Våga skjuta!
Uppehåll säger de. En chans att vila ordentligt och återhämta sig för att komma starka inför andra halvan av säsongen. Själv tänker jag bara på 2011, det som kom att kantas av ett ras som höll på att sluta i ett ångesttyngt kval.
Inledningen på den här säsongen var en fröjd. Vi dansade fram till en ny vår och en ny säsong längs med götgatan, över bron vid skanstull och in på Söderstadion för att möta ljuset. Det strålade mot oss som i den bästa av världar och ingenting kunde gå fel. Det fanns en tanke bakom varje passning, en tro på varje avslut och en känsla i Bajenland att det här var året. Året vi skulle gå upp igen, ett avancemang som även skulle vara fullt rättvist. Ingen kunde klanka ner på spelet, ingen kunde klanka ner på logiken i resultaten. Bajen var seriens bästa lag, ingen sket i tabellen. Man kunde möta Solnaiter med rak rygg, skratta åt Gårdare som försökte håna en för att i spelade i Superettan. Det fanns en anda på Södermalm som ingen skulle kunna ta ifrån oss. Sedan kom Assyriska.
Assyriska i sig var en motståndare som man definitivt hade stor respekt för inför säsongen. Ett lag med Allsvenska meriter, flera spelare som man haft bra koll på senaste åren och det klassiska lillebrorskomplexet mot Stockholmslag. Men man var ändå lite på dekis, hade visserligen inlett bra men sedan haft det tungt ett par matcher. Det var som att de lade allt krut på en match, som att det var den sista chansen. Det var som att luften gick ur hela Bajen, med fans och allt. Den optimistiske skulle prata om dålig form och något som går över bara man låter tiden göra sitt. Statistiken talar ett annat språk, om en annan höst. En dyster höst.
För mitt i all den depression som drabbar en till och från så fort någon nämner Bajen, skriver Bajen eller andas Bajen fick jag ett ryck. Tänk om det inte var så illa förra året ändå? Tänk om den här hösten kan bli som förra fast med lite mer stolpe in och därmed leda till framgång? Tänk om 2011 kanske inte var precis lika nattsvart som jag vill minnas. Tyvärr svek inte minnet den här gången, det var än värre än jag befarade. Eftersom jag i grund och botten är en godhjärtad människa tänker jag friska upp era minnen, inse vad vi står inför när serien vänder och den stora prövningen kommer.
Omgång 16-30, 2011
Antal spelade: 15
Antal segrar: 4
Antal oavgjorda: 4
Antal gjorda mål: 16
Den snabbe räknar ut 7 förluster, den optimistiske räknar ut att det ändå är hälften "poängmatcher". Den insiktsfulle börjar fundera på målskörden. För var det inte någon match som stack ut lite förra hösten? Var det inte någon match där kranarna plötsligt öppnades och det öste in mål i rätt kasse? Jo, Jönköping-Södra på Söderstadion, 17e oktober var en målfest då Bajen mäktade med 5 mål. Med andra ord gjorde vi alltså 11 mål på 14 matcher. Det är lätt att säga att fotboll bara handlar om att göra mål, det är precis lika lätt att bli förblindad av detsamma. Visst, vi satt och slet vårt hår samtidigt som tårarna forsade ner för våra kinder medan motståndarna anföll som om det var öppen gata. Försvaret var snudd på pinsamt förra året, tyvärr har vi sett tendenser av det även i år. Men var det något som gjorde att vi hamnade i brygga med kniven mot strupen i sista omgången så var det faktiskt målskyttet. Bajens bästa målskytt förra året var Magic Maic, vår näst bästa var Sinan Ayranci. Maic drog dit 10, vilket är ett jättebra resultat för en spelare på den positionen. Sinan mäktade med 5 vilket inte är lika bra, inte ens halvt godkänt, med tanke på hans position hur mycket han än var skadad.
Nu förstår ni även att de här 11 målen inte var jämnt fördelade över 14 matcher då det vore matematiskt omöjligt med rådande regler, den värsta siffran av alla är antalet 0-0-matcher som var 4. Ett resultat kan säga väldigt lite om matchen samtidigt som det kan säga allt. Och just dessa mållösa matcher säger mycket om Bajen som jag hoppas att jag slipper uppleva i år igen, nämligen viljan att vinna och någonstans var det lite det vi såg senast mot J-Södra. Trots en herrans massa tid att ösa på framåt, ett spel som bevisligen finns i truppen och ett spelarmaterial som absolut ska hävda sig mot ett lag som Jönköping så vågades det inte. Det var lite tveksamt, lite halvdant och man såg relativt nöjda ut med att ändå få med sig en poäng. Well, med tanke på senaste tidens resultat, om man ens kan kalla perioden efter Assyriska hemma för senaste perioden. Omgång 7 känns lite för avlägsen för att jag ska vara nöjd med vad jag såg.
Så Gregg, funderar du på vad du ska träna på? Försvarsspel på fasta situationer? Absolut, även om det på många sätt handlar om en aggressivitet än faktiskt fotbollskunskaper så är det någonting som måste förbättras. Passningsspelet på offensiv planhalva? Ja men verkligen, det Bajen som vi mötte våren med vågade hålla i bollen, skicka stora mängder passningar till varandra innan man faktiskt avslutade, men det spelet kan vi, det handlar bara om att få tillbaka självförtroendet för att våga använda det. Avslutsträning?
Alltså, klarar vi bara av att göra 11 mål sista 14 matcherna, ja då har vi redan ramlat ur när kalendern växlar till september. Så det vore bra om du ägnade det en tanke i alla fall.