"Bajen var med i livets början och kommer vara med vid livets slut"
Det är landslagsuppehåll och man försöker få tiden att gå. Man arbetar, man tvättar, man städar och man går ut med hunden. En hundpromenad under fredagen utvecklades till en kortare skildring av en Bajares historia och hennes sammanfattning av 1,5 år utan Hammarby och den grönvita gemenskapen.
Som Årstabo och hundägare möter man en hel del intressanta människor runtom i Söderort och Bajenland. En av dem som jag brukar träffa på kallar jag för ”Gittan” i denna text. Vi brukar ses vid frysdisken på ICA, i Årstaskogen med hundarna eller på promenaden hem från Nya Söderstadion.
Senast vi träffades började vi prata om säsongen som har varit och om känslan att inte få följa sitt fotbollslag på plats. Jag berättade att jag också skrev för SvenskaFans.com och att det vore kul att skriva ner hennes historia med Hammarby då hon ofta pratar Hammarby och minnen under våra promenader. Hon förstod inte riktigt vem som skulle ha intresse av det men ganska snart därefter började hon att berätta sin historia om att hon är född och uppvuxen på Södermalm. Hon gick i skola på Söder och har arbetat på Söder i hela sitt liv:
Alla människor som vi levde med följde Hammarby så det fanns inget val i min familj. Vi var fem syskon och alla ville att mamma skulle sticka grönvita halsdukar och mössor och vi fick slåss om vem som skulle få följa med pappa på matcherna
Gittan fortsätter att berätta om att hon har följt Hammarby i de flesta sporter men att fotbollen, hockeyn och bandyn(på senare år) alltid har legat närmast hjärtat. Hon gick på sin första matcher i mitten av 60-talet. Som 80-talist berättar jag att jag haft många favoriter genom åren som Petur, Eskil, Jensa och Fahla bland annat men att Kennedy är såklart störst för mig. Vem är då hennes favorit genom åren?
För mig är Kenta och Kennedy störst. Jag minns inte Nackas karriär då jag var för ung när pappa tog mig med men såklart att det är speciellt att veta att jag har sett honom även om jag inte kan påstå att jag minns det. Kennedy har skänkt oss Bajare så mycket glädje med SM-guldet, med sin comeback, uppflyttningen och hans avslut i Bajen.
”Gittan” är en rutinerad Årstabo och flyttade till sin nuvarande lägenhet i Årsta när hon flyttade hemifrån för drygt 40 år sedan och att hon förmodligen kommer bo kvar där hela livet då hyran är tacksam och hon kan lägga pengar på det viktiga:
Jag är sjukpensionär och har haft det svårt ekonomiskt några år men har snälla vänner som hjälpt till när det krisat och jag inte har haft råd med säsongskortet. Allra mest nu under säsongerna som vi inte har fått gå pga pandemin har vännerna varit extrasnälla så jag inte skulle förlora min plats.
Jag berättar att jag har tyckt det har varit oerhört tungt att inte få på matcherna och att jag har saknat mina bänkgrannar på sektion 305 och jag undrar hur det har varit för henne att stoppas från att följa Hammarby på plats:
Det har varit hemskt. Det kändes som att jag förlorade hela min identitet, livsglädje och min mening. Att inte få gå på fotboll eller på andra idrottsevenemang och istället sitta isolerad med hunden framför TV eller radion som enda umgänge är inte det man ville. Oavsett om man gått ensam till Söderstadion eller Zinkensdamm så har man snabbt träffat någon man känner och haft någon att prata med. Allt sådant försvann i och med pandemin.
"Gittan" har sedan sommaren varit på så många matcher som möjligt och även om det ekonomiska fortfarande är knapert berättar hon att det är en sak som hon alltid kommer prioritera:
Bajen har varit med sedan livets början och kommer vara med vid livets slut.
Tack ”Gittan”.
