"Trevliga Bajen"...
...eller "Slå Bajen, slå".
Den åttonde april i år låg jag hemma febersjuk. För första gången på evigheter missade jag således hemmapremiären. Jag minns faktiskt inte när jag gjorde det sist. Genom att ligga kvar hemma under mitt duntäcke och svettas ut febern missade jag starskottet till en miserabel säsong. Men förutom att missa hur Örgryte tog revansch på förra årets guldgossar missade jag också startskottet på en klacksäsong fylld av konflikter och incidenter. För denna måndagskväll stod högst oväntat vakter i trapporna upp till ståplatsläktaren. Ingen skulle själv få välja vilken sektion man skulle stå på utan bokstäverna på biljetten skulle följas. Hade man en biljett på sektion K skulle man också stå på K och ingen annanstans. Eftersom detta var ett påhitt som inte föranmälts av Hammarby blev många sällskap splittrade och många trogna supportrar som hyllat, hejat, skrattat och gråtit på samma plats i åratal skulle nu ofrivilligt flyttas.
Redan efter denna första match insåg som tur var även föreningen idiotin i detta och backade. Men nu var det redan för sent, startskottet hade gått. Vakternas approach mot publiken har hela säsongen genomsyrats av en ”det är vi som bestämmer”-attityd. Resultatet har blivit en många gånger otrevlig stämning. Vid minst två hemmamatcher har vakterna försökt ta sig upp mot trappan mitt i klacken för att omhänderta personer vars uppträdande de inte uppskattar. Vid ett tillfälle var det en flagga som hängts över en reklamskylt, vid ett annat tillfälle var det en bengal som brändes. Vid första derbyt mot DIF hamnade vakterna i bråk med supportrar vid minst ett tillfälle. Det här är tyvärr bara toppen av ett isberg.
En nyhet i år har varit att styrelsen och Hammarby säkerhet har lagt sig i vilket budskap och utseende supportrarnas tifokoreografier ska ha. Det började någon gång mitt i säsongen då den döskalle som fanns med på vissa flaggor skulle bort. Denna symbol betraktas som negativ och skulle därför inte finnas med i Hammarbysammanhang. Dessutom är det förbjudet att från läktarplats kritisera Svenska Fotbollsförbundet så alla flaggor med detta budskap skulle bort. Detta agerande har skapat förbittring hos många inblandade och kulmen kom när tifot mot AIK i årets tredje möte ansågs opassande. Detta resulterade i att hela tifot togs bort.
Samma sak inträffade även mot Elfsborg hemma. Återigen ville vakter och säkerhetsfolk få bestämma vad som var anstötligt och inte. Återigen togs allt bort. Mot Djurgården i årets sista derby togs även en del av budskapet bort. En banderoll med texten ”Hammarby säkerhet, tack för gott samarbete” som först blivit godkänd blev sedan refuserad. Denna gång valde dock de ansvariga att låta resten av tifokoreografin vara kvar.
Vad som sedan hände, i detta sista Råsunda-derby på obestämd framtid, vet alla. Det finns dock minst tre olika versioner. Dels har vi Hammarbys officiella, dels har vi den som media konstruerat (dessa två är ganska snarlika) och så har vi den som supportrarna på plats anser vara korrekt. Eftersom jag personligen endast stod tre–fyra meter från konfrontationens epicentrum och dessutom personligen kom i kontakt med vakterna under detta taktiska mästerverk vet jag åt vilken av versionerna jag själv lutar.
Jag anser att bråket var helt onödigt och resultatet av en längre tids frustration från bägge håll. En maktkamp som ingen kan vinna. Den stora förloraren är inte den vakt som får en läsk kastad i ansiktet eller den supporter som blir slagen, utan Hammarby IF. Vi är förlorarna, Vi alla tillsammans, alla från Henrik i styrelsen till minsta bollkalle. Ingen inom Hammarby eller någon som stödjer klubben kan gå segrande ur denna konflikt utan att föreningen och dess supportrars anseende försämras.
Därför tycker jag och övriga här på Söderst@ions redaktion att det är hög tid att vi nu tar upp detta och verkligen diskuterar igenom det för att försöka hitta en lösning. Vi förstår om det inte känns helt relevant med tanke på tabelläget, men faktum är att detta problem kommer vi få med oss oavsett vilken division vi spelar i nästa år. Jag anser även att detta inte bara handlar om något så trivialt som en tvåpinnsflagga i ett bottenmöte i allsvenskan, utan att det i förlängningen handlar om yttrandefrihet för oss på läktaren. Dessutom tycker jag att det vore synd om folk har en felaktig uppfattning om vad styrelsen verkligen tycker och gör. Internet är ett mäktigt forum och många gånger florerar här både tvivelaktiga rykten och rena osanningar.
Denna krönika är således den första i en rad av texter angående denna problematik. Imorgon kommer grabbarna från Boys få chansen att ge sin bild av det hela. Därefter kommer även en representant för B.U.S. ges möjligheten att komma till tals. Slutligen kommer även Peter Thunell och Henrik Appelqvist få presentera föreningens officiella syn på detta.
Att just vi på den här sidan väljer att fördjupas oss i detta ämne beror till stor del på att vi uppfattar oss som ett av få oberoende och opartiska forum. Ingen i redaktionen tillhör någon av de inblandade supportergrupperna, vi är inte heller några fanatiska rök- eller bengalförespråkare. Vi tar även helt avstånd från all form av våld både från supportrar och från vakternas sida. Ingen av oss har heller någon officiell roll i eller närmare koppling till Hammarby säkerhet och styrelsen.
Tanken är att samtliga Hammarbyare ska få chansen att själva skapa sig en uppfattning om hur problemet faktiskt ser ut och vad som måste göras åt det. Hammarbys officiella hemsida har publicerat en text med rubriken ”Två sidor av ett Hammarbymynt” för att sedan endast pressentera en sida av myntet. Här är det nu tänkt att ni själva ska få bägge sidorna presenterade för er så att ni själva kan avgöra.