Hopf och Lallet: Musiken är livsviktig
Man skulle kunna förvänta sig en intervju om fotboll. Då är detta inget för dig. Den här sittningen på Cypern blev ett långt prat om musiken och dess betydelse för Johannes Hopf och Christophe Lallet.
- Du är en musikanalfabet!
Orden är Foto-Ögrens och föll första gången för många år sen. Jag är uppvuxen i en familj där man lyssnat på en hel del musik. Mamma och pappa lyssnade ofta och gärna på musik. Valde mamma blev det Leonard Cohen medan farsan gärna plockade fram Creedence. I bilen gällde regeln att den som kör bestämmer. Ofta var det således pappas musikval som rådde. I riktigt unga år var det mycket Hoola Bandola Band och Nationalteatern. Mina föräldrar firade sitt bröllop genom att samma kväll se en Hoola konsert.
Själv har jag också alltid lyssnat mycket på musik. Gillar mycket, men helst musik med texter jag kan relatera till. Peter Le Marc och Lasse Winnerbäck tillhör husgudarna. Melissa Horn är en annan favorit.
När vi började åka på HTFFs bortamatcher för flera år sen började regeln ”chauffören väljer” gälla även då. Ett par år, när vi följde talangerna som mest, hade jag ingen egen bil och hade då äran att åka mycket med just Ögren. Låt mig säga så här; våra musiksmaker är inte kompatibla.
Att musik är ett samtalsämne, att det väcker känslor och att det berör – det vet jag. Tanken började gro i mig att någon gång få göra en intervju kring musik med några av våra fotbollsspelare. Att skifta fokus lite ifrån fotbollen. När så Christophe Lallet anslöt och jag tidigt insåg att han och Hopf lär ha mycket gemensamt just när det gäller musiken beslöt jag mig för att fråga grabbarna om de vill prata lite musik med mig under Cypernlägret. De nappade. Jag bad dem också att sammanställa varsin spotifylista att dela med sig av. ”Ni kan väl ta ut tio låtar var?”
Ett par dagar innan vi åkte ner till Cypern twittrade Johannes att han hade lite bekymmer att begränsa sitt val. Att listan nu innehöll över 100 låtar. Jag svarade att det naturligtvis inte är några problem.
Väl framme på Cypern störde det dock Christophe en del att Hopf hade så pass många fler låtar på sin lista och viss diskussion uppstod huruvida det skulle se ut sämre ut för Lallet.
- Jag har bara 40 låtar på min lista.
Jag försökte säga att det inte spelar någon roll, att det inte betyder att bara för att han har så många fler låtar är dubbelt så bra.
- 2,5 gånger så bra, flikar Hopf in blixtsnabbt. Tonen är rå men hjärtlig. Det märks att grabbarna trivs i varandras sällskap och att de på kort tid blivit goda vänner.
Självklart kommer ni att få ta del av både Christophe och Johannes låtlistor i slutet av den här artikeln.
Jag smet in på spelarhotellet på avtalad tid. Vi slog oss ner och Danne Wallin, lagets materialförvaltare, lyckades få hotellet att fixa finkaffe till oss alla tre. Det var där vi började, i en diskussion om hotellets kaffe. Christophe tycker det smakar illa medan Johannes tycker det funkar.
Är du en kaffesnobb Christophe?
- Det är viktigt med gott kaffe! Vid Mariatorget finns ett ställe, på Wollmar Yxkullsgatan som har suveränt kaffe. Dit går jag gärna.
Danne fixar två dubbla espresso till grabbarna och jag får en cappuchino. Jag måste kämpa rätt hårt för att få grabbarna in på det spår som jag vill prata om, nämligen musiken.
Jag vet ju att du Christophe spelar flera instrument, men hur är det med dig Johannes? Spelar du något?
- Nä, jag spelar inget instrument. På högstadiet gjorde jag själv summeringen att ”jag är helt värdelös på musik men jag är bra på att lyssna på den”. Jag har alltid skött skolan men jag började skolka från blockflöjten när vi gick på lågstadiet. Jag och en kompis satte oss upp mot det faktum att alla skulle spela blockflöjt. Vi gjorde revolt helt enkelt. Vi slapp ju spela.
Christophe får frågan om han också spelat blockflöjt i skolan. Det har han inte.
- Mitt liv handlar mycket om musik men jag har aldrig gått i någon musikskola. Jag skaffade mig en gitarr när jag var femton år. Då var det inne att se ut som nyss tagen ur sjuttiotalet. Jag var egentligen inte så inne i själva musiken då men sen när jag flyttade ner till Frankrike så tog jag med mig gitarren.
Så du är självlärd?
- Säger du till mig att jag ska ta ett ”C” så får du bara en axelryckning till svar. Det kan jag inte. Jag kör mina egna ackord. Jag lever helt på mitt gehör. Jag kan lyssna på en låt och sen kan jag ta ut den på gitarren. Jag är inte skolad för fem öre men lever som sagt på gehöret.
Hur och när lyssnar ni på musik?
- Musiken är otroligt viktig för mig, säger Christophe. Jag kan komma hem från två jobbiga försäsongspass, sätta på skön musik och bara kopplar av. Då mår jag bra. Jag har alltid musik på hemma. Det är aldrig tyst.
- Samma hos mig, säger Johannes. Är det inte musik så har jag TV´n på.
Är det viktigt med bra ljud?
- Det tycker båda två att det är. Christophe erkänner att det nog stundtals är lite synd om grannarna när han väljer att spela musik då hans ljudanläggning där hemma nog kan låta även inne i andras lägenheter.
Vad är det som avgör vilken musik ni lyssnar på?
- Humöret avgör inleder Christophe. Jag har en spellista med bara housemusik.
Okej, men då är det inte den listan när du kommer hem sliten från träningen och ska softa i soffan, avbryter jag och refererar till frågan innan.
- Det kan det vara. Jag kan absolut bara lägga mig raklång och pumpa house i högtalarna. Det händer.
Precis den här passusen i intervjun är extra rolig på att lyssna på igen på min ljudfil. Inte så mycket för det som Christophe säger utan min egen skepsism till det han berättar. Mitt ”ooookej” låter sannerligen tveksamt och det är naturligtvis för den egna otänkbarheten till att någonsin försöka slappna av lyssnandes på house.
- Det är barndomsminnen för mig, fortsätter Christophe. Farsan bodde ju på Ibiza och det var hur soft som helst att ligga där på stranden och ställena spelade grymt skön housemusik. När musiken bara pumpar.
- För mig är det viktigt att vara äkta. Att lyssna på det man själv vill och det man själv tycker om, säger Johannes. Jag lyssnar på det jag själv tycker är bra och det jag verkligen vill lyssna på.
Men det är humöret som avgör även för mig. Jag har olika listor beroende på vad jag känner för att lyssna på. Ibland är det inte jättepositiv musik.
- Nä, du har ju spelat den där listan för mig, inflikar Lallet. Att kalla den för positiv vore att ljuga. Den var ju sjukt deppig. Jag fick nästan lust att ge mig ut från balkongen.
- Ja, det är ju tur att vi bara bor på andra våningen, replikerar Johannes. Blir ju lätt väldigt tråkiga nyheter hem annars.
- När jag läste matte på gymnasiet så gick det till en början bara lätt, fortsätter Johannes i ett försök att föra tillbaka intervjun på ett lite mer seriöst plan. Jag har egentligen alltid haft lätt för matte. Men när vi kom till matte C och matte D så blev det så tråkigt. Jag tappade intresset totalt och när det blir tråkigt har jag svårt att hålla fokus. Då var det dödsmetal som gällde. Då spelade jag det så jävla högt, precis bakom huvudet. Det var det enda som fungerade, då fick jag in de där mattetalen i skallen.
- Fast så där är det ju, fortsätter Christophe. När jag jobbade som elevassistent i Degerfors åt en kille så hade han jättesvårt att koncentrera sig inne i det tysta klassrummet. Det fungerade inte alls för honom och jag kände igen mig själv. Då föreslog jag att vi istället skulle sätta oss och jobba i kafeterian. Och där, med alla ljud omkring, ni minns väl hur det låter i ett gymnasiekafé? Inte direkt det som vuxna kanske klassar som arbetsro men där fungerade det suveränt.
- Känner igen det där, säger Johannes. Jag kan inte sitta med total tystnad omkring mig om jag ska försöka lära mig saker. Då börjar jag direkt tänka på annat. Jag minns att jag under nationella prov i skolan också smög in en snäcka i örat med musik för det var helt nödvändigt för att kunna prestera.
- Jag är likadan själv, vidareutvecklar Lallet. Aldrig att jag sätter mig hemma och läser en bok helt själv. Det funkar inte. Då kan jag absolut inte koncentrera mig. Däremot kan jag läsa hur koncentrerat som helst om jag sätter mig på till exempel ett café.
Går det att definiera vad som är bra musik?
- Listan du kommer få av mig, börjar Christophe, kommer att innehålla klassisk musik, housemusik, Johannes deppmusik, lite popigare musik och även hiphop
- Känsla, inflikar Johannes. Det handlar om att väcka en känsla.
- Exakt, hos mig ska det väcka en känsla i magen. Jag vill bli påverkad.
- Jag kan lyssna på Tjajkovskis Nötknäpparen ibland, berättar Johannes. Inte så mycket för att den i sig kanske är så bra utan att det mer handlar om att farmor och jag gick och lyssnade på Nötknäpparen varje år och det väcker fortfarande minnen. Det är därför jag även i dag kan välja att lyssna på det. Men så är det väl med mat, dofter eller miljöer. Allt kan väcka minnen och skapa känslor som man tycker om.
- Det är viktigt att inte såga musik eller döma folk utifrån vad de lyssnar på, säger Christophe. Alla som håller på med musik ska fortsätta att göra det som de själva tycker om att lyssna på. Om det inte framkallar känslor hos dig Pernilla så kanske musiken framkallar känslan hos Johannes. Det är det som gör musiken levande.
Texten då? Själv vet jag att texten ofta är avgörande för mig. Jag vill att texten ska väcka känslor och tankar hos mig. Är texten viktig för er?
- Det beror på, men jo, oftast är det viktigt, säger Johannes
- Jag har fått höra att jag är dålig på att tyda texter. Det har fått mig att tänka på det och det är nog sant. Jag lyssnar mer på själva musiken. Det är soundet som är viktigt för mig, funderar Christophe.
- Jag kanske lyssnar mer på själva rösten än texten, säger Johannes. Jag gillar röster som är ångestmörka i tonen. The National är väl ett tydligt sådant exempel. .
Vad lyssnades det på för musik hemma när ni var små?
- Det enda jag minns är att farsan lyssnade mycket på Weeping Willows, berättar Johannes. Magnus Carlson skickade ett mail på facebook en gång till mig, det tyckte farsan var väldigt coolt.
- Min mamma och släkten på den sidan är väldigt musikalisk. Morfar tog ofta fram gitarren på släktträffar och spelade. Jag växte upp med mamma, pappa bodde utomlands men när jag var med honom då var det house. Bara house. Han är en riktig houseälskare. Jag tror säkert att det har påverkat mig.
Det egna, tidigaste musikminnet?
- Kommer bara ihåg mina första egna skivor, säger Johannes. Mina två första skivor var Pet Shop Boys ”Very” och Kiss-skivan från 82.
- Mina två klara minnen är julklappen när jag får ”Absolute music 23”. På den fanns låten ”När hela står världen utanför” med Jumper. Jag gillade den låten väldigt mycket, flinar Christophe och börjar genast sjunga på låten. Det var den skivan och Jan Johansen.
- När jag var 11 år så sökte jag och en kompis till Småstjärnorna. Vi ställde upp med Metallicas ”Enter Sandman”. Jag var Kirk Hammett. Vi gick vidare i två auditions men åkte ut i sista. Vi hade tennisrack och gick ner på knän.
Tycker ni om att gå på konserter?
- Jag gick mycket på Gröna Lund i tidiga tonåren. Såg Mando Diao, Bob Hund, Soundtrack of our Lives, börjar Christophe
- Bobban, det är härligt det, bräker Johannes på sin bredaste skånska.
- Jag såg Iggy Pop på Grönan en gång också, det var coolt att få ha sett honom spela, fortsätter Christophe. Han verkar ha en skön personlighet.
När frågan om festivaler dyker upp suckar båda två att det är klart att de önskat att de kunnat följa med polarna när de drog till Roskilde eller Hultsfred men det har ju inte gått att kombinera med fotbollen.
Jag vet att Lallet spelar både gitarr och piano, det finns det fina youtubeklipp på, men hur är det med vår målvakt. Spelar han något instrument?
- Jag har spelat basfiol under en termin på högstadiet. Det var roligt och det gick faktiskt riktigt bra, men sen hade någon sönder basfiolen och då sprack liksom den karriären.
- Jag vill inflika en sak här, inflikar Christophe och blir med ens väldigt seriös. Jag vill verkligen understryka hur viktigt jag tycker det är med kommunala musikskolor. Det är en skandal att flera kommuner helt lägger ner den verksamheten. Idrott och musik ska man satsa på! Det är ju det som kidsen tycker är roligt. Det där måste vi kämpa för. Jag tycker det är ett skämt att politiker ens tänker tanken på att dra in stödet till musikskolorna.
Har ni några pinsamma musikminnen?
- Jag har många sådana, säger Christophe. Du vet, jag har ju uppträtt en del i olika sammanhang och det är inte alltid det gått så himla bra. Jag har ju fått representera Degerfors på någon festivalgrej och skulle, dagen efter en match mot Landskrona, spela några av mina låtar. Jag var så jävla hes och det blev falsett sång säkert tre gånger. Rösten skar sig rejält. Utöver det stod vi i något slags lufttält så jag hade en fläkt som surrade precis bredvid mig. Såklart att Degerfors sen väljer att lägga upp det klippet på klubbens hemsida. Där gjorde jag bort mig lite. Och sen har jag faktiskt sökt till Idol.
När då?
- Usch, måste vi prata om det här? Jag spelade i Gröndal då så Roger Sandberg skickade iväg mig och två till från laget som han nästintill tvingade iväg för att vi höll på med musik hela tiden. Jag var hes då också, så det gick väl inte direkt så bra.
Hur är det i omklädningsrummet då? Spelas det musik där?
- Jag hoppas att vi ska börja spela musik innan match även på bortaplan, säger Johannes, förra året var det för lite av det. I vanliga omklädningsrummet på Årsta så spelas det musik. Oftast radiokanaler, dessvärre kanske inte den musiken jag allra helst skulle välja, men det funkar, säger Johannes.
- I Degerfors hade vi en som laget utsett som fick fixa musik. Vi var väldigt nöjda med Bertilsson, det var han som alltid valde musiken.
Gillar ni att dansa?
- Ja, ibland säger Johannes
- Jag är en katastrof på dansgolvet suckar Christophe
- Äh, du är ju grym på den där robotdansen! skrattar Johannes
Men du som gillar house så mycket? Du går inte ut och dansar alltså?
- Nä då sitter jag hellre på ett stol i ett hörn, kanske med en drink. Och försöker se snygg ut, flinar Christophe.
Mot slutet av intervjun pratar vi lite om grabbarna sjunger med i musiken de lyssnar på. Det gör de båda två. Johannes säger dock att han sjunger som bäst när han är ensam. Christophe inflikar blixtsnabbt att han minsann hört Johannes sjunga i badrummet samma dag. Att Christophe gärna sjunger det har vi ju redan fått se bevis på i Sinans videoblogg här från Cypern.
En sjukt rolig intervju att göra men inte helt lätt att skriva rent. Det är uppenbart att de båda trivs i varandras sällskap men samtalet tar hela tiden rätt galna stickspår. Som när Christophe fäller mig totalt genom att ställa en typ av tankenöt jag aldrig hört förr och i min bransch som luttrad mellanstadiefröken trodde jag nog att jag hört allt. Det blir i alla fall en riktigt bra sak för mig att ta med mig hem till kidsen när denna drömvecka är över.
Minns ni att jag började den här långa artikeln med att beklaga mig över hur häcklad jag blivit för min musiksmak av Foto-Ögren. Således bad jag även Ögren att bidra med en spotifylista till grabbarna.
Och nej då, jag har inte glömt. Här kommer listorna. Eftersom Christophe var så orolig för att värderas sämre med ett färre antal låtar så får hans komma först:
Christophes lista
Johannes lista:
Foto-Ögrens lista:
