Anders Bitén, en viktig bit av Bajen.
Anders ”Biten” Bitén tog över materialansvaret i Bajen i april 2013. Själv måste jag erkänna att jag inte haft en aning om vem som haft den sysslan sedan Börje Lundbergs glansdagar på positionen i fråga. Helt oviktigt kan tyckas? Ja, om det bara vore för själva prylarna och att det finns dugg i pavorna. Men en mattis kan vara så mycket mer än så. Jag kunde inte stilla min nyfikenhet på denna karaktär utan begav mig till Årsta för en intervju.
Jag kommer till Årsta på uttalad tid mellan boll och fyspass, samma sköna känsla att släntra in där varje gång. Träffar Erik Sundin utanför matsalen och snackar lite om hans engagemang i "Diabeat". En kampanj som ska dra in stålar till diabetesforskning. Bra skit, det där!
Även Tamimis farsa är där, hinner dra några meningar med honom också hur det går för Jonathan i Jönköping.
Sedan dyker Biten upp, han föreslår att vi ska ta intervjun ostört i en skrubb bredvid förrådet. Jag ser dock chansen att hänga i nämnda förråd och få inlägg i intervjun av Matte Werner och målvaktstränaren Mille Olsson som också är där.
Jag märker redan efter någon minut att det är omöjligt. Alla snackar i munnen på varandra och garvar och tjoar med folk i och utanför lokalen samtidigt som 2 tvättmaskiner dundrar omkring min stackars smartlur som ska spela in surret. Nej, skrubben får det bli. Jag har med mig min jycke Bob. Matte Werner frågar om han får låna honom under intervjun. Det är inte så svårt på Årsta.
Så, Biten, hur kom det sig att du blev materialansvarig i Bajen?
Jo, jag jobbade ju med Östersunds A-lag som lagledare och materialare under några säsonger men körde slut på mig själv där uppe och flyttade ned till Stockholm för att komma bort. Jag började jobba i en tobaksaffär på Östermalm. Efter ett tag drog det i fotbollstarmen och jag mailade ut lite förfrågningar. Det resulterade i att jag började att hjälpa till som materialare i Väsby.
Sedan ringde Micke Hjelmberg (scoutingansvarig) och frågade om jag var intresserad. Jag hade jobbat med honom i Väsby så han visste ju vad jag gick för. Jag kom in sent på säsongen. I april 2013 tror jag det var.
Tobaksaffär på Östermalm och materialare i Väsby? Man måste medge att du var en tyst värvning från fiendeland?
Ha, ha, ja det var det verkligen. Tyst och smidig.
Har du varit aktiv i flera föreningar?
Ja, dels var jag tränare för damlaget i Östersund, där lärde jag mig mycket. Att se individerna. Om någon såg nere ut fick man lägga lite extra pepp där och sådär. Innan dess var jag ansvarig för ett kompisgäng under några år, BK Ösön, vi startade laget i div 6 och gick upp ett par divisioner under den tiden. Riktig kul var det.
När du säger div 6 i Norrland är avstånd det första jag tänker på. Ni norrlänningar har ju ganska kass koll på avståndsbedömningar.
Ha, ha, ha. Jo, du, den längsta bortamatchen var 50 mil bort för de lag som var längst i från varandra. Det var många mil man åkte under en säsong.
Hur var din bild av Hammarby innan du blev anställd?
Jag växte upp och lirade tillsammans med Hasse Eskilsson i Östersunds 66:or och det är klart att man ville att det skulle gå bra för honom. Det har varit min koppling till Bajen genom åren. Mer än så kan jag inte säga att jag var någon större hammarbyare.
Men om jag säger såhär, när jag har uppgiften som jag har här i Hammarby så fungerar jag som att jag aldrig varit något annat. Jag måste gå in i uppgiften med hull och hår, hjärtat måste vara med. Annars går det inte att göra ett bra jobb i ett lag.
Ja, vi är många som minns tårarna du fällde vid slutsignalen mot J-Södra när det allsvenska avancemanget var klart i höstas?
Ja, det var starkt. Fan som grabbarna hade slitit för det ögonblicket. Idrott när den är som bäst.
Inget annat lag du följer?
Nja, jag höll på Tottenham som grabb men det har växt bort. Det skulle vara Wigan man följt lite i så fall. Jag var värd för dem när de var uppe i Östersund. Sedan hade Neil McDonald som var tränare där under min tid tidigare varit assisterande i Blackburn. Jag hade sedan turen och förmånen att spendera en vecka där hos dem. Både i Wigan och Blackburn. Jag fick vara med på insidan av organisationen. Att vara inne i managersroom och ta en bira och prata med dem. Jag fick uppleva 3 matcher på riktigt nära håll under besöket, bla så mötte Wigan Liverpool. Det var en höjdarvecka, en kanonvecka!
Hur ser en typisk arbetsdag ut?
Ingen dag är den andra lik. Är det vanlig träningsdag så är man här vid 8. Kollar att bollarna är pumpade och att det inte saknas något inför passet. Alla spelare har varsinn trådback med sina träningskläder i som de hämtar och lämnar i förrådet före och efter varje pass. Sedan är det alltid någonting någon av lirarna behöver hjälp med, något som är trasigt eller borta. Därefter börjar killarna drälla in och vi käkar frukost inne hos Yvonne innan träningen som vanligtvis börjar 10:30. Då har tränarteamet sagt vad de vill ha för material innan passet.
Vid hemmamatch kan det bli ett 10-12 timmars pass beroende på omständigheterna. Jag kommer först och går sist.
När vi åker på bortamatch packar Mille och jag bilen och drar. Vi jobbar som ett litet team. Mille, Matte Werner och jag.
Det låter som ett ganska tufft jobb?
Det finns alltid att göra, det behöver man inte bekymra sig över men det är kul som fan. Den gången det är riktigt körigt är när man byter märke. Senast hjälpte både Yvonne och Matte (Werner) till att tömma Kappaprylarna. Det var hur mycket prylar som helst. Det får ju inte finnas en endaste pryl kvar heller. Som tur var så skedde bytet under tiden då grabbarna var i Gruvan i Västerås. Ut med det gamla och in med det nya, allt som ska tryckas och storlekar som ska provas. Det var långa dagar.
Vid matcherna är du med på bänken, vad har du för kit med dig där?
En bag med 3 matchställ med nr som skiljer sig från övriga. 31, 32 och 33. Blir det blodflöde så måste man ju byta direkt. Sedan har man ju såklart tejp, och andra saker som hör själva materialet till.
Här drar samtalet iväg lite till matchsituationer och avgörande plus och minusmål vi minns. Biten säger bland annat att det är svårt att greppa i nuet vilken otrolig resa han är med om i Hammarby. Sista matchen på Söderstadion. Avancemanget till Allsvenskan. Den helt fantastiska publiken. Han säger att det är helt otroligt med ett fullsatt Nya Söderstadion men att det framförallt är bortastödet som gör intryck på honom. Han fortsätter:
Bajen fans är helt unika. det är en ära för varje spelare och ledare att lira och arbeta inför en sådan publik. Ibland får jag nypa mig i armen, jag har verkligen drömjobbet inom den här genrén i Sverige. Jag är lyckligt lottad och vet om det.
Är det någon skillnad att arbeta i med och motgång, resultatmässigt för laget menar jag?
Själva arbetet är ju inte det, det är bara att köra på. Men man blir ju jävligt peppad och inne i liret under själva matchen. Sedan har man ju humör så domaren kan få sig en skopa ibland. Blir det förlust så får man ju peppa grabbarna lite extra. Det är tjusningen med fotbollen. Det går väldigt snabbt upp och ner ibland..
Har du ansvar för allt material?
Ja, yttersta ansvaret är mitt men när det kommer till skorna så sköter spelarna det själva. Det är deras viktigaste arbetsredskap och de kräver personlig omsorg. Det är bäst att de löser den biten själv. Men det är mitt ansvar att se till att de får den modell de vill ha.
Trivselgubben Biten då? Berätta lite om honom!
Du tänker på ramsan och det då förstår jag. Jo, visst försöker jag hålla stämningen uppe, jag kan vara en glad skit men även en sur jäkel om man slarvar med materialet. Jag är en känslomänniska. Men jag måste säga att det här gänget är otroligt fint. Superschyssta grabbar hela gänget. De gånger man lackar till så är det över på en gång. Inga divalater någonstans.
Men man vet ju att minsta lilla miss från min sida kan bli en jättegrej för spelarna. Speciellt på matchdag då nerverna kan ligga lite på utsidan. Man kan ju inte springa runt och köra ramsor och skit om man inte gjort ett ordentligt jobb först. Det vet man ju om. Sådant har man lärt sig under resans gång.
Har du gjort någon jättetavla som du kan berätta om?
Nej, både det och spelares eventuella egenheter när det kommer till material stannar innanför förrådets väggar, ha, ha.
Ramsan förresten, var kommer den i från?
Det var en finsk spelare som hade med sig den till Östersund. Sedan när jag var ny i Bajen ville Gregg att jag skulle sjunga något när vi vunnit. Jag är så dålig på att sjunga så jag var tvungen att komma på något annat. Då träffade jag en gammal lirare från Östersund och fick den där av honom. På den vägen är det.
Då hade du inte riktigt väntat dig att köra den för drygt 25 000 pers på Nya Söderstadion?
Nej! Jag hade inte väntat mig att göra den mer än en enda gång. Det skulle vara en engångsgrej!
Utanför fotbollen då, vad gör du då?
Det blir inte så mycket tid över faktiskt. Man kommer ibland hem vid 19-tiden och är ganska mör. Jag har en 7-månaders dotter därhemma så det blir mest tid med henne. Jag skulle önska att jag haft ännu mer tid med henne. Ibland går vi några ur ledarteamet ut och käkar en bit och snackar lite goja.
Under intervjun händer det flera gånger att vi tappar den snittslade banan och bara snackar, vad jag tror Biten menar med, just lite goja. Bla kommer vi in på Norrland och att jag och ett par polare planerar en Norrlandsturne första helgen i aug. Storsjöyran på fre, Lundell i Kramfors på lör, fiske i samma stad på sön för att avsluta med Giffarna-Bajen på måndagen. Biten lyser upp och säger att det låter som en fantastiskt idé och snackar varmt om speciellt Storsjöyran i Östersund. Var man tveksam att hänga med på den resan blev man desto sugnare då.
Jag var uppe nu under semestern och hälsade på släkt och vänner. Min tvillingsyrra och min pappa bor kvar där. Det var sköna dagar. Lugnt och skönt. Säger Biten och spricker upp i ännu ett leende.
Låter schysst, den där Norrlandsturnen blir nog av.
Ja, gör det. Jag blir lite avis, hela stan är en fest. Missa inte presidenttalet bara, det är ett jäkla drag. Ewert Ljusberg är en legend!
Legend? Kennedy-style menar du?
Ha, ha. Nja, Ljusberg har ju inte skjutit hem ett SM-guld. Inte skjutit upp Bajen i allsvenskan heller för den delen. Så så stor legend är han inte.
Film: Kramer vs Kramer, det var en film som berörde mig mycket. En stark historia. Musik: Det blir väl mest skval men U2 tycker jag mycket om. Käk: Oxfilé med potatisgratäng. Sedan gillar jag surströmming som norrlänning jag är. Ska jobba på att få Yvonne att servera det till spelarna någon dag, ha ha. Surströmming utan öl och nubbe? Ja det är ju det som är kruxet. Kan bli svårt att få Nanne att godkänna det. TV: Hinns knappt, blir sport i såna fall. Resmål: Nej, har egentligen inget drömresemål Bok: Har läst 2 böcker i hela mitt liv, tror jag. Zlatans och Svennis självbiografier. |