Cupäventyret 2021, mitt i veckan #4

Matchen mot AIK var jämn, i den 19 minuten när matchen står och väger tar dock Hammarby ledningen via ett drömmål av Akinkunmi Amoo. Resultatet står sig fram till pausvilan och känslan var att det skulle bli en helt annan match i den andra halvleken då Aik var tvungna att gå framåt. Sagt och gjort redan i den 49 minuten kvitterade Aik efter slarv i försvaret. Men här visade sig Billborn vara en matchcoach av den högre skolan när han byter in Vladimir Rodic i den 55 minuten, i den 56 minuten gör Rodic ett vansinnigt drömmål när han knorrar en yttersida stolpe in. Där och då var jag helt lugn med att vi skulle avancera till slutspel, men Richard Magyar ville göra det hela ännu lite mer spännande när han tar det mest solklara röda kort jag sett i hela mitt liv. Sen kom den obligatoriska straffen,Sebastian Larsson gjorde inga misstag, Bajen darrade, anstormningen från solnalaget lät inte vänta på sig. Men det är när det som ser mörkast ut spelare har en chans att skriva in sig i historieböckerna för evigt, Gustav Ludwigsson är en sådan spelare, i den 83 minuten rundar han målvakten och rullar in bollen. Det är stunder som dessa man lever för och folk som inte har en osund relation till ett idrottslag kommer aldrig kunna förstå hur det känns. Vi hade vunnit mot en stads rival och gjort det med en man mindre i en stor del av andra halvlek.

Nog om den matchen, allt var frid och fröjd, Hammarby var vidare, lottning skulle ske, vi blev seedade efter vinsten mot aik och motståndet i kvartsfinalen blev Trelleborg på hemmaplan, semifinal mot Djurgården. Den allmänna känslan var att vi bara skulle köra över Trelleborg för att sedan komma in i ett derbyt med en bra känsla. Förberedelserna var i full gång när truppen hastigt insjuknande en efter en i Covid-19. Matchen var tvungen att skjutas upp och när den väl spelades var det ett Hammarby som var tydligt påverkade av infektionen, matchen lyckades Bajen tillslut vinna med 3-2 men det krävdes förlängning för att få till avgörandet. 

Bara tre dagar senare väntade semifinal på Tele2 Arena mot de andra hyresgästerna, om jag minns rätt så gick ingen hammarbyare in med ett särskilt stort självförtroende, snacket gick mest “om inte dif lyckas slå oss nu så kommer dem aldrig lyckas.” Bajen började dock bra i ungefär 20 minuter. Det var så länge vi orkade hålla spelet uppe och som tur var hade Aziz lyckats ge oss ledningen, i resterande knappa 70 minuter var det i princip spel mot ett mål och att Djurgården inte lyckades göra minst ett mål är faktiskt helt osannolikt. Ett heroiskt kämpande Hammarby lyckades hålla undan för anstormningen och säkra vår första cupfinal på 11 år.
Dagen D kom, det var bussmottagning, det var tro,hopp och nervositet i luften. Europaspel stod på spel, och framför allt skulle Bajen spela om en titel som vi aldrig vunnit. Matchprogrammet tryckte upp ett specialnummer och överallt gick snacket om vem som skulle avgöra finalen och skjuta Hammarby till sin andra titel någonsin. 

Jag skulle ljuga om matchen var välspelad men ärligt talat var det ingenting jag krävde heller, bara vi vinner matchen varjag nöjd, jag var trött på hedersamma förluster. Detta var dagen vi skulle gå in i en ny era där titlar och resultat var överordnat allt annat. Och precis så blev det också, matchen var ett sömnpiller, vi lyckades inte få hål på Häcken och vice versa, allt skulle avgöras på straffar. Jag kommer ihåg att jag bara sett Hammarbys matcher avgöras på straffar 2 gånger tidigare, båda gångerna har varit i cupsammanhang och ena gången vann vi och den andra gången förlorade vi. Men det var den gången vi vann som jag kom och tänka på, det lyckades stilla nerverna lite åtminstone. 

Vi skulle få se totalt 10 straffar innan vi tillslut lyckades vinna vår andra titel någonsin, glädjen som uppstod var utanför denna värld. Astrit Selmani tillsammans med David Ousted kommer förevigt bli ihågkomna som guldhjältar, men vi får aldrig glömma hur vi tog oss till titeln, det började med en match mot ett dåligt gotländskt lag fortsatte med Coronainfektion där vi lyckades slå ut Djurgårn och allting fick sitt crescendo när Selmani rullade in sista straffen.

Eufori & heroiskt kämpande  - så beskrivs Bajens cupspel 2020-2021.