Sebastian Castro Tello: "Fotboll är livet!"
Redaktionen fick tillfälle att göra en lite längre intervju med Sebastian Castro Tello. Ett samtal om livet som fotbollsspelare och kärleken till sporten. Om fina minnen, om spontanfotboll och vikten av funktionell teknik men även om stunder som varit tuffare.
Sommardag på Årsta IP. Fågelkvitter och klarblå himmel. Gräsmattan är så grön som den kan bli. Den blöta sommaren har åtminstone bidragit till att underlaget är perfekt för fotbollstränande killar i Hammarbys A-lag. Grabbar som precis har avslutat en förmiddagsträning med boll, ätit en gräddstuvad pyttipanna av husmor Yvonne och som nu laddar inför eftermiddagens gympass. Medan lagkamraterna vilar, spelar kort och bara samlar kraft fick jag en pratstund på en av de slitna parkbänkarna som står utmed gräsmattan tillsammans med Sebastian Castro Tello. Att det blev Sebastian först ut denna sommar beror naturligtvis på den extraordinärt fina vårsäsongen han personligen presterat.
Sebastian kan nästan anklagas att nu tillhöra inventarierna på Årsta IP. Han har varit här länge, sedan 2006 bofast i A-truppen. Sebastian fyllde 25 år i mars och har spelat fotboll i Hammarby ända sen liten knatte. Född och uppvuxen ute i Norsborg, en förort han fortfarande är trogen.
Ska vi sitta i solen eller skuggan?
- Bestäm du Pernilla, det spelar mig ingen roll.
Den här sommaren känns det viktigt att ta tillvara på den sol som erbjuds så jag föreslår en av bänkarna på andra sidan. Vi släntrar över, slår oss ner och jag funderar lite på "bestäm du, Pernilla" för det svaret har jag fått tidigare av Castro. Den gången handlade det om efternamnet.
Kan vi inte reda ut det en gång för alla Sebastian? Castro Tello eller Castro Tejjo?
- Spelar ingen roll, flinar Sebastian med det bredaste av leenden.
Kom igen nu, klart att det gör! Klart att du har en åsikt om hur ditt efternamn ska uttalas?
- Näää, båda funkar! På svenska är det Castro Tello, på spanska är det Tejjo. Så enkelt är det. Du får välja!
Det är bara ett par dagar kvar inför omstarten av serien. Den ack så viktiga matchen mot Jönköping Södra står för dörren och spelarna har haft kommit tillbaka från den korta semestern. En semester där det rekryterades en ny assisterande tränare och laget har genomfört en ganska så tuff, men rolig, träningsvecka.
Hur tycker du stämningen är just nu?
- Det känns bra. Jag tycker att stämningen i laget är bra, känslan är bättre än förra året. Alla kommer överens, vi har god sammanhållning. Även om det kanske blir så att man ändå umgås med samma personer så känns det mycket bättre i år.
För egen del då? Själv tycker jag att din första del av säsongen har varit riktigt bra!
- Jag tycker också att det gått ganska bra för mig. Jag känner mig i bra form. Jag har försökt jobba hårt med inställningen. Att verkligen förändra den, göra mitt bästa på träning, vara noggrann i alla situationer, ta noga hand om mig.
Du kände själv att det fanns saker du kunde göra bättre?
- Ja, vissa saker kanske. Jag valde till exempel att flytta hem igen. Du vet, mammas mat och så. Jag var nog inte riktigt redo att sköta allt själv. Det är bättre nu. För tre år sedan fick jag en diagnos på glutenallergi och laktosintollerans, men det funkar bra nu. För min del tror jag att mycket sitter i huvudet.
Hur tycker du spelet varit så här långt då?
-Vi började säsongen bra, fick resultaten med oss, sen känns det lite som att motståndarna valde en annan taktik mot oss. Att börja backa hem, spela mer defensivt och det blev svårare för oss. Klart vi inte är nöjda med antalet poäng vi tagit, men det gäller att fokusera framåt. Att inte grubbla för mycket bakåt, hela tiden tänka framåt. Det gäller att bara köra framåt.
- Kanske var jag lite mer av en grubblare förr, jag har blivit mycket bättre på att tänka framåt.
Sebastian Castro Tello kom till Hammarby som knatte. Hamnade då i samma lag som bröderna Niklas och Christer Gustavsson. Ett Hammarbylag som var riktigt bra
- Ja, jag har vart här ett tag nu, säger Sebastian och avfyrar ännu ett leende. Jag trivs jättebra med klubben. Det har alltid varit Bajen för mig och kommer alltid att vara. Även om jag naturligtvis har drömmar om att få prova spela fotboll i något annat land så är Bajen klubben i mitt hjärta.
- Om jag ska beskriva Bajen så kan jag göra det med ett ord: Kärlek.
- Fotboll är livet! Sebastians leende blir ännu bredare när han fortsätter prata om kärleken till sin sport. Det är det bästa som finns. En sådan här dag, när solen skiner, så finns det inget bättre än att leta upp en fotbollsplan med polarna där hemma och sen bara lira boll. Då kan vi hålla på i timmar. Det är det roligaste.
Även iklädd rastaperuk?
- Haha, nää... det där.. äh... svävar Sebbe fortsatt leende.
Min kommentar om peruken härrör från det rykte som cirkulerade för ett par år sedan att det dykt upp en alldeles för bra spelare i en korpmatch, en lirare som skruvat in hörnorna direkt och som trots de långa rastaflätorna påminde om en viss fotbollspelare i Bajen. Jag släpper det där och säger att huruvida det ryktet stämmer eller inte kanske kan vänta till Sebastian ger ut sina memoarer. Castro flinar mest.
Sebastian berättar att han självklart tittar på en del fotboll, gärna Barcelona, men att han mycket hellre spelar själv. Att det är mycket roligare.
- Det blir en annan typ av fotboll än det vi gör här, säger Sebastian och pekar ut över den nu tomma gräsmattan framför oss. Det vi gör här är också roligt men väldigt seriöst. Tillsammans med kompisarna är det mycket mer glädje. Inte alls så tufft förstås, vi lattjar mest, jag blir aldrig trött. Dra en tunnel, dra något skämt, softa, skratta. Jag får energi av att spela då.
Vilka är dina bästa fotbollsminnen då?
- De bästa från det att jag var yngre är nog finalen i Gothia Cup. Vi vann St Erikscupen tre år i rad, det var också häftigt. Som senior så är det cupfinalen. Den var häftig, men det stör mig fortfarande att vi inte vann. Ni gjorde det riktigt bra på läktarna i den matchen.
Dina värsta fotbollsminnen då?
- Fotbollen är ju alltid upp och ned. Det gäller att behålla tron på sig själv. Det kan finnas jobbiga stunder. Förra året, när det blev rubriker kring mig kring saker som inte stämde, det var lite jobbigt. Till viss del kan jag förstå, fansen var arga och frustrerade men jag känner att det borde handla om att stötta sina spelare.
Vi pratar en stund om det där och Sebastian säger att han undviker att läsa forum på nätet, men folks åsikter når ibland fram ändå. Att han själv kanske anser att han kan hantera situationen men att det är viktigt att vi supportrar förstår att för unga grabbar, som precis är i början på sin karriär, är det viktigt att vi supportrar stöttar. Att sånt stöd verkligen kan ge rätt effekt. Att känslan av att ha supportrarna med sig är så mycket bättre.
I år är det mitt tionde år jag träningshänger nere på Årsta. Spenderar större delen av mitt undersköna sommarlov med att se träningar och göra intervjuer. Det är onekligen många tränare, ledare och inte minst spelare man har sett passera revy. Sebastian tillhör nu en av de som har varit här längst.
Inför intervjun kom jag att tänka på den sommaren då Castros namne, Eguren, kom till klubben. Även om vi inte längre alls ser på honom på samma sätt sedan hans vanvettiga beslut att skriva på för AIK, så kan jag inte göra annat än att erkänna att han är den bästa spelaren jag sett i Hammarby. Jag minns också hur han imponerades av Castro Tellos förmågor och talang. Att han peppade Sebastian massor. Så, i min naiva värld hade jag redan svaret på nästa fråga i mitt huvudet. Jag visste redan vad Castro skulle svara på frågan om vem den bäste fotbollsspelaren han spelat med i Hammarby var.
- Petter Andersson.
Okej, helt fel tänkt av mig alltså.
- Han är den bäste spelaren jag spelat med, det kommer jag alltid att säga. Än så länge, är väl bäst att tillägga.
Tänk, jag trodde du skulle säga Eguren.
- Han var också bra, men Petter var bättre.
Bäste spelare du spelat mot då?
- Özil
Mesut Özil numera given i tyska landslaget och klubbtillhörandes Real Madrid är född 1988. Sebastian mötte denne i en träningslandskamp med U21 2007, en landskamp som Tyskland vann med 2-1 och Castros minne av Özil var att denne var riktigt, riktigt bra.
- Han var grym!
Sebastian Castro Tello har 12 landskamper hittills, inga i A-landslaget. Sebastian var även nominerad till årets nykomling på fotbollsgalan 2007.
- Ja, det gick bra där ett tag, men sen hände det inte så mycket på ett tag. Det är väl dags att försöka ta tag i det där igen, säger Sebastian.
- Allt fokus ligger på här och nu. Jag ska göra allt för att spela upp Hammarby igen. Dyker det upp något annat någon gång får man ta ställning. Såklart att det finns en liten dröm om att testa vad den här kroppen går för i en annan liga. Drömmen vore förstås Spanien. Men som sagt, fokus nu är bara på Bajen.
Sebastian är ingen lättintervjuad person. Inte för att han inte vill svara, inte alls, men han är väldigt ödmjuk och tystlåten. Jag ber honom till exempel beskriva sina egna styrkor som fotbollsspelare och då börjar han skruva på sig. Gör en ansats att börja men tittar sen på mig och säger att "kan inte du beskriva det istället. Du har ju också en åsikt".
Det är här mina rätt veka journalistiska instinkter viker undan för de där mer moderliga. Jag ser ju att grabben tycker det är jobbigt och undviker därmed att pressa ur honom en beskrivning. En rätt jag får ha som supporterreporter, tänker jag.
Jag väljer istället att lyfta hans fina teknik och undrar hur han skaffats sig den. Var i ligger nyckeln?
- Det är nog säkert spontanfotbollen. Som liten, du såg mig alltid med boll. All ledig tid så spelade vi fotboll.
Som en numera rätt rutinerad lärare undrar jag genast om det hände att han blev inropad när rasten var slut. Jag känner nämligen igen det där, har några sådana i varje klass. De som anser att rastens fotbollsspel är bra mycket roligare och viktigare än allt annat.
- Haha, ja de fick ofta ropa in oss. Det var mer än en gång som lärarna påpekade att vi var sena. Oavsett om det var sommar eller vinter, jag spelade alltid fotboll.
- När det gäller tekniken så är nog det svåra att använda en bra teknik rätt. Att ha tron på sig själv och våga plocka fram det i matcherna. För tre år sedan så vågade jag inte alls lika mycket på plan. Det är bättre nu, nu kör jag bara.
- Vi har jobbat mycket här i träning med variationer. Att ibland släppa på ett tillslag, ibland våga utmana och dribbla. Det gäller väl att kunna göra båda sakerna för att inte bli för lättläst av motståndarna.
Om jag säger data och TV-spel, vad säger du då?
- Världens roligaste!
Ja, jag har förstått att du gillar det. Vad spelar du helst?
- Jag spelar allt möjligt. Spelar gärna Playstation. Fifa till exempel. Ibland spelar jag en del krigsspel, Black Ops. Eller CS på datorn. Det blir mer av sånt vintertid, nu på sommaren spelar jag hellre fotboll. Är det dåligt väder funkar det också att spela kort. Det gillar jag.
CS står för Counter Strike, det vet till och med jag, även om Sebastian är en ängel och förklarar för tant Pernilla vad spelen går ut på. Jag har hört från andra att han dessutom är duktig på det han gör även där och han flinar lite när jag påpekar det. Han dementerar det inte.
Från nöjesspel till matchspel. Hur går egentligen en uppladdning till för dig?
- Den börjar dagen innan. Då gäller det att dricka mycket vatten. Jag försöker också att inte tänka för mycket på matchen, bara ta det lugnt och koppla av. När det väl är dags, då är jag taggad. Vi träffas , om det är hemmamatch, här på Årsta. Då vill jag bara att det ska börja. Den där timmen tillsammans tar så lång tid. Jag vill verkligen bara köra. Hela kroppen skriker släpp ut mig!
- Efter matcherna vill jag gärna prata om matchen. Jag försöker göra det tillsammans med kompisar. De är mycket ärligare. Mina föräldrar ser mina matcher men du vet, mamma, hon säger alltid att jag är bra. Jag har sagt åt mina kompisar att de ska vara mer kritiska, så att jag kan göra saker bättre. Ibland kan det vara svårt att somna efter match, men inte alltid.
När jag nämner det faktum att Sebastian varit ganska förskonad i sin karriär från allvarliga skador ser han lätt stressad ut och knackar direkt i träryggen på bänken. Dumt av mig, så klart vi inte ska prata om sådant med vidskepliga fotbollspelare.
Just den här säsongen tycker jag själv att Sebastian fått väldigt mycket stryk av motståndarna som väljer bryska metoder att stoppa hans framfart.
- Ja, jo ibland är det hårt. Jag har försökt lära mig att se i ögonvrån när tacklingarna kommer och på så sätt försöka kliva undan den värsta smällen.
- Jag försöker vara noggrann med att säga till om jag känner av något i till exempel låret, så att jag ser till att göra annat på träningen om det finns risk att dra en baksida. Det kanske också är ett skäl till att jag har klarat mig från de långa skadorna.
Det är väldigt avslappnat att intervjua Sebastian. Han återkommer flera gånger åt att det är viktigt att ta sig an livet med ett leende. Att inte oroa sig för mycket och försöka ha en positiv syn på livet. På frågan vad som gör honom arg säger han att det nästan bara är på fotbollsplan han blir det. Att han kan bli på sig själv, frustrerad när spelet inte funkar, på en motståndare eller på domaren. Men att det är sällan han är arg.
Musiken är viktig. Det får gärna vara blandat. Spansk musik, reagge och svensk rapmusik. Labyrint och Twang System är några grupper han nämner.
Jag får dra ur honom svar ibland, som till exempel på frågan om han blir igenkänd. Han säger att det händer men att han inte alls känner sig bekväm med det. Att han själv känner sig som en i mängden och ibland har svårt att ta till sig att folk uppmärksammar honom. Att han ju bara är en vanlig människa. Inte så att det är jobbigt, utan bara lite knepigt att förhålla sig till faktumet att bli igenkänd.
- Jag är ju bara en vanlig kille.
Innan vi avslutar vårt samtal så hinner vi avhandla resor. Thailand tillhör favoritresmålet. Sebastian skiner upp igen, pratar om maten, om folket, om glädjen han tycker att de som bor där visar. Och stränderna. Han frågar mig om mina drömresor. Jag nämner Maldiverna, att det var nästan som i en saga. Även om jag var ung minns jag det så tydligt. Sebastian säger att han kanske ska försöka åka till Chile i vinter. Att han inte har varit där sen han var liten och att släkten där gärna ser att han hälsar på.
Men först är det fullt fokus på serien. Närmast matchen mot Jönköping. Ännu en gång märker jag att matchutgången inte är något Sebastian gärna vill uttala sig om.
- Jag vill inte lova för mycket. Fotboll funkar ju inte så. Vi ska kämpa som djur, det däremot kan jag lova.
