Myggfri träning
Kung Bore har Stockholm i ett järngrepp. En resa till Bosön gav märkligt nog undertecknad en mild försmak av vår. En kort rapport från en januariträning
Klarblå himmel och bedövande vackert. Även bedövande kallt. Det är kyligt i Stockholm även om utsikten är direkt hänförande från klassrummet där jag sitter.
Idag drog jag en högvinst. Fick till det, tack vare underbara kollegor, att susa ut till Bosön för att se dagens bollträning. Min första för året. Otroligt efterlängtad.
Plockade upp FanTV-Jompa på vägen. Kanske är hans intervjuer redan uppe, annars vet ni att det kommer material att se fram emot.
Väl ute på Bosön kändes allt som vanligt. Hallen var sig lik. Träningskläderna var sig lika. De flesta spelare har ju varit med tidigare. För egen del är det smått undergörande att få hänga där, dricka en kopp lunchkaffe och bara insupa doften av vår.
Nja, visserligen är det väl snarare så att hallen doftar svagt av svett men att se killarna slita hårt ger ju en försmak om det som snart komma skall. Det åtminstone jag själv längtar något så överjävligt mycket efter. Fotbollssäsongen.
Ingen spelare verkade saknas. Erik Sundin körde rehabcykel följt av långlöpning runt planen. Även Max och Viktor Nordin rehabtränade. Om jag uppfattade saken rätt berodde det på sjukdom, att de haft feber nyligen.
Jonathan Tamimi, Sebastian Ludzik och Andreas Holmberg är fortfarande med och tränar.
Jag spanade mest på nyförvärven. Måste säga att Michael Timisiela sannerligen gladde mig. Vårt holländska nyförvär stod för flera fina prestationer. Honom ska det bli oerhört spännande att följa under träningsmatcherna.
Grabbarna körde en del löpning och en hel del bollövningar. Jag erkänner. Jag noterade faktiskt inte i detalj vad de höll på med. Ägnade tiden åt att bajensurra med övriga träningsbesökare. Det var celebert besök där i dag. Johan "Danken" Andersson kikade på träningen. Kennedy ropade glatt ett "Vad fan, ska du inte byta om Danken? Kom ut här och visa oss hur man skjuter!"
Laget kommer att köra på Bosön nu i januari och februari. Med tanke på hur vädret är just nu är det ett genidrag. Det måste vara oceaner bättre med inomhusträning när förutsättningarna ute är som de är just nu.
Med plattan i mattan susade jag tillbaka till jobbet. Borde förstås ägna tiden nu åt efterarbete av dagens skolarbete men kände för första gången på länge riktigt stor lust att skriva. Så jag skriver.
Det gladde mig att se så många glada miner. Spelare och ledare kändes på tå och från sidlinjen känns det som att stämningen är god. Naturligtvis är sånt omöjligt att avgöra från ett entimmesbesök i januari. Men känslan för mig var bra. Och viktig.
Jag behövde en stunds bajenboost för att överleva den här arktiska miljön. Inte min pryl det här med vinter.
