Bottennapp för Bajen i Göteborg
Bajen spelade en usel första halvlek och en marginellt bättre andra, och fick alltså nöja sig med ett tröstmål till sina noll pinnar.
Ett poängtapp är ett poängtapp är ett poängtapp. Sju raka utan en vinst. Visst känns det. Knappt ens mer frustrerande att det är uselt, än om det hade varit bra (andra halvlek mot Malmö hemma) och det ändå blivit ett faktum att man inte skulle komma därifrån med tre poäng.
Det är ett försvar som konstant befinner i sig i någon form av ingenmansland av transition, där ingen vet varken här eller där. Ett spel som - för att ta konstgräsdebatten straight - på hemmaplan bygger på att man spelar från botten på de hårda kontringar som passar detta Hammarby bäst, det finns ingenstans idag. Det finns inte ett spår av vare sig vilja eller raka besked ifrån laget i första fyrtiofem. Det är väl det som är värst här. Om man får rangordna sina dåliga och sämsta. Boo-Wiklander är inte en vänsterback, och såg himla ovan ut på sin kant. Magyar är litet väl overmodig när det gäller att inte vara det. Och principiellt ska väl Johan Persson grisa runt utan att dra så mycket uppmärksamhet till sig för att göra sitt jobb allra bäst - men man vill se honom domdera. Skrika. Vara på. En trademark-dålig match med den kaptenen brukar vara den när han inte hörs eller hörs. Alls.
Men matchen i sig, då: Göteborg inleder piggt och utnyttjar Bajen som sitter på hälarna och kryper undan. De behöver inte speciellt lång tid på sig, heller. Gustav Engvall har börjat målfattigt i år, men är nyttig för det. Här spelar han runt och in för uppstickaren i Smedberg-Dalence som kan trycka dit 1-0 bakom Ömmi utan större ansträngning. Man tillåter Göteborg ta plats, och även om det inte bara spelas mot ett mål så tror jag vi har ett imponerande två försök till avslut innan Johannesson blåser för halvtid. Under den perioden har Smárasson ändå försökt nå fram till Alex, och Melker har hovrat runt straffområdet, slagit bort ett par frisparkar, och faktiskt gjort ett par kloka löpningar igenom IFKs yttre mitt.
Andra halvlek fann att Bajen åtminstone kom framåt. Man bytte ut Boo-Wiklander och satte in Torsten, som alltid bidrar med något framåt. Alex kämpade, han får poäng för det. Inte för att det gav utdelning, och han trilskades litet för mycket när han väl blev serverad för att det någonsin skulle kännas farligt, men i ett passivt lag bidrog han med något att titta mot. Närmsta (och första) för Bajen kommer på en skruv ifrån Melker som sånär når Alex. Alvbåge får dock fingertopparna på den istället längs marken.
2-0 är definitivt en kalldusch. Det är en fin lobbnick av Boman på Smedberg-Dalences servering, Ömmi har egentligen inte en chans ifrån där han är positionerad. Luften går litet ur Bajen här igen, som fortsätter spelet med trianglar och litet nervös possession, stå och trampa-fotboll, istället för att trycka på igen.
2-1 ska dock komma. Om inte en markant ökning så är det ökad takt sista kvarten. Melker kommer in ifrån sin kant och lägger fint in den mitt i straffområdet. Birkir behöver inte bli tillsagd två gånger. Den går fint i bortre bakom Alvbåge. Hoppet lever i ett fåtal minuter, med tanke på att det är minut 87 när målet kommer, och vi kommer bara spela i 90+3. Men där kommer det. Vid det här laget förväntar jag mig att man drar tillbaka med åtminstone ett när man ligger under. Om man ändå bara kunde förvänta sig att det skulle bli fler, och vinst. Det var ett svalt reduceringsmål den här gången, och uppmanade aldrig riktigt till den intensiva forceringen som det kan komma att bli. Tack för kaffet, 2-1 skulle det bli efter slutsignal.
Vi blickar framåt emot Gefle hemma på söndag, och blickar helst inte bakåt emot en match som bara vill sig glömmas.
