Inför Hammarby - Ängelholm: Tar vi tredje raka?
Måndag kväll spelar Hammarby hemmamatch mot Ängelholm inför en taggad publik. Bortasegern senast mot Jönköping bröt flera trista trender. Dels var det vår första bortaseger sen hedenhös och det var första gången vi detta år la upp två segrar i rad. Är man en dåre som nu hoppas, tror och önskar sig en tredje?
Jag tror kanske inte ni minns att jag efter matchen mot Sundsvall skrev en krönika i affekt där jag mer eller mindre gav upp. Ni har nog glömt det. Jag själv hade också gjort det om det inte vore för den tredje personen, som definitivt inte glömt mina rader. Roger Franzén har tagit chansen att påminna mig ända sen dagen efter att jag plitade ner de där orden. Jag tror egentligen att han spelar surare än vad han är, men helt klart är att han inte uppskattade nedskrivningen där och då. Samtidigt som jag nu även vet att han ju går igång av sånt. Franzén är nog den största vinnarskallen jag själv mött på. Han är säkert vidrig i sällskapsspel också.
Till saken hör att just hans vilja att vinna är något som spelare uppskattar. De spelare som kört länge under Roger i HTFF nämner alltid hans vinnarskalle när de ska prata om Rogers styrkor. Klart fan att han varit frustrerad när spelet stundtals gått i baklås. Jag tror därför att han är den som njuter allra mest av två raka. Men inte fan är han - eller vi - nöjda nu.
Själv får jag säkert kräla i stoftet ett tag till för de där raderna jag skrev. Men det kan jag ta. Om det innebär extra taggning åt Roger så bjuder jag på det. Såklart.
Efter midsommarhelgen har jag sett två träningar. Jag har slagits av att det varit ett helt annat "go". Högre ljudvolym, hårdare närkamper, mer ilska och mer frustration. På det där bra sättet. Det där sättet som för en visserligen otränad åskådare som jag lätt tolkas som att vi är på rätt spår.
I går körde laget matchspel. Material-Danne var domare. Matchen stod och vägde när gula laget får straff. Där jag stod såg fällningen solklar ut. Att Danne fattade pipan och pekade på straffpunkten var absolut inte något konstigt. Men helvete vilken reaktion han fick. Sällan har jag väl sett någon bli så ifrågasatt från ett lag. Hade det varit riktig match hade både två och tre röda kort delats ut. Sinan, som stod för tacklingen, var den som var mest förbannad. Domaren var dock obeveklig. Sebastian Bojassen la upp bollen på 9 meter. Rami i kassen protesterade högvilt och sa åt honom att backa bollen. Domaren också. Bojassen lät bollen ligga kvar. Franzén kliver in och skriker: "Fan, Sebbe, 11-meter är det ju till straffpunkten". Bojassen flinar brett; "Meh, vi kör ju typ på en sjumannaplan ju" men backar till slut bollen. Därefter sätter sen straffen säkert i höger burgavel och både han och lagkamraterna jublar högt. Motståndarna skickar iskalla blickar. Franzén går vid sidlinjen och myser med ett leende som går från öra till öra. Jag vet att han njuter när det hettar till ordentligt. Det ska vara hårt. Det ska vara taggat. Han älskar't.
Idag var det dagen-före-match-träning på Söderstadion. Roger måste ha vaknat på en smula busigt humör för idag skulle det minsann inte avslöjas någon startelva för oss hugade träningsbesökare. Jag har därför ingen insides-information om startelvan alls. Däremot fick jag återigen se en bra träning. Jag satt där med Anna och vi slogs båda två att vi för mindre än ett år sedan bevittnade en träning dagen före match med total iskyla. Det var strax innan Borken hoppade av och jag minns med fasa hur tyst det var på den träningen. Inget skratt, inga pikar, inga hårda ord, ingenting. Just det där ingenting har etsat sig fast. Jag kan garantera er som inte har förmånen eller möjligheten att besöka träning regelbundet att det har hänt mycket under de här månaderna.
Vi är inte i hamn än. Såklart. Men vi är på god väg. Jag kan verkligen garantera att det är en väsenskild stämning i truppen nu jämfört med då. Jag ser tryggare och gladare spelare. Ett mer fokuserat och koncentrerat gäng som i alla fall utifrån sett verkar jobba för varandra. För Hammarby. Jag gillar det. Jag gillar det mycket.
Jag skriver dessa rader för att jag känner att de behövs skrivas. Jag tror vi är på rätt väg. Klart fan att även jag saknar saker. Men samtidigt är ju vår verklighet den att vi måste jobba med det vi har, inte med vad vi drömmer om. Jag tror och hoppas att det är exakt det som Roger och Roger precis just nu gör. Vi supportrar kan ju drömma om högkvalitativa spelare ska komma likt manna från himlen, men vi vet ju samtidigt att ekonomin - ständigt denna brist på stålar - är ansträngd. Jag har faktiskt inga större förhoppningar om kvalité i det här fönstret. Men Grauers har ju överraskat mig tidigare och han får gärna göra det igen förstås.
Hur blir det i morgon mot Ängelholm då? Tja, i den bästa av världar så tar vi en skön hemmaseger. Jag vill så gärna få fira där efteråt i klacken tillsammans med spelarna i eufori på andra sidan nätet.
Jag tror att följande lag representerar Hammarby i morgon:
Johannes Hopf
---
Patrik Gerrbrand
José Monteiro
Monday James
Fadi Malke
---
Maic Sema
Max Forsberg
Andreas Dahl
Sebastian Castro Tello
---
Christer Gustafsson
Sinan Aryanci
Både Monday James, David Johansson, Andreas Dahl saknades/fick gå av senast men ska alla nu finnas tillgängliga för spel igen.
Som vanligt vet jag pinsamt lite om motståndet. Jag har verkligen inte ägnat mig åt det som en god inför-rapportör borde. Jag har helt enkelt svårt att engagera mig i något annat än Hammarby längre. Jag vet att deras ena mittback är avstängd och att de eventuellt har skada på den andre ordinarie mittbacken. Jag vet att de gjort en betydligt bättre säsongsinledning än oss och ligger fyra i tabellen. Det blir således ingen enkel tillställning i morgon. Trots mina positiva rader så är jag självklart skitnervös inför match. Det krävs återigen att hela laget fokuserar på noggrannhet i försvarsarbetet. Att man inte släpper till billiga chanser, att man kommunicerar och att man tar jobbet åt båda håll. Det gäller inte bara de där fyra stackars backarna, det gäller hela laget. Alla måste göra allt jobb, det finns ju inga genvägar.
Sinan Aryanci verkar gilla att göra mål. Tror garanterat att han är sugen på att fortsätta. På träningen i dag hörde jag att Maic lite surt påpekade att Sinan nu närmat sig lite väl mycket i skytteligan och att Maic skulle åtgärda det hela i morgon. Jag hoppas han håller det löftet.
Innan match i morgon håller jag utkik efter världens coolaste Mona som sex år gammal får en av sina önskningar uppfyllda när hon kliver in som en av matchens knattar. Tänk om hennes dröm om att hålla just Maic Sema i handen går i uppfyllelse. Det vore den bästa starten på matchen.
Se nu till att ta med er en sommarlovsledig, semesterfirande eller för den delen hårt förvärvsarbetande vän i morgon. Tillsammans kan vi ju skapa den där magin som bara vi kan. Nu ger vi på läktarplats allt för att trenden ska hålla i sig. Vi har ju också ett jobb att sköta. Jag som inte hade möjligheten att hjälpa till i Jönköping lovar att göra ytterliggare lite hårdare jobb i morgon. Flera av spelarna har kommenterat stödet i Jönköping. De är oerhört tacksamma för det arbetet vi lägger ner, såklart. Flera ville att det skulle framgå här; att de verkligen uppskattar för det ofantliga stöd de får på både borta och hemmaplan.
Det är vi som är Hammarby.
Forza Bajen!
