Förmiddagsrapport från Skytteholm
Den första av dagens två träningar inleddes klockan tio på Skytteholms IP. En träning som bjöd på skinande sol, ökat sug efter den allsvenska premiären men inte speciellt mycket skönspel.
Närvarade gjorde sexton utespelare och två målvakter. De som för dagen inte kunde skriva på närvarolistan var: Kennedy som igår spelade 90 minuter av Sveriges bedrövliga 1-1 match mot Nordkorea, Peter Markstedt som låg hemma i Västerås och var sjuk, Kalle Fjörtoft som fortfarande inte blivit helt återställd efter knäskadan han drog på sig en vecka innan Nackas Minne. I syfte att en gång för alla bli av med de minst sagt efterhängsna smärtorna fick han igår en kortisonspruta i sitt knä. Det som spökar är en skada på fästet till det inre ledbandet. Ingen bra start i sin nya klubb för en kille som i princip aldrig tidigare varit skadad.
Dessutom saknades Erik Pilfalk på grund av problem med en slemsäck i foten. En skada som kommer högst olämpligt för Eriks del. Han inledde försäsongen bra och låg precis på gränsen till att kunna spela sig kvar i A-truppen. Nu känns det lite mer tveksamt med tanke på att den skadan han åkt på mycket väl kan ta tid att läka och att han kommer efter i uppbyggnadsträningen.
Skadade men ändå på plats var Peter Holm och Jon Rytterbro. Peter har fått känningar i ryggen, enligt honom själv känns ryggen stel och seg. Under eftermiddagen kommer han att besöka ytterligare en sjukgymnast för att få ett utlåtande om vad problemet kan vara. Förhoppningsvis är det inget allvarligt. Jon Rytterbro hade under gårdagen fått en spruta i armbågen och deltog därför inte i de flesta bollövningarna.
De som väl var med inledde med att köra passnings- och bollkontrollsövningar. Som vanligt startade man i ett ganska lågt tempo för att successivt öka takten. Lasse hade under tiden hand om Ante och Jon. Här såg det lite annorlunda ut jämfört med annars, fokus verkade ligga på spelet med fötterna och på utsparkar. Jon var den bäste av de tre med fötterna medan Ante var klart bättre när det kom till att placera utsparkarna rätt. I vilken mån Jons ömma armbåge påverkade det hela låter jag vara osagt.
Efter att ha värmt upp i två grupper delade utespelarna upp sig två lag. Man tog plats på en plan ungefär lika stor som en sjumannaplan och placerade ut fem stycken koner längst kortsidorna. Ovanpå konerna lades bollar och lagen gjorde mål genom att skjuta matchbollen på någon av de stationerade bollarna. Det var svårt att dra några allt för stora växlar av det som presterades men vissa saker är uppenbara, som till exempel hur bra Pohja nu faktiskt har blivit.
Av de två senaste tillskotten, Mikkel och ”Oku” eller Sammy som Linderoth kallade honom, var ”Oku” den bättre. Han hamnade visserligen långt ner i planen men när han väl fick bollen gick det undan oavsett om han slog en direktpass, en crossboll över hela planen eller som vid ett tillfälle en fin löpning med bollen. Överhuvudtaget visade han en god speluppfattning. Mikkel däremot såg jag inte mycket av.
Efter en kort paus delades spelarna in i efter vilken del av laget de tillhör. Mittfältarna och anfallarna, det vill säga de offensiva spelarna, tog plats med Lasse på en planhalva. Backarna tog Anders och Thom hand om. De defensiva spelarna delade in sig i två fyramanna backlinjer och övade att genom crossbollar hålla bollen inom lagdelen för att så småningom kunna starta ett anfall. Tre saker kan nämnas:
· Detta innebär med största sannolikhet att Anders tänker fortsätta med en fyrbackslinje. Till besvikelse för alla er som roat er med att fantisera om allt från tre till fem man i försvaret.
· Den uppställningen som såg mest ”ordinarie” ut var Alexander – Johan – Stark – Hella.
· Sulan körde till absolut största delen som mittback medan Stoor lirade ute till höger.
De offensiva killarna, dit även de mer defensiva mittfältarna räknas (inklusive ”Oku”), började med att öva avslut och att placera bollen i olika hörn. Efter ett antal olika varianter drog så Lasse igång vad som skulle bli förmiddagens intressantaste övning. Ute till vänster tog Elvis och Sigge plats. Ute på högerkanten placerades ”Oku”. Några meter utanför straffområdet ställde anfallarna, Pohja och Pablo, upp och bakom dessa väntade Micke och Mikkel. Övningen gick sedan till så att någon av kantspelarna slog in ett inlägg som anfallarna gick på avslut på. Vid de tillfällen då det blev retur stormade antingen Micke eller Mikkel fram och gick på avslut, oftast lite på distans. Vid flertalet gånger då det inte blev några naturliga returer fick M&M bollar rullade mot sig av Lasse.
Den här övningen gick i ett förhållandevis högt tempo och höll stundtals hög klass. Framförallt var Mikkels avslut helt fenomenala. Han satte bollen klockrent i krysset så många gånger att man till sist tappade räkningen. Micke som inte direkt är någon mästerskytt såg ut som en division tre-spelare i jämförelse. Det är tur för Micke att han har många andra kvalitéer på fotbollsplan. Efter ett tag avslutades övningen och man fortsatte istället att köra avslut från nära håll.
Jon och Johan körde löpning den sista halvtimmen av träningen. Jon på grund av armen och Johan på grund av att han har ledigt från dagens eftermiddagsträning. Löpningen bevakades av pulsräknare samt naprapaten Magnus. Under eftermiddagen kommer samtliga utespelare att testas med pulsräknare.
Sist det som jag kan tänka mig att många vill ha: Ett omdöme om våran Barcelonakille. Spontant kan jag säga, både vin och vatten. Under ”boll på kon”-övningen tyckte jag han visade fina kvalitéer, kvick både i tanke och i spelet. Under inläggsövningen var det frågan om inte Samuels inlägg var de som höll högst klass. Men under avslutsövningen var det mer eller mindre katastrof. Istället för att framstå som en klasspelare från Spanien framstod han som en extremt solbränd Daniel Bovbjerg.
Snacket om att Hammarby ska tacka nej till Samuel därför att vi har för många backar köper jag inte. Antingen håller han och då ska han värvas eller så håller han inte och då får han resa vidare. Ska man döma efter förmiddagens övningar är han tänkt som en höger yttermittfältare. Där är inte konkurrensen lika hård som den är på backsidan. Tänk om Fjörtoft fortsätter att ha problem med skador och Kennedy då tvingas ta steget in i banan. Vad gör vi då? Bakom Kennedy finns egentligen bara Peter Holm och frågan är om det räcker?
