Del VI: Thomas Dennerby – en slitvarg med ett äkta Bajenhjärta!
Sören och Thomas arbetar vidare på att individanpassa träningen. Och han tycker – utifrån omständigheterna – att årets trupp ser bra ut. Det känns som om något kul är på gång …
– Hur har ni utvecklat träningen i år jämfört med förra året? – Vi jobbar målmedvetet med att öka medvetenheten hos den enskilde spelaren, och att göra träningarna alltmer individanpassade. Det är nog den största skillnaden jämfört med tidigare. Det är ju en process som pågår hela tiden, men ett viktigt inslag är att vi testar spelarna ett par gånger per år och så arbetar vi fram individuella program. Vi har också valt att styra upp träningen med boll efter schemat jag beskrev tidigare, på ett lite annorlunda sätt jämfört med förra året. Vi har också ökat på träningsdosen med något pass per vecka.
– Det har ju förekommit en del kritik av spelarsammansättningen i truppen och de värvningar som trots en skral ekonomi gjorts. Hur tycker du att det ser ut i år? – Spelartruppen ser bra ut. Lite skämtsamt skulle jag kunna säga att du får samma ”vara” som förra året i en bättre förpackning. Jag menar att det inte finns något som säger att vi skulle vara sämre i år, snarare tvärtom. Och vad gäller värvningar så är det är viktigt att inte falla för trycket från sponsorer och supportrar. Vi måste tydligt ställa oss frågan ”vad är det som behövs”, vi får inte göra om misstagen från förra året. Vi måste vara hundraprocentigt säkra på nyförvärvens kapacitet.
Vi hade kunnat fortsätta prata hur länge som helst. Och jag håller nästan på att glömma den obligatoriska frågan, den om en drömelva. Förutsättningarna är att Thomas ska ta ut en elva bestående av spelare han spelat med. Jag ställer frågan … Thomas blir tyst en lång stund, sen säger han: – fasen va svårt. – Men börja med en målvakt. – Får jag säga Ronnie? – Har du spelat med honom? – Ja, uppvisningsmatcher. – Då får du inte säga Ronnie. Du ska hålla dig till grabbar du spelat i allsvenskan med. – Ok, då har vi Anders Forsberg och Anders Markström … näe, det är svårt. En lång stunds tystnad infinner sig igen. – Det får bli Forsberg för året 1982. Men sen … jag tror jag satsar på en 4-4-2-uppställning. Det får bli Matte Werner som högerback. – Jaha, du placerar dig själv som höger yttermittfältare? – Nej, jag ska inte vara med, jag har ju inte spelat med mig själv. Det var ju en av förutsättningarna sa du … Så kom det sig att Thomas slapp vara med i sin egen drömelva. – Innerbackar … där var Thom Åhlund och Putte Ramberg bäst. Och vänsterbacken, han är enklast, det blir Klasse Johansson. – Över till mittfältet. Fasen va svårt det är … Jag tror jag sätter Micke Andersson som vänster yttermittfältare, åh så har vi innermittfältarna. Det går inte, säger Thomas. Han våndas verkligen. Det är uppenbarligen svårt. Men till slut så lossnar det. – Vi går över till 4-3-3. Då blir det Billy Ohlsson, Jonnie Efraimsson och Peter Gerhardsson längst fram och så mittfältet från höger: Uffe Eriksson, Micke Anderson och Kenta Ohlsson. Thomas påpekar sen att det är inget lag han skulle ställa på plan som tränare. Utan det är mer ett lag utifrån individuell skicklighet. Var det på riktigt så skulle det nog bli fler inslag från 82-laget. Spelare som Björn Hedenström, Matte Wahlberg, Peppe Holmberg och inte minst Thomas själv. Det gick ju tillslut att få fram ett lag, men det satt hårt åt.
Tiden rinner iväg när man har trevligt. Thomas har redan skjutit fram ett möte med Mats Åberg och Kefa Eriksson på Scandia Marknadstjänst för att hinna berätta. Men nu måste vi sluta och jag tackar honom för en mycket trevlig pratstund. Jag måste också säga att jag sällan eller aldrig träffat en så sympatisk person. En kille som skapar ett lugn och sprider en trygghet omkring sig. Man kan inte annat än bli glad i hans närvaro. Thomas har något som inte direkt går att ta på, något som skapar en trygghet som är guld värt då en grupp ska arbeta mot ett gemensamt mål under en längre tid.
Det går enkelt att hitta mer positiva saker att säga om Thomas. Han har ju varit med själv, jag menar att han har ju spelat på samma ”nivå” som grabbarna han leder och han har därför inga problem att sätta sig in i hur spelarna känner. Han känner för dem. Han vet hur kroppen reagerar på träning, hur tankarna går inför träningsmatcher i vinterkyla i februari. Han vet när det behövs ett uppmuntrande ord och när det behövs sägas ifrån. Han har suttit på bänken och frågat sig varför han inte får vara med från start. Han har varit ung och ”hungrig” och velat spela i A-laget. Thomas erfarenheter och egenskaper är guld värda i år.
Att han dessutom har ett administrativt sinnelag, vilket är en väsentlig egenskap för att allt ska hamna på rätt plats och inget ska glömmas bort, är inte minst viktigt. Thomas är den som håller ordning på pappren. Jag hoppas verkligen att det går att hitta en lösning så att Thomas får vara kvar som ledare i Hammarby länge, länge …
Hej på en stund /
