Reymersholm v/s Hammarby
Gårdagens gästskribent Johan Nilsson får svar på tal ifrån ännu en Nilsson, nämligen Robert.
Det går att jämföra vilka klubbar som helst. Men hur meningsfullt är det?
I mina kvarter finns det två klubbar som lever under helt olika förutsättningar. Men det har inte alltid varit så. Då och då har vägarna korsats och statusen på klubbarna har skiftat.
När Reymersholm och Hammarby grundades fanns det inga pengar att tala om i någon av klubbarna. Nu har Hammarby en betydligt större omsättning än kvartersklubben Reymers. När Hammarby går på värvarstråt i utländska klubbar tittar Reymers runt i gärdsgårdsserierna.
Efter säsongen 99 satsade Hammarby rejält. Det investerades i spelare från den jugoslaviska ligan bl. a. Här tycker jag det är märkligt att Reymers ordförande inte satsar mer. Man måste våga för att vinna. Om det kniper ekonomiskt tycker jag att ordföranden skulle satsa ett par tre miljoner ur egen ficka och gå bakom ryggen på den egna styrelsen och förstärka laget. Det här är helt riskfritt för om det blir problem och man blir bortröstad av föreningens medlemmar är det bara att kräva igen pengarna. P-93 kan sälja lite extra Bingolotter så är summan snabbt återbetald. Det känns inte som att Reymers har en mall att följa. Det harvas på i division 4 år efter år. Toppat med ett år i trean då och då.
När skildes klubbarna åt?
Problemen för Reymers går tillbaka många år i tiden. Tänk om styrelsen tagit vara på den framgångsvåg som ledde fram till allsvenskt spel 41/42. Då spelade Hammarby mot lag som Hofors, Ljusne och Lidingö. Med en visionär styrelse hade det kunnat förbli så. Den slutliga brytningen är lite talande.
1946/47 spelar vi återigen i samma serie, det är sista gången det sker. Reymers kommer på en säker mittenplats och Hammarby slutar sist. En absurd och en för Hammarby lyckad serieomläggning petar ner Bajen ända ner i division 4. Där kan klubben i lugn och ro ladda batterierna och planera framåt. Redan första året tar den målmedvetna satsningen klubben upp i trean. Efter ett mellanår tar Bajen klivet upp till landets andradivision 1950 och håller sig sedan där eller i allsvenskan fram till dags dato. Efter bara fyra år i andradivisionen avancerar Hammarby upp i allsvenskan för att för första gången spela otroliga tre säsonger i rad - det var de klassiska 54: orna som stod för den bedriften. Då hade Reymers redan inlett sin 60-åriga ökenvandring. En riktig vattendelare.
En annan sak som Reymers missat totalt är merchandise. Visst ser man då och då en knatte med en rutig grönvit mössa utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan, men var är visionerna? Hammarby har shop på Hornsgatan, ett par försäljningsställen på Götgatan och ett samarbete inne i City. Visserligen inte i paritet med t.ex. Manchester United som har flera megastores runt om i England. Egna butiker utomlands, bl. a. i Dublin och långt borta i Asien. Fortsätter det så här har Hammarby säkert butiker i Göteborg, Malmö och Jönköping i framtiden. Medan styrelsen i Reymers bara stampar på samma fläck utan att se möjligheterna. Blås ut alla våningar i Mariahallen och satsa lite. Det ligger otroligt mycket pengar och väntar om försäljning av souvenirer når upp till Hammarbys nivåer.
För helt hopplöst är det inte för Reymers. På en punkt är klubben helt överlägsen Hammarby. Det är betydligt fler juniorer som tar steget upp i a-laget på Zinkensdamms usla filtmatta än på Söderstadion.
Vad jag velat säga med dessa ord vet jag inte. Skall Reymers ha Hammarby som förebild, eller någon annan klubb? BP kanske?
En sak vet jag i alla fall. På många punkter (främst ekonomiska) är det mer realistiskt att jämföra Hammarby med Reymersholm, än Hammarby med Manchester United. Reymersholm har enligt min åsikt större chans att nå allsvenskan än vad Hammarby har att vinna Champions League, även om inget lär inträffa.
