Speedway och Pétur
Tänker ta upp två spörsmål som är på tapeten just nu.
Det första handlar om speedway och nyheten om att Hammarby tänker utöka familjen med ytterliggaren en sportgren.
Det går säkert att hitta vettiga argument både för och emot, men jag tänker inte låsa upp mig. Jag går helt efter ryggradskänslan och min första reaktion när jag läste om detta förslag kan sammanfattas med ett ord. KUL.
Trots att Hammarby aldrig har haft en Speedwaysektion i klubben, så vet jag att den idrottsgrenen var med och hjälpte Hammarby IF att klara ekonomin under en mycket svår period på femtiotalet.
Hammarby IF var genom sin huvudstyrelse med och arrangerade speedwaytävlingar, tillsammans med stockholmsklubben Getingarna, på Kanalplan under fem/sex år. Eldsjäl i det projektet var f.d. ordförande Bernt Lindh, som agerade lite allt i allo under de här speedway åren på Kanalplan.
För många år sedan intervjuade jag Bernt Lindh om de här åren och artikeln kom med i Hammarbyiten. Tyvärr har jag svårt att hitta det numret just nu, men Bernt berättade om hur Hammarbys medlemmar själva fick anlägga kolstybben på Kanalplan genom att hämta den nere vid vattnet och köra upp den med skottkärra. Ett slit utan dess like.
På den tiden var Hammarby en idrottsförening med en huvudstyrelse som var ansvarig för samtliga sektioners ekonomi. Hade någon av sektionerna skulder då fick huvudstyrelsen omfördela pengarna och se till så att den sektionen hölls flyttande. Av den anledningen var pengarna från Speedwayarrangemangen livsnödvändiga för många av Hammarbys sektione. Speciellt för bollsporterna. Så indirekt kan man kanske säga, om man vill vara långsökt, att det är tack vare speedwayen som Hammarby fotboll tog sitt Allsvenska fotbollsguld. För utan speedway stålarna hade kanske inte Hammarby Fotboll funnits. Eller också hade vi varit i Reymers kläder. Det kommer vi aldrig få svar på.
Däremot är min ryggradsreflex positiv när speedway kommer på tal. Jag är som barn uppvuxen med Ove Fundin och den speciella lukten som alltid slår emot en när man närmar sig en speedwaytävling. Av den anledningen är jag också positivt inställd till boxning efter att ha bevittnat ett antal boxningsgalor ifrån Eriksdalshallens ståplatsräcken.
Vad vill jag ha sagt med detta då? – Jo, för min del får Hammarby gärna starta en speedway sektion. Argumenten som att bygga upp ett lag underifrån genom att satsa på egna ungdomar tycker jag låter väldigt lovvärt. Finns inget fel i att locka motorburen ungdom att klä sig i de vackra grönvita färgerna. Sedan om du väljer att inte gå och se de allsvenska seriematcherna så är det ditt val. Men varför hindra de som ser fram emot att få göra det.
Jag är själv osäker på om det kommer bli så många seriematcher för mig i den här motorsporten. Kanske någon enstaka av ren nyfikenhet, om inte gamla minnen poppar upp och jag fastnar för sporten. Men alla andra idrottsgrenar är endast ett surrogat för fotbollen. Vill man locka folk så är det bara att se till att matcherna inte kolliderar, men det tror jag nog alla inblandade redan fattat.
Märkligt att det blev sådan diskussion om den här idrottsgrenen. Jag kommer inte ihåg att det var samma rabalder när Boulesektionen eller Innebandysektionen startade.
Pétur Marteinsson
Förstår inte de som har inställningen att eftersom Pétur gick som Bosman så är han aldrig välkommen tillbaka.
För mig är Pétur Marteinsson en evig hjälte. Om han är skadefri och villig att komma tillbaka till Hammarby. Då är det klubbens förbannade skyldighet att ta kontakt för att komma till klarhet i hur det ligger till. Nu vill jag med dessa ord inte hoppa på Hammarbys styrelse, för vem vet kontakter kanske redan är tagna, eller planeras att tas?
I Hammarby finns numera Anders Linderoth och han är troligtvis den bäst lämpade att bedöma Péturs kvalifikationer, eftersom bägga två fanns i Stabæk samtidigt.
Jag poängterar bara min åsikt och den är att anständigheten kräver att man i alla fall tar initiativ till ett samtal.
Pétur är för mig i samma division som Kenta, Billy, Putte, Klasse, Matte W, Ronnie, Kocken, Dan Sahlin, Tom Ture, Inge Persson, Hella, Ulf Eriksson, Tom Åhlund och några till…
Är han skadefri och villig att satsa ett par tre år i Bajen då är han väldigt varmt välkommen. I alla fall i min bok!
Pétur besitter den dimensionen som saknades i laget den här säsongen. I alla fall besatt han den i förra vändan. En spelare som med sin blotta närvaro drar med sig de övriga när det börjar hängas med huvuden. Där har vi den saknade lagkaptenen vars hela utstrålning andades fotboll… I alla fall var det så 1998. Om det kan bli så igen måste Hammarby diskutera igenom internt. Men då måste det även tas kontakt.
Bedömer våra läkare att Pétur är så pass skadad att han inte kommer att kunna tillföra laget något, då får vi acceptera det. Men först då.
Snacket om att han skulle vara för gammal köper jag inte. Pétur är 29 år. AIK tog tillbaka Krister Nordin den här säsongen då var han trettiofyra år.
Om det nu har skitit sig med Christian Traoré är inte Pétur Marteinsson då ett alternativ? För visst går det att tänka sig Pétur som innermittfältare också. En skadefri Pétur är faktiskt ett mycket bättre alternativ om ni frågar mig. För då får vi förhoppningsvis även de ledaregenskaper som jag tycker har saknats.
Jag förstår inte varför man inte skulle kunna ta tillbaka Pétur. Har man den inställningen då borde man även tycka att det var fel av Hammarby att plocka hem Nacka ifrån Italien. Hade inte det skett skulle det inte ha skrivits fotbollshistoria mot Karlstad den 7 maj 1964. Och då tror jag inte det funnits någon Nackastaty.
- Och namnet Nackas hörna? Glöm det.
Nu ser jag inga andra likheter mellan dessa spelare annat än att de lämnade Hammarby för egen vinnings skull.
Vi syns i Bajenvimlet!