Del V: Thomas Dennerby – en slitvarg med ett äkta Bajenhjärta!
Thomas underhåller klubbkänslan i 54-ornas klubb och kamratskapet där kanske bidrar till att hålla negativa skriverier om klubben ifrån sig. Han har också fått smaka på att arbeta som heltidsanställd tränare och kan tänka sig att fortsätta tränarbanan om rätt erbjudande dyker upp …
– Har du någon kontakt med gamla spelare? – Ja, genom Hammarbys veteraner, 54-ornas klubb. Den bildades ursprungligen av de som var med när Hammarby gick upp i allsvenskan 54. Och sen dess har namnet hängt kvar. Det brukar bli en sisådär två matcher per år. I somras var vi till exempel med i Billy Landstone´s veteranturnering ”Sir William Cup”. Det var en elva-mannaturnering ute på Rådmansö. Matcherna spelades 2 x 25 minuter. Vi var sjutton man som skulle vara med, men redan efter femton minuter i den första matchen så var det bara tolv gubbar spelbara. Resten var satta ur spel på grund av skador. Vi vann ändå mot AIK med 1–0. Men sen förlorade vi mot Djurgården med 2–1 och mot Norrköping med 2–0 tror jag. Vi hade nog en lite för hög medelålder på laget, jag var nog yngst. Annars är det vid sidan av veteranklubben Klasse som jag har mest kontakt med. Nuförtiden så träffar jag naturligtvis Matte Werner ganska ofta eftersom hans fru lagar mat till oss på Årsta, vår träningsanläggning.
Vi har hittills mest pratat gamla minnen. Och det känns verkligen kul att få återuppliva dem. Man blir upprymd. Man får en känsla av att det var bättre förr. Men det är ju inte riktigt sant. Det har stormat i och kring föreningen flera gånger tidigare. Det har förekommit insamlingar och upprop. Men nu kanske ändå stormen drar fram kraftfullare än tidigare. Jag måste ju fråga Thomas hur han påverkas av de negativa skriverierna i pressen? – Det är ju aldrig roligt när de skriver skit, det kan jag ju inte säga. Men det jag tycker är tråkigast är när journalister som är Hammarbyare också gnäller. Och så verkar det ju som om en del journalister har satt i system att lyssna till gamla Bajare på ett sätt som om de var insatta i vad som händer i klubben i dag. Men så är det inte riktigt alla gånger. Det finns väl fortfarande en stämpel kvar att Hammarbyare är någon slags bohemer i negativ bemärkelse (en bohem är någon som påtagligt avviker från den stora massan) och att det på något sätt ligger i sakens natur att beskriva oss negativt. (Att en bohem skulle vara synonymt med något negativt som pressen tolkar ordet håller jag inte med om, det är annorlunda och speciellt fint att vara Bajare och det är alltså ok för mig att bli kallad bohem.) Nu hör det till saken att det inte var så och det är definitivt inte så i dag. Allt är inte dåligt och vi var inga bohemer, inte i negativ bemärkelse i alla fall. I slutet på sjuttiotalet så var vi ett gäng som bestämde oss för att ”nu jäklar ska vi bli riktigt bra”. Vi tränade kopiöst mycket … vi sprang i backarna tills vi spydde. Det kanske inte är någon som känner till det, men så var det. Man pratade ju om klacksparkarnas lag, men det var ganska långt från sanningen. Vi var mycket vältränade. Men myten fanns där, och den lever fortfarande. Men den sprids och underhålls av folk som inte vet hur det är. Jag menar att det bygger helt enkelt på okunskap. – Hur då menar du? – En sak som slogs upp i pressen i höstas var ju till exempel Lolo Chanko från Syrianska. Vi gjorde bedömningen att han inte var tydligt bättre än de U 20-spelare vi hade. Det var ett självklart val att satsa på dem i första hand. I tidningen kunde man sen läsa om vilka idioter vi var som missat en sån pangvärvning. Vi tyckte som sagt inte det. Det skulle ha kostat pengar som vi inte hade och så hade någon av våra duktiga U 20-spelare fått kliva åt sidan. Ibland är man faktiskt tvungen att tacka nej, även till mycket duktiga spelare.
Thomas säger vidare att han är hur lugn som helst och han inte låter sig påverkas av alla skriverier. Han koncentrerar sig på sin uppgift med laget. – Jag kan inte göra något åt skriverierna och hur skulle det se ut om vi ledare och spelare la oss i uppgifter som vi inte har med att göra? säger han.
Att diskutera det som skrivs och sägs i media ger en besk smak i munnen, så jag väljer att föra samtalet tillbaka till Thomas och frågar honom när han började gå tränarutbildningarna? – Det började jag med under tiden jag spelade i Hammarby. Men tränarutbildningen har stoppats upp vid ett par tillfällen, eftersom jag helt enkelt inte haft tid. Under det sista ett och ett halvt året i Hammarby gick jag på polisskolan och då var det svårt att hinna med tränarutbildningar också. – Hade du bestämt dig för att bli tränare redan på den tiden? – Nej, då fanns det inte en tanke på att jag skulle kunna vara heltidsanställd fotbollstränare. Det var bara hobbytränare som räknades. – Hur skulle du ställa dig till en förfrågan om att bli tränare från ett annat lag än Hammarby? – Jag skulle tänka över erbjudandet noga. Jag är inte rädd för att flytta om ett intressant förslag skulle dyka upp. Men jag är Bajare i själen det går aldrig ur, men visst skulle jag kunna ge hundra procent för en annan klubb som tränare.
Thomas ställdes på prov direkt i säsongsupptakten förra året, då Sören åkte bort på en tränarresa. – Hur reagerade du när Sören omgående åkte iväg och du fick ta hand om grabbarna själv i en vecka? – Det var faktiskt ”skönt”, för då fick jag komma ”in i det” direkt. Grabbarna tyckte nog också att det var lite skönt med omväxling och lite variationer i övningsvalet. Det fungerade alldeles utmärkt och det var inga problem i år heller när Sören var på tränarresa till Kanarieöarna. Det är kul att hålla i träningen under längre period själv. – När Sören åker iväg har han då gett dig några instruktioner eller kanske planerade träningspass? – Nej, så fungerar det inte. Jag följer självklart den uppgjorda planen, men jag gör detaljplaneringen själv. Sören sätter aldrig ett färdigt träningspapper i mina händer. – Hur fungerar annars samarbetet med Sören? – Vi jobbar bra ihop, vi kompletterar varandra. Det är ju ett måste att vara två, det går inte att hålla i träningarna själv. – Hur går det till när ni planerar träningarna? – Vi gör grovplaneringen tillsammans. Sen sköter Sören detaljplaneringen. Jag får oftast ta hand om passningsövningar och teknikövningar och så tar Sören hand om den taktiska delen av träningen. Vi har ju bestämt det så i år att vi kör mycket passningsspel på måndagar, på tisdagar tränar vi försvar, på onsdagar så spelar vi enligt smålagsprincipen, på torsdagar är det anfallsspel och på fredagar så spelar vi över full plan. Det är bra både för oss som planerar och för spelarna som vet huvudrubriken med respektive dags träningspass.
Forts. Del VI 10/3
