Gregg Berhalter: -Jag längtar till måndag
Med bara fem dagar till premiärmatch för Hammarby presenteras här en lång intervju om Hammarbys nye, amerikanske tränare Gregg Berhalter. En intervju där han bland annat pratar om förväntningar, om fans, om spelidé och första tiden i Sverige.
- Pernilla, ska du inte göra en intervju med Gregg inför säsongen?
Det var Kent Granqvist som hojtade på Facebook. Min spontana reaktion var något i stil med att helvetet förmodligen lär frysa till is innan det händer. Kent stod på sig. Sa att många nog gärna läser något skrivet med Gregg. Jag var ju benägen att hålla med honom om att det inte gjorts någon längre intervju med vår nye amerikanske tränare.
Orsakerna till min reaktion är flera. Den stora handlar om min egen ångest kring att prata engelska. Det är betydligt lättare med någon som också har engelska som andraspråk, men en infödd amerikan. Dessutom fotbollsengelska. En annan orsak är att jag faktiskt är lite smårädd för Gregg. Han utstrålar pondus och har en speciell aura av distans runt sig som gör mig en smula osäker. Dessutom imponeras jag över hans spelarerfarenheter. Jag blir helt enkelt skitnödig när jag ska prata fotboll med folk som verkligen kan. Jag minns min första intervju med Anders Linderoth. Då var jag också rejält byxis.
Jag bestämde mig för att åtminstone fråga. Jag stålsatte mig och hasplade till slut ur mig en förfrågan. Han ställde självklart upp och vi bokade en tid på Årsta IP.
Att gå nerför backen ner till träningsanläggningen är något visst för mig. Det är steg av trygghet och hemkänsla när jag går där. Gräsmattan har onekligen lång väg kvar innan den blir grön men den vackra och viktiga väggmålningen lyste klar mot mig i eftermiddagssolen. För första gången på länge kände jag mig rejält nervös. Så nervös att benen skakade.
Väl inne i matsalshuset på Årsta så sitter han i sitt rum och jobbar. Jag växlar några ord med Thunell som är på väg därifrån och sticker sen in huvudet hos vår huvudtränare. Han kommer fram och hälsar och frågar om det är okej att han bara avslutar det han gör på datorn. Självklart säger jag och börjar plocka fram min antika bandspelare och frågorna jag förberett. Han tittar upp över skärmen och frågar artigt hur jag mår.
- Jodå, jag mår bra. Men jag är livrädd, svarar jag ärligt.
Gregg slutar skriva och tittar förvånat upp.
- Rädd? Varför det?
Jag säger som det är. Att jag är skitnervös inför att göra den här intervjun. Gregg bara skrattar åt mig och säger lugnande att det kommer att gå vägen.
- Jag lovar att jag ska uppföra mig, tillägger han med ett snett leende.
Själv är jag inte alls säker på att han menar det där sista.
Vi börjar intervjun och jag undrar först hur det känns nu, när det är mindre än en vecka kvar till säsongen drar igång?
- Jag är väldigt förväntansfull, men förstås även lite osäker. Vi har tränat hårt i tretton veckor och äntligen är det dags att på allvar testa det vi jobbat med och det vi tror på. Men mest är jag förväntansfull. Jag längtar.
Tycker du att du har landat ordentligt här i Stockholm nu?
- Absolut. Jag trivs verkligen jättebra här. Vi trivs allihop. Mina barn spelar fotboll i Hammarby och trivs bra i sin skola. Det är toppen.
Jag berättar för Gregg att jag tror att Hammarbys fans är nyfikna på dels hans sätt att se på fotboll men även på vem han är som person och hans bakgrund. Jag förklarar vidare att min tanke med intervjun är att försöka bygga den här bilden och jag frågar lite försiktigt om det känns okej för honom?
Då får jag det där sneda leendet igen och han återupprepar löftet om att han ska sköta sig och svara på mina frågor. Jag får en första förnimmelse att under den där ganska seriösa fasaden så finns det nog en smula humor.
- Jag är född och uppvuxen i New Jersey. Jag bodde där till dess att det var dags att börja på college i North Carolina. Att det blev fotboll var nog mycket av en slump. Jag spelade både baseball och basket. Det gick ganska bra för mig i baseballen men fotbollen kändes hela tiden lite bättre. Jag tror kanske att jag tilltalades av taktiken och möjligheten att spela matcherna på så många olika sätt. Dessutom var jag nog lite bättre i fotboll. Jag nådde hela tiden lite bättre resultat med fotbollen och då blev valet till slut enkelt.
- Även om det inte var så många av kompisarna som spelade fotboll och även om jag var tvungen att åka en bit till varje träning så kändes det mer rätt. Jag är väldigt tacksam för att mina föräldrar, som aldrig själva spelade fotboll, ställde upp och körde mig varje dag.
Gregg föddes 1973 och har en diger fotbollskarriär bakom sig, huvudsaklingen som försvarare. Som tjugoettåring tog han steget till den holländska ligan för spel i både Zwolle, Sparta Rotterdam och Cambuur Leeuwarden. Därefter gick flyttlasset till England och nitton matcher med Crystal Palace. Mellan år 2002 och 2009 spelade han i Tyskland för att till sist avsluta spelarkarriären med två säsonger i LA Galaxy och över fyrtio A-landskamper för USA.
Med en sådan meritlista blir jag förstås nyfiken på om det går att plocka ut någon exceptionell höjdpunkt?
- Roligt att du också frågar, flinar Greg, för jag träffade en journalist häromdagen som frågade exakt samma sak och innan han gjorde det så har jag aldrig ens tänkt tanken på att hitta en enda höjdpunkt över arton år. Jag tror trots allt att om jag ska välja något så får det bli slutspelet i VM 2002 där vi först besegrade Mexico med 2-0 i åttondelsfinalen för att sen spela en riktigt bra match mot Tyskland, som ju därefter kom tvåa i turneringen, i en match där vi faktiskt var bättre men förlorade snörpligt med 1-0.
- Hela den upplevelsen, kanske framförallt segern över Mexico som ju vann vår VM-kvalgrupp inför det världsmästerskapet och som får rankas som våra största rivaler får bli höjdpunkten i min karriär.
Motgångar då? Har du haft några sådana?
- Självklart. Hur många som helst. Det finns ingen professionell fotbollsspelare som inte har haft motgångar. Det har alla. Det som däremot är viktigt är hur du hanterar dina motgångar. Jag skulle vilja säga att det är en av nycklarna till att nå framgång. Ta tiden i Rotterdam. Jag var där i två år och var frisk i fyra månader. Jag bröt foten tre gånger under två år. Jag missade OS 1996 i Atlanta då jag bröt benet två månader innan turneringen. Det var självfallet en enorm besvikelse att missa ett olympiskt spel på hemmaplan. Väl hel och tillbaka i matchform så bröt jag samma fot igen i första matchen och då kom det funderingar om jag någonsin skulle bli frisk igen. Det fanns inga genvägar. Hårt jobb, bygga sin fysik och göra sig redo för match igen.
- Jag lärde mig hantera mina tankar och besvikelse då och visste att har jag en god fysik så blir skadeperioderna kortare. Det gäller att ta hand om kroppen. Samtidigt tänker jag att det gäller att förmedla till spelare när skador dyker upp eller när formen är vikande är det något som händer alla. Att nyckeln är att bita ihop, kämpa vidare och göra allt man kan själv kan för att undvika skador och dålig form.
När jag hör Gregg berätta om sina erfarenheter som spelare med allt från VM-slutspel till skadehelvete som utlandsproffs slås jag av att det måste vara en bra merit att ha som tränare. Att det säkert inger en del gratis förtroende i den egna spelartruppen när man vet att han som bestämmer själv har lyckats.
När bestämde du dig för att bli tränare?
- Jag har så länge jag kan minnas känt mig genuint intresserad av spelets idé. Jag fick förtroendet att vara lagkapten redan som ung, så kanske att ledarskapet är något som känns ganska naturligt för mig. När det gäller själva fotbollen så har jag lärt mig enormt mycket i Holland, det sättet som fotbollen spelas där och hur man tänker och diskuterar kring fotbollen påverkade mig mycket.
- Jag tog min tränarlicens i Tyskland och det väckte nog en del förvåning. Det var ovanligt att utländska spelare utbildade sig till tränare men det var nog där vid drygt 30 års ålders som jag bestämde mig att satsa på en tränarkarriär för fullt. Det lär ju bli en sväng till Tyskland efter den här säsongen för att gå det sista som krävs för att få träna lag i Sverige, ler Gregg lite snett, när vi pratar om det som uppdagades för någon månad sen att Svenska Fotbollförbundet inte godkänner hans utbildning.
Men hur enkelt är det egentligen att byta sida? Från att ha varit spelare, fått saker att fungera på plan och sen ta steget till att stå bredvid. Att få andra att göra som man vill. Det måste vara en stor utmaning tänker jag, eller har jag fel?
- Absolut inte. Du har helt rätt, det är en jättestor utmaning. Det handlar ju om att hjälpa spelarna att förstå vad det är vi vill ha ut av dem. Det är väl samma sak i din roll som lärare tänker jag? Att kunna förmedla saker på ett sätt så att andra vill lära sig, vill förbättra sig och verkligen förstår vad det är du som lärare vill att de ska göra? Så tänker i alla fall jag som tränare. Det handlar extremt mycket om kommunikation, att förklara genom att visa videosnuttar, visa ute på planen och att göra det flera, flera gånger.
Kör du mycket teoripass?
- Njaee, flinar Gregg. En fördel jag känner att jag har är att det inte var speciellt länge sen jag slutade spela fotboll själv. Jag minns mycket väl vad jag själv tyckte om och inte tyckte om. Timslånga teoripass där tränaren stod framför en taktiktavla och flyttade små magneter eller drog streck tillhörde direkt inte mina favoritsysslor. Däremot har vi diskussioner tillsammans utifrån något vi ser på video eller något vi gjort ute på planen. Mitt mål är att försöka ha mycket diskussioner där spelarna själva är aktiva och delaktiga. Det är en metod jag tror på.
Ditt eget ledarskap då? Vilken typ av ledare vill du vara?
- Jag vill vara den typen av ledare som spelarna litar på. Att spelarna vet att jag alltid täcker deras rygg. Att jag gör alla uppoffringar för deras skull. Det är väl det man vill ha av en ledare, tänker jag, någon som står upp för en när det blåser?
- Jag vill vara en ledare som förbereder gruppen på allra bästa sätt. På så på sätt skapar man förutsättningar för att nå framgång.
Vad är dåligt ledarskap för dig?
- Det finns ju hur mycket som helst som kan vara dåligt. Något jag verkligen inte gillar är om man som ledare inte är noggrann eller förberedd. Jag har träffat på tränare som inte gör den typen av förberedelse och det tycker jag är värdelöst. Då ska man inte vara tränare. Folk som inte är målmedvetna eller beredda att ta det hårda jobbet, det är också dåligt ledarskap.
Dina egna styrkor då?
- Vet du, det där tycker jag är svårt att svara på. Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns lite som att den frågan borde andra svara på.
Är det enklare att prata som saker som du behöver utveckla?
- Ja, lite fast det är fortfarande svårt. Jag vet att jag har saker jag behöver utveckla. Det har väl alla? Jag är väl medveten om att jag inte gör allting perfekt, det vore väldigt förmätet av mig att påstå att jag är perfekt. Jag försöker göra det bästa jag kan, men jag lär göra misstag. Det är mänskligt, det måste alla få göra, men det är viktigt att man lär sig av sina misstag.
Om du ser på din blivande karriär som tränare, hur ser den ut i dina drömmar?
- Det där är en rätt personlig fråga som jag nog inte vill delge alla. Självklart har jag satt upp egna mål som jag vill uppnå men jag tänker inte riktigt så. Det är här och nu som gäller för mig. Jag är bara fokuserad på Hammarby och det jag ska prestera här. Det finns inget annat som betyder någonting just nu.
En annan sak som slog mig när jag tittade på Greggs meritlista som ju innehåller klubbnamns som 1860 München, LA Galaxy, Crystal Palace är ju att även om vi som hammarbyare anser att jorden snurrar kring vårt lag så är vi nog i sammanhanget en ganska liten klubb. Det slår mig kanske ännu mer när jag sitter på Greggs lilla kontor i en oansenlig barack. Det måste vara väsenskilt från saker han upplevt som spelare. Finns det några likheter alls?
- Absolut! Jag tycker att jag ser massor av likheter. Ta till exempel hur Crystal Palace delade arena med Wimbledon medan jag spelade där och vilka känslor det väckte hos supportrarna.
- 1860 München är en klubb med stora traditioner som nu spelar i andra divisionen och den frustrationen det väcker hos fansen, det är väl också en likhet. De kämpar också med organisationsfrågor och struktur. Jag kan se många likheter mellan olika klubbar som jag spelat i. Jag tänker att en framgångsfaktor är huruvida folk vågar lita på det som finns. Att behålla lugnet och låta organisationen sätta sig.
- Så har jag upplevt det som spelare, att finns det en trygghet i organisationen och att folk inte direkt trycker på ”panikknappen” så kan man med fokuserat arbete vända skutan. Återigen, det gäller att behålla lugnet.
- Frågan man alltid måste ställa sig är förstås om saker görs på rätt sätt. Att göra analyser både av organisation och av sport. Men visar det sig att man faktiskt tror på det man gör och även om resultaten ibland kan vara dåliga så är min erfarenhet att de goda resultaten till slut kommer.
Självklart förstår jag att Gregg nu även pratar om Hammarby. Att han vill göra allt som står i sin makt för att mana till lugn. Jag kan förstå honom. Det är inte en lätt sits han och övriga ledarteamet har när mycket är nytt och förväntningarna höga. För egen del hoppas jag innerligt att vi kan försöka behålla lugnet och ge Gregg, Roger och de andra ordentligt med tid. Den här tränarcirkusen vi haft på sista tiden är bara skadlig.
Vilka är de största skillnaderna då om du jämför klubbarna du spelat i och där du är nu?
- Självklart blir det de ekonomiska förutsättningarna. Samtidigt måste vi vara realistiska och göra det bästa med det vi har. Det går inte att knalla omkring och önska sig massa saker man inte kan få.
Hur skulle du vilja beskriva svensk fotboll så här långt?
- Jag tycker att det är fysiskt och konkurrenskraftigt. Det är kanske inte den snabbaste fotbollen jag varit med om, men jag tycker att det håller en godkänd standard.
Vad visste du om Hammarby och Sverige innan du fick erbjudandet om att bli vår tränare?
- Jag hade hört talas om klubben, det hade jag. Jag hade aldrig varit i Sverige innan men självklart hade jag lite koll på landslagsspelare ute i Europa och de lag som representerat Sverige ute i cuper. Men jag kan inte påstå att jag var någon Sverige-expert.
Språket då? Hur går det med den biten?
- Haha, ler Gregg. Jag förstår en hel del. Ingen vill ju prata svenska med mig och det är klart att det inte underlättar mitt lärande. Jag har ju tyskan och holländskan och det finns ju klara likheter så det ska nog ordna sig. Jag tänker absolut lära mig svenska.
Om vi nu ska fokusera på det som väntar precis runt hörnet. En säsong i Superettan står för dörren och jag är förstås nyfiken på hur laget har pratat om mål för säsongen. Har ni satt upp några sådana?
- Alla frågar det och jag är lite fascinerad över det. Jag undrar om det finns en enda spelare eller tränare som inte har som mål att vinna så många matcher som möjligt och också vinna ligan? I min värld vore det helt galet att inte ha ett sådant mål.
- Vilka mål ska vi sätta? Ska vi sätta ett mål att komma femma? Vi vet ju inte om det är bra eller dåligt utifrån hur säsongen artar sig. Vi försöker bygga någonting här och ska bygga det på rätt sätt.
- Något som vi däremot har pratat om och som vi absolut ska göra allt för att förbättra, det är vår hemmastatistik. Vi vill vara ett riktigt starkt hemmalag. Det krävs stora insatser av flera parter för att lyckas med det. Det största jobbet ska vi i laget göra, men jag tänker att ni på läktarna också kan bidra med det. Vi måste göra Söderstadion till en riktigt stor fördel för oss.
- Fast vi måste vinna fler matcher på bortaplan också.
Sen inträffar mardrömmen. Nästa fråga på mitt papper är att jag vill fråga honom om vilken typ av fotboll han vill att Hammarby ska spela. Sagt och gjort, jag levererar frågan. Gregg blir tyst, tittar upp och ler lite.
- Hur skulle du beskriva att det har sett ut som att vi vill spela?
Ridå. Det där hade jag inte riktigt planerat och förberett. Kontrollfreak-Pernilla var plötsligt utanför sin egen trygghetszon och blev tyst. Tog ett djupt andetag och försökte i huvudet formulera mig.
Gregg flinar lite och räddar mig en smula när han fyller upp tystnaden med han vill se Hammarby spela med ett stort bollinnehav och samtidigt även satsa på snabba kontringar.
Jag samlar lite mod till mig och säger att jag åtminstone tycker mig kunna se en ordentlig spelidé. Att spelarna i de senaste matcherna verkar veta hur ni vill att de ska spela, att rollerna är tydliga och att det känns som att spelarna vet vad som förväntas av dem. Det baserar jag på genom att jämföra det jag sett nu med de senaste säsongerna.
- Jag tycker att det är viktigt med tydliga roller och en tydlig idé, men jag vet inte riktigt hur jag ska översätta det i någon slags förklaring om hur jag vill att vi ska spela. Vi ska vara organiserade både i anfall och försvar. Vi måste vara organiserade, kanske framförallt i vårt försvarsspel, för annars vinner vi inga matcher.
Var det där du började? I att organisera försvarsspelet?
- Både ja och nej. Första perioden spelade vi bara presspel. Det var bara det jag fokuserade på. Press, press, press. Jag ville få spelarna att ändra fokus, bli mer aggressiva. Ju mer jag lärde känna laget och förutsättningarna så insåg jag att det där inte är det bästa sättet för oss att spela. Vi skiftade nog lite fokus från det intensiva presspelet till ett mer kompakt, organiserat försvarsspel. Ett beslut jag tog utifrån den kvalité jag tycker att våra spelare besitter. Det vore ju vansinnigt som tränare att tvinga på spelarna ett sätt att spela fotboll som inte lämpar sig för just dem.
Du har valt Andreas Dahl som lagkapten. Ett bra val, om du frågar mig, men jag är lite nyfiken på hur ditt resonemang gick där?
- Vi hade flera goda kandidater. Andreas är den som lyfter sig snäppet över de andra. Han leder genom att göra. Jag tänker att här och nu är det laget behöver. Någon som går ut, kavlar upp armarna och tar det hårda jobbet. Andreas är en spelare jag kan lita på. Fast jag vill att alla rutinerade spelare ska leda. Andreas kanske inte är den mest verbala av våra spelare men det vet vi och det accepterar vi. Det innebär att alla andra måste kliva in och dela ledarskapet. Både på planen och vid sidan av.
- Jag har höga förväntningar när det gäller just den här biten. Jag har med egna ögon sett hur bra det är för ett lag när de med rutin föregår med gott exempel. Åren i Galaxy, till exempel, när vi var ett helt gäng på över 35 som tränade hårt som satan. Det fanns ju inte en enda ung spelare som vågade göra mindre än oss. Det var väldigt hjälpsamt för gruppen och något jag förväntar mig av de spelare som har rutin.
Är det någonting under försäsongen som du hade önskat kunde varit annorlunda eller till och med bättre?
- Normalt är jag van vid att man i inledningen av en säsong möter rejält mycket sämre lag så att man själv får sätta sin spelidé. Att göra lite lätta mål, hitta sitt eget spel. Så verkar ni inte lägga upp det här i Sverige, ler Gregg. Vi började att möta Superettanlag och även Allsvenska lag. Vi fick inga lätta matcher. Det var en kamp, kände jag, men nu när jag ser tillbaka på det blev det ändå bra. Jag är nöjd med att alla spelare fick chansen i flera matcher, att alla fick visa upp sig. Jag tror att det hjälpte oss att bygga ihop gruppen. Alla hade samma möjligheter.
Som utomstående är jag benägen att hålla med. Jag tycker mig kunna se en grupp som drar åt samma håll på ett helt annat sätt än de senaste säsongerna. De spelare som kommit in har tillfört bra saker i gruppen. Min känsla är, precis som Gregg säger, att de har lyckats bygga ett lag där spelarna känner gemenskap. Själv tror jag kanske att det inte är att underskatta i en serie som Superettan.
Det går ju inte att låta bli att fråga Gregg vilket intryck han har fått av supportrarna.
- De är fantastiska. Bäst i Sverige. Jag hade hört det redan innan jag kom hit men jag har ju fått det tydligt beskrivet för mig mycket genom att höra anda lags ledare och spelare prata om Söderstadion och om Hammarbys supportrar. Senast nu på upptaktsträffen för Superettan så pratade ju var och varannan person om just detta i sina anföranden. Det var ju allt från TV-kommentatorer till domare som tog upp just våra supportrar. Det är nästan osannolikt vilken effekt det har på hela det här landet. Det är liksom en egen kultur som är enormt fascinerande. Nu gäller det för mig och er tillsammans att hitta ett sätt där er insats påverkar laget på det sätt det ska. Det finns ingenting bättre än våra fans och det ska bara vara positivt.
Din största önskan just nu?
- Jag hoppas att vi kan leverera det vi bestämt oss för att göra. Jag vill se ett hårt arbetande, tufft lag som representerar Hammarby på det sätt vi alla vill att det ska se ut. Min högsta önskan nu att det som vi har jobbat så hårt med hela vintern också ska ge resultat. Våra matcher ska genomföras på det sätt vi tränat på. Det vill jag se.
Ser du några hinder då?
- Våra motståndare är förstås stora hinder. Skulle vi inte ha några motståndare skulle vi ju vara hemma redan. Hinder kommer att finnas hela tiden. Avstängningar, skador och flera andra saker kan ses som hinder men återigen, det går inte att planera för sådant i förväg. Metodiskt arbete och ta ett hinder åt gången.
Dina tankar kring premiären?
- Jag längtar. Det gör vi alla. Ni också antar jag?
Självklart. Vi laddar ju för marschen, den har du säkert hört talas om?
- Visst har jag det. Jag funderar på att gå den själv. Det vore väl något? Hoppa över matchgenomgången och ta promenaden över bron, flinar Gregg.
Här börjar jag samla ihop mina papper för de flesta frågor är ställda och jag känner redan att jag nog egentligen upptagit alldeles för mycket av hans tid.
- Pernilla, jag vill verkligen understryka att vi är långt ifrån färdiga med var vi vill nå. Vi har påbörjat någonting men jag vet att vi under den här resan kommer att utveckla oss än mycket mer. Bara för att det startar på måndag betyder inte det att vi är i hamn, tvärt om, det finns massor av saker som vi behöver bli bättre på. Jag vill verkligen att ni supportrar försöker tänka på det.
- Jag tänkte på det under upptaktsträffen att ledare efter ledare gick upp och presenterade sitt lag självsäkert och med en bild av att veta exakt var man står. Jag tänker att vi behöver testa saker i skarpt läge för att veta. Vi kan inte veta exakt nu utan det är i matcherna det kommer att visa sig hur vi ligger till. Hur vi reagerar om vi släpper in ett mål? Vad händer om vi får en spelare skadad? Om domaren inte blåser straff. Så ur det perspektivet ska det bli väldigt spännande att serien nu äntligen drar igång.
- Vi är nöjda med utvecklingen så här långt men vi vet att vi kan bli ännu bättre.
Intervjun är över. Jag är tacksam över att han tog sig tid. Kanske än mer tacksam över att jag faktiskt överlevde. Att det gick.
Jag tycker att Gregg känns sympatisk men han håller distans. Utifrån sett upplever jag honom som väldigt engagerad och organiserad.Bara en sån sak att karln använder meterhjul när han ska kona upp planen. Avstånden ska vara exakta.
Jag tycker om att han i träningsmomenten är väldigt aktiv, nära spelarna och att han jobbar mycket med direkt feedback. Om jag ska hitta något som jag själv känner att Gregg behöver utveckla är det väl sin förmåga till att inte göra allt själv. Jag ser parallellen med en del nya kollegor som gärna vill göra jobbet ensamma, på sitt sätt. Jag var nog likadan själv. Erfarenheten har dock visat mig att det oftast blir lättare om man delar på ansvaret och genomförandet. Samtidigt kan jag förstå om han vill sätta sin prägel på gruppen så här i inledningen.
Jag strosar upp för backen med solen i ryggen. Det närmar sig. Det är inte många dagar kvar innan domaren blåser igång på ett fullsatt, kokande Söderstadion. Och helvete vad jag längtar.
Platsen i våra hjärtan.
