Året 2011 - En slags summering
Månne är det ett uttjatat tema med listor? Jag tycker nog att det hör till att göra något slags personligt bokslut när året nu är inne på sina sista timmar. Här följer därför en personlig summering av ett år som mest innehöll ångest. Men ett år där supportrarna är det stora, stora glädjeämnet.
Årets hjältar:
Hammarbys supportrar med Bajen Fans i spetsen. Jag är så stolt. Jag är så imponerad även om jag ibland också undrar om vi är helt jävla dumma i huvudet. Missförstå mig rätt, men det är något unikt det som händer i Bajenleden just nu. Supportrarna är mer enade än någonsin. Det finns ambitioner och planer. Det finns krafter. Det finns hopp. Och det i en period där laget presterar de sämsta resultaten på mannaminne. Jag älskar det fenomenet och jag älskar inställningar. Jag kan inte med ord nog tacka alla inblandade, där Bajen Fans-styrelse går i spetsen, för allt engagemang. Extra glädjande att se så många unga grabbar och tjejer vara aktiva och ta ansvar. Ni alla är sannerligen årets stora hjältar.
Nyss presenterades det siffror kring bortaföljet under året och bara AIK (som ju har ett bortaderby på hemmaplan att räkna in i sin statistik) slår oss. Och då pratar vi Superettan. Botten av Superettan dessutom. Helt jävla fantastiskt.
Årets ögonblick:
Hotellrummet där i London. När hoppet liksom runnit ut. När jag trodde att vi var degraderade. Så kom beskedet. Att Sebastian gjort mål på övertid. Att vi klarade oss kvar. Att.. att... att.. under kan ske. Då brast det för fröken Olsson. Tårarna rann längs med mina kinder. Samir stod på läktaren i Ängelholm och grät. Jag satt i telefonluren på andra sidan. Inga ord. Bara tårar. Tårar av sann glädje och en oerhört lättnad. Det finns bildbevis på det.
Foto: Mia Lindberg
Årets största besvikelse:
Att det inte gick bättre sportsligt. Att spelarna såg så fruktansvärt rädda ut. Att HTFF åkte ur och sen las ner. Att Runström inte gjorde fler mål. Att vi sparkade Franzén precis efter att vi valt att förlänga hans kontrakt. Att Sinan gick sönder. Att spelare såg otränade ut.... Listan kan göras otroligt lång och jag har svårt att välja ut en enskild händelse som årets största besvikelse. Det fanns många saker under året som smärtade och som fortfarande gör ont bara jag tänker på dem. Kanske är det så att säsongen 2011 i sig är årets största besvikelse. En skitsäsong. Igen.
Årets resa:
Degerfors borta och hela samlingen kring den matchen. Det var otroligt många bussar som begav sig av västerut. Självklart måste hemresan från Ängelholm gå till historien som en av de mer minnesvärda men den missade ju jag. Däremot har jag hört många historier om den och känslan som de supportrarna kände.
Årets möte:
Träffen med Pontus ett par månader efter det fruktansvärda som hände i Falkenberg. Ett möte som gav en av mina bästa texter. Om jag får säga det själv. Det som hände Pontus var avskyvärt. Att media direkt valde att prata om huligandåd och när det visade sig vara något helt annat omedelbart tystna är inget som förvånar oss luttrade supportrar. Men det upprör oss. De krafter som dock enades och den insamling som startades och som gick vida över olika lags gränser värmde. Och värmer mig fortfarande. Vill du läsa intervjun hittar du den här:
Årets signatur:
Plättlätt. När Björn Runström klev ut på Hovets is och skrev på kontraktet på Bajenkvällen. Där och då visste jublet inga gränser. Själv befann jag mig i Tallin (ännu ett felval, många sådana under året!) men den ström av SMS som dök upp i min mobil vittnade om galen eufori. Sen att det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss är ju en helt annan femma. Återuppleva stämningen? Klicka här
Årets brand:
Tifoboden sattes i lågor. Förjävligt. Stor credd till alla de supportrar som hjälpte till både i röjningsarbetet och i insamlingsarbetet för återuppbyggnad. För att inte tala om alla de som lägger ner sin själ och sitt hjärta i att ordna snygga läktararrangemang. Ni är fantastiska.
Årets premiär:
Det är ju något speciellt och unikt. Marschen från Björns Trädgård till Söderstadion. Detta myller av rättrogna. Denna förväntans daller i luften. I år stod Landskrona för motståndet och Maic Sema frälste oss med två sena mål. Vi vann, turligt, med 2-1 och där och då kändes det som vår säsong. Film från årets premiär finns här.
Årets sommarnöje:
Minns ni att vi spelade oavgjort mot RCD Mallorca i somras. Och gjorde det ganska bra dessutom.
Årets mest bisarra:
Polisen. Först och främst för det där sjuka beskedet om att vi ska betala poliskostnaderna. Och sen minnet över horderna av poliser som vaktade oss borta mot Ljungskile, helikopter i Västerås med mera. Jag blir helt matt - och faktiskt även förbannad - bara av att tänka på det. Förbundets tokiga idé om att kräva föreningar att sätta upp larmbågar som bevisligen inte hjälper alls var också sjukt. Riktigt sjukt.
Årets dokumenterare:
Lika lätt som Runas signatur. Albin "Flibben" Jorenbo förtjänar hur mycket beröm som helst för sina filmer från skitåret 2011. För vår historia är det bra att det dokumenteras. Det är viktigt för framtiden. Och, det fanns ju som sagt saker under 2011 som har varit bra. Supportrarnas insats till exempel. Det har Flibben skildrat på ett fenomenalt sätt. Tack Albin!
Årets väntade helvete. Men ändå ett helvete
Beskedet att DIF väljer Nya Söderstadion. Usch. Fy. Yuäck. Naturligtvis en stor motgång. Även om vi väl dessvärre visste att de själlösa skulle glida in på ett bananskal.
Årets nedläggning
HTFF gick i graven. Ett beslut som många applåderat. Personligen grät jag en skvätt. På riktigt. Jag har ju följt talanglaget väldigt nära i många år och beskedet att laget inte längre existerar gjorde ont. Huruvida det var ett bra eller dåligt beslut vet jag faktiskt inte. Helt klart är väl att satsningen inte givit den frukt den kanske borde och det vi alla hoppats på. Men att säga att den varit helt värdelös, nä - det går jag inte med på. Däremot vet jag med säkerhet att jag kommer att sakna Htff.
Årets Kex
Alltså, det här blir ju högst personligt. Men för mig har det varit ett synnerligen bra år mycket tack vare de fantastiska bajentjejerna Anna och Mia. Vi har haft så fantastiskt roligt tillsammans och upplevt helt galna och härliga saker under 2011. Vi har också startat en blogg. Som jag är löjligt stolt över. Så det så. Och eftersom det här är min "årets lista" så väljer jag att hylla mina underbara bajenvänner. Ni är bäst. (Bloggen hittar du här)
Årets AEG:
Tja, det är väl tydligt att vår minoritetsägare valt ett mer aktivt ägarskap. Med det kommer förstås olika typer av känslor. Både bra och dåliga vibbar. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Nu har vi en amerikansk tränare och det kommer amerikanska spelare. Återstår att se om det är bra eller dåligt. Men jag tänker välja att tänka positivt. Jag måste det. Annars går jag under mentalt. Det här blir bra. Det här blir bra... Det här blir bra...
Inför det som komma skall:
Nu när 2012 knackar på dörren så finns det förstås en stor mängd av obesvarade frågor. Värvningarna av Theorin och Lallet känns bra. Riktigt bra. Nu fattas bara resten...
Det är svårt att ta in att vi gör vår sista säsong på Söderstadion. Jag får på riktigt en stor metorit av ångest mitt i magen bara av att tänka tanken. Det känns otroligt skönt att vi i Supportrarnas Matchprogram tillsammans med Kalla Kulor förlag ska göra en bok under nästa år om just vårt kära Söderstadion. Magnus Hagström och Jonas Cederqvist kommer att göra det stora jobbet. Supportrarnas matchprogram kommer att fortsätta även nästa säsong, vilket är ännu en känsla av stolthet. Den gruppen är jag också otroligt glad över att få tillhöra.
Många bitar behöver falla på plats inom Hammarby. Men, hur är det man säger? Nytt år - nya möjligheter. Jag önskar sannerligen alla ett Gott Nytt, grönvitt, 2012! För det är vi värda.
Vi är ju Hammarby. Vi ger aldrig upp. Den varmaste av kramar till er mina systrar och bröder. Utan er skulle mitt liv vara så erbarmligt fattigt. Tack för att ni finns!
