Christer Gustafsson: "Jag hoppas på en fortsättning"
Den här intervjun med Christer Gustafsson gjordes till supportrarnas matchprogam, inför sista hemmamatchen mot Örgryte. Här följer intervjun även på svenskafans.com. Texten är här dessutom något längre, eftersom författaren här inte behövde ta hänsyn till någon teckenbegränsning.
Vi har bestämt möte på Gullmarsplan. Det är dagen efter segermatchen nere i Landskrona. Spelarna åkte buss hem direkt efter matchen och det är en ganska trött och sliten Christer Gustafsson som möter upp mig.
- Det är alltid så svårt att sova efter matcher. Jag är helt uppskruvad av adrenalin och med hela kroppen full av energi är det ofta helt omöjligt att somna.
Efter matchen mot Landskrona hörde jag av supporterkompisar på plats nere i Skåne att Christer blivit manad av klacken att dra igång en sång. Hur kändes det för dig?
- Jag fick göra det i bortamatchen mot Ljungskile också. Det är naturligtvis jätteroligt. Nu senast var det ju Maic och Castro Tello som fick publiken att ropa fram mig.
Christer Gustafsson föddes på nyårsaftonen 1987. Han är ett par minuter äldre än sin tvillingbror Nicklas som han nu, för första gången på länge, inte längre spelare i samma lag som.
- Det känns faktiskt lite märkligt. Jag är van att alltid ha honom med mig. Brorsan har haft lite otur med skador även det här året vilket är synd. Jag hade gärna spelat tillsammans med honom även i A-laget.
Foto: Anders Ögren
Hur lever fortbollslivet för dig just nu?
- Just nu finns det ingenting att klaga på, men för en månad sedan så mådde jag inte bra. Då ville jag nästan lägga av. Det tog nästan knäcken på mig att bli uppflyttad från HTFF och direkt förpassad till läktarplats. Jag har inga synpunkter på att Linus och Castro fick starta i anfallet, det är inte det jag menar, men att inte få en endaste förklaring på hur tränarna tänkt när jag inte ens fick göra inhopp, det var riktigt svårt.
Du låter väldigt besviken?
- Ja, jag har varit enormt besviken och är väl fortfarande på hur jag tycker att ledarbiten sköttes där i samband med att jag blev uppflyttad. Som du förstår var tränarbytet väldigt viktigt för mig. Jag tror i och för sig att det var viktigt för hela klubben att Roger kom och tog över.
Vad är Roger Franzéns stora styrka som tränare enligt dig?
- Hans vinnarskalle. Sen han tog över har vi inte förlorat en match, det säger ju en del tycker jag. Han lyckas med att få alla i laget att känna sig viktiga och dra åt samma håll. Att alla känner sig delaktiga. Han är absolut den bästa tränaren jag har haft.
Hur tycker du att stämningen i laget är just nu?
- Det är riktigt bra stämning. Vi ser fram emot att få avsluta serien snygg nu hemma mot Örgryte men jag måste erkänna att det är full fokus på cupsemin nu. Vi är ruskigt taggade inför den. Alla ni supportrar är värda att få uppleva en cupfinal på hemmaplan.
Hur ser du på framtiden?
- Mitt kontrakt med Hammarby går ut nu första december och jag har inte hört någonting från klubben, så jag vet inte riktigt vad klubben vill. Självklart är jag jätteintresserad av en fortsättning och vi ska sätta oss ner och prata. Jag skulle gärna fortsätta spela i Hammarby men jag måste ju få höra om klubben är intresserad av mig.
När vi skulle boka den här intervjun så var det lite svårt att hitta en vardagstid eftersom du jobbar. Vad gör du då?
- Jag kör en del timmar på mitt gamla jobb på Citymail. Ingångslönen i Hammarby sänktes ju nu i sommar och jag behöver dryga ut den lönen för att få pengarna att räcka till det jag vill. Jag gillar att ha någon annat att göra än bara fotbollen. Det finns trots allt en hel del ledig tid och jag är inte så mycket för att fika. Det blir lätt mycket fika annars. Jag trivs med att ha ett jobb att kunna gå till på lediga dagar.
- Om det blir en fortsättning med Hammarby så ska jag nog försöka kombinera fotbollsspelandet med att plugga. Jag har en del spår, men har väl inte bestämt mig riktigt än för exakt vad. Jag vet att jag vill jobba med människor, så kanske beteendevetare eller något åt det hållet. Fast först och främst vill jag försöka satsa på fotbollen och kanske leva på den under åtminstone några år.
Vilka umgås du mest med i laget?
- Det är väl mest vi unga som hänger en del. Det blir en del kortspelande, även om jag inte alltid är med. Jag går så mycket minus när vi lirar, så jag får akta mig lite för att vara med, skrattar Christer.
Christer berättar att när han är ledig så träffar han gärna sin familj och sina vänner. Det blir ofta att de sportar ihop. Både badminton och tennis är kul. Christer spelade mycket innebandy, även det i Hammarby, som yngre men slutade i femtonårsåldern när det inte längre gick att kombinera med elitsatsningen på fotbollen.
- Fast där var jag mer av en assistkung än en målskytt.
Foto: Anders Ögren
Christer kom till Hammarby 1998, samtidigt som Sebastian Castro Tello. Då lämnade han moderklubben Årsta IK för spel i grönvitt.
- Jag var bollkalle under matchen mot Örgryte när vi tog SM-guldet 2001. Det var ju en grym upplevelse. Jag stod ofta i klacken som yngre och det känns otroligt skönt att nu få representera Hammarbys A-lag.
- När jag fick starta i matchen mot Syrianska och vi stod där i spelargången och jag hörde Kenta sjunga i högtalarna då gick det rejäla rysningar i mig. Det var en riktigt häftig upplevelse. Senare under matchen kom jag på mig själv vid flera tillfällen att gå och nynna med i det som klacken sjöng. Det är en grym upplevelse att få spela inför stor publik hemma på Söderstadion.
Apropå Syrianska, vad har du för kommentar på att Haris Skenderovic inte fick något straff för den armbåge han gav dig i den matchen?
- Det känns lite konstigt. Jag tycker nog att han borde fått någon match med tanke på hur hårt de straffade Charlie. Han satsade ju inte ett dugg på bollen i den situationen och var ju bara ute efter mig. Armbågen jag fick var riktigt onödig.
Christer spelade yttermittfältare i pojklaget. På den tiden var brorsan Nicklas stationerad som mittback. Han berättar att han flyttades upp som anfallare lite av en slump när flera i det duktiga 97:orna flyttades upp till juniorlaget. Bland annat de båda anfallarna. Christer, som på den tiden inte tillhörde de som blev uppflyttade, blev då forward. Och därefter har han allt som oftast spelat just anfallare. Han tillhörde inte de som tidigt räknades som mest talangfulla. Han har inte spelat i några pojk- eller juniorlandslag men säger själv att han med sin målmedvetenhet och seriösa satsning ändå tagit sig långt.
- Det är ju många spelare jag spelat med och mot som ansetts mycket mer lovande än jag som inte spelar elitfotboll idag. Det gäller att inte ge upp och att tro på sig själv även när man inte får chansen. Hårt jobb lönar sig.
- Jag tittar inte alls lika mycket på fotboll idag som jag gjorde tidigare, berättar Christer. Då följde jag ju allt, men nu är jag riktigt lika sugen längre på att titta. Det känns lite mättat nu när jag nästan bara spelar fotboll. Då finns det liksom andra saker jag hellre gör.
Foto: Anders Ögren
Hur laddar du på en matchdag?
- Går hem till mamma och äter spagetti och köttfärssås, säger Christer och skrattar. Det har jag gjort ända sen jag var 14 år. Det är lite av en tradition numer och det har blivit ett par kilo köttfärs genom åren. Lite less på maträtten är jag, men jag kan ju inte ändra på något som funkar. Är det en kvällsmatch så går jag gärna och jobbar ett par timmar den dagen, går hem och vilar lite och sen är man redo att köra.
Mot slutet av intervjun frågar jag Christer om det är något han vill tillägga.
- Ja, jag vill lyfta fram HTFF. Jag tror att det är helt rätt väg för klubben att uppfostra egna spelare, spelare med stort hjärta för klubben. Det är en billig och bra lösning. När det dessutom har blivit så vi tränar på samma anläggning så är allt ännu lättare och bättre. Steget mellan HTFF och A-laget känns mindre idag än vad det gjorde under mina första säsonger med talanglaget. Det har varit jättenyttigt för mig att få chansen att träna med A-laget, särskilt då när laget spelade i allsvenskan. Då var skillnaden rätt stor och det var grymt nyttigt att som ung få prova på det.
- Nu känns det som att vi håller på att verkligen bygga för framtiden. Jag hoppas att vi får behålla stommen i A-laget. Det känns grymt viktigt att man förlänger med spelare som Hopf och Monteiro. Vi har börjat hitta en stabilitet i försvarsspelet, vilket känns avgörande för att kunna bygga vidare på vårt offensiva spel.
