länge. Hösten 2012 var Kennedy tillbaka i den grönvita tröjan igen. Att han var hemma och skulle ta det lugnt som en avdankad föredetting var inget alternativ. Man såg hungern och klassen direkt, det skulle bli något stort av hemkomsten. Det är egentligen inte ett specifikt minne av hemkomsten eller av de första matcherna jag kommer att tänka på när jag tittar tillbaka. Utan mer att det var då jag kände att det fanns någonting att bygga på och utveckla. Det tog ett par år men Kennedy har varit den viktigaste byggstenen enligt mig i arbetet att leda Hammarby tillbaka till Allsvenskan. Hans hårda jobb på plan tillsammans med sina offensiva spetsegenskaper och sin nära relation med oss Bajare som står på läktaren så är Kennedy inget annat än en legendar.

Jönköping Södra 2014
Omöjligt för mig att inte ta med matchen då Bajen säkrade avancemanget till Allsvenskan igen. 17 bast var jag när Bajen åkte ur Allsvenskan, 2009. Det var ett rent helvete. Jag trodde in i det sista att det skulle redas ut i de sista omgångarna, men icke. Fem år hade gått, med mycket frustration men en resa som man lärt sig mycket av. Alla som stått på läktaren under dessa år har varit med om mycket motgång resultatmässigt men supportermässigt står vi sjukt starka och enade. Att Bajen inte skulle vinna denna match fanns inte på världskartan och även med en straffmiss i första halvlek kändes det som att det skulle bli klar seger. Det var en otrolig glädje och lättnad över att avancemanget var klart när domaren blåste slutsignalen. Vi är tillbaka!

Plump:
Gefle 2005
Jag, farsan och min då 4 år gamla bror satt på en för dagen kokande Östra läktare. Och med kokande menar jag att det måste ha slagits något slags värmerekord denna Junidag. Bajen kom från en bortaseger mot Halmstad och var såklart storfavorit mot nykomlingarna Gefle. Bajen spelade dock bedrövlig fotboll i hettan och förlorade med 0-1. Målskytt, Benny Matsson, som sedermera fick smeknamnet ”Benny Guldfot ”efter detta mål som hjälpte Gefle att ta sin första Allsvenska bortaseger på 71 år.
Att min bror somnade mitt under matchen klandrar jag honom inte för. Om det var på grund av den bedrövliga insatsen eller den stekande hettan låter jag vara osagt.

Bubblare:
Magic City Södermalm
Det var en galen stämning denna Svenska Cupfinal mot Helsingborg 2010. Ett overkligt tryck skapades av att ALLA stod upp och sjöng/skrek under hela matchen. Kaostifot med Magic City Södermalm-banderollen är ett av de coolaste jag sett.
Svenska Cupen-hösten är ett av få bra minnen jag har med mig från säsongen 2010. Straffavgörandet mot Kalmar FF i semifinalen var även det en grym upplevelse.
Som alla vet blev det ju förlust i Finalen men trycket på läktaren är någonting vi Bajare är ensamma om i norden att kunna skapa, mäktigt.

Tidigare "5 sköna":
Tommy Fagerberg
Tomas "Tolle" Olsson
Åsa Frank