Ibland känns en förlust betydelselös
Tomheten direkt efter slutsignalen i gårdagens matchen mot Göteborg ekade med ett dovt dån.
Vad är det som händer denna korta vårsäsong. Innan matchen mot Göteborg kunde man i alla fall trösta sig med att vi hade fyra raka utan torsk.
Vi ligger fem poäng efter mina tippad elva när vårens bokslut ska göras.
Nu vet jag inte vad man ska ta till för att hålla ångan uppe. Det är i alla fall skönt med det här långa VM uppehållet. Nu finns trots allt hoppet om en nystart i juli och en osannolik höstsäsong kvar.
Men mina bekymmer över mitt älskade lag försvann någon gång under kvällen när jag fick höra talas om att Thomas Wernersson blivit akut sjuk. - Varför tog just det så hårt? Det är ju inte någon personlig vän utan mer en offentlig åsiktsmaskin där de flesta åsikter går stick i stäv med det som är rätt.
Hur som helst så spred det sig en krypande oro och en del funderingar över hur bräckligt livet egentligen är.
De flesta vet säkert om att han blivit opererad för bråck på stora kroppspulsådern. Det är när man nås av sådana besked man får lite perspektiv på tillvaron. Visst anser jag och många fler att fotboll ett spel på liv och död just när matchen pågår. Men när matchen är slut finns alltid möjligheten att slicka såren och efter ett tag börja ladda om för kommande matcher och fotbollsfester.
Nu har vi än en gång fått bevisat att det finns andra saker i livet som också är på liv och död, till och med slutgiltigt och som gör att man får lite vidare perspektiv på tillvaron.
Just nu känner jag att jag kan ta den här torsken om det samtidigt betyder att det kommer gå bra för göteborgaren Wernersson. Mannen som så många älskar att hata på grund av sina spektakulära åsikter. Och eftersom min inställning är att fotbolls- kommentatorer inte ska vara neutrala utan stå för vad man tycker (gärna provokativa), så är jag en person som gillar vad han säger trots att jag oftast inte gillar det han säger, om ni förstår vad jag menar.
Jag är tyvärr så gammal att jag kan komma ihåg åren när han vaktade målet för IFK Göteborg i matcherna mot oss. Ska jag plocka fram någon speciell match där han var hopplös, i mina ögon, så är det inte de två finalmatcherna 1982, utan det är Cupfinalen 1983 då han höll nollan mot oss på ett osannolikt sätt och tyvärr får anses bidragit till att vi torskade med ett mål på övertid.
Svenska Cupen 1982/83 (Finalen)
Hammarby – Göteborg 0-1 (0-0) efter förlängning, Publik: 13 245.
Besvikelsen var stor bland de flesta av de 13 000 åskådarna på Råsunda, då bucklan utdelades till blåvitts kapten Glenn Hysén. Då ju flertalet av dessa säkerligen bestod av hängivna Bajen – supporters, så kändes det som ett slag i ansiktet att Göteborgs änglar till slut rott hem cupsegern. Hammarbys grönvita fotbollseleganter hade ju mer eller mindre dominerat händelserna nere på den gröna mattan, som mer liknade en stekhet bunker denna junidag då finalen avgjordes. Eller som Hammarbys tränare Bengt Persson uttryckte det efter matchen:
- Det känns som två rejäla örfilar, en på varje kind…
Men Persson var ändå nöjd med sitt lags finalinsats, som han betraktar som en
av Hammarbys bästa matcher under hans tid som tränare.
Som sagt, Hammarby dominerade spelet ute på plan rätt så markant under de 90 ordinarie matchminuterna och änglarna fick mest agera statister:
I den 2: a minuten: Peter Gerhardsson kom igenom och fick ur svår vinkel på ett skott som Wernerson lyckades rädda med benet.
I den 11: e matchminuten sköt mittfältaren Micke Andersson ett stenhårt skott som Wernerson får på sig utan att ”veta det”…
I den 67: e minuten spelade Kenta Ohlsson fram Uffe Eriksson i ett fint läge som IFK-försvaret lyckades rensa bort i sista sekunden…
I den 98: e minuten fick Bajen kanske vassaste chansen av alla. IFK- målvakten Wernerson avvaktar ett inlägg och bollen hamnade hos Peter Gerhardsson som förlängde till Uffe Eriksson. Han sköt ett bra skott som Wernerson lyckades rädda på underligt sät… Ridå för Hammarby och på en lång crossboll från mittfältaren Jerry Carlsson, så kom Corneliusson alltså helt fri med Anders Forsberg och slog bollen under honom i 102: a minuten och finalen var avgjord.
Målet:
1-0 Dan Corneliusson (102)
Det var då och nu är nu och det är bara att avsluta med ett fjuttigt men välment Krya på dig och så syns vi i Bajenvimlet vad det lider!
