Hammarby och budorden
Signaturen ”På G” anser mycket riktigt att vi alla är en produkt av arv och miljö.
Så var det dags för den gamla slitna diskussionen om vilka kriterier som skall uppfyllas för att man skall kunna räkna sig som en äkta Hammarbysupporter. Den senaste knäckfrågan på forumet har varit om det är tillåtet att hålla på andra lag än Hammarby i sporter som exempelvis hockey. Frågan drogs till sin spets av signaturen ”Inflyttade bonnjävel” som i ett inlägg bekände att hans hjärta tillhör två olika lag (ett i hockey och ett i fotboll). Detta fick flera medlemmar på forumet att rasa och någon föreslog t.o.m. att denne skulle ge bort sina biljetter till ”riktiga bajare”.
Men är det inte så att vi alla är en produkt av arv och miljö? Att komma ifrån en mindre stad där det inte existerar annan sport på elitnivå än hockey gör ofrånkomligt att man sluter upp bakom denna klubb. Jag tycker personligen att det vore konstigt om det var på ett annat sätt och är mer misstänksam mot en kille/tjej från Luleå som håller på Djurgården än om denne håller på Luleå. Enligt de ”riktiga” supportrarna lyder det första budordet som följer:
Du skall inga andra lag dyrka jämte Hammarby!
Nu kan man undra hur många av de ”riktiga” supportrarna som kommer ihåg sin första kärlek och hur svårt det ofta är att glömma denna person trots att partners kommer och går. Jag anser att det finns beröringspunkter med kärleken till det lokala ishockeylaget. Det är ofta småstadssupporterns första sportsliga kärlek och det är lika svårt att glömma och att förkasta detta lag som att glömma sin första kärlek. Dessutom skulle det indirekt betyda att man bryter mot det sjätte budordet:
Du skall icke begå lagbytarbrott!
En dag bär det flyttlasset av för denne inbitne ishockeysupporter med destination Stockholm. Eftersom elitfotbollen för en tynande tillvaro i hemstaden väljer ”inflyttad bonnjävel” att se kvalitetsfotboll på Söderstadion. Nu händer det som har hänt de flesta av oss, han blir uppfylld av det högre väsen som frambringas under matcherna i vårt tempel. ”He has seen the light” för att ta ett citat från kultfilmen Blues Brothers.
Men vad händer nu? Han föraktas av de ”riktiga” supportrarna för att han dels inte varit ”bajare” sedan barnsben (och således inte sett den omtalade matchen mot Hertzöga) och dels för att han inte vill bryta mot det sjätte budordet och glömma bort sin ungdomskärlek. De ”riktiga” supportrarna bryter nu mot det åttonde budordet:
Du skall icke prata illa om dina medsupportrar!
Ska inte vi Hammarbysupportrar istället vara tacksamma över att Hammarby som klubb har den dragningskraft som krävs för att locka till oss nya supportrar. Eller vill vi hellre att ”inflyttad bonnjävel” går på Djurgårdens matcher för att han inte kan stänga av kärleken till det ishockeylag som han har växt upp med. Jag vet hur jag ställer mig i den frågan även om säkerligen inte alla håller med mig. Låt istället de som vill stödja laget i vårt hjärta följa det fjärde budordet på plats i vårt tempel:
Hedra Hammarbys spelare och tränare!
Så varför inte låta dem som vill stödja Hammarby på det sätt som passar för just den individen. För undertecknad är det man känner i hjärtat för Hammarby viktigast och inte hur länge man har känt så eller om utrymmet i hjärtat delas av något annat lag (och då menar jag inte inom svensk fotboll)!
P.S. Översättningen av de övriga budorden blev för krystade för att rymmas i denna text men ett som var nära att komma med var det femte:
Du skall icke dräpa eller slåss i Hammarbys namn!
