Ryssland - Tjeckien1 - 2
Spöken finns!
Jonas Stark visade vilja, Johan Andersson var stabil men om Råsundaspöket ska försvinna måste fler offra sig och visa både hjärta och hjärna.
I strålande sommarväder inför drygt tjugofemtusen åskådare sprang Stockholms allsvenska lag ut på en (för ovanlighetens skull) bra gräsmatta på Råsunda Fotbollsstadion.
När de båda lagen möttes i höstas gällde det vilken valör det skulle bli på medaljerna men idag var det frågan om vilka som skulle kunna lämna bottenträsket bakom sig. Tyvärr ser det ut som att Hammarby fastnar i bottenträsket och det andra laget klättrar uppåt istället.
Inledningen av matchen visade att poängen var viktig för båda lagen och ingen ville släppa till något bakåt. Hammarby tog dock ett visst grepp om matchen och hade ett par skottlägen. I den sjätte minuten sköt Fredrik Winsnes utanför från ca 20 meters håll och tio minuter senare är det Mikael Anderssons tur att skjuta över från hyfsat läge.
I den 20:e minuten sköt Kim Källström ett tungt distansskott som tvingade Ante Covic till en kvalificerad enhandsräddning.
I den 27:e minuten skapade Hammarby matchens hitintills hetaste målchans. Fredrik Winsnes slog en inåtskruvad frispark som Mikael Andersson nickade och motståndarmålvakten Rami Shaaban gjorde en kanonräddning vid sin högra stolpe. Bollen rensades bort men lyftes mot målet och Peter Markstedt var nära att få en fot på bollen.
I den 35:e matchminuten är Andreas Hermansson nära på att komma fri efter en snabb omställning från Hammarbys sida, men motståndarmålvakten är utanför sitt straffområde och rensar undan bollen framför fötterna på Andreas. Här märks skillnaden mellan medgång och motgång; förra året hade Andreas fullföljt de sista stegen och fått bollen med sig i ett hopslag och rullat in bollen i mål, i år går det inte på räls längre och det blir tvekan och funderingar istället.
Första halvlek bjöd inte på någon sprudlande fotbollsfest precis men värre skulle det bli.
Efter paus var det svårt att tro att Hammarby låg under och behövde jaga ett mål för det var stereotypt och förutsägbart. Hammarbys backlinje passade några gånger i sidled innan man slog långa lycka-till-bollar mot en stackars Peter Markstedt som blev hårt tagen av motståndarna och som tack för det fick frisparkarna emot sig av domaren. De gånger domaren lät spelet fortsätta och Markstedt vann bollarna gjorde han det oftast till ingen nytta för det tog tid innan någon satte fart mot andrabollarna och gästerna hann före.
De gånger Hammarby försökte spela sig fram med bollen längs marken bromsades det ofta upp och motståndarna var samlade innan hammarbyarna var framme vid motståndarnas straffområde. När Hammarby väl började närma sig deras mål så valde spelarna att skjuta fastän man inte var i balans eller hade bra läge för skott. När det försöktes komma runt på kanterna slogs oftast inläggen i höjd med Råsundas övre läktare och kunde enkelt plockas ned av motståndarmålvakten.
I den 61:a matchminuten hände så helt plötsligt något märkligt. När egentligen ingenting talade för att saker skulle kunna ställas tillrätta och plågan ta slut kom det som en skänk från ovan en blixtsnabb omställning från Bajen. Hemmalaget vinner bollen och en fri Kennedy får en djupledsboll perfekt i steget på mittplan och löper mot gästernas mål. Kennedy tvingas vika av lite mot vänster och skjuter med vänster insida ett skott som målvakten räddar. Målvakten styr dock inte bollen bättre än att den går ett par meter rakt ut i plan och där kommer Hammarbys innerback JONAS STARK löpande och trycker in kvitteringsbollen.
Nu tänder matchen till och äntligen blir det lite fart på Hammarbys spelare. Även motståndarna kvicknar till och kanske att den avslutande halvtimmen ska bjuda på något som åtminstone liknar ett prestigeladdat derby inför tjugofemtusen betalande åskådare. Men ack vad man bedrog sig, sex minuter senare drar gästerna på ett vackert sätt ned rullgardinen och resten blir en lång pina fylld av felbeslut från ängsliga och oftast stillastående spelare som blir frånsprungna av de för dagen kvickare gästerna.
Ännu en förlust på Råsunda och det är inte med större förhoppningar man åker dit ytterligare några gånger innan höstmörkret lägger sig.
Det enda jag vill minnas från dagens match var Jonas Starks löpning och inställning i samband med målet. De förhoppningar jag har på resten av säsongen är att inte åka ur och att vinna något av de återstående derbyna.
