Lagbanner

Bajengrubbel

Fördelen med att bli äldre är att det finns en stor erfarenhetskälla att ösa ur. Nackdelen är att man kommer närmare det oundvikliga slutet.

Nu har jag suttit och tittat på min ingress i en kvart och undra över vad det är för djäkla inledning. Tiden går och jag måste komma vidare i texten. Jag har varit snubblande nära att radera bort den, men nu har jag bestämt mig för att låta den stå kvar till jag skrivit klart krönikan. Sedan får jag ta ställning.

Mitt grubbleri handlar inte om det man skulle kunna tro, (Hammarbys fortsatta öde i allsvenskan) utan om den Bajenböld som sakta har sipprat ut sitt var den senaste tiden. Jag har haft lite svårt att hänga med i svängarna. Det som gör mig fundersam är att just nu när Hammarby är inne i en livsviktig avslutning av allsvenskan, då passar olika Hammarby:are på att mäta styrkan mot det som man anser vara fel i klubben. Det är tydligen Peter Thunell som fått bli symbolen för det som anses vara fel. Men då tror jag man gör det lite lätt för sig. Thunell är anställd av Hammarby för att utföra det som styrelsens uppdrar åt honom. Vill man förändra något i detta får man istället sikta in sig på de som har möjlighet att fatta sådana beslut.

Nu är inte jag personen som har svar på alla frågor utan jag (och många med mig) såg, med förundran, att något har gått mycket fel. Det visade sig mycket tydligt i halvtid under derbyt mot Djurgården.
Självklart måste detta lösas innan klubben kan gå vidare mot nya djärva mål. Men var sak har sin tid och det är väl inte nu den här frågan är akutast. Eller är den det?
Personligen anser jag att den viktigaste uppgiften för alla Bajare att sluta upp för laget och stödja Hammarby så mycket det bara går.

Sedan när allsvenskan är över finns det hur mycket tid som helst och då kan berörda sätta sig ner för att lösa de problem som uppstått. Med det menar jag samtal där man självklart måste undvika diktat, för det leder ingen vart utan skapar bara nya låsningar. Först och främst måste viljan att hitta konstruktiva lösningar finnas. Inte från ett håll utan från samtliga parter. Belys vad som gått snett, klarlägg missförstånden, sedan kan man förhoppningsvis stryka ett streck över det som många anser som gamla oförrätter och börja om från scratch.

Därefter kan samtalen föras in på framtida samarbete, för Bajens bästa. Grunden måste vara de regler och förordningar som finns. Är man missnöjd med dem så måste man söka sig andra vägar för att förändra dessa. Kanske genom ett gemensamt supporterinitiativ mellan de olika svenska klubbarna.

Mycket ord och ganska lite verkstad kan tyckas, men det jag vill få sagt är att det viktigaste är först och främst Hammarbys vidare öden i den allsvenska avslutningen. Alltså gräv ner stridsyxan tills den är avslutad. Sedan är det lämpligt att finna former för att utveckla ett samarbete mellan säkerhetsansvariga i Hammarby och de olika Tifogrupperna.

Det är alltid lätt att blunda när allting sker i en anonym åskådarmassa, men det går faktiskt att tänka sig ett välkänt ansikte bland dessa.

Så här gjorde jag.
- Hur skulle jag reagera om min dotter kom till mig och sa att hon ville stå i Bajenklacken under ett derby? Den första reflexmässiga reaktionen skulle stavas STOLTHET.
Men hur skulle jag reagera om jag sedan fick veta att hon blivit brännskadad av en bengal som kastats in i den anonyma åskådarmassan. Självklart skulle jag som alla normala pappor blivit vansinnig.
Eller hur skulle jag reagerat om jag fick veta att hon blivit hårt slagen med en batong av en säkerhetsvakt som träffat henne av misstag. Självklart skulle jag som alla normala pappor blivit vansinnig.

Ni ser. Vi kan inte medvetet medverka till att våldet förs in på våra arenor igen. Då återgår vi sakta men säkert till en negativ spiral som kommer att missgynna alla klubbar i allmänhet och Hammarby i synnerhet.

Domarna
Det är aldrig roligt att vara supporter till det lag som drabbas av domarens ibland märkliga och felaktiga beslut. Det skapar en frustration både bland spelare supportrar och lagledning. Nu skyddas domaren på gränsen till det löjliga. En spelare och en tränare får alltid stå för de handlingar han utfört efter matcherna. Massmedia kräver det. Men en domare kan efter matchen gå och låsa in sig i sitt lilla rum och när han sedan kommer ut säga. – Inga kommentarer!

Någonting är fel. Självklart måste även en domare stå för sina misstag. Därför föreslår jag att även domaren ska vara med på de avslutande presskonferenserna efter matcherna.
Det ska väl inte vara så svårt att genomföra. Låt han sitta bredvid de två tränarna och förklara sin syn på olika situationer. Givetvis med den respekten att även en domare har rätt att göra fel.
När det gäller att minimera misstagen från domarens sida, då krävs det andra handlingar än att låta en domare bli syndabock. Målkameror m.m.

Bajenskvaller
Det har på ett forum nära dig kommit upp lite uppgifter som säkert kan intressera en större grupp och därför tar jag mig friheten att förmedla dessa. Hoppas att den som förmedlat detta inte har något emot att jag för det vidare:
Efter mötet i måndags frågade jag Billy om Ermin Siljak och hur det blev som det blev med honom. Killen gick ju till Panionios i Grekland i våras och gjorde succé. 8-10 mål och steg tydligen till ett värde på omkring 8 miljoner (enligt honom själv när Billy hade talat med honom). Nu är Siljak tillbaka i Slovenien, skadad och kontraktslös.
Varför?
Jo enligt Billy så skrivs en hel del kontrakt nu för tiden i tre steg:
År 1 = billig,
År 2 = Nu börjar det kosta pengar.
År 3 = Mycket pengar.

Grekerna dumpade honom alltså innan det blev för dyrt. En oturlig skada och nu är väl karriären över. Så går det till i proffscirkusen numera...

Och så måndagens roligaste berättelse. Billy om Litmanen:
- Jag hade ju hört ryktet om honom så många gånger så jag ringde upp honom. Jari har en holländsk fru och har överhuvudtaget inga kontakter eller relationer med Stockholm, kan ni inte få ut det på Internet så jag slipper höra den historien en gång till?


Sedan avslutar vi med en liten lustig berättelse (eller olustig med tanke på följderna) som jag hittade i Svenska Bostäders tidning Goda Grannar. Det är i slutet av en artikel där Kennedy intervjuas:
Han har alltid bett till Gud. Han är uppfostrad på det sättet. Inför den avgörande matchen om SM-guldet mot Örgryte, gick Kennedy till sin kyrka, tände ett ljus och bad om guldet. Resultatet lät inte vänta på sig.
– Men ingen svensk i laget ber till Gud. Dom tycker det är töntigt.

Vid ett tillfälle retade sig en spelare på Kennedys böner i omklädningsrummet.
”Gud kommer att straffa dig om du inte håller tyst. Det här är faktiskt min grej”. Påpekade Kennedy lugnt.
Efter en vecka, under en match mot AIK, bröt spelaren benet.
– Han var borta i mer än ett år från fotbollen. Sen kom han till mig och sa: ”Fan, Kennedy, Gud straffade mig”!


Spelarens namn var som säkert de flesta räknat ut, Hans ”Eskil” Eskilsson.

Nu har jag bestämt mig. Jag behåller ingressen eftersom den är dubbeltydig.

Vi syns i det gemensamma Bajenvimlet, för ett lyckligt slut!

LåN2002-10-10 15:41:00

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö