"När Solheim blöder vinner Bajen"
"En skön snubbe". Vi har hört det förr. De där lirarna som sätter en extra klick på truppen. Hammarby har haft några genom åren. Ytterbackar med stort hjärta har också funnits ett par. Ibland påminner vissa av dem om varandra.
Det finns Bajenlirare och så finns det Bajenlirare. Det finns en uppsjö av kriterier för att placeras på hyllan över de som fäst sig speciellt i ens hjärta genom åren. Knappt en tvärhand hög stod jag där med storasyrran på Söderstadion. Närmast oss på Norra lirade en av mina första favoritspelare i Bajen. Ytterback. I bara en av halvlekarna naturligtvis men det är bilderna av honom jag ser klarast i min minnesbank från de där matcherna såhär nästan 40 år senare.
En spelare med ett så beryktat skott att han fick en egen ramsa om det. Inte många hade väl egentligen sett så många välriktade rökare från hans vänsterfot men det gick nog inte en match utan att ramsan ”Skjut, Klasse, skjut!” ekade över Söderstadion.
Klasse Johansson, en knegare, både i sitt yrke och på fotbollsplanen, med en så bristande teknik att när han fick bollen väntade han hellre in ett saftigt motlägg än drev den framåt. Visst är detta en sanning med modifikation men för att vara tydlig. Det var kämpandet, slitandet och offrandet för laget som gjorde honom till en favoritspelare i Hammarby. Inte de tekniska finesserna.
En annan klassiker när det kommer till vänsterbacken Klasse är också ett av hans motton:
"Har jag bollen under kontroll och ser målet räknar jag det som en målchans".
Denna krönika ska handla om en motsvarande spelare i dagens trupp. Även han ytterback.
En lirare som kämpat, snorat och offrat både blod, svett och förmodligen några tårar för föreningen. Han har clownat, charmat, gapat, garvat, glidtacklat, skällt, nickat och skjutit sig in på min hylla bland de där Bajenlirarna jag skrev om i inledningen. Jag talar såklart om Matte från Stryn. Mats Solheim.
Jag hade glädjen att intervjua Mats för Svenska fans när han var ny i klubben. Vi satt på Årsta och snackade om allt från Bruce Springsteen till norska studentfester. Jag minns bland annat att jag tyckte det var rätt coolt att han hade vaktat Kalmars mål vid ett tillfälle när keepern fick rött kort och alla byten var gjorda. Med bruten arm(!). Detta visade sig ett par dagar senare då han röntgade armen han haft ont i ett tag efter ett fall på träning. Bra jävla krut i den killen, tänkte jag.
Visst fick jag rätt i det. Redan i hans andra match för klubben, i det fantastiska derbyt, 2-1 mot dif, då Besara klackade in ettan och Kennedy curlade dit tvåan. En ouppmärksam Solheim blev helt golvad av difbacken Jesper Arvidsson på mittplan i första halvlek. Han får först behandling i flera minuter på planen innan sjukgymnast Mikael Klotz leder av honom med blodet rinnande från ansiktet, Mats vacklar till och byte är att vänta. Man väntar lite, räkning till åtta typ, men stoppar slutligen upp en bomullstuss i näsan på honom, på med ny blodfri matchtröja och ut på banan igen. Det första som händer när han kommer in är en Bajenhörna. Solheim rusar upp och tar position för att försöka nicka in bollen. Han bara står och studsar i straffområdet. Bollen kom dock aldrig till honom. Men han hade presenterat sig för Bajenpubliken. Karaktären Mats Solheim.
Många är de gånger han skallat ihop med en motståndare så att man fått häfta ihop honom under match. Så många gånger att min bänkgranne på Nya Söderstadion myntat uttrycket: ”När Solheim blöder vinner Bajen!”. Jag har inte någon statistik på om det stämmer men en gång vet jag att de inte gjorde det. Mot J-Södra hemma senast. Då nickade nämligen Mats själv in 2-2 i sista matchminuten. Med tröjnummer 31 (reservtröjan) och häftor i skallen…
Att jämföra honom med Klasse Johansson är såklart lite med glimten i ögat. Man ska komma ihåg att på Klasses tid bytte inte spelarna lag så fort favorittejpen tog slut i materialarens väska ish. Man representerade på ett helt annat sätt då. Det där kan vi fördjupa oss i en annan gång.
Det finns detaljer att fylla en smärre bok med när det kommer till denna excentriske norrman. Om vi börjar med det sportsliga så är det förutom det där blodet jag skrev om inledningsvis det stora fighterhjärtat som slår en. Vinnarskallen och jävlaranammat. Vare sig det kommer till kampen mot egen smärta och trötthet eller strid om platsen med ett kroatiskt nyförvärv så verkar Mats bara ha ett läge. 100% ös och inget gnäll.
Sedan hänger han ju en del baljor också, som gammal forward han är. Knorren i krysset hemma mot BK Häcken förra året på smörpass från Pa Dibba är det klart läckraste. Resten av målen är, just det, krigarmål. In med skiten bara!
Våren 2016 fick han lägga sig på operationsbordet och hans krånglande knä tvingade honom till ett par månaders konvalescens. Jag smsade honom några dagar innan premiären och frågade om han inte ville hänga på i marschen över bron. Jag erbjöd honom att låna en halsduk också.
"Låter skitkul, var ses vi? Halsduk har jag en egen" blev hans svar.
Vi hann med en bira på Medis innan också. Många fans kom förbi vårt bord och snackade lite samt tillönskade honom ett snabbt tillfrisknande. Ett kul personligt minne.
När Hammarby fotboll lägger ut bilder från en avslutningsfest på Solheim med bar överkropp på dansgolvet helt blöt av svett. I flödet under bilden har en supporter lämnat en kommentar om det verkligen är schysst att lägga ut bilder på berusade spelare mitt under rådande spritbaluns? Axel Pershagen som lagt ut bilden svarar att det hade det kunnat vara men eftersom Mats väntade tillökning var han spik nykter på festen...
När Mats Solheim kom till Bajen var det som högerback. Den spelare han hänger mest med i truppen är Birkir Mar Saevarson.Högerback. A job is a job, A friend is a friend.
Jag skriver det här för att jag vill hylla killen. Hans vårsäsong har enligt mig varit hans bästa hittills i Hammarby. Han har sina brister, inget snack om det men det men han har aldrig påstått något annat heller. Det har väl inte undgått någon att Bajen letar ny vänsterback och det skulle såklart smaka fågel med en grym vänsterdoja på den positionen. Oavsett det så finns det alltid plats för en Mats Solheim i mitt Bajenlag. I alla fall som karaktär betraktat. Hjärtat, vinnarskallen, attityden. Sådant går liksom inte att träna upp.
Just fan, jag har inte ens nämnt hans Instagramkonto official_mats_solheim Har du missat det så kolla in det bums.
Intervjun med Mats från våren 2015 hittar du här