Äntligen en seger. Tack Nik!
Så kom den då äntligen. Segern på nya arenan. Med viss möda och stort besvär slogs jumbon Brage tillbaka med 2-0.
Jag är imponerad. Sjukt imponerad. Publiksiffran idag var 11 879 personer. Vi pratar om Superettan. Vi pratar om ett lag som blev fullkomligt förnedrade i föregående hemmamatch som alltså drar mer än nästan samtliga matcher i allsvenskan. Vi har fyratusen fler åskådare än det Göteborg som jagar guldet. Jag är otroligt glad över att få vara en del av den grönvita skara som passionerat står där i ur och i skur. Motgångarna grinar oss i ansiktet och vårt bolag är misskött. Det är ännu ett förlorat åt i kampen om framgång. Men ändå står vi där likförbannat. Jag är stolt över det.
Den här dagen möter vi alltså jumbon Brage. Vi gör det utan att ha vunnit på över 100 dagar. Vi gör det utan att ha gjort mål på vår nya arenan. Upplagt för ännu en motgång?
Visserligen vann vi senast i Södertälje men hade vi i oss att ta två raka? Var det äntligen dags för en efterlängtad seger på hemmaplan?
Provocera - Attackera - Fakturera
Så såg dagens budskap från Hammarby Ultras ut och efter behandlingen vi fick se nere i Södertälje av delar av polisen så är jag ännu en gång helt benägen att hålla med. Att man dessutom har mage att fakturera över 60 000 kronor för max 20 bortasupportrar är inget annat än ett dåligt skämt. Här måste vi fotbollssupportrar ena oss. Det är inget annat än en stor skandal att det får gå till på det här sättet i Sverige 2013.
Spelet var krampaktigt. Det märks så tydligt att det sitter i skallen. Lågt tempo, stundtals var det gåfotboll. Det blir tydligt att Andreas Haddad kan komma att göra nytta. Det var länge sedan vi hade den typen av targetspelare. Det märktes att bolltouchen inte fanns där men de matcher han kan vara skadefri kommer han att göra nytta. Det stod klart idag.
Mot slutet av den första halvleken, efter en stolpträff och ett par riktigt bra chanser, får vi hjälp av domaren som plockar fram det två gula kort i samma situation och därmed visar ut Johan Persson hos gästerna. Jag tror att han tog det för maskning och protest. Således får vi fördelen att spela med en man mer i den andra halvleken.
Hammarby har mest boll och skapar de flesta målchanserna även om den där jäkla bollen inte vill in. Vi får vänta till den 53:e minuten när så äntligen vi får måljubla. Nik Ledgerwood nyper till med ett riktigt vackert distansskott. Jubel förstås, även om jag mest kände en stor lättnad.
Naturligtvis fortsätter vi att ställa till det för oss. Erik Figueroa levererar en ful eftersläng i den 72:a minuten och domare Cisic visar det röda kortet direkt. Otroligt onödigt av "Figge" och naturligtvis fick gästerna energi. Chanser till kvittering saknades inte. Det var vid flera tillfällen fröken satte hjärtat i halsgropen och var beredd att notera mål för IK Brage. Men Johannes var med på noterna samtidigt som deras anfallare Joseph som kom in inte riktigt hade den skärpa han borde.
När så Erik Sundin fälls och domaren pekar på straffpunkten på stopptid så drar jag ett djupt andetag. Kennedy stegar fram och gör precis det han ska. Sätter bollen i målvaktens högra hörn och vi vinner med 2-0.
Det var ingen bra match. Jag kan knappt lyfta en enda spelare. Kanske att Billy Berntsson gladde med sitt stundtals offensiva spel. Och att jag såg en potential hos Haddad på en spelartyp vi behöver. Med den stora brasklappen då kring dennes fysiska status. Niklas Lindqvist gjorde ett bra inhopp. Nik får också godkänt, kanske i överkant med tanke på det ack så viktiga målet.
Dagens behållning var segern och att det där spöket kring ogjorda mål kunde flyga all världens väg. Jag tyckte dessutom att det periodvis lät helt okej från oss på läktaren. Jag är verkligen tacksam för att alla ni kom ikväll. Att vi visar Sverige vad passion oavsett division betyder. Det är vi som är Hammarby.
Och jag vet att det kommer att åka med ett rejält följe till Borås på torsdag för cupmatchen mot Norrby. Bra där Bajen Fans!
