Säsongen som gick – Del två
Det fortsätter droppa in listor till sidan som reflekterar över den allsvenska säsongen 2002 sett med Bajenögon.
Den här listan kommer ifrån Sebastién ”Sebbe” Gustin. Håll till godo!
Årets spelare:
Fredrik Winsnes - är den som har visat mest internationell klass och spelförståelse, hade resten av spelarna i Bajen haft samma spelförståelse och rörelse så hade vi vunnit allsvenskan med 50 poäng.
Han är också den enda som nånsin gjort ett Champions League mål för Bajen och där visade han precis det jag plussar han för.
Årets back:
Max Von Schleebrügge - Håller med Charlie. När Max vinnarskalle kommer att kombineras av mer rutin som kan finnas där redan tills nästa säsong då aspirerar Max på en ytterbacksplats i landslaget utan tvekan!
Årets mittfältare:
Kennedy Bakircioglü - Eftersom Winsnes vart min "årets spelare" så följer jag Charlie även här och säger att "Kenka" är årets mittfältare, han har utvecklat en till dimension i år och blivit tuffare samt även klarat av hyfsad defensiv. När "Kennedy" lär sig att släppa bollen i tid och slå den där enkla passningen och vara mer rörlig (Zidane som förebild, han klarar att dribbla två men vet när en enklare passning är det bästa), då kommer han bli proffs i en stor liga precis som hans dröm är.
Årets anfallare:
Peter Markstedt - När Herman försvann tidigt och de andra anfallskollegerna inte stod upp var Markan där och visade vägen, han har höjt målsnittet och är oerhört stark, kolla bara sista matchen där han vann en nickduell mot två backar och en målis. Markan U rule!
Årets mål:
Micke Andersson mot Landskrona och detta emotionellt sätt, årets viktigaste mål och bollen skulle bara in, schmack!
Årets skott:
Jonas Starks skott i stolpen i derbyt mot gnaget, undrar om det någonsin har skjutits ett hårdare skott på en svensk fotbollsplan. TV-kommentatorerna trodde inte sina ögon och inte jag heller, stolpen höll på att landa på Arlanda. Super Mac, släng dig i väggen!
Årets tifo:
Högmod går före fall.
Årets publik:
Hammarby IF: s, subjektiv ja. Skiter jag i det, ja.
Årets sämsta domare:
Martin Hansson, men egentligen hela den svenska domarkåren, standarden är beklagligt dålig och alla lag har fått ta del av den illasmakande domartabbekakan. Satsa på proffsdomare samt rotera domare med andra skandinaviska länder nu!
Årets såpopera:
Alla diskussioner på de olika gästböckerna, där folk har suttit och skrivit en jäkla massa skit baserat på inte en enda uns av eftertanke eller faktakorrekthet. Utan man har sågat, man har fällt, man har dömt, utan att ha i tanken att man är oskyldig till så att fallet har bevisats. Man har inte heller velat ta reda på fakta utan har gått till attack gång på gång baserat på indicier. Den som kastar första stenen...
Alla har vi vår del i detta, dags för uppryckning? Att åsikter går i sär är en sak, men detta som hänt i år är patetiskt.
Årets flopp:
Våran defensivt fega styrelse som inte fattade vilken gratischans vi fick efter vårt oanade SM-GULD. En stark och kunnig styrelse hade kunnat förvalta och vågat satsa.
- Man måste våga för att vinna.
Ingenting säger att man måste gå i sidan av sin utarbetade framtidsplanering bara för att man vart mästare "för tidigt". Vi kanske aldrig får samma chans igen och får vi det måste det vara andra personer som ror skutan! Att skylla på parametrar som inte stämde vid eventuella nyförvärv är patetiskt. Styrelsen har hela året behandlat sina medlemmar som en okunnig skara, som ska veta sin plats.
Årets flopp 2:
Det mentala kollektivet hos spelarna, att inte kunna hålla nollan i någon match samt bli tillbaka pressade av riktigt dåliga lag med baklängesmål som följd är bara för illa.
Årets Julklappstips:
The animalfarm. Varje person i styrelsen bör få en sådan i sin julstrumpa.
Årets kalkon:
Den svenska fotbollsjournalistiken. En mer okunnig skara får man leta efter. Faktafel på faktafel, uttalanden som briljerar med okunskap. MM mm mm mm.
Årets avlut:
Hela föreningen från speciellt styrelse till också spelare samt fans, får fan ta sig i kragen.
Årets roligaste:
Nu börjar "Silly Season", man kan undra hur många fruar Jari Litmanen har.;)
Årets värme:
När jag såg två små flickor med sin pappa på tuben som var på väg mot en hemmafight. Med sig hade dom varsin handmålad liten flagga som dom var oerhört stolta för och som dom skulle vifta med heeela matchen. Hjärtat kändes som en masugn!
