Tele2 Arena, 2022-05-26 15:00

Hammarby - Malmö FF

Cupfinal, skåningar och bokstaven å

Om Miiko Albornoz-apologeterna skulle förlora på torsdag så är det tydligen inte för att de faktiskt förlorar. Förlusten skulle inte vara resultatet av att det genomförts en fotbollsmatch där elva grönvita spelare lyckats göra fler mål än de andra elva bäbisblå spelarna. Nej, nej, nej! Snarare skulle det bero på en massa andra saker och allting annat än själva fotbollen, målen och spelet.

Nu på torsdag skall vi spela en final mot representationslaget från norra Danmark, Malmö fotbollsförening. Mina känslor och tankar efter att vi för andra året i rad tog oss till final har varit många. Väl på plats under semifinalen tvingades jag svälja min cynism i och med slutsignalen då jag på förhand var övertygad om att vi skulle torska. På resan hem började jag glädjas när jag såg hur leende bajare med bara en blick på varandra förstod vad detta innebar. Stoltheten infann sig följande dag när jag rakryggad kunde sola mig i marssolens något värmande sken och har kanske tydligast synts nu med bara dagar kvar.

Bland alla alla de känslorna så har jag de senaste kvällarna landat mer i en specifik fundering och har gjort något jag sällan gör, jag har tänkt på det svenska språket. Oavsett hur märkligt det låter har jag framför allt tänkt väldigt mycket på en specifik bokstav.

Jag har tänkt på bokstaven å.

Jag återkommer till det men vill först säga följande: att en cupfinal behöver spelas den 26:e maj år 2022 tycktes för ett tag sedan inte vara nödvändigt. Om ni försöker kan och har ni säkert hört missljuden från norra Danmark. Eller ja, ursäkta, Skåne heter det visst. Det har hörts klart och tydligt och ingen kan säga emot det, där i Danmark har en sanning redan skapats: finalen i svenska cupen är egentligen avklarad och vinnaren är redan nu tydligen det norddanska representationslaget. Själv har jag passerat genom det där landskapet en enda gång. Det var inte mycket jag såg eller lade märke till (om det ens finns något att uppmärksamma?), jag var nämligen alldeles för intresserad av att komma vidare till kontinenten. Som jag förstått det är Skåne ett landskap och Malmö en liten stad där ett fotbollslag som kallar sig mesta mästarna kommer från.

För mig är det främst en sak som utmärker Skåne: sättet på vilket skånskan uppenbarligen är den mest språkligt utmanade formen av svenska. Kanske får du jobba lite extra för att utveckla en konversation med en norrbottning, har överseende med den dryga göteborgskan men i skånskan upptäcker du en brytning vilken enbart är baserad på diftonger. Ni är säkert många som någon gång känt en mental förvirring inför själva skånskan vilket är helt begripligt. Flera av er undrar säkert även vad en diftong är så låt mig förklara.

Slår vi upp ordboken definieras diftong som en vokal vilken inrymmer två olika klangfärger. Tänk som så att det är ljudet av övergången mellan två vokalljud i en och samma stavelse, alltså två vokaler efter varandra. Vi övar gemensamt högt på följande ord:

Paus.

Det som hörs när du säger au är glidandet eller övergången mellan två vokalljud, det här är en diftong. I det svenska språket som vi talar i Stockholm så är diftongerna förekommande i de fall där svenskan faktiskt innehåller dem. Paus låter för oss som det stavas och sen nöjer vi oss med det. Varför skånskan provocerar beror på att den skånska brytningen innebär att i princip vartenda ord har diftonger i själva uttalet. Detta trots att stavningen inte innehåller eller kräver några sådana. Vi övar en gång till så säg följande ord högt:

Bajen.

Vi hör alla att det i ordet inte finns någon diftong. Antagligen hördes inte heller någon sådan när du uttalade det. Dina stämband förmedlade rimligtvis ordet med ett begripligt uttal, bokstaven a och e förvrängdes inte och de bokstäver du faktiskt uttalade var tydliga. Om du hade försökt lära en person som inte talade svenska att uttala just det ordet så hade dom säkert fått lära sig hur a och e uttalas. På så sätt själva kunnat lista ut att uttalet följer stavningen. Låt oss fortsätta med vår pågående uttalsövning. Vi vänder blicken mot norra Danmark och föreställer oss för en hemsk och själsdödande sekund att vi faktiskt växt upp i Skåne. Försök nu säga ordet Bajen men gör det på skånska och tänk noga på hur det låter.

Baujäein?
Beuåjaun?
Baeijein?

Jag vet inte hur jag bäst ska försöka stava hur uttalet kan tänkas låta. Det kan knappast någon rimlig svensktalande person, Svenska akademien eller språkforskare heller. Anledningen till missljuden och svårigheten att fonetiskt beskriva det skånska uttalet är inte att det svenska språket saknar något eller att bokstäverna döljer sig i någon mysterium. Förklaringen är inte heller den att du gjorde något fel, tvärtom gjorde du allt rätt.

Svaret är att det beror på skånskans främsta språkliga utmaning: att det inte är svenska.

Varför jag berör detta är inte för att håna språkförbistringen för de 1,3 miljoner människor som bor i norddanmark. De skall inte hånas med tanke på de tusentals barn som föds där och vilka liksom syddanskarna kognitivt utvecklas senare i livet på grund av språket (något som tyvärr är sant).

Vi borde alla lida med skåningarna och skånskan! Det är synd om de människor vilka behöver några extra månader på sig under sin uppväxt för att uppnå samma kognitiva nivå som en person som talar svenska. Vi stockholmare får ju ett livslångt försprång genom att utvecklas tidigare! Den här fördelen kanske är anledningen till att Stockholms skattepengar håller glesbygden under armarna?

Skälet att jag tar upp detta är att jag gjort en observation efter att ha följt de så kallade mesta mästarnas forum, deras hemsida samt intervjuer med deras spelare. Observationen har lett mig till en slutsats.

På exakt det sätt som skånskans brytning bygger på diftonger så gör även deras supporterskap det.

Eller vänta, låt mig stanna upp igen. Att använda begreppet supporter för att beskriva norddanskarna är att överdriva. Definitionen av en supporter är en entusiastisk anhängare av en sport i form av person eller kollektiv. Dessutom innehåller definitionen att anhängaren är just anhängare i sak, inte i resultat. Det lilla tusental som ibland samlas för att se mesta mästarna verkar ju liksom anhängarna till hyresgästerna från Östermalm inte vara supporters, alltså vara anhängare av kollektivet och laget. De är väl snarast anhängare av resultatet? För att göra ytterligare en utvikning så lär korrelationen mellan tabellplacering och antalet närvarande på matcher vara överdrivet tydlig för dessa två skräpföreningar. För mesta mästarna så bryter de ihop om dom inte säkrat segern efter några minuter. Hos hyresgästerna är det ljudtopparna, inte supportrarna, som de skryter med nuförtiden. Så förlåt mig, vi skippar ordet supporterskap och jag kan omformulera mig och säga såhär:

Mesta mästarnas syn på sin förening, fotboll men främst den stundande cupfinalen bygger på diftonger. Alltså, de uttrycker påståenden vilka inrymmer två olika förklaringar.

Påstående ett ser ut ungefär såhär:

OM norddanskarna vinner så är det för att de är mesta bästa superduper-mästarna och här finns inget snack om saken. Tidigare år har jag ofta sett råttorna som ett hybrislag men laget från den lilla staden Malmö bör nog sen några år tilldelats hybrisens hederspris. Finns det ett bättre lag i hela världen? Det verkar oklart om du frågar dom (förutsatt att du överhuvudtaget förstår vad de säger).

Påstående två som formuleras kräver lite mer av en människa för att förstå men låt oss försöka skippa logik och låtsas att vi tänker på skånska så kanske vi kan få ihop det:

OM Miiko Albornoz-apologeterna skulle förlora på torsdag så är det tydligen inte för att de faktiskt förlorar. Förlusten skulle inte vara resultatet av att det genomförts en fotbollsmatch där elva grönvita spelare lyckats göra fler mål än de andra elva bäbisblå spelarna. Nej, nej, nej! Snarare skulle det bero på en massa andra saker och allting annat än själva fotbollen, målen och spelet. Mesta mästarna skådar i sin diftongfyllda, grumliga och suddiga kristallkula ett antal obskyra sätt på vilka denna styggelse skulle kunna förklaras. De skiter i verkligheten och skapar sin egen sanning.

Jag har följt kristallkulans uttryck efter att skåningarna blev klara för final. Vi kan tydligt se det på deras forum här (vilket kallas himmelriket av någon anledning?!). För att hjälpa er på traven har jag valt några axplock vilka jag har försökt sammanfatta.

Underlaget på Nya söderstadion är skapat av satan enbart för att försvåra för norddanskarna.
Att vi fick hemmaplan beror på en konspiration inom SvFF.
Ormen Milos ska tydligen inte ha varit så bra hittills (vilket även är märkligt då de applåderade värvningen när den presenterades).
Malmö håller tydligen inte! Detta trots att deras trupp värderas till 309 miljoner kronor och vår till 182.
De lär säga någonting om Leksand vilket kommer applåderas av förvirrade djurgårdare som vandrat in på deras forum inför finalen.
Allt detta kommer följas av ytterligare idiotiskt påståenden och avslutas med plattityder som fråntar de mesta mästarna allt ansvar för en eventuell förlust.
Samt kompletteras med ytterligare förklaringar vilka är tänkta att beröva Hammarby all ära och enbart syftar till att redan på förhand gnugga egot lite mer, lite mer och lite mer.

När finalen väl spelas så kommer en och annan skåning före, under och efter matchen att säga bokstaven å. Det kanske kommer att heta å vi gjorde ett mål, det kanske kommer låta å när de släpper in ett mål eller å när dom för en sekund suckande inser att de efter matchens slut behöver åka hem till den lilla staden Malmö. Oavsett resultatet så kommer alla vi grönvita rakryggat kunna lämna Nya söderstadion och veta att de å vi fått ur oss under den där matchen var tydliga. Alla våra å var något folk kunde förstå. Vinner vi så gör vi det för att vi var bättre, förlorar vi så var det tvärtom.

Vi är Hammarby och våra å samt vårt supporterskap innehåller inga diftonger.