Bajentugg: Sommaren är kort…
… Det mesta regnar bort. Men ändå har det känts som en riktigt skön sommar.
Det var länge sedan jag satte mig framför dator för att skriva något utan att ha ett speciellt ämne i tankarna. Jag har nog badat mer än ägnat mig åt Hammarbytexter vid närmare eftertanke. Nu är det dags att göra ett nytt försök för att se hur ringrostig jag är.
Semestern började straxt efter hemmatorsken mot Djävle, ursäkta Gävle ska det vara, det var väl bara en obehaglig känsla som låg kvar efter nollett torsken.
Efter den matchen höll jag mig borta från cyberrymden ett antal dagar. Har lärt mig att mitt psykiska tillstånd mår bäst av det. För allt för mycket skitsnack om spelare i laget i mitt hjärta inverkar enbart negativt på mitt sätt att hantera omgivningen. Efter Gävletorsken har vi plockat 14 poäng av 18 möjliga och livet har fått ett ljusare skimmer.
Under sommaren har spelare gått och spelare kommit nere på Årsta IP, men de enda som är helt klart är att Patrik Gerrbrand är borta och Joakim Jensen har kommit i hans ställe. Diskussionens vågor har gått höga över att det tagit så lång tid för Hammarby att knyta till sig nya spelare av klass. Men vad är klass?? Malmö FF har lossat på lädret och knutit till sig flera namnkunniga spelare, men ändå har vi plockat in fem poäng på dem sedan den där tunga torsken mot Gävle. Jag jämför flera andra allsvenska lag med Hammarby lite längre ner i texten.
Jag vet att många kanske tycker det är lite magstarkt att jämföra poängfördelningen från just den matchen då allt vände. Men, detta är en Bajensida och då anser jag att det är min förbannade plikt att se till det positiva. Trampa i gyttja och kasta skit omkring sig är andra så mycket bättre på att göra.
Givetvis har även jag suktat efter bra nyförvärv, men med min ålders rätt vet jag att ett affischnamn inte omedelbart behöver betyda succé. Många spelare behöver tid att anpassa sig till det nya laget och viktigt är även att det sociala fungerar runt omkring. Hur lång tid en sådan process tar är olika från spelare till spelare. Se exemplet Antti Pohja. Som året efter det att Hammarby inte förlängde med honom vann finska skytteligan. Hade vi värvat honom efter den skytteligavinsten hade folk antagligen hyllat klubben för detta klassnyförvärv. Men det var inte många som sa ett pip när han med fotbollsskorna i handen tog finlandsbåten hem till fosterlandet.
- Hoppsan en av mina vanliga utvikningar!
Vi kan gå vidare och jämföra med de övriga s.k. topplagen och då startar jämförelsen givetvis efter torsken mot Gävle:
En jämförelse med Djurgården visar att vi tagit in sex poäng.
• Kalmar FF har tappat 10 pinnar så där är vi ikapp och förbi.
• Göteborg gnor på så där har vi bara tagit in en pinne.
• Helsingborg har tappat 4 poäng en kvar för att vara ikapp.
• Häcken har tappat 8 poäng så där är vi ikapp och förbi med fyra.
• Elfsborg, med sina miljonförvärv, har tagit sex pinnar färre än oss.
Under denna period har skador och minimal trupp gjort att vi ibland knappt har haft spelare för att fylla en matchtrupp. Någon fajt har det suttit en spelare på bänken som garanterat inte skulle kunna komma in under matchen. Han har markerat en plats för syns skull.
Vår minimala trupp med fyra försvarsspelare har haft lyckan och försynen på sin sida. Inga avstängningar och skadorna har lyst med sin frånvaro. Spelarna har gjort sitt yttersta, men jag vill ogärna nämna några namn för i stort har hela truppen tagit sitt ansvar på ett föredömligt sätt. Detta är ett klassiskt knyta näven i fotbollsbyxfickansyndrom. Om det hade funnits någon ficka vill säga.
Nu väntar jag bara på att Björn Runström, Mikkel Jensen, Micke Andersson och Eric Fischbein ska förlänga sina kontrakt. Sedan tycker jag vi kan invänta kommande säsong med tillförsikt. Då behövs det bara tre nyförvärv efter säsongen, som jag ser det, en målvakt, en försvarsspelare och en anfallare. Men om någon av dessa fyra omnämnda inte skriver på behövs det givetvis ytterliggare en spelare.
Nu är det åtta omgångar kvar och för att denna positiva trend, som vi nu befinner oss i, ska få någon betydelse så krävs det fortsatt 100 % satsning och fokusering, av våra spelare under de kommande matcherna. Men givetvis vet de redan det.
En sista fundering bara.
Jag har under några veckor gått och funderat på vad den där snubben kallades för som hängde upp siffrorna på resultattavlan under femtio och sextiotalet. Det här var före sportradions och Canalplus tid. Han satt bakom resultattavlan med en telefon och plötsligt reste han sig upp från sin stol och gick och hämtade siffran ett för att hänga upp. Spänningen var stor när han passerade A matchen, B matchen, C matchen och tog ner D matchens nolla för bortalaget. En snabb koll i programmet visade att Djurgården släppt in en balja.
Måna av er som var med på den här tiden vet vad jag talar om. Det här var många år före storbildstv´s intåg. Den här fritidssysslan måste väl ha haft ett namn? Vad kallades den här snubben för? Var han signalist?
Anledningen till mitt förslag till signalist var programförsäljarnas lockrop när de ville sälja sina program:
– Program till matchen och signalsystem!
Är det någon som vet vad dessa siffernissar hade för titel? Eller ännu bättre, finns det någon av er som har någon bild under utförandet av hantverket?
Vi syns i Bajenvimlet!
