Gästkrönika: "Nu är det krigsrubriker igen"
Det inkom ett inlägg i debatten från en av våra läsare om vår roll som supportrar.
Nedanstående rader skrev jag dagen efter vår förlustmatch på Söderstadion mot Öster den 24/6. Jag var mycket arg, besviken och ledsen på hur vi på läktaren agerade mot vår egna spelare på Söderstadion, samt det som ”vi” skrev på forum och dylikt dagen efter match. Nu har en tid gått och jag har till viss del även reflekterat över mitt eget agerande som supporter till Bajen, vilket kanske inte alltid varit en moget och önskvärt beteende. Jag tänker i alla fall förändra mitt beteende vilket jag hoppas att ni andra också tänker göraJ
Nu är det krigsrubriker igen på forumet!
En tuff period med få poäng inbärgade och alla ska säljas, köpas nytt och tränaren ska sparkas.
Det var inte så länge sedan det var 17/5 och tongångarna på Svenska Fans och andra forum var klart positivare och framtiden spåddes som ljus och klar. Spelarna kände vårt stöd och energin från läktaren och planen var magisk. Vi tyckte att spelarna såg bättre tränade ut, det pratades hög press. Konditionen och styrkan hos våra spelare kändes och upplevdes som enorm. Energin var elektrisk! Vi började känna oss som vinnare igen.
Shit vad jag hade saknat den känslan. Vinnare! Smaka på orden! Härligt eller hur?
Den 18/5 valde några personer att börja bråka internt längst ner på Norra. Några hormonstinna poliser skulle in och rensa och kalabaliken var i full gång, matchen avbryts, återupptas och vi torskar mot Assyriska. Redan matchen efter mot Landskrona var den positiva energin som fanns hos spelarna.......... borta. Efter detta spelar de under press, rädsla och all den negativitet som fanns förra året är nu tillbaka. Helt plötsligt tar de knappt några löpningar, tänker för mycket vilket gör att de agerar för sent, mot att agera direkt och bestämt, vilket var fallet i början av säsongen. Helt plötsligt ser spelare ut som små skolpojkar igen, när de för en dryg månad sedan nästan var på väg in i landslaget; -) eller ja typ!
Handen på hjärtat! Vi på läktaren har otroligt stor betydelse för energinivån hos laget, för klubben, för föreningen. Media älskar att skriva skit om oss, motståndare och fotbolls Sverige älskar när det går dåligt för Bajen. Svarta krigsrubriker när det blir bråk, internt, med polisen eller mot bortasupporters. Vilket i sin tur skapar en otroligt negativ spiral för vår förening som spelarna i allra högsta grad tar del utav.
Idrott handlar mycket om att våga förlora? Låter kanske konstigt? Men för att våga slå en osäker passning framåt i planen, med x antal motståndare mellan bollen och din medspelare, jämfört med att slå en passning bakåt eller i sidled med klart mindre risk att misslyckas, handlar mycket om att våga förlora! Våga misslyckas, för att lyckas!
Vi måste skärpa oss på läktaren och bete oss som människor, förebilder och föregångsmän/kvinnor för Bajen, inte skapa eller bidra till att det blir krigsrubriker i media! Att matcher avbyts, hota tränare och spelare efter några förluster är inte okey. Som supporter till Bajen måste vi ta vårt ansvar fullt ut! Handen på hjärtat igen! Det är vi som är själen i klubben och det är vi som skapar mycket av den positiva eller negativa stämning som finns runt klubben. Tyvärr hjälper det inte bara att vi står på SÖS och sjunger ”Just idag”…. match efter match. Energin och känslan ligger utöver det och är något mycket större.
Spelare kommer och spelare går. För att ta ett exempel! Vart ligger vårt ansvar som publik att en spelare, en ung kille som Freddy Söderberg, gör tre mål på sina tre säsonger i Bajen? Hur det går för honom nu i Öster är väl alla medvetna om. Från ett läktarperspektiv, behandlade vi honom på ett schysst sätt när han lirade i Bajen? Skrevs det om honom på ett mänskligt sätt på forum? Svaret är nej! Det är klart att det är mentalt tuffare att lira i en storstadsklubb som Bajen, mot att lira i ett mindre publikt lag som Öster (dock framgångsrikare än Bajen) men ändå!
Då vi sågar våra spelare och tränare det grövsta så gör vi bara våra motståndare en tjänst. Vi skapar sämre självförtroende och rädsla för att misslyckas hos de spelare vi har i truppen och de kommer inte att spela bättre för det. Jag menar inte att vi ska sitta i mjukisbrallor och gulla med spelare eller tränare. Dock tror jag att vi måste tänka lite strategiskt, i ett längre perspektiv och se framåt och det är vi supportrar som ska bära framtiden för Bajen. I dagens individualistiska idrott så kommer vi att ha spelare till ”låns” under ett eller ett par år, sedan drar de vidare till andra äventyr. Under den tid de representerar Bajen skulle jag i alla fall önska att vi behandlar spelare och tränare med respekt, mänsklighet och värdighet. Inte mobba dessa unga killar som kanske har hamnat i en tillfällig svacka. Ta Sinan som exempel! Det var nog fler än jag som saknade honom i höstas då han var skadad och vi producerade väldigt lite framåt och rasade i tabellen. Idag när han är med och lirar, så går det tungt för honom och direkt börjar mobbingen på forum och hånande kommentarer på läktaren. Inte faan blir han bättre för det.
Nej vi som har bestämt, fått det till skänks, blivit introducerade och kanske valt att bli Bajare har gjort detta val för livet. Det är vi som är ryggraden, själen, essensen av Bajen. Jag skulle önska att vi inte längre snackar skit om vår förening, vi dementerar allt negativt snack, vi tar emot skiten från polis, fotbollsförbundet, motståndare och annat pack med ett hånleende. Vi vet något som de inte vet och aldrig kommer att fatta. Vi är Bajen och vi är bäst!
Forza
(Skälet till att texten dyker upp först är att vi i Redaktionen inte haft koll på postgången. Mailet har blivit liggande i fel korg och därav en senare publicering än då den skrevs)
