Cypern: "Hey, look out for the sniper"
Förmiddagsträning på Cypern. Hammarbyspelarna får njuta av strålande solsken och gröna gräsmattor.
Bollträning i gassande solsken. Det var inte i går man stod vid en fotbollsplan och svettades. Men ack så efterlängtat.
Samtliga spelare var i träning även om några tog det lugnare. Billy Schuler och Adis ”Baggio” Husedic lider båda efter sviterna av sjukdom och deltog lite lättare. Erik Sundin, som ju opererat ett knä här under uppehållet, var med i vissa av bollövningarna men klev åt sidan och gjorde annat mot slutet när tempot i övningarna gick upp. Kevin Angleborn skadade ett finger och fick avbryta träningen. Istället ställde Samir, matrialförvaltare, upp och tog en för laget. Han agerade målvakt och tänk av det lilla jag såg så gjorde han det med den äran.
Rubriken undrar ni kanske över? Det var dagens första skratt för egen del. En övning där spelarna skulle slå passningar till varandra i en bestämd ordning, efter slagen pass dessutom göra en riktningsförändring och en löpning över spelytan och byta plats. Under kort tid lyckades Max von Schlebrügge med konststycket att snubbla på sina egna fötter en gång och andra gången krockade han nog lite med Billy Berntsson men föll handlöst ner på mattan. Då ropade någon högt, jag tror att det var Nik, ”hey, look out for the sniper”. Det tyckte jag var lite roligt. Max också. Alla förresten. Ett sådant där skönt asgarv bröt ut i den gruppen.
Efter uppvärmningsövningar, som så gott som alla innehöll bollmoment, blev det dags att dela truppen. De offensiva spelarna gnuggades för sig medan våra försvarare fick göra andra övningar på motsatta planhalvan. Jag valde att fokusera på anfallare och mittfältare.
Det här med att beskriva övningar i detalj är svårt. Det blir enkelt och tydligt när man ser de på plats men att i skrift redogöra blir genast knepigare. I den första delen av övningen fanns bara koner som försvarare. De utgjorde offsidelinjen. Mot dessa skulle mittfältare rulla boll mellan sig för att därefter söka ett djupledsspel på någon av våra forwards. Anfallarna jobbade i par. Adelstam och Sinan utgjorde ena paret, Castro och Billy S det andra och Nahir jobbade tillsammans med Erik Sundin. På vänsterkanten fanns Kennedy, Lallet och Hansebjer. På motsatta högersidan jobbade Christoffer Carlsson, Lincan och Rynell.
Spelarna fick inte välja själva hur du skulle spela. Jag hörde instruktioner om att tänka på tajmingen i löpningen för anfallarna för att hitta rätt. Rolig övning att titta på. Jag noterar att Lincan slog ett par fina inlägg. Att Kennedy är extremt aktiv i att ge feedback. Jag konstaterar också att när tränarna sen släppte spelet mer fritt så blev det svårare. Då fanns inte samma tajming i löpningarna för anfallarna när de inte längre visste exakt när bollen skulle stickas ner på djupet.
Del två blev sen att släppa in försvararna. Truppen delades i fyra grupper. Två som försvarade, två som anföll. De offensiva spelarna var fler i antalet än försvarare. Fyra försvarare mot sex offensiva. Det var bara målvakt i ena målet så försvarande lag hade ett tomt mål på mittlinjen att sikta på. Det blev en del långa lyror upp mot det tomma målet när bollen vanns och på så sätt gjorde nog försvararna fler mål. Vi bjöds dock på ett par riktigt fina anfall.
Nästa stegring blev att utöka övningen till spel 6 mot 8. Samma princip. Två lag som körde ett par minuter mot varandra. Jag slås över att det är några röster man hör mer än andra. Thomas Guldborg är en sådan. Ingen nyhet att han tar ett stort ansvar men det blir slående när jag får spendera en träning så här på hur mycket han faktiskt betyder. Han styr backlinjen, när de ska lyfta. Han peppar sina medspelare och ger tydliga instruktioner. Han känns som en riktig klippa. I mina ögon är han absolut ett lagkaptensämne.
”Pernilla, fattar du vilken dröm det här är?”
Orden är Lallets som när spelet är dött vänder sig mot mig där jag står utanför sidlinjen på deras vänsterkant.
”Om någon hade sagt till mig när jag var liten att jag skulle få träna så här med Kennedy. Allvarligt, en dröm”
Jag ser att han på riktigt är lycklig. Att han dessutom tar vara på instruktionerna. Han lyssnar. Överlag verkar det vara ett stort givande och tagande bland flera av spelarna. Många åsikter och idéer om hur spelet ska spelas. Engagemang. Det gläder mig att se.
Kennedy gör förövrigt det enda målet i den här sista övningen. Ett jättefint anfall som drogs upp på vänsterkanten. Inlägget längs marken av Lallet landar till slut en bit in i straffområdet. Där dyker nummer 10 upp och klipper distinkt in bollen i Markströms högra hörn.
Snabbt ihopplockande av grejer och iväg till den dieselsprutande bussen som står och väntar på spelarna. Antar att det är lunch och vila som står på programmet. Klockan fyra i eftermiddag är det en andra bollträning för dagen. Jodå, vi kommer att vara där!
Foto: Peter Jonsson
