Daniel Theorin: Det finns så enormt mycket passion
Daniel Theorin kommer från allsvenskt spel med Gefle för spel hos Hammarby. Hur gick tankarna när han valde Bajen? Här följer en längre intervju där vi får veta mer om Daniels bakgrund, syn på livet utanför fotbollen och om första tiden i klubben.
Jag tänkte tidigt när det blev bestämt med Cypern att jag under lägret gärna skulle vilja sitta en längre stund tillsammans med vårt nyförvärv Daniel Theorin, mycket utifrån det jag hörde kring hans rykte i Gefle. Hur supportrarna gick ihop och ordnade en insamling för att kunna behålla honom inför säsongen 2011. Att han därefter gör en riktigt bra säsong i Gefle, spelar alla matcher, och därefter går som Bosman till oss! För spel i Superettan! Det här har gjort mig nyfiken på vem Daniel är.
Vi möttes upp efter ännu ett tufft förmiddagspass på Cypern. Egentligen stod vila på programmet men Daniel tog sig ändå tid att sätta sig ner tillsammans med mig. Vi slog oss ner på baksidan av spelarnas hotell. På samma hotell bor hans forna lagkamrater så hela Gefles trupp finns i krokarna. Det är många ”hej hej” på väg från foaljén till stället där vi satte oss ner. På flyget hit satt jag bredvid två av hans gamla lagkamrater från Gefle. Jag visste att jag skulle intervjua ”Theo” så jag försökte förstås att samla på mig ett par hållhakar. Jag fick inget napp alls.
Bakom oss står ett pingisbord. Fredrik Forsberg och Victor Söderström kör en pingismatch och ljudet av pingisbollen som studsar är bakgrundsljud genom hela intervjun. Jag noterar på avstånd att matchen är viktigt. Ingen av de två vill förlora.
Daniel föddes i Falun i augusti 1983. Hans pappa, Bo Theorin, spelade då allsvensk fotboll med Brage. Daniels familj bodde i Borlänge i sammanlagt sex år medan han själv bara hann med ett år där.
- Pappa har ju spelat mot Matte Werner, ler Daniel när han berättar om sin bakgrund. När jag var ett år gammal flyttade familjen till Härnösand. Så det är där jag är uppvuxen. Mina föräldrar bor fortfarande kvar där.
Daniel kom in på fotbollsgymnasiet i Sundsvall så då gick hans eget flyttlass dit. Spelade för Sundsvalls J och U-lag. Därefter har det blivit en del flyttande för spel i olika klubbar, berättar Daniel och radar upp sin klubbhistorik.
- Min moderklubb är IF Älgarna, därefter då GIF Sundsvall, Selånger IF, IFK Timrå. Spelade med Friska Viljor i Superettan för att sen flytta till Oslo för två säsonger i FC Lyn. Vi hade ett riktigt bra lag i Lyn, med spelare som exempelvis John Obi Mikel.
- Därefter blev det 1,5 år i Malmö varav 2 månader som jag var utlånad till Landskrona i Superettan. Efter det så blev det Gefle under 3,5 år och nu då i Hammarby.
Du har ju en norrlandsbakgrund och städerna du nämner är ju även förknippade med ishockey. Var det självklart att det blev fotboll för dig?
Du har rätt, det är mycket hockey däruppe. Sundsvall skulle jag väl klassa som en stad där det är ungefär femtiofemtio mellan fotboll och hockey. Men i Ångermanland är det verkligen MoDo hockey som gäller. Fast för mig var fotbollen nummer ett. Det var det som var roligast.
Har du sysslat med någon annan sport än fotboll?
- Jag spelade ishockey fram till det jag var femton år gammal och sen har jag även spelat en hel del tennis.
Vilka positioner har du spelat på?
- Jag började som forward i klubblaget fram tills dess att jag var 12-13 år. Då bildades det ju landskapslag och där fick jag spela central mittfältare. När jag var 16-17 år fick jag, även då i landskapslaget, spela mittback och det var en position jag trivdes med. Sen dess har jag varit kvar där.
- Första två, tre åren när jag spelade elitfotboll så spelade jag nästan uteslutande vänster och högerback. Det var hård konkurrens om mittbacksplatserna plus att det gick bra för mig som ytterback. De flesta av mina matcher i Norge gjorde jag som ytterback, oftast som vänsterback. Men jag trivs absolut bäst som mittback och de senaste åren har det varit där jag har spelat.
Vänster eller högerfotad?
- Högerfotad.
Under Cypernlägret har vi som kikat på träningarna diskuterat att Daniel känns som ett klockrent lagkaptensämne. Utifrån våra diskussioner där på bänken kändes det angeläget att reda ut huruvida Daniel varit lagkapten tidigare?
- Jag var vice lagkapten i Gefle något år. Däremot var jag lagkapten i IFK Timrå (div. 2 Norrland) som 19-åring.
När Daniel sen ska få beskriva sina styrkor funderar han ett bra tag.
- Jag tror att min stora styrka är min spelförståelse. Jag känner att jag kan läsa spelet bra. Min högerfot är bra, så passningsspelet är jag ganska nöjd med. Det är nog mina främsta egenskaper.
Följdfrågan blev naturligtvis den om han har saker han kan utveckla. Svaret kom blixtsnabbt.
- Det finns massor att utveckla. Det är det som är så jäkla roligt. Vare sig om du är uppe i gymmet och kör eller ute på planen så finns det hela tiden nya saker att göra, saker att förbättra. Jag kan justera och förbättra saker varje dag. Nu är det ännu mer så när jag kommit till ett nytt lag, nya lagkamrater och dessutom ett helt nytt spelsystem och en ny tränare. Koncentrationen måste vara på topp hela tiden vilket är bra. Jag gillar att alla måste vara på tårna.
Ja, men min känsla är att ni är rätt slitna nu och att det därför är lite svårt att behålla koncentrationen hela tiden?
- Jag är rejält sliten just nu och det tror jag att flera av grabbarna är. Vi är ordentligt nedtränande. Det var inte konstigt att det dippade i matchen senast, för vi är slitna. Första halvlek såg bra ut men vi tappar i andra. Jag hoppas att folk har förståelse för att det är så just nu. Men det är ju ett par veckor kvar till säsongspremiären och jag litar på att Gregg har en plan för oss.
Hur har försäsongen varit?
- Det har varit mycket nytt att sätta sig in i. Dels då att lära känna sina nya lagkamrater, vilket jag tycker har funkat kanonbra. Nytt tänk när det gäller både försvars- och anfallsspel men det börjar komma mer och mer nu. Det har varit en bra försäsong för egen del. När det gäller laget tycker jag att det också har gått bra. Det är hög professionalitet och bra inställning rakt igenom.
Och just det här ser ju jag som betraktare att Daniel själv bidrar mycket med. Han agerar med stor pondus på träningarna och ställer krav på sin omgivning. Men lika mycket peppar han och stöttar sina lagkamrater. En annan sak jag sett och som jag som pedagog uppskattar mycket är att Daniel vågar be om tydligare instruktion om något är oklart. När Gregg kanske använder termer som inte är glasklara så är Daniel en av dem som kan be om ett förtydligande. Det tror ju jag är väldigt hjälpsamt för hela gruppen eftersom språket just nu är en barriär som spelarna också ska ta sig över. Min erfarenhet av människor i grupp är att det inte alltid är det lättaste att öppet visa att man inte förstår. Därför värmer det mitt pedagoghjärta lite extra när jag ser att Daniel är en av dem som absolut törs göra så.
Hur är livet i Stockholm då?
- Det är bra! Jag har flera gånger fått frågan av folk i min närhet om jag inte skulle vilja spela för någon stockholmsklubb men jag har aldrig känt att det i sig har lockat. Bara för att få se Stockholm alltså.
- Ska jag vara helt ärlig så var jag från början, när Hammarby visade intresse under hösten, inte så himla intresserad av spel i Superettan. Jag gjorde nog min bästa säsong ifjol när jag spelade alla matcher och även gjorde en del mål. Det fanns även andra klubbar som visade intresse men vet du, Gustav Grauers var så entusiastisk så att det smittade av sig. Hammarby nysatsar med ny tränare, nya spelare och även en ny arena. Det kändes spännande och som en rejäl utmaning. Jag vill vara med på den här resan, så jag föll för det. Men jag vill understryka att jag trivts väldigt bra i Gefle och är oerhört tacksam för allt engagemang för mig av både klubb och supportrar.
Har du hittat boende i Stockholm?
- Ja, till slut så! Jag slet som ett djur i hela november och december. Hängde på Hemnet och besökte visningar flera gånger i veckan. Jag köpte till slut en lägenhet i Blåsut och trivs jättebra. Jag har nära till träningarna. Ju äldre jag blivit desto viktigare har det blivit med trivsel. När jag var yngre hade jag nog kunnat göra vad som helst under vilka förutsättningar som helst för att få spela fotboll på heltid men idag har jag ju insett att det är väldigt viktigt att allt runt omkring också fungerar.
- Så här på försäsongen är det bara träning som gäller. Jag har inte hunnit med så mycket annat än just det. Men jag ser fram emot att utforska Stockholm ännu mer. Jag ser fram emot att kunna vara på Årsta och köra lite extra när man känner för det. Att hänga kvar på planen och träna lite eller en extra stund i gymmet. Just nu är det mycket transporter hit och dit hela tiden som tar mycket tid.
- Däremot vill jag poängtera att jag inte kommer till Hammarby för att på något sätt trappa ner. Tvärt om, jag ser det här som början på något nytt och stort. Jag ser mig själv ha många år kvar på elitnivå och jag ska verkligen göra allt jag kan för Hammarby.
Vad gör du när du inte spelar fotboll?
- Nu på försäsongen gör jag i stort sett ingenting förutom att vila. Annars så umgås jag med kompisar och familj, lyssnar på musik, tittar på film. Jag lyssnar mycket på musik och då är det hårdrock och metal som gäller. Jag tycker mycket att gå på konserter så det ser jag fram emot att kunna göra i och med närheten till Hovet och Globen. Det blir inget radioskval för mig utan jag lyssnar på det jag själv väljer.
Film då?
- Jag ser gärna filmer med spänning och fart i, men jag ser gärna dokumentärer också. Komedier är också roligt. Tunga draman eller rena krigsfilmer är nog det enda som går helt bort. Det blir gärna film både hemma eller på bio.
Läser du mycket?
- Nä, inte böcker. Däremot läser jag gärna facktidningar. Oftast musiktidningar, antingen i pappersform eller på nätet.
Daniel berättar att fotbollsintresset idag till största del handlar om det egna spelet. Att han som yngre såg mycket mer fotboll än vad han gör idag och då var den stora idolen Maradona. När vardagen nu till stor del handlar om fotboll så säger Daniel att han är i behov av att hitta balans i tillvaron och därför sysselsätta sig med andra saker när han är ledig.
- Det kan bli för mycket fotboll ibland. Självklart ser jag viktiga landskamper eller stormatcher i andra ligor ibland, men jag väljer hellre att göra andra saker. Jag behöver få andra intryck i tillvaron. För mig handlar det inte om att ta bort någonting från fotbollen utan snarare att tillföra nya saker dit. Det tillför ny energi för mig. Det innebär för mig att när jag kommer till träningen så gör jag det roligaste jag vet. Jag tror inte det fungerar för mig att bara göra en sak hela tiden.
- Jag har försökt plugga lite under tiden, läst lite ekonomikurser, ledarskapsutbildning och tränarutbildning.
- Nu under försäsongen är fotbollen verkligen en heltidsjobb. När säsongen väl drar igång då finns det en hel del tid till att kunna göra andra saker på fritiden. Det är viktigt att själv inse att vi är lyckligt lottade som får göra det vi gillar allra mest på heltid. Jag har fått kämpa hårt för att ta mig dit jag är nu men jag är nog också en av få som har haft jobb åtta-fyra och tränat på kvällen så jag vet som sagt hur bra vi har det. Jag jobbade som personlig assistent på ett sär-gymnasium och det tyckte jag var jätteroligt. Jag har även jobbat med försäljning och kundservice.
- Förra säsongen så jobbade jag faktiskt ett par dagar i veckan under säsong. Jag fick under en sponsormiddag kontakt med en man som var platschef på ett stort bemanningsföretag och han kunde skräddarsy en tjänst till mig som gick att kombinera med fotbollen. Så jag är väldigt tacksam över att han gav mig den möjligheten. Fotbollen kommer alltid i första hand och det var en förutsättning för mig, att det inte skulle inkräkta på det. Jag jobbade ungefär 2-3 halvdagar i veckan.
-Jag jobbade då med försäljning på ett bemanningsföretag och det var jätteroligt. Jag gjorde det för att just hitta den där balansen. Dessutom så är det bra att kunna fylla på ryggsäcken med fler erfarenheter än att bara spela fotboll, om den möjligheten finns. För det är inte många som kan spela fotboll och livnära sig på det tills man är 65 år.
- När jag var på jobbet så tänkte jag inte på fotbollen och tvärt om. Det fungerade jättebra för mig och jag tror själv att det kan ha varit en av anledningarna till varför förra året gick så pass bra för mig som det gjorde.
Samtalet tar en sväng vidare på förväntningar och förhoppningar från oss supportrar och Daniel berättar att han är imponerad över intresset och engagemanget som supportrarna visat. Att han märker av aktiva supportrar men att hittills känns allt bara väldigt positivt och spännande.
- Det finns så enormt mycket passion!
Det blir tidigt klart för mig att Daniel är en person med båda fötterna på jorden. Målinriktad och fokuserad. Dessutom väldigt sympatisk. Det är lätt att snabbt tycka om honom. Han berättar för mig att han tittat i gamla idrottsdagböcker från gymnasiet att där tydligt står att målet är att livnära sig på fotbollen. Det har funnits där som mål redan från början även om resan dit inte varit spikrak. Det blir tydligt för mig att just den här målmedvetenheten och fokuseringen förmodligen är en av hans största styrkor och ju längre intervjun lider desto mer seglar Daniel upp som en blivande lagkapten i mina ögon.
Du, avslutar jag, under resan ner satt jag och pratade en del om dig med några av dina gamla lagkamrater. Jag trodde att de skulle ge mig några köttben att hugga på men de hade bara positiva saker att säga om dig.
- Haha, de är lojala de! Det finns nog saker att berätta om mig också. Men några hemligheter ska jag väl få ha? ler Daniel och släntrar iväg mot hotellrummet för att vila upp sig inför nästa träningspass.
