"Stödet borta har varit fantastiskt!"
En längre intervju med Hammarbys tränare Gregg Berhalter. En intervju om säsongen som gått, om reflektioner som gjorts och om vad som månne finns kring hörnet.
Gregg Berhalter är precis i sluttampen av sitt första år som huvudtränare för ett lag. För vårt lag. För Hammarby. Året innan befann han sig som assisterande tränare i LA Galaxys MLS-lag på andra sidan Atlanten. Innan dess fanns en lång spelarkarriär i Europa som sträckte sig över både Holland, Tyskland och England. Och nu alltså gröntvita Bajen och Superettan.
Ni som har bra minne minns kanske att jag gjorde min första intervju med Gregg i våras. Att jag tyckte det var pirrigt och nervöst Känslan att knalla ner för backen ner mot spelarnas matsal var lite mindre ängslig den här gången. Men att påstå att jag var avslappnad vore att fara med osanning.
Det är något med den där karln som gör mig osäker. Det kan vara blicken. Stenansiktet. Eller kanske bara språket. Jag känner mig fortfarande väldigt osäker på engelska. Att läsa och lyssna går an, till och med bra, men att prata själv. Inte min starkaste sida. Jag har egentligen ingen anledning att vara så osäker. Gregg har bara visat välvilja till mig och oss andra supportrar som frekvent besöker träningar. Han tar sig tid att prata och ställer frågor om hur man själv har det. Kanske en typisk amerikansk trevlighet, för ibland får jag känslan av att han gärna skulle slippa vårt närgångna häng.
Det är fredag, en tuff arbetsvecka är till ända men jag gillar verkligen känslan att anlända på Årsta. Träffar Matte Werner utanför medan denne väntar in sin Yvonne efter avslutat dagsförvärv och vi växlar några ord. Han tar tillfället i akt och pikar mig för helgen innan. Då jag också var på Årsta. Vid det tillfället bjöds det på vin och ja, fröken Olsson kanske drack för mycket. Inte på Årsta, utan senare på krogen. Rickmer måste ha skvallrat. Den jäveln. Hämnden planeras dock och är ljuv, var så säker.
Jag får instruktioner att ta en kopp kaffe och slår mig ner för att vänta in Gregg. Två spelare är de enda som befinner sig kvar. Nic Ledgerwood och Thomas Guldborg äter dagens lunch och pratar om den stundande julen. Jag sitter i andra änden av rummet men kan naturligtvis inte låta bli att höra killarna. De pratar lite om dagens träning, att det var roligt att spela matchspel. Om hur de ska fira jul. De jämför sina julfiranden och konstaterar att det inte skiljer sig så mycket trots en atlant emellan.
När de är på väg därifrån kommer de fram till mig och växlar några ord. Jag frågar Nic hur det går med svenskan. Han sa samma sak som Ante Covic sa. Att det är väldigt trevligt att alla svenskar så gärna pratar engelska. Och att de gör det bra. Men, följden blir att hans egna framsteg är väldigt små. Guldborg anstränger sig och gör om sin danska till svenska. Frågar om han får läsa frågorna jag tänkt ställa till Gregg.
Det törs jag inte riktigt. Thomas tycker att han kanske kan bidra med några frågor. Vi skrattar och jag gör en ansats att anteckna. "Nic wonders why... "säger Thomas med ett asgarv och tillägger att:
- Nä nä, inte törs jag stå med mitt namn inte!
Precis då kommer Gregg in och slår sig ner vid bordet. Spelarna tar helg och vandrar därifrån. Tar med sig träningsschemat inför nästa vecka och släntrar ut genom dörren. Kvar är då alltså bara jag och Gregg.
Jag fumlar med fickminnet, förklarar att det inte är aktuellt att göra intervjun utan att jag spelar in. Att jag måste koncentrera mig på vad han säger, översätta i stunden.
- Pernilla, det börjar bli lite tjatigt nu. Det där snacket om att du inte pratar engelska.
- I don't bite!
Jag sneglar lite på honom, absolut inte övertygad om att det påståendet stämmer. Tvärt om, vill den karln hugga så gör han nog det. Hans försök att vagga in mig i trygghet går helt åt pipsvängen. Jag blir naturligtvis bara än mer nervös.
Ett djupt andetag, på med bandaren och sen köra igång. Min första fråga till Gregg blir en önskan om att höra honom summera säsongen.
- Man kan analysera säsongen på flera plan. Dels då lagets säsong men sen också min analys av mitt år som tränare. När det gäller laget tycker jag att vi gjort viktiga framsteg. Att vi har formerat en bas att stå på. Jag känner att spelarna vet hur vi ska spela fotboll, att de nu vet vilken typ av insats de själva måste lägga ner för att lyckas. Vilka förväntningar jag har på dem.
- När jag tittar på tabellen så känns en fjärdeplats ganska så rättvis. Hade vi varit bara en liten bit bättre så hade en tredje eller kanske andraplats inte varit otänkbart men fjärdeplats är på något sätt ändå godkänt utifrån det lag vi hade sett över hela säsongen.
- På det personliga planet har det här året varit väldigt lärorikt. Det har tagit tid att lära känna spelarna och all övrig personal ordentligt, att lära mig hur Superettan spelas och svensk fotboll fungerar. Jag har fått träna mig på att hantera både motgång och medgång, vilket ingår i det här jobbet men det är en process även för mig.
- Jag är glad att strax kunna lägga det första året bakom mig. Det har varit nyttigt, lärorikt men inte helt enkelt alla gånger.
Som supporter tycker jag mig kunna dela upp säsongen i tre delar. Inledningen, som gick strålande, den betydligt tyngre sommaren och sen en rejäl nytändning efter augustifönstret. Håller du med?
Gregg flinar lite, är tyst en stund och säger:
- Folk verkar gilla det där att kategorisera in saker. Att försöka skapa ordning genom att stoppa in saker i olika fack. Jag ser det inte riktigt på det sättet. Vår start var riktigt bra. Det tror jag beror på att vi låg väldigt bra till i vår fysiska nivå. Vi spelade dessutom ganska bra, gjorde en del riktigt fina mål men när jag tittar på de inledande matcherna nu i efterhand så noterar jag att vårt motstånd inte alls var särskilt bra i inledningen. Motståndarna rörde sig dåligt och verkade sakna en hel del energi. Jag tror att det hade en del att göra med resultaten också.
- För vår del så är vi laget att slå. Det är stort fokus på oss, vad vi gör och hur vi hanterar matcherna. När vi dessutom drabbades av avstängningar och skador så blev vi sårbara. Vi hade helt enkelt inte en tillräckligt bred trupp för att kunna hantera situationen. Det blev bättre efter sensommarens värvningar och på hösten gick vi betydligt bättre.
Har du något enskilt, största ögonblick från säsongen?
- Det fanns många höjdpunkter men jag har svårt att plocka ut ett enda enskilt. Det fanns både bra och dåliga ögonblick där jag tänker att vi lärde oss massor av det. Det är svårt att säga, jag kan summera det som en väldigt häftig resa totalt sätt. Vi är så många som lagt in så mycket kraft och energi under året, skapat väldigt speciella band mellan oss.
Finns det något ögonblick som du vill utse som årets värsta?
- Som tränare vill man inget hellre än att kliva in till matcherna med en känsla av att allting är på rätt plats. Att det finns rätt fokusering, rätt energi och att känslan i kroppen är att det här grejar vi. Det fanns några matcher under det här året där jag inte hade den känslan på förhand. Jag hatar det. Att inte ha känslan av att "det här vinner vi". Det kan bero på för många skador eller andra saker, men det måste jag ändå säga har varit tuffast under året.
- Hammarby är en klubb där alla inför varje match ska ha känslan av att det här fixar vi.
Vilka matcher tänker du på då?
- Det väljer jag att inte berätta, ler Gregg.
Straffar mot Sirius i Svenska Cupen. Förlust för grönvitt.
Jag hade onekligen blivit förvånad om Gregg skulle ha berättat vilka matcher han har i åtanke. Överlag känns han som en person med stor integritet. När han sitter där med Årsta IP i fonden så kan jag inte låta bli att tänka på kontrasterna. De måste vara gigantiska för honom. Dels livet som proffsspelare i hyfsat stora klubbar i Europa till att då vara assisterande tränare i Galaxy till att hamna här. Sommaren 2012, sommaren som vädergudarna helt struntade i. Sverige, Hammarby och Superettan. Det blir omöjligt att inte ställa frågan om vilka de största skillnaderna mellan där och här är.
- Den stora skillnaden är att jag var assisterande tränare där. Som assisterande tränare kunde jag gå hem då mitt jobb slutade. Det fungerar inte riktigt så i rollen som huvudtränare. I alla fall inte om man vill göra ett riktigt bra arbete. Jag vill verkligen göra saker och ting rätt så det tar aldrig slut på arbetsuppgifter. Det är överlägset den största skillnaden för mig. Jobbet är med mig hela tiden, ständigt tankar om hur jag kan förbättra mig, hur laget ska göra för att spela bättre. Jobbet är konstant närvarande.
Här var den. Öppningen för en kanske mer privat fråga. Min känsla är att Gregg gillar att ha kontroll. Som utomstående verkar det så. Inget fel i sig, men är det en möjlighet att själv ha koll på allt? Hur ser han på den biten? Jag har själv behövt jobba mycket med det i mitt arbetsliv för att orka. Utveckla förmågan att lita på andra. Det här ville jag passa på att fråga Gregg om.
Är det inte för stort att försöka ha kontroll över allting?
- Definiera allting, svarar Gregg och jag gör ett försök att jämföra den mängd kontroll man behöver mellan att till exempel vara spelare kontra A-lagstränare. Gregg håller med mig i att det är stor skillnad där mellan.
- Jag tycker att inte det känns ohållbart. Jag tycker att miljön vi har här nere på Årsta är klart kontrollerbar för oss som har det ansvaret. För mig är det viktigt att vi håller organisationen tajt för att på så sätt säkerställa kvalitén. Vi får inte bli för många som har ansvar.
- Mitt främsta mål är att fokusera på spelarna och sätta de i en position där de har möjlighet att lyckas. Utbilda dem, ge de rätt förutsättningar både gällande träning och rehabilitering. Jag tänker att det är viktigt att föregå med gott exempel.
- Ett exempel där är hur vi förbereder oss inför alla matcher. Att vi åker i tid dit matchen ska spelas.
Det där har jag förstått att det var viktigt för dig? Att sova på orten och ladda på plats?
- Ja det var extremt viktigt för mig, säger Gregg och tonfallet blir än tydligare. Det finns faktiskt rätta sätt att göra saker på och jag vet att det inte är rätt att sitta på en buss i fem-sex timmar för att senare samma kväll spela match.
Har du någon egen förebild som tränare?
- Såklart att jag försöker lära mig av andra men jag har inte en enda person jag som jag försöker efterlikna. Jag försöker att titta på så många som möjligt, hur de agerar och ta efter det som fungerar för mig.
Dina utvecklingsområden?
- Allt. Det är ett unikt och fantastiskt arbete som innehåller så otroligt många nivåer och jag känner mig inte färdig på något område alls. Jag har mycket jag vill utveckla.
En annan sak som förändrades mitt under säsongen var bytet av assisterande tränare. Som åskådare skedde det någonting där. Från att ha varit enbart Gregg som la upp riktlinjerna och skötte träningarna till att när Carlos Banda anlände så såg vi något helt annat. Under sommaren delades truppen ofta i två delar. Där Gregg tar den ena, Carlos den andra. Ett mer aktivt delat ledarskap, åtminstone från mitt bänkperspektiv.
Stämmer mitt intryck?
- Ja, det gör det. Att bygga ett lag handlar om att vara starka rakt igenom. Alla delar måste fungera. Vi ska jobba ihop och det måste fungera. Allt det är viktigt för alla lag. Carlos har hjälpt oss mycket.
- Carlos och jag jobbar tajt ihop. Vi pratar mycket om träningsupplägget och försöker dela upp gruppen i två så att grabbarna ska få höra olika röster. Carlos sköter det mesta av motståndaranalyserna.
Degerfors borta, en fantastisk resa.
Vad har imponerat dig mest under det här året?
- Vårt bortastöd. Jag visste, det hade folk berättat för mig, att det är speciellt hemma på Söderstadion men jag hade inte kunnat ana hur det skulle se ut på bortaplan. Att varje bortamatch har supportrarna gjort till en hemmamatch.
- Som spelare var jag med om bortamatcher som var direkt fientliga. Att kliva in på arenor där man visste att hemmalaget hade stora chanser att få domaren med sig, att inramningen påverkade flera spelare i laget.
- Här kan vi åka ut på vägarna och varje bortamatch känns om en hemmamatch och inte bli påverkade av sånt. Det imponerar på mig men det har även överraskat mig!
Vi pratar en liten stund om hur det är att knalla omkring i Stockholm som fotbollstränare. Om han blir igenkänd och om folk vill prata. Gregg berättar att det händer men att folk är väldigt respektfulla. Familjen trivs jättebra i Stockholm. Barnen går i en skola som de tycker om, att både de och hans fru skaffat sig massor av vänner här. Familjen ska åka hem till USA över jullovet och jag ser på Gregg att han längtar efter det. Det hörs tydligt när han pratar om det.
Du bytte spelsystem under säsongen. Från 4-3-3 till ett mer renodlat 4-4-2. Hur gick dina tankar där?
- Mycket av det handlade om truppens förmågor. Vilka spelare som fanns tillgängliga. Vi är fortfarande i en fas där vi vill kunna vara flexibla mellan båda dessa formationer men i vår serie behöver vi kunna sätta press på motståndarnas backlinje och det gör vi bäst med två anfallare.
- Jag har naturligtvis en idé om hur jag allra helst vill spela men därefter ska det verkställas på plan. I Superettan så vill vi sätta motståndarna i situationer där de misslyckas. För de kommer att misslyckas. Det är på den kvalitetsnivån av fotbollsspelande vi befinner oss på. Att det i hög utsträckning går att stressa motståndarna till misstag. Jag upplevde att vi inte tog tillvara tillräckligt mycket på motståndarnas misstag när vi spelade med bara en ensam på topp.
Finns det anfallare i Superettan som har förmågan att spela ensam på topp? Det känns som att det är få som klarar av det?
- Vet du, det där tror jag handlar mer om mittfältet bakom. Det är där det avgörs. Det är på vilket sätt som de spelarna arbetar som grunden för en renodlad anfallare läggs. Om inte dessa ligger rätt i sina positioner eller tar sitt ansvar i presspelet så faller det. Då blir anfallaren helt isolerad och ofta också ofarlig.
Gregg Berhalter och sportchef Gustaf Grauers
Är du nöjd med de spelare som anslöt under sommarfönstret?
- De gjorde en stor skillnad för laget. De kom in och bidrog på många plan till att göra allting så mycket mer seriöst. VI fick in kvalité, det var viktigt för oss.
Om vi nu byter fokus till nästa år. Vi supportrar har naturligtvis en diger önskelista av spelare som gärna skulle få dra på sig den vackraste av tröjor. Vilka positioner letar ni spelare på?`
- Vi letar efter att förstärka det centrala mittfältet. Vi letar också ytterbackar. Kanske också förstärka på topp också. Men det är viktigt att vi värvar spelare som passar oss. Som tillför något. Som är bättre än det vi har. Det är en enormt viktig rekryteringsprocess.
Hur involverad är du i den processen?
- Jag och Gustaf arbetar väldigt nära varandra i den frågan.(Gustaf Grauers är sportchef i Hammarby)
Mot slutet av sommaren dök det upp uppgifter om att Hammarby avser säga upp kontraktet med Sebastian Castro Tello då denne, enligt uppgifter till fotbollskanalen.se, ska ha missat tider till träningar och samlingar. Uppgifter som inte bekräftats officiellt. Jag frågar därför Gregg om vi kommer att få se Sebastian Castro Tello i Hammarby nästa säsong?
- Han har kontrakt med oss över nästa år också.
Det går inte att få ut mer av Gregg även om jag försöker lirka. Det är locket på. Sebastian tränar med laget i alla fall. Det vet jag. Även om han inte var med på fredagens bollpass så vet jag att han körde rehabträning kvar på Årsta. Men frågan är om sista ordet är sagt i den där ärendet.
Ni har besökt den nya arenan. Vilka intryck fick du?
- Det ser bra ut! Det är en modern arena men med fina förutsättningar för att ta med det som är unikt från Söderstadion. Det kommer att gå att skapa en bra atmosfär där inne också men med moderna bekvämligheter. Kringytorna kommer att bli mycket, mycket bättre.
Och du är förstås jätteförtjust i valet av underlag?
- Haha, njae, du vet att jag föredrar naturgräs alla dagar i veckan men samtidigt är det som det är. Här uppe i Skandinavien väljer fler och fler att göra på det sättet. Jag gillar det inte, men jag kan inte ändra på det.
Ingenting syns ännu nere på Årsta IP som också ska genomgå en förändring och få konstgräs. Gregg själv tror att arbetet med att lägga nytt gräs på Årsta startar först till våren.
På frågan om vad han ser i 2013 så svarar Gregg iskallt att han inte har förmågan att se in i framtiden. Jag lirkar lite och försöker få honom att berätta vad han önskar ska hända istället.
- Jag hoppas att vi fortsätter att de nödvändiga stegen i vår utveckling. Stegen mot seger och avancemang. Vi måste förbättra oss och vi vill absolut sluta i topp och ta klivet upp.
Du pratar om steg att ta. Vilka delar ser du måste utvecklas mest för att vi ska vinna fler matcher?
- Vi låg på andra plats i försvarsstatistiken. Det vill vi vinna nästa år. Vi behöver göra fler mål. Vi kan utveckla allt. När vi summerar det här året så var vi inte så väldigt långt ifrån. Ett par vinster till och vi hade givit Halmstad en match om kvalplatsen. Skillnaden mellan framgång och misslyckande ligger i att vinna matcher. Vi måste vinna matcher.
Vi pratar en stund om fasta situationer. Jag framför min åsikt om hur viktig jag tyckte att Thomas Guldborg Christiansen var för stabiliteten i försvaret. Kanske i synnerhet kring fasta situationer. Gregg håller med mig i att vi har släppt in för många mål på hörna, sex stycken under säsongen, och det måste vi förbättra till nästa år. Han poängterar dock att vi ligger på plusstatistik när det gäller fasta situationer. Vi har gjort fler än vad vi har släppt in.
Det finns vissa röster och oro i supporterleden om att vi har en för gammal trupp. Vad säger du om det?
- Jag försöker lista ut varför det är något att oroa sig över? De måste förstå att vi vill sätta oss själva i en position där vi vill avancera. Det gäller att prestera här och nu. Det skulle inte vara klokt av oss att börja experimentera nu. Vi måste satsa på säkra kort. Det betyder inte att det inte kommer att erbjudas chanser för unga spelare så länge denne bevisar för oss att han förtjänar att spela och klarar av leverera på hög nivå under lång tid.
- Det är en speciell situation att spela för Hammarby. Som spelare måste du hantera situationer som andra lag aldrig ställs inför. Det handlar om allt från inramning på matcher till motståndarnas attityd. Det är helt klart så att alla lag som kommer till Söderstadion spelar årets match där och då. Det innebär per automatik att de höjer sig ett snäpp. Sådana situationer måste spelarna klara av att hantera.
Laget går snart på en längre ledighet. Återsamling sker den 15e januari 2013. Under våren tänker Gregg förändra träningsupplägget en del. Inte köra fullt så intensivt och hårt som han gjorde förra året. Ta det lite lugnare med spelarna, lite lägre mängd träning i inledningen. Försäsongen är lång och den lärdomen drog man från den här säsongen. Minst ett träningsläger är inplanerat. Räcker pengarna så åker laget iväg två gånger. Det hörs på Gregg att han väldigt gärna önskar sig ett läger till. Förmodligen blir det Cypern och förhoppningsvis då även Turkiet.
Mot slutet av intervjun kommer Gustaf Grauers in där vi sitter. Han vill prata med Gregg en kort stund. När de gått iväg kan jag inte låta bli att önska att jag vore en fluga på väggen. Det är något visst med silly season. Jag antar att det är fler än jag som går omkring med drömmar och förhoppningar. Med önskningar och även mardrömsscenarion.
Väl tillbaka så avslutar jag intervjun med Gregg, plockar ihop mina saker och sträcker fram kardan. Han svarar med att ge mig en kram och önska mig en god jul. En kram! Jag såg nog jävligt fånig ut. Om det var något jag inte i min vildaste fantasi hade förväntat mig efter en intervju med Gregg Berhalter så var det en kram.
Det kändes som att det var sista gången jag lämnade Årsta IP det här året. Det är tur att det står en ny säsong och väntar bakom hörnet. En säsong där ännu inga matcher är spelade och allt kan hända.
Låt oss tillsammans göra 2013 till ett riktigt fantastiskt år.
