Absolut Anders!
Nu går Hammarby Fotboll in i årets roligaste period. I alla fall känns det så just nu och jag hoppas att det kommer kännas så efteråt också.
I veckan som kommer åker klubben ut till Råsunda två gånger för att först möta Djurgården i allsvenskan på måndag och sedan ta sig an AIK tre dagar senare i Svenska Cupen.
Sedan är det dags att försöka ladda om batteriet i matcher mot Örebro och Giffarna Sundsvall innan det stora mandomsprovet står för dörren. – Matcherna mot Partizan!
Mellan dessa dubbelmöten har vi även den klassiska bortafajten mot Norrköping.
Dessa sju matcher ska spelas inom en julkalenders tidsrymd, tjugofyra dagar.
Är det någon som tvivlar på att våra hjältars fotbollskroppar kommer att få jobba för att komma igen mellan matcherna? Det är just denna period av säsongen vi nu går in i som visar om Linderoth och Åhlunds träning har lagts upp på ett riktigt sätt.
Här vill jag passa på att ge Anders Linderoth mitt fulla stöd i det arbete han hittills lagt ner. För trots att jag befinner mig ute i spenaten så har jag nåtts av att anonyma (det brukar alltid vara anonyma) s.k. Bajensupportrar ringt upp honom efter Landskrona matchen och haft märkliga synpunkter på vår tränares kompetens. Tidningarna började också tala om hur lång tid han hade kvar i klubben.
För hans skull var jag oerhört nervös, när jag vankade omkring med sportradion i hörlurarna, i måndags. Ångesten över Elfsborgs sista frispark, när Ante tog bollen utanför straffområdeslinjen, var olidlig.
Det blev ingen Elfsborgsreducering och plötsligt kunde jag känna dofter ifrån moder Natur igen. Men så kom jag på att Johan Andersson återigen åkt på en hjärnskakning.
- Det spelar ingen roll att Johan själv säger, dagen efter, att han bara åkt på ett par tre huvudskador. Det känns som om han dragit på sig minst ett par hjärnskakningar per säsong efter det att han fick smeknamnet ”Danken”.
Linderoth sitter säker
Åter till ämnet Anders Linderoth. Jag vill understryka att jag personligen är bergsäker på att Anders är en bättre tränare än föregående guldmakare Sören Cratz. Vi är många som tycker detta, speciellt av oss som kontinuerligt har följt Hammarbys träningar under ett antal år. Ja, jag vet ingen som har avvikande åsikt. Och när jag skriver dessa ord så märker jag att jag omedelbart vill få in en hyllning till hjälten Sören Cratz och samtidigt trycka hans hand i en försonlig förklarande gest. För det råder ingen motsättning i att hylla Sören Cratz och samtidigt tycka att det var för Hammarbys bästa som Anders Linderoth fick ta över.
Sören och Anders träningsövningar står mil ifrån varandra, till Linderoths fördel. Jag går inte närmare in på det nu, men för att belysa det hela kan jag berätta om en söndag då Hans Eskilsson kom ner på träningen och följde minsta övning med andakt. Det var inte lätt att få honom att berätta om hur han har det uppe i Östersund. Han ville först lyssna på hur Anders Linderoth lade upp övningarna. Men samtidigt berättar Eskil snabbt om hur förvånad han hade blivit över hur många nya och roliga övningar Anders Linderoth hade kommit med under den korta tid han tränade med laget efter det att allsvenskan tagit slut förra säsongen. Övningar som Eskil aldrig hade hört talas om.
Det Sören Cratz och laget gjorde förra året kommer ingen någonsin att kunna ta ifrån dem. De var orsaken till min lyckligaste period som Bajensupporter. Men samtidigt anser jag att det är Hammarby som går i bräschen för den fotboll jag vill se i framtiden. Inte Helsingborg!
Det säger jag bl.a. efter att ha sett matchen mellan Norrköping och Helsingborg i onsdags. Jag vet inte om man måste vara hängiven supporter till ett av lagen som spelar för att ha någon behållning av matchen. Tydligen är det så, för det här var en av de tråkigaste matcher jag sett på väldigt länge. Och var det något lag som försökte spela fotboll den här matchen så var det Norrköping.
Som avslutning på denna lilla Linderoth-betraktelse vill jag bara säga att det tar tid att ändra ett spelsätt från grunden. Speciellt om bollen inte går vår väg och domedagspredikanterna tittar fram från, jag vet inte var…
Nu vann vi mot Elfsborg och Anders Linderoth fick lite andrum i sitt magnifika jobb att ta oss lite längre. Lite längre i sitt jobb med att få oss att spela vårt eget varierade Hammarbyspel. Det spel vi har fått se glimta förbi i många matcher i år, som ett törstande rop och ett hungrigt löfte om framtida glädjestunder på Söderstadion.
- Anders Linderoth sitter bombsäker i mina ögon! Kom ner till Årsta IP, så får du själv se vad jag menar.
I förmiddags fick jag en video ifrån matchen mot Elfsborg och har hittills hunnit med att se första halvlek. Mina intryck ifrån den matchen är dels det som säkert alla redan vet vid det här laget. Vi drog ner försvarslinjen och återgick lite till förra årets Cratz-upplägg. Dessutom imponerade dessa spelare på mig. Fyra felfria spelare efter första halvlek:
Jonas Stark, Sulan Sleyman, Ante Covic och Fredrik Winsnes
Men nerdragen backlinje, är det en tillbakagång och en prestigeförlust för Anders Linderoth? Jag tycker inte det, om vi fortsätter träna på den inslagna linjen. Vilket innebär, som alla vet, ett snabbare kortpassningsspel genom mittfältet och högre försvarsspel. Jag tror fortfarande det är framtidens melodi. Men tills det sitter och spelarna känner trygghet med det nya spelet är det helt rätt att backa lite i visionerna. Ta ett steg tillbaka nu och avvakta till rätt tillfälle att ta två steg framåt. Vi kanske måste vänta ända till nästa säsong.
– För utan poäng spelar det ingen roll hur vackert spelet är.
Jag ser att Hammarby Fotboll arbetar för att kunna utvecklas till något vi alla kan vara stolta för och om vi inser att det jobbet inte har något slut, då har vi kommit en bra bit på väg.
- Spelare och tränare kommer och går, det är bara Hammarby och Hella som består.
Nu ska jag se andra halvlek av matchen mot Elfsborg.
Vi syns i Bajenvimlet!
