7877 förlorare
”Jävligt kul, vi har längtat.” var vad Pablo Piñones-Arce sa innan matchen. Den känslan var även tydlig hos alla oss som i vårsolen vandrade från medis mot nya Söderstadion. Även om det redan har hunnit bli ett antal tävlingsmatcher i år så är känslan de där timmarna innan match speciell när det är en säsongspremiär som gäller. Luften, och kanske främst pulsen, vibrerar på ett alldeles särskilt sätt när det är en serielunk som ska inledas.
För mig är premiärer främst en liten signal om vad för säsong vi kan förvänta oss. Jag vet självfallet att det i slutändan inte behöver någonting om den här första drabbningen går bra eller dåligt. Du kan vinna en första match och åka ur serien och även vinna stort och tydligt men sen summera en enda lång skitsäsong. När vi däremot väntat så länge länge på just den här dagen så har det under hela mörka vintern byggts upp hopp och förväntan. Vi vill alla få starta upp en 22 omgångar lång resa där den förhoppningsvis erbjuder mer glädje än förtvivlan. Dessutom är ju premiären ett av de tydligaste vårtecknen som finns. Premiären är helt enkelt speciell.
Så vidare speciell blev däremot inte dagens tillställning, mer än att på sin höjd vara en speciellt sur förlust.
Om matchen ska sammanfattas så kanske premiärnerver är rätt ord. Bajen mönstrar ett bra lag där också tanken med den fotboll vi vill spela känns ambitiös och genomtänkt. I några minuter såg det ut att kunna bli en småtrevlig premiär, i alla fall fram till att Bajen slarvade bakåt i 8:e minuten. Ett gratis friläge för Eskilstuna där det hade varit svårare att missa än att placera in 0-1. Reaktionen efter målet syntes i att Emma Jansson försökte ingjuta lite mod i de grönvita med sitt kompromisslösa och fysiska spel. Lite fler försök till löpningar och spel kom även från Adelina Engman där framme och Elsa Karlsson på vänsterkanten. Tyvärr hjälpte inte detta särskilt mycket då vi gång på gång tappade boll, slog för snåla passningar och lät Eskilstuna ganska lugnt kunna gå och vänta på våra misstag. När matchklockan tickat upp mot 45 minuter tänkte jag att det här snackar de igenom i halvtid och så ser vi till att vända på det. När Eskilstuna i slutet av halvleken slog en hörna som damp ner mot Kathrine Larsen hade jag mest hoppats att vi kunde ansträngt oss lite mer för att få bort den där bollen. Istället visade måltavlan 0-2 och uppförsbacken blev ännu lite brantare.
Bajen vred och skruvade lite på spelet inför den andra halvleken och det såg direkt bättre ut med framför allt ett tydligare djupledsspel som gav chanser. Uppgiften vi hade framför oss blev däremot inte lättare av att domaren ansåg att en uppbar hands inte var straff i den 53:e minuten. Bajen fortsatte trumma på men inte allt för långt in i andra började Eskilstuna få mer utrymme igen. Alice Carlsson nickräddade visserligen heroiskt ett skott på mållinjen men slutresultatet skrevs ändå till 0-3. Målet borde aldrig godkänts eftersom hela chansen tillkom av att Emilia Larsson tryckts omkull bakifrån i eget straffområde men lite i linje med matchen som helhet var det uppenbarligen så här det skulle sluta.
Även om det inte kommer firas någon seger på söder ikväll så finns det två saker vi ska ta med oss framöver. Det första är att vi har en tränare som kan. Det känns otroligt stabilt att ha Piñones-Arce som ledare för detta lag. På kort tid har han hjälpt till att ta upp oss till finrummet och även få Bajen att kännas stabilt allsvenskt. Jag tycker också dagens match visar det jag nämnde tidigare: ambition. Idag funkade det inte men bönorna och Pablo kommer trampa på och få bitarna på plats, det är jag övertygad om.
Det andra är att supporterlokomotivet Hammarby rullar vidare i hög fart och tycks inte vilja stanna.
Det är tjatigt jag vet, men Hammarby har alltid varit och kommer alltid att förbli vad som driver den svenska supporterkulturen framåt. Än en gång visar vi framfötterna i damallsvenskan och sluter upp i ett antal som imponerar. Piñones-Arce sa innan matchen att ”Det är vi som klubb som driver hela den biten i fotbolls-Sverige. Både på dam- och herrsidan.” Vi kan inte göra annat än att hålla med och dessutom känna stolthet för vad det medför. Jag har ett tydligt minne på näthinnan och det är de tre unga flickorna som efter höstens derby mot AIK förväntansfullt stod och väntade på att få träffa spelarna. När matchen idag led mot sitt slut var klackens capos ett antal unga killar och tjejer som glatt såg till att trycket höll i sig till slutsignal. Trots 0-3 så ska vi inte glömma att det finns andra segrar än de sportsliga vi vinner i sådana här matcher.
