Varbergs BoIS - Hammarby0 - 3
Äntligen seger på bortaplan!
Det skulle vara att tänja rejält på sanningen att påstå att jag inte var rejält orolig inför kvällens mycket viktiga match. Grunden till oron var dels våra tre senaste bortamatcher, där vi förlorat samtliga tre utan att lyckas göra ett enda mål framåt, dels på hur vi brukar vika ned oss i liknande matcher på bortaplan. Matchen började också högst olycksbådande med ett taggat Varberg, som skapar tryck mot Hammarbymålet gång på gång under matchens första 10-15 minuter, och ett trögstartat bortalag
Det är först, i 16:e minuten, när Joel Nilsson drar på ett skott från högerkanten, snyggt framspelad av Nahir Besara, som trycket avtar och bortalaget får kontroll på matchen. Skottet går nämligen i mål, via en Varbergsförsvarare, och 1-0 till Hammarby är ett faktum. En stor del i målet skall också Gustav Ludwigson ha som är framme och irriterar så pass mycket så att självmålet blir till. Efter målet är det ett helt annat bortalag än under inledningen av matchen. Det riktigt syns hur självförtroende ökar hos Hammarrbyspelarna för varje minut som går. Det dröjer inte länge innan Varberg målvakt får "kröka rygg" och hämta ut bollen ur eget mål igen. Denna gång är det Gustav Ludwigson som först tappar bollen, för att sedan sätta in en återerövringspress och ta tillbaks bollen. Bollen hamnar sedan hos Nahir Besara som inte riktigt får ordning på den, men som tur är så kommer "Gurra" springande i full fart, snappar åt sig bollen och avslutar mycket vackert med högern i målvaktens vänstra hörn. Klockan står nu på c.a. 20 minuter spelade och
Hammarby har fått en smakstart i denna mycket viktiga match. Bortalaget kontrollerar resten av halvleken, och skapar även ytterligare ett par vassa chanser, även om Varberg får ett jätteläge på övertid, men som tur är har Varbergspelaren inte siktet helt rätt inställt och bollen går över.
Det känns riktigt bra i pausen inför andra halvlek och nu tänker man sig förstås att vi bara skall spela av det här och åka hem med tre poäng i bagaget. Vi startar dock lite som i första halvlek och låter Varberg ta över händelserna på planen. Dock utan att de skapar någon stor målchans, i alla fall inte förrän Edwin Kurtulus är lite slarvig, i den 57:e minuten, vid en bakåtpassning till Davor Blazevic och inte märker att det är en Varbergspelare emellan. Davor gör sig stor och räddar första skottet men bollen går ut till en annan Varbergspelare som mycket snyggt gör en skottfint och skall nu bara placera in bollen i målet. Som tur är står Shaquille Pinas på mållinjen och lyckas nicka bort bollen. 2-0 står sig lite turligt och lite turligt är det också när Hammarby får en kontring, där Darijan Bojanic försöker hitta en djupledslöpande "Gurra". Istället för att bollen går fram så tar den på en Varbergsförsvarare och går till Nahir Besara som lugnt och behärskat vänder bort en motståndare och placerar en bredsida i det tillspillogivna målet. Mycket kallt och snyggt av Nahir. Små marginaler där 3-0 lika bra hade kunnat varit 2-1 men denna gång var turen, och Pinas, på vår sida.
Givetvis känns det jätteskönt att lyckas bryta den dåliga bortatrenden och framförallt att lyckas vinna mot ett lag som spelar på naturgräs. Hammarbyspelarna tar verkligen upp kampen men får också många fula smällar från ett opolerat Varberg, som spelar mycket på fysik och kraft, och det känns helt naturligt att Varberg är det mest varnade laget i hela Allsvenskan. Eftersom de inte har råd med spelare av samma kvalitet, som exempelvis Hammarby, får de försöka ta till alla medel som de kan för att ändå lyckas vinna så många matcher som behövs så att man klarar sig kvar i Allsvenskan. Hur utvecklande det är för Varberg som klubb är en annan fråga, men solklart är att Jocke Pehrsson lyckas bra med målet att ta tillräckligt med poäng för att hänga kvar, säsong efter säsong.
I ingressen nämnde jag att detta var en mycket viktig match. Det jag menade med det är att alla vet att Hammarby är ett starkt hemmalag på "Nya Söderstadion" och att vi är ständiga favoriter där oavsett vilka vi möter. Annat har det ofta varit på bortaplan, där vi ofta har gett bort många onödiga poäng, poängtapp som klart och tydligt har kostat oss både Europaspel och SM-Guld tidigare säsonger. Vi behövde visa att vi är att räkna med även på bortaplan och att inte vilket smålag som helst kan ta några poäng av oss, även om vi spelar på deras hemmaplan. Så stor borde kvalitetsskillnaden vara mellan lagen. Kan vi fortsätta att knäcka denna nöt så ökar sanolikheten att Hammarby spelar i Europa varje år med många procent.
Allt borde nu vara gott i Hammarbyland, men en sen ändring i startelvan, där Mohanad Jeahze ersattes med den äran av Shaquille Pinas, tillsammans med ett rykte som envist säger att "Jay-Z" vill bli såld till Besiktas, gör att en vissa oro byggs upp i magen. Mohanad har kanske varit den spelare somn stått för störst jämnhet och också haft några av de högsta topparna i laget och jag skulle förstås gärna ha honom kvar. Det ryktas också om att flera klubbar är och rycker i Gustav Ludwigson. Visst har vi fått in nyförvärv som ser väldigt bra ut, eller som har grymma meriter (Berisha), men den stora frågan är om vi har råd att förlora både Jeahze och Ludwigson om vi skall vara med och fightas om det Allsvenska guldet denna säsong. Tillåt mig att tvivla.
Det vi vet är i alla fall att vår nästa motståndare är Värnamo hemma på "Nya Söderstadion" på Söndag 31/7. Då skall vi ha revansch för den snöpliga och onödiga förlusten med 0-2 på bortaplan. Jag är helt övertygad om att det kommer att behövas ytterligare fyra raka segrar för att vi skall vara med på allvar och slåss om det "onämnbara", och då är tre av dessa på hemmaplan och endast matchen mot Göteborg spelas på bortaplan. För efter dessa fyra matcher radar sig toppmatcherna upp sig, där vi möter de flesta lagen på bortaplan. Det är dock en senare fråga och nu nöjer vi oss med att fira de tre poäng som vi tar med oss hem ifrån Varberg.
Forza Bajen!
