Betyg efter GIF Sundsvall
Att döma av vad som utspelats hittills under 2024 års tävlingssäsong är det en fest för motståndslag att komma till Nya Söderstadion. Asadobuffé all inclusive, lekhörna i ett bakre rum för de som så önskar, fri sprit och taxi hem. Det fick Västerås förvånat erfara förra lördagen, och framstod som en topp 3-kandidat inför Allsvenskan, och till ett minst lika generöst party blev GIF Sundsvall inviterade igår. Joel Cedergren (nu sportchef; där kan vi snacka kontinuitet) och hans trupp, plats 10 i S
I tanken gillar jag verkligen vår nye tränare Kim Hellberg och den stab som omger honom, det skall fastslås med en gång. Det finns mycket att tycka om: vältalighet och målbild för en hel organisation, visioner om ett spelsystem tänkt passa som hand i handske i Hammarbys själ. I min supporteromgivning har många också talat om sympatiska och trevliga drag. Gott så. Men av det jag sett lär det dröja många mil och år innan vi ens kan börja drömma om att tatuera in SM-GULD på valfri kroppsdel, och frågan är om det är ”Trevliga Bajen” vi vill ha som sällskap på den resan.
Trots det mest bultande grönvita hjärtat i världen kan jag – bortsett från några få specifika undantag satta inom parentes – inte göra några enskilda spelarbedömningar efter insatsen mot Medelpads drakar. Det är omöjligt och vore orättvist och jag skall försöka förklara varför. Därför får det bli ett helhetsbetyg den här gången, och det lyder:
Hammarby IF – 1.5 (på en femgradig skala)
Jag minns när en kallsvettig Zoran Lukic’ halvtidsintervjuades efter att Hammarby fullkomligt kört över hans Djurgården för en herrans massa år sedan, det känns nästan som igår. Han sa: ”Vi har talat om vårat försvarsspel”, vilket jag hånfullt kunde konstatera att de inte alls verkade ha gjort. Efter matchen igår uttalade sig en ändå förhållandevis nöjd Nahir Besara (betyg: 3) om insatsen: ”Vi behöver justera lite defensivt, kanske.” Ja, vad skall han som kapten säga och förmedla annat än en tro på rätt inslagen väg, men i mina öron lät det som en sanning med enorm modifikation.
Det går inte att skriva under på de där små orden ”lite” och ”kanske”, helt enkelt eftersom Hammarby mot ett knappt halvfärdigt renoveringsbygge – för att låna från Simon Bank – inte hade någon defensiv strategi Över Huvud Taget. Till en viss del kan och skall Nahir ursäktas för vad han sa, offensivt låg han tillsammans med Jusef Erabi bakom det mesta och bästa, men som analytiker finns det brister. Förhoppningsvis ändrar han uppfattning i samband med den videogranskning av matchen som jag hoppas genomförs under samlingen på Årsta redan idag; om inte riskerar vi dessvärre en säsong präglad av mardrömmar.
Med Mads Fenger insjuknad kort före avspark och hela fyra på papperet tongivande pjäser borta på grund av något luddiga avlastningsbekymmer – skall vi dessutom alltså vara oroliga även över truppens fysiska status redan såhär tidigt på säsongen? – bör Kim Hellberg ha haft en del huvudbry med vilken start-11:a han skulle presentera. Som den visionär han är blev det en på många sätt överraskande och märklig uppställning med ett antal spelare på minst sagt ovana positioner. Fredrik Hammar var heller inte klockren som högerback, där hade jag hellre sett Markus Karlsson, medan däremot Abdelrahman Boudah glimtvis stod för sin enskilt bästa insats på ett bra tag. Däremot sätter jag ett stort frågetecken kring varför inte Kingsley Gyamfi fick chansen, för hur och när skall han annars få en möjlighet att visa upp sig. Jag hade också gärna sett Dennis Gul (betyg: 3) från start i stället för Montader Madjed. Har var en av få ljusglimtar mot Västerås och visade prov på briljans och initiativförmåga även nu.
Låt mig ändå peka på något av det positiva från gårdagen för att få det avklarat. Offensivt börjar det utkristalliseras att vi har kommit åtminstone en liten, liten bit på vägen mot det som väl kan sägas vara målsättningen. Presspelet är högt, återerövringsattityden solklar, spelarna tycks hitta varandra någorlunda och lyckades vid flera tillfällen skära djupa hål i Sundsvalls mittfält och försvarslinje. Befriande också att se Jusef Erabi (betyg: 3) äntligen leverera. Måltorkan är därmed över, han närmar sig gott slag, vilket är en nödvändighet. Vilket är raka motsatsen till Viktor Djukanovics dagsform, där fortsatte kräftgången från Västerås-matchen och dessvärre på samma sätt.
Samtliga tre mål var delikatesser och Nahir var arkitekten bakom dem alla. Frågorna som många nu ställer sig är om han verkligen skall flyttas ner till sexaroll eller fortsätta där han uppenbarligen syns och trivs allra bäst eller, och vem som i så fall skall axla det defensiva ansvaret. Jag kan mycket väl tänka mig Oscar Johansson Shellhas där, men det förutsätter en tydligare försvarsstrategi överlag. För ärligt talat: Detta räcker inte, framför allt då klara chanser inte resulterar i mål.
Anfall är bästa försvar, har det sagts. Må så vara, men för att den sortens attraktiva totalfotboll skall fungera ställs stora krav på truppbygge, målbild, individuell skicklighet kombinerad med kollektiv synkronisering. Fattas en enda av de punkterna riskerar hela strukturen att rasa samman i ett högmodsfall. En aldrig så hög grad av teknisk briljans kan inte mer än i korta sekvenser dölja de fundamentala bristerna, vilket de senaste 20 årens Brasilien är ett bra exempel på; resten av både världen och Allsvenskan kommer ifatt och går förbi som sammansvetsade lagbyggen.
Hammarbys defensiva misslyckande igår var så smärtsamt att bevittna att det gjorde fysiskt ont. Ofta såg det ut som att vi hade en 2-8-uppställning som Sundsvall, så länge man orkade men även efter det, inte hade några som helst bekymmer med. Gapet mellan kvarvarande backar och resten av laget lämnade avgrunder för häpna motståndare att promenera över, och det var väl just häpenheten som gjorde att man inte lyckades utnyttja de minst fem, FEM!, solklara frilägen det bjöds på. Lägg därtill en oskickligt slagen straff och de flesta inser att vår vinst var allt annat än odiskutabel.
Shaquille Pinas och framför allt Anton Kralj hade minst sagt bekymmersamma 94 minuter, men som jag påpekade inledningsvis vill jag inte hänga ut enskilda spelare efter ett sådant här kollektivt misslyckande. Felbesluten sker över hela planen och för den trupp vi har i dagsläget är det väldigt långt kvar till att klara av och bemästra de nya direktiv som råder. Det handlar till syvende og sidst inte om vackra visioner utan om att utnyttja det material och det kunnande som finns just nu, och faktiskt skademinimera utan att ge avkall på vart vi strävar.
Ja, någonstans tror jag faktiskt på den strategi som nu föreligger, och efter att ha kollat in diverse forum blir jag deprimerad över både enögdhet och avgångskrav. Jag är aldrig den som viker mig i min tro på Hammarby, men vi varken kan eller får nöja oss med 3-1 mot Sundsvall, lika lite som vi borde ha gjort efter 8-1 mot samma motstånd ifjol vid den här tiden. Det är ett stort allvar som närmar sig, det kommer fort och stavas skräckinjagande i Allsvenskans fyra första omgångar: Kalmar, Malmö, Elfsborg och Häcken. Och innan dess skall vi försöka ta oss an Mjällby redan nu på måndag.
Per Planhammar
