Årskrönika #1 (3) Våren.
En kort Bajenårskrönika i tre delar. Här är den första. De tidiga baklängesmålens tid.
Vår (omg 1-13)
Östersund (h) 1-1 ,Elfsborg (b) 1-4, Helsingborg (h) 5-1, dif (b) 3-1, J-Södra (h) 1-1, Norrköping (b) 1-3, GIF Sundsvall (h) 1-1, Örebro (b) 2-3, Kalmar (b) 1-1, MFF (h) 2-3, Gbg (b) 1-2, Gefle (h) 2-1.
Tabellplacering: 14 (13 poäng)
Skytteliga: Israelsson 8, Alex 5, Självmål 2, Birkir, Romulo, Smarason, Saetra, Haglund och Måns.
Vårens match: Helsingborg hemma 5-1, klang och jubel på Nya Söderstadion trots ett tidigt underläge. Det senare var i och för sig ett signum för hela vårsäsongen.
Vårens mål: Erik Israelssons borta mot Kalmar. Måns hemma mot Heif var kanske vackrare men Eriks var viktigare.
Våren lirare: Israelsson med sina 8 mål ligger ju såklart bra till. Men jag väljer ändå brassen Alex som kändes som en Bajen-Romario med sina distinkta avslut och irrationella rörelsemönster.
Nannestatus: Tveksam men hoppfull. Manualen fortfarande öppen.
Efter att ha släckt cuplampan för både dif och gnaget innan seriestarten var förväntningarna på topp i Bajenland inför den stundande premiären.
På Medis sorlade Bajenfansen i timmar innan avspark i det vackra vårvädret.
Långtidsskadade Mats Solheim med Hammarbyhalsduk på tog en öl och snackade rehab med fans på Kvarnens uteservering innan han gick med i marschen över bron. Mycket uppskattat såklart.
Med tanke på stämningen och de rådande Hammarbyvindarna kändes därför ett kryss mot nykomlingen Östersund inför ett knökfullt Nya Söderstadion som ett misslyckande.
Ska sanningen fram låg dessutom det bollskickliga bortalaget närmare en trea än Bajen. Hemmalaget blev stundtals utspelade.
Men när man sedan efter fyra matcher kunde räkna ihop två vinster, ett kryss och en torsk kändes det ganska enkelt att vara Hammarbyare. Förlusten kom dessutom mot Elfsborg borta med knappt en endaste back i backlinjen. En av vinsterna var ett derby. Det här skulle nog bli en bra säsong i alla fall.
Sedan tog laget bara sex poäng till på hela våren. Inga direkta plumpar men samtidigt många mellanmjölksmatcher. Bland de som sticker ut finns 1-1 hemma mot J-Södra med ett underhållande självmål av gästerna med matchens sista spark i ansiktet(!)
På den andra sidan är när den nyss inbytte Kennedy bränner en bult vid ställningen 2-3 i 95::e min borta mot Örebro. Tuuuuung resa hem.
En annan sak värd att namna var Joseph Aidoos horribla match mot MFF hemma. Så sågad har knappt någon Bajenspelare blivit sedan videojuggarnas glansdagar. Från bänken blev David Boo Wiklander uppskickad att värma upp 10 minuter efter avspark. I paus bytte de av varandra. Om man då sagt att de två tillsammans skulle bli sommarens stora utropstecken i Hammarbylaget hade man med största säkerhet blivit idiotförklarad.
I den avslutande matchen hemma mot Gefle innan EM-uppehållet gör Nanne ett av sina första förändringar som skulle visa sig poängvinnande. Han splittrar det centrala mittfältsekipaget Haglund/Persson och petar in passningsoraklet Kennedy där i stället. Detta kom att visa sig bli en vinnare. Kennedy behövde ett par matcher för att komma in i ”Pirlorollen” men när han väl gjorde det var han stundtals magnifik.
Att ligga på kvalplats efter vårens alla matcher kändes ändå inte som någon jättefara. Även om det såklart var trist efter den fina inledningen. Nu hade man en månad på sig att sätta försvarsbitarna tänkte nog många. Nanne var avslappnad och pratade om långsiktighet och slumpens skörd. Men snarare kom Inledningen av sommaren att bli ännu värre. Mer om det i del två.
