Newcastle - Watford1 - 2
Bajen kämpade sig till segern
Kallt väder, och inte värmde spelet särskilt mycket inledningsvis i en match mellan två lag som gärna ville vinna, men framförallt inte förlora.
Många felpass och individuella misstag i Hammarby såväl som hos gästerna. Hammarby hade dock flera spelare som tog ett mentalt kommando om matchen. Max och Jonas markerade tydligt att ingen skulle komma förbi dem. Vi vann närkamperna och vi satte åt motståndarna.
Christian Traoré visade att han har en stor arbetskapacitet och skötte det defensiva ansvaret på mittfältet bra.
Matchinledningar blir ofta att motståndarna ska känna på varandra och så var det i afton också. Hammarby försökte vårda bollen inom laget och gjorde det stundtals bra men det hände ingenting framåt förrän Jonas Andersson hade hittat matchtempo. Från den 20:e minuten och framåt var det egentligen Hammarby för hela slanten. Till stor del beroende av att Jonas och Christian hittade rätt på mitten.
Dansken vann bollar och Jonas började slå passningar framåt.
Hammarby tog ledningen på straff efter att Kennedy knuffats omkull då han skulle försöka sätta en retur då Markstedt nickat i ribban. Straffen är inget att säga om, men det kanske var lite svagt av Pekingspelaren att behöva dra på sig den.
Pohja ökade strax därefter på till 2-0 med en perfekt nick ned i marken framför målvakten och knapp styrfart över mållinjen.
Peking skapade inte särskilt mycket i första halvlek, egentligen ingenting förutom en hyfsad frispark utanför i hyfsat läge. Gästerna såg ut som ett nedflyttningslag som vek ned sig och stod inte alls upp mot Bajens hetare vilja.
Efter paus såg det stabilt ut från hemmalagets sida, trots att gästerna försökte satsa mer framåt och försökte trycka på för ett reduceringsmål. Men Peking lyckades inte skapa mer än någon halvchans förrän hemmaspelarna plötsligt började göra det ena misstaget efter det andra. Man tog fel beslut och ibland lät man bli att ta något beslut överhuvudtaget. Jonas Stark och Ante Covic hade en situation där båda väntade på den andre och om Pekingspelaren lyckats tåa till bollen och sprungit in i Ante så hade vi nog fått se vår målvakt utvisad.
Nu lyckades lyckligtvis gästerna inte utnyttja dallret i Hammarbyförsvaret utan istället punkterade Kennedy matchen med ett kanonskott från distans. Markstedt vräktes omkull några meter in på gästernas planhalva och domaren blåste frispark. Hammarby slog den snabbt fem meter ifrån förseelsen, medan gästerna diskuterade lite sinsemellan och med domaren, och Kennedy hade planhalvan nästan för sig själv. Att Hammarby sedan återigen visade att man inte kan hålla nollan i år och lät gästerna göra ett reduceringsmål spelade ingen roll för närmare än så kom de aldrig.
Hammarby visade kampmoral och med den hetare viljan kom även spelet stundtals fram och jag är övertygad om att man antingen kämpar eller spelar till sig poäng i båda de avslutande matcherna och det innebär allsvenskt spel även nästa år på Söderstadion. Alla i hemmalaget förtjänar beröm och godkänt för kvällens insats men det är verkligen kul att se Trym göra rätt för sig i säsongsavslutningen, trots att han bestämt sig för att flytta hem igen till nästa säsong. Den inlånade dansken visar också upp en fin kamp och offervilja. Sist men inte minst en stor eloge till Jonas Andersson, som långt ifrån matchtränad, tog tag i spelet och tillsammans med dansken vann slaget om mittfältet på knockout.
Ps. Hade inte Max missat så katastrofalt i samband med baklängesmålet hade han nog snuvat Christian på högsta spelarbetyget. Ds.
