Nyårshälsning från Söderst@dion
Redaktionen vill avsluta säsongen 2004 med att önska alla Hammarbyiter, ett riktigt: - Gott Nytt År! Samt även sända tankar till många, många andra.
Julhelgen började bra men avslutades med nyheter om en katastrof som ingen riktigt förstod allvaret i. Hjärncellerna klarade inte av att bearbeta informationen, allt var fullständigt obegripligt. Mycket god mat som vanligt, gott att dricka och plötsligt började det som genom ett trollslag att snöa ymnigt på julafton.
Annandagens dubbel gick över förväntan, både bandyn och handbollen höll lekstuga. Samtidigt som det i en helt annan del av världen pågick något vi inte ens önskar drabba våra värsta fiender. 2004 läggs till historieböckerna men det kommer säkert att finnas anledning att återkomma till detaljer och göra tillbakablickar, precis som alla andra gamla årgångar.
Orken och lusten att skriva något underfundigt infinner sig inte, av förklarliga skäl, men trots detta måste vi försöka fortsätta leva våra liv i någorlunda normala banor och därför gör jag det enkelt och återvinner en nyårshälsningen från nyårsnatten 02 i nästa stycke.
---------------
É jorden rund, é Bajen bäst?
Några ord om ett avsnitt ur TV-serien Skärgårdsdoktorn som jag återsåg i julhelgen på DVD. Jag kan lätt tänka mig hur andra lags supportrar sätter kaffet i vrångstrupen när de ser att Hammarby än en gång dyker upp i dessa, till synes, oskyldiga TV program. En jul för några år sedan var det julhunden, som säkert alla minns och den här gången dök vår älskade klubb upp i Skärgårdsdoktorn. Ett av det bästa svenska TV programmet på år och dagar och som trots den höga kvalitén faktiskt drog storpublik. Ni som hade oturen att ha missat detta underbara avsnitt får här en skriftlig resumé av den korta episod som fick mig att sitta där med ett löjligt flin på läpparna under mycket lång tid:
Anders Ekborg spelar en pappa som bestämt sig för att äntligen göra något tillsammans med familjen. Han tar med sig sin fru och två söner ut på en öde ö, en vecka i skärgården. Barnen är fyllda av förväntningar och är inställda på att leka Robinson, med sin far. De blir utkörda av "Plura" kopian Sören, någon gång på höstkanten. Sören lämnar dem ensamma på ön efter en kort introduktion.
Pappan är fullständigt opraktisk och misslyckas med allt han företar sig. Hur som helst så ska här fiskas. Höstblåsten viner och vågorna sköljer upp över klipporna.
De börjar gräva efter mask, men hittar inga så klart. Och efter ett tag säger pappan:
- Vi kan använda oss av brödbitar.
Sonen stirrar misstänksamt på pappan och frågar om det verkligen kommer att fungera?
Nu inträder ett stycke magi, allting stannar upp och tron på livet förstärks ytterliggare.
Pappan tittar på sonen, sonen tittar tillbaka på pappan, deras ögon möts och efter en sekund av evigt samförstånd säger pappan med all den övertygelsen som vi alla vet att en pappa besitter:
- É jorden rund, é Bajen bäst? samtidigt som minspelet och pappans trygga leende talar om att visst är det så. Visst tusan är det så.
---------------
Vet inte vem man ska tacka för den här klassiska scenen, men vem du nu än är kära manusförfattare:
- Tack!
Jag tycker fortfarande att det här kan bli en utmärkt ramsa, som det borde vara lätt att göra något av. Vem tar upp den kastade bollen, själv får jag bara in dessa rader i huvudet:
É jorden rund, é Bajen bäst - Tjo fadderittan lambo!
Vad har Hammarby som inte de andra lagen har, frågar sig troligtvis ett antal AIKare och Djurgårdare, många Helsingborgare och Göteborgare och tre stycken Enköpings supportrar?
- Hur i helv**e lyckas dessa så totalt ointressanta Bajare infiltrera massmedia på detta sätt? Om och om igen...
Jag kan glädja er med att även jag står handfallen och förundrad över det genomslag Hammarby ständigt får. Nu är det inte bara i TV huset och på tidningsredaktioner detta sker, utan överallt, på vartenda kneg du kan tänka dig.
Troligtvis är svaret så enkelt att Hammarbyare är ett så hängivet släkte att om det ramlar in en "Bajare" på en arbetsplats, så kommer det med omedelbar verkan genomsyra hela verksamheten. Hammarbyare är som iglar, de biter sig fast i omgivningens sinnen och de släpper aldrig taget, men hela tiden med glimten i ögat...
Till alla Er tillägnar jag följande nyårsdikt:
TOLVSLAGET
Spring Hammarbyare spring
i bistra nyårsnatten
finta, dribbla, passa och skjut
på läktaren hörs jublet och skratten
Älskar när bollen rullar på nytt
champagne, kaviar, bärs och pytt
inatt skall intagas på Söder!
Spring in det nya
och spring ut det gamla
i årets första skälvande minut
snart kommer Bajen oss samla
Gubbläktar´n, Västra, Nynäs och E1
tack för alla de år ni gett
för att Söderstadion glöder!
Spring Hammarbyare spring
i horisonten skymtas en vår
under en kylslagen försäsong
slits det för ett bättre år
Än går det vågor på Hammarby sjö
gamla året lägger sig att dö
det nya framgångar föder!
Spring Hammarbyare spring
mörkret föder tankar i nyårsnatten
medkänsla när raketer skjuts upp
tysta bugar vi och lyfter på hatten
Mot rymdens norrskenssky
finner vi tröst i Hammarby
lyckligare nytt år systrar och bröder!
..
..
..
..
..
Landssorg
Fast det kommer bli mycket svårt att hindra tankarna (och vem vill hindra dem) från att i den djupaste tysthet sända innerligt med medkänsla till alla familjer, barn, pappor, mammor, far- och morföräldrar, systrar och bröder, som drabbades av den fruktansvärda katastrofen i Sydostasien. Hur många fullsatta Söderstadion har svepts bort för alltid? - 7, 8, 9... Ofattbart!
Här kommer dock några välmenta ord till Tolle och signaturen "47 BeakStreet" och övriga, som jag tidigare själv har hittat kraft, ork och tröst i, när allt har känts hopplöst och meningslöst:
---------------
Innanför tullarna är natten het
och dagen allt för kort
Innanför tullarna är som du vet
liv av annan sort
Utanför tullarna på andra sidan
där råder stilla tid
Där alla livets trådar går ihop
och evighet tar vid
När möjligheterna tycks avta, tilltar ofta hopplösheten. Det är därför det är så viktigt att inte ge upp hoppet när det känns som livet krymper. Hoppet är livets hjärta. Utan den falnar den eld inom oss som håller oss igång.
Om vi tycker oss ha hamnat i en väldig ödemark, är det bästa vi kan göra att omge oss med andra som åtar sig att vara hoppfulla åt oss tills vi återigen kan hämta kraft ur våra egna reserver av tillförsikt.
(Utanför tullarna är skriven av Dick Hansson och Lorne de Wolfe och texten om att inte ge upp av Sue Patton Thoele.)
Jag sörjer i Bajenvimlet!
---------------
Nyårsdagen är en nationell sorgedag för dem som drabbats av katastrofen. Du kan hjälpa till ekonomiskt genom att ge ett bidrag till följande biståndsorganisationer.
Om och i så fall, vilken av dem och hur mycket, avgör du själv. Märk talongen "Katastrofen i Asien":
Diakonia: pg 903304-4
Frälsningsarmen: pg 900480-5
Hoppets stjärna: pg 90 02 53-6
Lutherhjälpen: (Sv. kyrkan) pg 90 02 56-9
Läkare utan gränser: pg 900603-2
Plan Sverige: pg 900731-1
PMU InterLife: pg 900050-6
Radiohjälpen: pg 901950-6
Rädda Barnen: pg 902003-3
Röda Korset: pg 900800-4
SOS Barnbyar: pg 900229-6
Sv. Missionskyrkan: pg 90 08 24-4
Unicef Sverige: pg 90 20 01-7
---------------
