DC United
Nästa klubb i vår genomgång av AEG-lagen är det gäng som kanske är mest känt här i Europa, DC United. DC är utan tvekan det mest framgångsrika av alla MLS-lagen och ett lag som när det var som bäst helt klart kunde konkurrera med bra lag från betydligt större ligor.
Är det någon som minns Västra Frölundas Stephen Armstrong eller Östers kanadensare Mark Watson? Dessa två har utöver sina vistelser i Sverige en sak gemensamt: bägge två har spelat för DC United. DC har sedan starten för sex år sedan varit ligans storlag. Redan första året, 1996, plockade laget hem ligatiteln och var således det första lag att som mästare lyfta "Alan I. Rothenberg Trophy". Samma år tog även DC hem den amerikanska cupen, "U.S Open Cup", och hade därmed vunnit dubbeln.
Trots den lysande starten var intresset för laget tämligen ljumt. Mästarna drog "bara" drygt 15 000 i snitt till hemmaarenan RFK Stadium vilket av tio lag placerade dem som sjua i publikligan.
Att 1996 års säsong inte var någon slump bevisade laget redan året efter då de både vann sin "Conference" och slutligen även slutspelet. I finalen besegrades Colorado med 2-1. Samtidigt som det andra raka guldet rasade in började även publiken få upp ögonen för laget vars publiksnitt steg till nästan 16 700. Märkligt nog så sjönk åter snittet året efter till cirka 16 000. Detta trots att laget åter nådde fina resultat. För andra året i rad vann laget sin grupp och tog sig för tredje gången till final i slutspelet. Detta år lyckades DC dock inte vinna utan segern gick till överraskningslaget Chicago. Däremot lyckades DC över förväntan i de internationella cuper laget deltog i. Först tog sig klubben till final i mästarcupen "CONCACAF Champions Cup" där man mötte och besegrade de mexikanska ligamästarna CD Toluca i finalen. Detta var första gången någonsin som en MLS-klubb nått sådan framgång utanför sin egen liga. I och med detta fick DC även ställa upp i det Interamerikanska klubbmästerskapet där de fick möta segraren bland de sydamerikanska lagen, brasilianska storklubben och mästarlaget Vasco Da Gama. Efter en 0-1 förlust i första matchen vände amerikanerna och vann returen med 2-0. Detta är en oöverträffad framgång i MLS korta historia.
Om 1998 var en framgång i de internationella cuperna men en besvikelse i den nationella ligan så var 1999 tvärtom. Som segrare i "CONCACAF Champions Cup" var laget kvalificerat till turneringen trots finalmissen året innan. Denna gång gick det dock inte hela vägen och DC fick nöja sig med en tredje plats.
Desto bättre gick det då i ligan. Laget vann åter sin grupp och för fjärde året i rad tog sig laget till final. Detta år återställdes så ordningen och laget tog sin tredje mästerskapstitel på fyra säsonger.
Efter denna seger har så någonting hänt. Två säsonger i rad (´00 och ´01) har mesta mästarna slutat sist i sin "Conference" och alltså missat slutspelet. Trots att laget slutat vinna, så har publiken börjat strömma till på allvar. År 2000 var snittet uppe på över 18 500 och förra året fortsatte snittet att stiga till hela 21 518 besökare. I och med detta var DC United, trots att laget misslyckades med det mesta, det lag som lockade flest åskådare.
För att vända trenden med de dåliga resultaten har DC till denna säsong skaffat en ny huvudtränare. Valet föll på den engelskfödde Ray Hudson. Ray som är född i Newcastle har meriter som spelare från stadens Premier League-lag, där han spelade mellan 1973 och 1977. Därefter har han utöver spel i olika amerikanska lag varit tränare i det nu nedlagda MLS-laget Miami Fusion, som gjorde bra ifrån sig under sin korta livstid.
DC har inga spelare som är speciellt välkända här i Europa. Bland de mest namnkunniga är två spelare från Bolivia och en amerikansk landslagsback. Mittfältaren och spelfördelaren Marco Etchevery är en av klubbens mest betydelsefulla. Som så många andra MLS-stjärnor deltog han i VM ´94 där han representerade sitt hemland Bolivia. Marco som nu hunnit fylla 32 år har spelat 142 matcher för DC, samtliga från start. På dessa försök har han lyckats göra 25 mål och slå 86 assist. Man ska dock ha klart för sig att amerikanerna räknar assist på samma sätt som de gör i hockeyn. Marcos landsman Jaime Moreno var även han en del av Bolivias VM-lag 1994 och var då lagets yngste spelare. Moreno blev förste bolivian att värvas till den engelska högstaligan. Detta var 1994 och klubben var Middlesbrough. Anfallaren Jaimes sejour i England blev inte långvarig utan redan till MLS-starten 1996 var han på plats i DC. Efter en trög första säsong lossnade det året efter och Jaime vann MLS "Golden Boot" efter att ha gjort 16 mål på 20 matcher. Även 1998 lyckades han bra med målskyttet och gjorde återigen 16 mål. Efter ´98 har det gått sämre för Moreno som inte nått upp till samma resultat målmässigt. Om Moreno är DC Uniteds motsvarighet till Hermansson så är Eddie Pope dess motsvarighet till Johan Andersson. Pope eller "Steady Eddie" som han också kallas är en nyckelspelare och lagets viktigaste försvarare. Pope har varit en del av DC:s lag sedan starten och har dessutom en längre tid varit en given del av det amerikanska landslaget. Han deltog i OS ´96, två av tre matcher i Frankrike ´98 och var även med från start när USA slog Portugal i deras öppningsmatch i årets VM.
En förklaring till att DC tappat de senaste två åren kan bero på att dessa tre nyckelspelare tappat formen. Pope har haft stora skadebekymmer, Moreno har inte lyckats nå upp till formen från 1998 och Etchevery blir inte direkt yngre. Laget har dock flera yngre spelare på väg framåt. Tre av dessa är U21-landslagsmän och anfallaren Quaranta, född 1984, samt mittfältaren Convey, född 1983, spås en lysande framtid.
