Debattinlägg: "Vad vi behöver är en öppen debatt om Hammarby och sexism"
Den diskussion och debatt som nu pågår väcker tankar och känslor. Fredrik Bjarkö inkom med sin syn på saken.
I fredags publicerade Ulrica Nordström, Marielle Nakunzi, Kajsa Söderström, Max Tegman, Jonathan Bucht ochUlric Jansson en debattartikel i Aftonbladet, en artikel som kritiserade sexistiska ramsor och menade att sådana bör försvinna från fotbollsläktare, på samma sätt som rasistiska ramsor gjort under 90-talet.
Jag själv tyckte att artikeln hade sina poänger, även om jag inte ville ställa upp på alla delar av den. Så fort jag läst den länkade jag dock till den på facebook, och uppmanade alla bajare (och även supportrar till andra lag) att läsa den. Inte för att jag ingår i en PK-maffia som hatar allt vackert och naturligt, inte ens för att jag tycker fotbollsupportrar av nödvändighet borde hålla med författarna, utan för att jag är övertygad om att vi i Hammarby – och i alla andra större klubbar – behöver en debatt om sexism.
Majoriteten av bajare tycktes inte dela min åsikt. På diverse internetforum attackerades artikeln från alla möjliga infallsvinklar. Ramsor om våldtäkter är en del av vår kultur, tjejer känner sig inte alls utsatta på Söderstadion, artikelförfattara är ändå idioter och borde skämmas över att visa sig på vår arena igen... Det gick till och med så långt att Bajen Fans under dagen (söndag) på sin hemsida tog avstånd från artikeln. Förvisso kritiserade Bajen Fans i första hand att artikeln publicerats på aftonbladets websida, en kritik jag tycker är relevant – jag tror att en debatt som handlar om hur Hammarbyare bör uppföra sig ska föras internt, och inte med Aftonbladets läsare som publik. Men Bajen Fanss uttalande i frågan tycks mest vara ett försök att tysta ner debatten även internt – ville man annat vore det på sin plats med ett betydligt mer utförligt svar där man tar fram konkreta förslag på hur sexism bör bekämpas i Hammarby (vilket man till och med kritiserar artikeln i AB för att sakna).
Med detta sagt: det finns mycket av Bajen Fans arbete som är oerhört progressivt när det gäller att stoppa sexismen, framförallt Bajenbrudar tillhör den typ av initiativ som bör tas för att locka tjejer till Söderstadion.
I söndags publicerade även Anna Rojas Tillberg, Anna Wester, Mia Lindberg, Sara Westberg och Siri Jonsson Montin ett inlägg i debatten, ett inlägg med rubriken ”För oss går gränsen vid moralpanik”. Inlägget hävdar att ” vi, kvinnliga supportrar känner oss trygga på läktarna”.
Jag är övertygad om att många kvinnliga supportrar trivs utmärkt på Söderstadion. Men jag är minst lika säker på att det finns en anledning till att män är uppenbart överrepresenterade bland Bajensupportrar.
Ett exempel:
Under resan till Degerfors borta förra året hamnade jag på samma buss som en tjej som av sin pojkvän tagits med på sin första bortamatch. Hon tycktes trivas alldeles utmärkt och hade inte alls några problem att passa in eller bli respektarad som tjej. Åtminstone inte under större delen av resan. Mitt på vägen tillbaka till Stockholm gick hon dock, utan sällskap av sin pojkvän, fram i bussen för att fråga bussvärden ifall det skulle bli någon rökpaus. Medan hon försökte fånga bussvärdens uppmärksamhet började flera manliga bajare att rycka i hennes kjol och tafsa på henne. Tjejen blev, naturligtvis helt befogat, oerhört upprörd. Hon sprang gråtande till sin pojkvän längre bak i bussen och proklamerade att hon aldrig mer skulle åka på en bortaresa.
Måhända kan denna historia anklagas för att i sammanhanget vara anekdotisk bevisföring. Måhända kan man anse att varje individ får stå för sina egna handlingar. Jag är dock själv övertygad om att exemplet bara är ett i mängden och att vi har ett uppenbart problem att ta itu med. Nämligen att kvinnor och tjejer är en utsatt minoritet på Söderstadion och i Bajensammanhang.
Jag tror inte att vi löser detta genom att sluta sjunga om att knulla lik. Inte ens ramsan ”Vi ska våldta era horor” är – om den sjungs i det syfte som den gjorde från början (dvs som satir över landsortens bild av Hammarbyare som hemska och våldsamma), anledningen till att kvinnor och tjejer har svårt att ta plats och passa in på fotbollsmatcher. Jag vill heller inte göra Hammarby till ett politiskt projekt för feminism. Det handlar inte om att någon vill ha ett tifo som hyllar Gudrun Schyman eller att vi ska börja vifta med regnbågsflaggor.
Men jag är övertygad om att vi behöver en öppen debatt om sexism i Hammarbykretsar. En debatt där vi behandlar sakfrågan, istället för att anklaga varandra för att vara ”PK-horor”, eller vilja förstöra hela vår supporterkultur. Vi behöver ett öppet och kamratligt debattklimat i Hammarby, där ingen ska vara rädd för att yttra sig. Att vi är så extremt långt från ett sådant är oroande.
