Framåt mot det förflutna- Del Två
Här kommer del två i LåNs fantastiska historielektion. Här presenteras länk 3 och länk 4.
BAJENLÄNK – TRE 
Sven ”Berka” Bergqvist, 1932/33-1946/47
(15 säsonger)
Född den 20 augusti 1914.
Svenne "Berka" behöver knappast någon presentation. Han är en av Hammarbys mest klassiska profiler. "Berka" hade Hammarby i blodet eftersom han som liten grabb legat bakom "Kucku" Ohlsons mål på matcher och träningar och vid alla tillfällen som gavs sprungit efter missriktade bollar.
Som 17-åring flyttades han upp i Hammarbys A-lag från de egna juniorleden. Dagen efter det att han fyllt 18 år fick Svenne "Berka" debutera i Hammarbys A-lag på bortaplan mot IFK Norrköping, den 21 augusti 1932. Allt på grund av att den ordinarie keepern Ville Broberg söktes av ordningsmakten och därför inte kunde visa sig offentligt. Matchen slutade 1-1 (0-0).
Vad ska man skriva om en spelare som har följande idrottsfacit:
Fotboll
Antal landskamper – 35 st.
Matcher för Hammarby – 218 st.
Ishockey
Antal landskamper – 55 st, och åtta mål.
13 allsvenska säsonger i Hammarby. 12 seriesegrar och fem SM-guld.
Bandy
A-lagsdebut i Hammarbys mål säsongen 1930/31. Fyra allsvenska säsonger.
Var uttagen till A-landslaget vintern 1935 men valde istället att spela VM i ishockey.
Det finns mycket att plocka ifrån ”Svenne-Berkas” idrottskarriär men jag har valt följande rader som Svenska Dagbladets sportchef Olle Groth skrev när det allsvenska avancemanget var klart efter säsongens sista match 1938/39:
För klubblaget Hammarby IF spelade Sven Bergqvist sina bästa matcher i kvalet till allsvenskan 1939, då laget äntligen gick upp i högsta serien efter två tidigare försök.
Svenne Berka gick upp i division ett och tog kompisarna med sig.
I en av kvalmatcherna slog Hammarby ut Norrköping. Enligt referaten borde Norrköping ha vunnit med fyra – fem mål, men motståndarna lyckades inte överlista Sven. I den matchen krockade Georg ”Åby” Ericson, förre landslagsbasen och Sven Bergqvist i en luftduell. För ”Åby” kändes det som att springa in i en vägg och han hade ont i kroppen i flera dagar. Han minns att Sven var oerhört stark och smidig och en fantastisk bra målvakt. Men det var enda gången de två möttes på planen. När IFK Norrköping tog steget upp i allsvenskan 1940 fick Hammarby på nytt lämna högsta serien och säsongen 1939/40 blev - hör och häpna - Svens enda säsong i Allsvenskan.
Sista fotbollsmatchen för Hammarby spelade ”Svenne-Berka” borta mot Huskvarna, den 22 september 1946. Vinst med 4-3. En av målskyttarna i den matchen var en spelare som debuterat i Hammarby lite drygt en månad tidigare och sedermera skulle bli stor fotbollsstjärna. Hans namn var Lennart ”Nacka” Skoglund.
De tre avslutande säsongerna i Hammarby var Svenne-Berka spelande tränare. De sista två säsongerna spelade Svenne-Berka bara sporadiskt. Fyra matcher blev det, två varje säsong. Jag vet inte om det berodde på materialet eller hans tränarförmåga, men laget kom in i en nedåtgående spiral, som kom att sluta med en katastrof.
Den sista Svenne Berka säsongen skulle gå till historien som Hammarbys mörkaste någonsin. Hammarby kom sist i div. 2 Östra, och inte nog med det. På grund av en serieomläggning blev Hammarby nedflyttade två divisioner till division fyra. Så här skrev ”Stabben” Ahlner om det i Hammarbystugans årsskrift 1956:
Tvångsnedflyttning måste tillgripas. Den drabbade många lag men särskilt hård var Emil Bjärne och Co. Mot Hammarby, som fick stiga ner två trappsteg. Från div. två till div. fyra.
Det var självfallet inte med någon större optimism som det nedslående beskedet togs emot på Söder med omnejd. Vad hjälpte det, att man i pressen bullrade om orättvisor etc.? Beslutet var fattat. Utan pardon!
BAJENLÄNK – FYRA
Valter Andersson, 1947/48-1955/56
(9 säsonger)
Född den 11 augusti 1925.
Valter Andersson var en 21-åring som togs ifrån Enskede IK. Han debuterade i Hammarbys färger i vinstmatchen mot Årsta SK, den 28 juli 1947. 4-0 vann Hammarby med och Valter gjorde ett av målen. Folke ”Hinken” Holmberg gjorde de övriga tre.
Valter Andersson kom till Hammarby när det var en nedåtgående spiral i klubben. Inga spelare, inga ledare, ingen ekonomi, allt såg ut att rasa. De styrande gubbarna höll emellertid ut och därför tyckte en före detta spelare att han också skulle dra sitt strå till stacken. Hans namn var Folke Adamsson och han ville inte att hans Hammarby skulle bli något nytt Westermalm.
”Westis” som hade spelat två allsvenska säsonger på 1920-talet och sedan ganska snabbt försvunnit ner i Stockholmsserierna.
Valter Andersson har på grund av dessa omständigheter blivit en liten, eller rättare sagt stor, hjälte för mig. Trots att jag aldrig fick se honom spela, eller vet speciellt mycket om honom. Men visst går det att föreställa sig situationen som den förelåg när det begav sig.
Hammarby ner i fyran och i detta läge tar Valter beslutet att gå till klubben som bevisligen befinner sig på dekis. I denna upplaga av Hammarby blir Valter Andersson en stöttepelare under nio säsonger. Han är med hela vägen tillbaka, från division fyra upp till allsvenskan.
Under dessa nio år hann Valter Andersson spela 137 seriematcher och göra nio mål. Samtliga mål under debutsäsongen i div. fyra, då Valter fick spela i kedjan. Året efter tog han steget ner till mittfältet för att avslut den andra säsongen som mittback. Där blev han kvar under resten av sin Hammarbykarriär.
Sin sista match i Hammarbys A-lag spelade Valter Andersson mot AIK, den 4 september 1955. Jag vet inte om det berodde på att förlusten blev så stor (6-1) som Valter plockades bort från laget. Han hade i alla fall gjort sitt i Hammarby.
– Vi är väldigt många som har honom att tacka för mycket!
Fortsättning med del tre imorgon.
