Positivt eller negativt, det är frågan?
Nu är det redan klart. Förklaringen och orsaken till varför det går som det går för Sverige i årets fotbolls-VM.
Går det åt helvete och Sverige inte går vidare från gruppspelet då finns redan bilderna till varför det blev som det blev, samma bilder kommer vevas upp om och om igen, som förklaring till att något var på lurt redan från början.
Å andra sidan skulle vi göra en 94-turnering, så kommer samma bilder vevas upp om och om igen, som förklaring till varför det gick som det gick. Laget var fruktansvärt laddat redan från start!
Det här handlar egentligen inte om Hammarby, som du säkert redan har förstått. Är du enbart intresserad av att läsa om Bajen kan du sluta nu. Det här handlar om två killar, mångmiljonärer (födda 1977), det vill säga mer eller mindre vuxna som slåss framför en samlad presskår. Ni vet alla vad jag pratar om. Den svenska VM uppladdningen.
Världsmästerskapet i fotboll för herrar är bland det största som finns i idrottssammanhang. Uppmärksamheten runt omkring är enorm och hela nationer kommer att sitta bänkade för att följa världens främsta spelare göra upp om den ultimata pokalen. VM är så pass stort att även länder som inte lyckas nå enda fram eller ens ta en enda fjuttig poäng kan betraktas som vinnare. Många av oss minns de flesta VM vi följt. Glädjen -94 och skammen -90. Gräva brons eller marschera i hem med svansen mellan benen, kontrasten kan egentligen inte bli tydligare. Men oavsett resultat är en sak sig lik från samtliga stora mästerskap: det är här unga blivande fotbollspelare hittar sina förebilder. Det här är målbilden. Att representera nationen och möta de absolut bästa. Det är beviset på att man lyckats som fotbollspelare.
Unga fotbollsknattar följer landslaget och VM precis som resten av befolkningen. Små blivande lirare ser upp till dem som står på scenen just nu och vill i framtiden bli en ny Magnus Hedman, Henke Larsson eller Daniel Andersson. Med all denna press på sina axlar och med all denna fokus på deras insatser väljer då två av landslagets större stjärnor att börja slåss. Timingen kunde inte ha varit sämre. Situationen är minst lika komisk som den är idiotisk. Runt om Europa skrattas det åt ”de galna svenskarna”. Vad japanerna tror där incidenten också sändes vet jag faktiskt inte men deras bild av lugna svenskar lär åtminstone ha förskjutits något.
Att detta skulle bli en förstasidesnyhet i lilla Sverige rådde det aldrig något tvivel om. Det som däremot är intressant är hur nyheten mottagits och hur den har behandlats. Ljungberg och Mellbergs lilla brottningsmatch har ältats och analyserats gång på gång de två senaste dagarna. Vem är arg på vem? Är Olof avundsjuk på Fredrik? Har Fredrik fått hybris? Är Olof trött på Freddys fula mössor? Är Ljungberg avundsjuk på att Olof blivit utsedd till Sveriges sexigaste av QX? Ingen verkar veta men alla har sin teori. Experterna kallas in och lugnar oss:
• ”Det här är helt normalt.”
• ”Det händer hela tiden i Europa.”
• ”Grabbarna visar bara att de är taggade.”
• ”Det är ett tecken på att tempot är högt.”
• ”De har växt ur den svenska sossekostymen.”
• ”Det är osvenskt men positivt för laget.”
• ”De visar att de är proffs som tävlar.”
Låt oss alltså sammanfatta. Här sitter det tusentals knattar och ser två av sina största förebilder inom fotbollen slås på en träning och får sedan höra av andra som i många fall är före detta förebilder att det är ett tecken på att man är ett proffs och är taggad att vinna.
Vilka signaler vill vi egentligen sända till kommande generationers fotbollspelare? Att målen helgar medlen? Fair Play är väldigt viktigt men det är OK att slåss med dina lagkamrater om det är en stor match eller turnering. Det är lugnt att göra en helt vansinnig tackling på en av dina kompisar på träning för det visar att du klarar ett tufft tempo. Det är ännu mer godtagbart om den du tacklat sen ger sig på dig efter tidigare nämnd tackling för det visar att han markerar sin status i laget. Och varför vill vi tro att detta är något som uppstår därför att de två spelarna ifråga är bosatta utomlands? Om det nu händer precis hela tiden i resten av Europa hur kommer det sig då att det är svenskar som slåss och inte spelare från just resten av Europa?
Vad vill vi egentligen lära våra yngre? Borde inte signalen vara att vi vet att sånt här kan inträffa. Att ingen är perfekt och det är mänskligt att fela. Men att det aldrig är acceptabelt att slåss och det oavsett omständigheterna.
Borde inte de som har möjligheten ta sitt ansvar? Borde inte berörda spelare inte bara garva åt det utan be om ursäkt för att de medan de representerat Sverige gjort bort sig. Borde inte landslagsledningen säga sig ta avstånd och fördöma det som inträffat även om det endast är ett spel för gallerierna och man i själva verket bara skämtar om det internt. Borde inte media istället för att vinkla det som något positivt för laget kanske ta sig en funderare på hur de som ännu inte har lärt sig att tänka kritiskt kommer att uppfatta det som sägs och publiceras.
Jag hoppas föräldrar och knattelagstränare går igenom det som inträffat och förklarar varför det är prima när vuxna män med färgat hår slås på en fotbollsplan i Japan men det inte är det när lågstadieungar på Kämpetorps IP gör detsamma.
