Cypernbloggen
Hammarby är på träningsläger nere på Cypern och SvenskaFans.com är hack i häl. Gällande rapporteringen i textform är tanken att det ska handla om tränings- och matchrapporter samt ett antal intervjuer varav ett par ska vara av den längre sorten. Är det något du saknar? Är det någon som du vill ha extra info kring vad vederbörande presterar? Tycker du att alla borde avgå? Lämna då en kommentar här nedan, via twitter på @ggranqvist eller kasta iväg ett mail till adressen som du hittar längst ner.
Vi kommer alltid ha Cypern 2014!
12.20 Sågargatan, Södermalm
Jag är tillbaka på den platsen där hela den här resant tog sin början. Jag tänker på hur min tidsrapport på jobbet kommer att se ut, den kommer att hävda att jag varit på semester en vecka i slutet av månaden. Trots det är jag inte utvilad, inte det minsta. Spontant skulle jag säga att jag är minst lika trött den här söndagen innan den nya veckan ska ta sin början, jämförelsevis med vad jag brukar vara. Det är som vilken söndag som helst. Energimässigt vill säga.
För mentalt och känslomässigt liknar den här söndagen ingenting annat. Det är som att jag vunnit på lotto och snart ska få börja spendera min nyfunna rikedom. Jag svävar som på moln och kan inte fatta att det är sant. Folk pratar om hur resor förändrar en som person, det vet jag inte om denna har gjort, men den har definitivt förändrat mitt supporterskap. Att få vara så här när det lag som man kallat sitt, egoistiskt så klart, ända sedan man föddes är inte bara bisarrt, det är snudd på sinnessjukt. För vissa verkar det självklart att få prata med vem man vill, när man vill, ingen ska vara större än någon annan. Jag fungerar inte så och därför är det magiskt så fort man snackar kort med någon spelare efter träning. Gör en kort intervju efter en match. Eller får ett "vi ses!" på Arlanda av spelare som man i nästa sekund ser springa därnere på fotbollsplanen med ett klubbemblem på bröstet. Ditt klubbemblem. Hammarbys klubbemblem.
Under lördagsförmiddagen spelade vi in ett eftersnack som ni hittar hos bara bajen. Där hävdade jag att det här varit en av dem roligaste veckorna i mitt liv. Det är ett betyg jag inte tänker revidera det minsta för även om kroppen är sliten, huvudet tungt och tvättkorgen överfull så var den här veckan helt fantastisk. Hela vägen från att vi landade på vid hotellet sent på lördagskvällen 15/2. Ni hittar bilderna från rummet längre ner, men jag kan inte nog understryka hur fantastiskt bra förutsättningar vi haft. Lägenheter till rum, perfekt internetuppkoppling och ett väder som inte varit utav denna värld. Jag har ingen aning om vem på Ving som har ett så pass stort bajen-hjärta att han/hon ser till att vi fick allt det här serveret med en sån brutal silversked. Tack!
Sällskapet då? Gubbmaffian som jag döpte dom till har varit precis allt det där som man vill att en supportervän ska vara. Hjälpsamma, snälla och geuint äkta människor. Dom växer ju inte på träd nu för tiden, dom geniuint äkta alltså, och därför är jag så oerhört tacksam för att 6 av dom hamnade på samma resa som mig. Jag må ha varit 30 år yngre än den äldsta av mina medresenärer men stundtals kände jag mig som den äldsta vilket är en förbannat bra balans. Pikarna när jag var sliten, sen eller bara var mig själv kommer alltid framkalla skratt som få andra kommentarer någonsin kommer kunna göra. Ett extra stort tack så klart till John som lotsat mig igenom hela den här veckan helt fläckfritt. Att dessutom få uppleva några utav Johns klassiska "ras" mot allt från greker till något direkt Hammarby-relaterat är något utav en ynnest och extremt stort humor.
Typisk syn i Ayia Napa
TIll sist, och inte minst, måste jag rikta ett stort tack till spelarna i Hammarby Fotboll och även staben runt om. Den öppenheten som man fick från mer eller mindre alla håll imponerade minst sagt. Ta Johan Persson och Erik Israelsson som i sina tidigare klubbar inte varit med om maken till följe under sina träningsläger genom åren. Två nyförvärv som nu ska få uppleva hur det är att spela inför Sveriges vackraste publik, är också precis så öppenhjärtliga som man vill att en spelare i Hammarby anno 2014 ska vara. En annan som dessutom måste nämna för sin öppenhet är Carlos Banda. Maken till profesionell men ändå så äkta som person har jag aldrig träffat. Han har imponerat på sättet han klarar av att vara seriös när han behöver vara det, till att faktiskt vara som vem som helst när han velat det. Kudos Banda!
Ett gäng citat har ju landat i minnesbanken, där "Aldrig mera Cypern!" självklart sticker ut, tillsammans med "malakas". Ett mer internt citat är "Akta groggen!" och ett par videofilmer som ni alla skulle vilja se men som aldrig kommer att nå det virala fenomenets ljus. "Vi kommer alltid ha Cypern 2014" är rubriken och det är väl där någonstans jag vill lämna det. För hur bra allting må kännas nu så har vi ingen aning om hur vi stänger den här säsongen om sisådär 7-8 månader. Kanske har vi inte kommit längre i resan på väg uppåt, kanske har vi åtminstone satt ett bra grundspel som såväl Johan, Erik och Nanne pratat om.
Kanske får vi stå där på medborgarplatsen och sjunga om det avancemang som vi så länge drömt om. Men oavsett vad, personligen, så kommer jag alltid ha Cypern 2014 som ett mina vackraste minnen från det man slarvigt kallar livet. Den här säsongen har inte ens börjat, men det närmar sig. Förhoppningsvis får jag anledningar att skapa ännu fler minnen!
Tack för den här perioden och tack för alla tillrop och kommentarer!
Vi ses på Nya Söderstadion!
Väl mött!
Gustaf Granqvist
@Twitter
Sista natten med gänget
21.10 Ni hajar
Jag vill skriva om en helt urspårad kväll. Ni vet, att vi sitter här med 14 helrör vodka, 10 flaskor kir och sjunger bajen-ramsor på löpande band. Vill ni inte veta sanningen så ska ni sluta läsa nu. Det blir liksom inte bättre, allt kommer kännas sämre. det finns ingenting i kommande berättelse som stärker er en fredagskväll som denna. Vi representerar inte nu, vi lever bara. Det kan väl kanske vara nog så vackert men skyll fan inte på mig om ni blir besvikna. Allright, allt som är kvar så här långt är redo? Bra. Här kommer de senaste tre låtarna som har spelats.
Flottarkärlek
Ovan där
Nordsjön
Besvikna? Så klart ni är, vem fan hade inte varit det? Tror inte någon av dom sångerna ens är skrivna, inspelade eller framförda efter att Bajen började spela sina hemmamatcher på gamla Söderstadion. Ni är med? Förstår ni vad jag har haft att göra med den här veckan? Jag är ändå 26 år, inte 126 år. Men jag har gillat det, snudd på älskat det. Därför bjuder jag på tre stycken bilder, någonstans sammanfattar dom hela den här resan på ett vackert sätt. Supporterliv. Hammarby i sitt esse. Och ett gäng vänner som är helt fantastiska.
Om Rainer är den enda som sjunger med i låtarna? Jo, man kan säga det. Man kan t o m hävda att ingen av oss andra har en susning om vad fan vi lyssnar på. Jag antar att det finns någonting oerhört vackert i det också.
Vad vi lyssnar på nu? Det här! http://open.spotify.com/track/6Mj4t7u4K1CzLZQ40QVnNc
Ayia Napa Malakas
11.57 Skrivarbänken
Så fort Peter behagat göra vad han är här för att göra så kommer nästa träningsrapport att rullas upp. Inga direkta skandalrubriker, däremot fanns det en sak som oroade lite och det var Johan Persson. Skåningen klev av tidigt under träningen och körde vid sidan av tillsammans med Klotz, anledningen var baksida lår på höger ben som spökade. Ingen Persson mot Sirius alltså. Däremot ser Kennedy spelklar ut, riktigt kul!
Matchen kommer att spelas på det som närmast kan kallas en arena här i Ayia Napa. Vi nöjer oss med att uppskatta försöket, skratta försiktigt och sedan inte bry oss mer om det.
Nu kom bilderna, var ett par som inte var de mest bildsköna kanske...
God natt bloggen!
00.54 Samma plats som sist
Så, då har jag spenderat dom sista 4-5 timmarna på exakt samma plats, i mer eller mindre exakt samma position. Den är inte riktigt ergonomisk den här stålpallen men satans mycket bättre än att sitta i sängen. Gubbmaffian har gått och lagt sig sen ett par timmar tillbaka och nu är väl även jag värd att duna in.
Vårt största problem just nu är faktumet att det inte serveras någon frukost imorgon, ett riktigt I-landsproblem men med tanke på att reseledargruppen dragit så finns det väl ingen direkt anledning för hotellet att rodda fram bacon och grejer för 7 bajare med stora magar. Bokstavligt talat.
Under förmiddagen kör Bajen ett lättare pass som vi så klart kommer se men framförallt är det matchen imorgon som blir intressant. Det ska bli kul och se om det som man nött hela veckan även syns under matchen, något som Israelsson berättade att Nanne alltid jobbat med. Att man ska hitta mönster under träningarna som sedan ska synas när det väl är allvar och match.
Hur som, inför-rapporten ligger ute och intervjun med Erik är så gott som klar och publiceras förmodligen kl 8 svensk tid imorgon bitti. Förbered er på lång läsning om allt från Nanne till Stockholm!
Tjena!
Gustaf
Twitter: @ggranqvist
Avgå!
21.24 Köket
Sitter i köket just nu och transkriberar den 45 minuter långa intervjun med Erik Israelsson. Att säga att transkribering är roligt är som att hävda att kompisarenan i Solna är en bra fotbollsarena. Eller ens en bra evenemangsarena. Satan vad jag avskyr den där förbannade platsen.
Samtidigt som jag sitter och sliter mitt hår och försöker hänga med och skriva när jag lyssnar på ljudupptagningen har delar av gubbmaffian hov i soffan. Kent, Rainer och Peter sitter just nu och tjatar om att det är så jävla uselt med uppdateringar i bloggen, sagt och gjort så ska jag ge dom nåt att läsa. För att Peter ska ha nåt att göra resten av kvällen räcker det ju med ett par rader egentligen men det blir lite till! Dom gapar om att jag ska avgå och kanske skulle jag göra det bara för att men jag har svårt att se att någon utav gubbarna klarar av att skriva så här långa texter.
Som tväryngst i gänget har man fått ett gäng smeknamn under det här lägret, det ena bättre än det andra. Gubbmaffian behöver väl det här för att slippa fundera på sin egen ålder samtdigit som dom lapar i sig ännu en Absolut Kurant med Cola. Helvete vad den där groggen kommer att spruta ur öronen på oss allihop när vi landar på lördag kväll.
De smeknamn som jag förärats med är (Och betygsättningen);
Junior: Enkel, smidigt och inte direkt nedgraderande. Ett välfungerande sätt att bara få påpeka att jag minsann inte har lika många jordsnurr i passet att skryta med. Det blir 2 Kenta av 5 möjliga med ett plus i kanten för vänligheten.
Färsking: Lite råare, lite mer edge. Ett skönt ord hur som helst som ju blivit mer och populärt de senaste åren. Har inte riktigt förstått om det enbart handlar om min ålder eller min icke existerande erfarenhet av försäongsläger. Blir 3 Kenta av 5 möjliga och en high five för kreativiteten.
Rookie: Nja, sådär va? Det är ju ingen jävla hockeyresa vi är på! 1 Kenta av 5 med en spottloska som salt på såren.
Valpen: Haha, bedrövligt, tror dom att dom kan hunsa omkring mig också? Fantasilöst, sorgligt och enbart uselt. Avgå! 0 Kenta av 5 och serveringsförbud på hela Södermalm.
Ett hårt liv!
16.48 Sängen
Vart fan jag har hållit hus hela dagen? Vid träningsplanen, om än knappt. Vid spelarhotellet där all min sista ork användes och plockades fram för en lång intervju. Och sängen, där jag befinner mig nu. Herregud jag var så slutkörd imorse när gubbmaffian slet upp mig innan vi skulle iväg på träningen. Det blev hårt igår och jag är ju inte den som vill gå hem i första taget. Nej, nej för fan, här ska vi hänga i så länge det finns någon annan som står upp.
Reseledargänget hade ju som sagt avslutningsfest igår och åkte hem idag. Jag fick med mig Kent och John så vi tog rygg ut till nån bar. Det var ju i princip bara vi där, visserligen ramlade det in nån cyprotiskt grabbgäng som stod med ciggen i mungipan och spelade biljard, men annars var det bara vi. Ja, jävlar vilken kväll.
Idag har jag i alla fall gjort en lång intervju med den andra mest efterfrågade spelaren, kommer upp under morgondagen. Bajen körde bara ett pass, det i förmiddags och sen hade dom teori nu på eftermiddagen.
Nu ska vi hur som helst iväg och käka, mors!
Arrivederci Sinan!
21.34 Restaurangen
Sitter på hotellets restaurang. Tjejerna och killarna som gått utbildningen för att bli reseledare har haft någon typ av galamiddag här nu under senaste timmarna. Nu sitter jag mitt ibland dom med en öl och skriver på en intervju som jag ska göra imorgon med Israelsson. Ibland bryr man sig om skitsaker i livet, ibland bryr man sig om det som faktiskt betyder nåt på riktigt.
Hur som, Sinan-gate har ju rullat ända sedan vi lämnade Sverige. Jag vet inte om det är bra eller anus att vi inte skrivit någonting här men jag vet att vi aktivt valt att inte kommenterat det. Vi frågade om Sinan redan när vi stod på Arlanda men har aktivt valt att inte lyfta frågan eftersom vi inte har vetat hur den ska sluta. Nu fick vi höra om Varberg för ett par dagar sedan och kände att det inte var läge att kommentera någonting förrän det var officiellt, vilket det nu är.
Sinan Ayranci kommer att spela i Varberg kommande år och indirekt vara just direkt konkurrent med Hammarby Fotboll. Vad jag tycker om det? Fantastiskt! Bajen och Sinan har inte varit en bra kombination sen någon vecka efter att han faktiskt blev klar för Hammarby. Man kan hävda att 2011 var ett bra år men man kan också se till det faktum att det var ett uselt år för Bajen och att Sinan var den enda som gjorde sitt jobb.
Vidare kan man se att Sinan kanske borde ha jobbat sig in i laget sedan Gregg försvann men det är ganska lätt att förstå att allt hopp till Hammarby som klubb redan var utbränt. Vilket må vara trist men inte världsomvälvande.
Hur affären ser ut vet vi inte, vi vet heller inte om han kommer att ha möjlighet att göra mål på Bajen under 2014. Det vi vet är att en, fortfarande, ung spelare hade nåtts väg ände i Hammarby för ett par år sedan och enbart ville prova vidare någon annanstans. Samtidigt älskar vi en klubb som inte älskade spelaren i fråga, alla lösningar är fantastiska.
Jag önskar Sinan lycka till och jag hoppas att ni gör detsamma.
Alla är Bajare
16.41 Köket
Hade städerskor här för första gången sen vi kom hit. Man kan väl säga att det fanns en del att göra, vårt rum fungerar som nån typ av fritidsgprd för vuxna Hammarbyare. Fantastiskt! Mycket kan man säga om oss men speciellt städade har vi väl aldrig gjort oss kända för att vara. Skönaste var hennes reaktion när hon frågade hur många som bodde här. Jag svarade 2 stycken och den blicken var inte direkt svårtolkad.
"Typiskt svenskar, grisa ner. Och hur fan kan dom bara bo två i ett rum för 7 pers? Satans turister." Ish.
Blivit en ganska splittrad dag men jag, John och Peter drog till Gefles hotell, resultatet kommer eventuellt under kvällen. Sen körde vi till Pizza Hut, åt mat för de kommande tre dagarna och sen vidare till spelarhotellet där Banda låg och stekte rutinerat vid poolen. De enda spelarna vi träffade var Hopf och sen hela maffian med Batan, Kennedy och Nahir. Flibben och Anna satt och pustade ut efter mycket jobb och Rennie bjöd på dansshow från sin balkong.
På vägen tillbaka stanande vi till på en restaurang som man tydligen alltid ska till när man är härnere, Paulas. Bredvid Paulas ligger förmodligen Ayia Napas mest välsorterade spritbutik. Om ägaren håller på Hammarby? Det kan man säga.
Mellandag
09.38 Sängen
Vaknade okristligt tidigt imorse och låg t o m och tittade på SVT´s något sovjetinspirerade Go Morron Sverige eller vad dom nu kallar det. Med Sovjet-inspirerat menar jag att det ligger en ganska trött känsla kring hela programmet, gästerna känns ganska trötta och studion ser extremt trött ut Nej, där är TV4 ljusår bättre.
Hur som, joggade över till frukosten och tryckte i mig av allt jag kom över. Det sämsta när jag har varit på semester är att jag vant kroppen vid att käka mycket frukost, något jag aldrig gör hemma alltså. Så när jag väl kommer hem är jag så in i helvete hungrig men har aldrig något i kylen. Avgå.
Inga fotbollspass att rapportera kring alltså och heller inga intervjuer inplanerade för den här dagen. Som jag skrev igår så ska jag&John ta oss upp till Gefles träning och snacka med ett par personer varav den ena har starka Bajen-kopplingar. Den andra är mer än rolig grej för mig sett till vart jag kommer ifrån.
Ikväll är sista kvällen för det något upphaussade reseledargänget som är här på utbildning. När jag snackade med ett par av tjejerna igår berättade dom att det var avslutningsfest på hotellet ikväll. Det handlar alltså om 25-30 tjejer i 20 till 23 års ålder. Kan bli stökigt om jag drar med mig hela den här ligan in där. Eller i och för sig, det blir nog stökigt om jag bara tar med mig foto-Peter till och med!
Hörs!
ALDRIG MER CYPERN!
21.14 Köket
Alltså det där citatet. Det sitter kvar i en som en dålig fylla längs med folkungagatan en söndagsmorgon. Bortsett från det där med att huvudet pulserar, att man tänker att man "aldrig i helvete ska dricka igen" och att man tror att livet är på väg att ta slut. Tvärtom så fungerar Nannes numera klassiska fras som ett ställningstagande till det vi upplevt de senaste åren.
"Vi ska aldrig i helvete åka till Cypern igen. Det är under vår värdighet."
Lite så känner jag att han innerst inne menar och jag gillar det något så förbannat mycket. Ända sedan första träningen har han ältat planernas icke tillfredsställande kvalitet, för att uttrycka sig något så när politiskt korrekt, och det är citatet är någon typ av kronan på verket av hela den inställningen. Det känns som gräddet på moset av all sågning av de fotbollsmässiga förutsättningarna. Det är som att han lagt löken på den lax som bestod av hårda, ojämna och värdelösa fotbollsplaner på Cypern. För det älskar jag honom. Det räcker väl så.
Hur är kvällen annars då? Jo då, Banda var här på tennisbanan och tryckte till Flibben i tennis för andra kvällen i rad. Samtidigt satt vi, som faktiskt bor på det här hotellet, och käkade middag i närheten av spelarnas cribs. Nu sitter jag, Rainer och John i vår lya och slickar såren efter en hyfsat hektisk dag. Kanske blir det en grogg till middag. Kanske blir det två.
Klart är att det inte blir någon betydande mängd tid med spelarna under morgondagen i alla fall. Merparten har mindre skavanker och åkommor efter den bisarra matchen mot FC Mika så alla eventuellt planerad fotbollsträning blir omvandlad till fys. Med andra ord har vi inga som helst officiella uppdrag att hänge oss åt under hela onsdagen. Men jag och John har en grej på gång hos Gefle imorgon så vi räknar med att ta oss till deras träning vid 11 åtminstone.
I övrigt får vi väl se vad denna partystinna sommarstad har att erbjuda i februari. I värsta fall får vi väl utmana pensionärerna på en riktig jävla omgång av boule!
Hörs!
Gustaf
Twitter: @ggranqvist
Stekhett!
11.48 Solstolen
Värmen… det gick åt 80 liter vatten på Sveriges första träning.
Albert Svanbergs fantastiska citat från världens bästa VM-krönika alla kategorier. Alltså det är ju inte 40 grader och matchen ska inte spelas på någon arena där Tyskland kollapsat och nästan tappat en ledning med 3-0 mot Sydkorea. Men det är varmt där inte vinden kommer åt. Så mycket ska ni ha klart för er.
Nanne sa under träningen att vi inte ska förvänta oss nåt bra spel, planen är för dålig, vilket han rimligtvis har rätt i. Det är vågigt, gropigt och studsigt precis som jag skrev igår men samtidigt är det riktigt gräs och det luktar fantastiskt gott.
Foto-Peter är ju på plats nu! Och bortsett från att han vill slå av hatten av folk vi passerar med bilen på väg till träningen, så tar han sinnessjukt många bilder. Och det är inte bara kvantitet, det ska dessutom vara kvalitet. Personligen känns det som ett ok som släppt från mina axlar när ni inte behöver se min minst sagt lindriga foto-talang. Man kan t o m gå så långt som att säga att den är obefintlig.
Vad gäller tekniken inför matchen så verkar det som att Kent lyckats hitta en fungerande lina för att köra radio, fantastiskt. Men det är rent ut sagt patetiskt att vi inte kan sända Webb-TV bara för att nätet är för dåligt. 2014. I EU. Ruttet!
I skrivande genomlider jag ett potpurri av usla youtube-klipp och låtar som Peter dirigerar. John verkar inte lida det minsta medan en annan funderar på när nästa flight går härifrån.
Hörs!
Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
Matchdag!
09.24 Sängen
Men herregud, här ligger jag utslagen på sängen som en nyligen nedsparkad fotbollsspelare som grinar illa. Jag har inte fått nån smäll dock, möjligtvis en gastronomisk sådan. Eller ja, gastronomisk var väl att ta men vi har hur som helst käkat frukost i form av buffé. Och när man käkar buffé är enda målet att vara så mätt att man behöver färdtjänst för att ta sig från matsalen. Det är det jag ligger och lider för nu, jag fick ingen färdtjänst, så dom 50 meter jag hade till hotellrummet kändes som backträningen man genomförde som aspirerande fotbollstalang när man var 14 år. Typ.
Hur som, buffén fick reda på att vi fick gratis hela veckan så sent som igår, egentligen skulle den kosta extra. Jag vet inte hur mycket Ving älskar oss men jag älskar det faktumet att dom uppenbarligen gör det. Fantastiskt är bara förnamnet! John är däremot säker på att det inte kommer få vara så här bra hela tiden, att det någon gång kommer och biter oss stenhårt i ändalykten. Vädret över alla förväntninar, hotellet i klass 5-miljoners lägenheterna i Stockholm och minsta möjliga teknikstrul.
Nu ska vi dra oss upp mot planerna och se på en, troligtvis, lättare träning. Förmodligen så är det bara de spelare som inte är tänkta att starta under eftermiddagens match som kör. Men matchen är alltså 14 svensk tid och det är radiosändning som gäller om allt går i lås.
Hörs!
Gustaf
Mondays in the Sun
22.37 Soffan
Allright, nu ska alltså alla vara på plats. Styrkan, komplett som den är, består av mig, John, Pajas, Micke, Rainer, Peter och Kent. För att klargöra en sak redan nu så är alltså jag och inte Kent inte släkt. Alltså inte någonstans, det finns inte en endaste liten brylling som vi kan koppla ihop oss själva med. Vad jag vet ska tillägas.
Vad gäller rumsfördelningen så löste Ving det utan att vi ens han blinka, skrika avgå och hävda att domaren var mutad, det fanns redan två rum till förberedda. Så jag och John fortsätter att dela radhuslägenhet och mitt sovrum får förbli ostädat för jag kommer inte att behöva dela det med någon. Det är dom små sakerna som gör det, som man brukar säga.
Ikväll har jag, precis som utlovat, gått igenom hela intervjun med Johan Persson från tidigare idag. Efter att ha lyssnat igenom allting, backat ett par gånger, lyssnat någon gång till och sen backat ungefär 10 sekunder var 3e minut så finns den nu transkriberad. Ni vet, det som finns på ljud finns även i text. Ibland önskar man att man höll på med radio. Men hur som helst, intervjun blev 7 sidor i ett worddokument och efter ett par väl använda saxade hörn här och var så blir den nog sådär lagom lång att vi kan kalla den en "lång intervju" som Aftonbladet och Fotbollskanalen brukar skryta om. Med skillnaden att den här intervjun faktiskt ger någonting. Kort sagt kan jag säga att Johan Persson inte bara verkar vara den innermittfältaren vi saknat senaste åren, han ÄR den innermittfältaren vi stått och skrikit om. Både som spelare och person.
Väl mött!
Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
Nästan full styrka
17.50 Vardagsrummet
Så var då dagens träning rapporterad och avhandlad. Just nu sitter jag och John vid varsin dator i vardagsrummet i vårt nybyggda hotellrum. Eller ja, hotellägenhet ska man väl ärligt säga. Micke kom fram igår efter en safari genom Cypern och nu är han och Pajas och hämtar upp resterande från flygplatsen. Det som återstår att se är hur hotellet löst det med hotellrummen. Rent teoretiskt sett får vi plats alla sju i de två rum vi har. Men magkänslan säger att dom kommer hosta upp ett rum till. Bara för att.
Dagen har till största del gått åt att färdigställa och genomföra den första riktiga intervjun. Den folk och fä verkar mest nyfikna på, Johan Persson, var också den som jag idag satt med i knappt en timme. Frågorna handlade om allt från Tollarps IF till målsättningen med årets säsong. Räknar med att publicera det mastiga alstret runt 09 imorgon bitti.
Imorgon är ju för övrigt en alldeles speciell dag redan som det är. Då är det ju nämligen dags för första träningsmatchen härnere. För motståndet står FC Mika. Kastade ihop en text om klubben som väldigt få känner till som läggs ut nu under kvällen.
Första stoppet; en liten, liten grogg.
Väl mött!
Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
Träningsfri förmiddag
09.56 Terrassen
Har ni förstått hur bra väder det är här? Inte? Okej, då är det inte mer än rätt att jag försöker beskriva det för er. För enkelhetens skull tänkte jag att vi tar oss igenom en dag under #Cypern2014. Ni vet, från morgon till kväll. Så, låt oss börja med de första bilderna; morgonen!
Först och främst, lägg märke till hur snyggt bilderna kommer med. Jag knäckte hela verktyget på mitten och visade vem som bestämmer. Eller ja, ni vet jag spenderade 5 minuter på att faktiskt lära mig hur man gör. Gott så. (Rättelse! Det gick inte alls. Fan.)
Men det ni ser ovan är hur som helst vad som möter oss varje morgon. Direkt utanför verandan är det en boulebana som är milt sagt överbefolkad på människor med strumpor i sandalerna och till största del flyr landet varje vinter för att hänga här nere. Jag har fått för mig att den här banan är av det bättre slaget folk verkar på riktigt vallfärda just hit. Det är lätt att nonchalera planen som lite grus och några plankor runt om. Men jag känner att mitt profesionnela boulekunnande är lite under nivåerna för att bedöma det.
På bilden till under är det ju egentligen inga konstigheter. Tre bajare som käkar frukost i februari på en veranda på Cypern. Ibland befinner sig livet på en pinne och jag antar att det är så här det känns.
Yours truly! Så här ser luncherna ut. Mellan träningarna är det bara snabbt hem till hotellet för att skriva det som ska skrivas och ladda upp de bilder som ska laddas upp. Just ackompanjemanget med en kall, lokalt bryggd öl skapar hela den där extra finishen som gör att ni andra rimligtvis blir ännu mer avundsjuka. De här stunderna, just efter träningen och man sitter med datorn, är helt fantastiska.
Någonstans när man precis blivit klar och börjar fundera på om man ska slänga upp sin blekfeta kropp på en solstol, så är det dags att åka till nästa pass.
När eftermiddagens pass är slut rör vi oss hemåt igen. Då brukar utsikten vara rätt okej. Alltså, den är rätt okej.
Väl mött!
Gustaf Granqvist
Twitter:@ggranqvist
Lasse Winnerbäck-stad
23.51 Hotellet
Det börjar närma sig läggdags här nu. Hela vintern har jag gått hemma och gnällt på att det tandläkargråa vädret gör att man är så trött. Tro fan att man är precis lika färdig även när solen lyser på en och d-vitaminsnivåerna slår i taket 12 gånger om. Jag antar att man acklimatiserar sig precis som man gör när våren gör intåg på södermalm. Troligtvis den bästa perioden under hela året.
Men innan jag borstar tänderna, dunkar igen dörren till sovrummet och drar täcket över huvudet tänkte jag att det var läge att ge er en områdesanalys. Eller ja, analys och analys, kanske mer ett konstaterande kring vad det är för ställe vi just nu befinner oss på. En bild säger som vanligt mer än 1000 ord men jag har inte lyckats ta dessa bilder än. Det finns liksom inget motiv som räcker till, ingen av dem jag tagit ge en tillräcklig förklaring till hur man faktiskt upplever den här staden/byn/hålan i skrivande stund. Det är som hämtat ur en usel skräckfilm. Det känns som en spökstad. Det känns som en stad hämtad ur en låt av Lars Winnerbäck. Som Riga fast utan allt folk.
Jag menar inte att allt är stängt, för det är det, men det är själva rörelsen i ens omgivning. Man möter extremt lite folk på gatan, ser väldigt lite människor på de restauranger som faktiskt är öppna och man får ingen relation till själva platsen överhuvudtaget. Det är som att det var fullt med folk för fem minuter sedan men sen bestämde sig alla för att det fick vara nog. Som att det dags att ge upp helt enkelt.
Och kanske är det vad folk gör när säsongen är över och hösten gör sig påmind. Man ger upp helt enkelt, låser dörren och flyr landet fortast möjligt. Jag kan inte bestämma mig för om jag blir imponerad över självinsikten eller bedrövad av att en stad kan leva upp så mycket under några månader för att sedan dö ut fullständigt. Men jag har en känsla av att när jag kommer hem så kommer jag uppskatta faktumet att McDonalds ändå är igång året om.
Oavsett dyngpackade svenskar på charterresa eller inte.
Skymning på Cypern
18.19 Hotellet
Så natten smyger sig på som man poetiskt brukar säga. Nu är vi inte direkt poetiska i det här gänget, snarare tvärtom. Vi har det så sinnessjukt bra att jag nästan skäms för att skriva det. Ett fantastiskt hotell, bra väder och närmast möjliga umgänge med laget som man avdyrkare oavsett vilka som tar på sig tröjan. Bortsett från Blomqvist då. Och ett par till. Ibland blir det fel, det är väl så det är.
Hur som helst, idag har det dragit igång på allvar. Vi har sett två träningspass med, ja låt oss säga varierande, kvalitet men där ändå intensiteten är något som jag förundras över. Mina tidigare erfarenheter, som visserligen sträcker sig ganska kort tid tillbaka, är att det varit sisådär med den biten Gregg var en diktator men ingen kände att dom ville överprestera på träning, B&B (Borken&Blomqvist) känns det som att ingen riktigt förstod och Dennerby var generellt sett en mysig jävel. Det är alltid lätt att hävda att det "ser så mycket bättre ut" och att alla " verkar ha så fruktansvärt roligt ihop, stämingen är oerhört god." Därför älskar jag nedanstående foruminlägg;
Men är det något ni ska ha klart för er, vilket det rimligtvis är, så är det att nivån på träningen är så mycket högre än någonting jag sett tidigare av Bajen-träningar. För missförstå mig rätt, fotboll spelas på olika nivåer och vilken nivå Bajen håller vet vi inte förrän i oktober någon gång, men det är fortfarande något som känns väldigt spännande. Utrensningen verkar ha gjort extremt gott sett till kvalitén på spelarna och de spelare som kommit in håller alla den nivå som krävs för att lyfta den här extremt älskvärda föreningen till nya höjder. Eller nygamla.
Minns ni hur det var förra året? När Kennedy var skadad? Och vi höll tummarna varje match för att han skulle vara tillbaka? Jag säger inte att vi kommer klara oss så extremt mycket bättre i år om oturen skulle vara framme igen. Men det jag tror är att skillnaden mellan ett Kennedy-Bajen och ett Skadad Kennedy-Bajen inte är lika stor. Det, om något, får i alla fall mig att tro på någonting bättre än förra året. Sen vad det nu är värt är det ju ingen som vet.
Det jag däremot vet att jag inte mår bra av lag som är för beroende av enskilda spelare. Det är ett som är säkert. Dessutom är jag fullständigt säker på att den tydlighet som Kennedy pratar om är på riktigt och inte bara streck på en taktiktavla. De strecken kan vem som helst rita, det är kompetensen i att föra över det till matchspel som gör skillnaden mellan framgång och nederlag. Det är de strecken som är skillnaden mellan Jesper Blomqvist och Kurt-Arne.
Nanne har något på gång, det känner hela Cypern!
Första morgonen
09.17 Sunwing Sandy Bay Beach
Att säga att vi vaknade med ett ryck vore att ta i. Vi fick besök från utsända från UNT och Gävle, blev sittandes uppe till strax efter tre inatt. Men vakna är vi och nu är det bara att börja röra sig mot träningsplanerna. Förhoppningsvis får vi en ordentlig genomgång av schemat nu direkt så vi har stenkoll på när vi kan planera in de olika grejerna vi vill göra. Det finns sjukt mycket bra idéer och förhoppningsvis går allt att genomföra.
Vi hoppas även att få en presentation nu under morgonen med tanke på att det är så sjukt många nya spelare som vi inte har någon relation till. Troligtvis blir det inga som helst problem, vi småsnackade lite med flertalet spelare igår och alla verkade vara på bra humör!
Men som sagt, kort uppdatering och nu drar vi mot planen.
@ggranqvist
På plats på hotellet
23.14 Sunwing Sandy Bay Beach
Så då är vi äntligen på plats. Första strulet hände redan på folkungagatan då skribenten själv hade glömt plånboken. En snabb u-sväng och ett par välriktade gliringar senare så var vi ändå på väg mot Arlanda. Väl där sprang vi på laget det första som hände. Sen tidigare visste vi att Sirius skulle hit men väl i avgångshallen fick vi även se ett allsvenskt motstånd som Bajen redan tvålat till i år, Gefle. Alla lyckades checka in sitt bagage, ta sig igenom säkerhetskontrollen och boarda planet utan några problem alls. Det enda som strulade var att Cypern tydligen inte skulle kunna ta emot oss i tid så vi lyfte ganska exakt 30 minuter senare än planerat men det var inget som framkallade några direkt sura miner.
När vi sedan tagit oss till Cypern hade vi inte bara fått våra väskor utan även en oerhört charmagnt vän i Nisse från Piteå och dessutom ett par bajare till som reste med samma flyg. Nisse från Piteå var en rutinerad Cypern-resenär och vi räknar med att han dyker upp till matchen på tisdag. Hyrbilen plockades ut och visade sig vara i fel storlek. 7 personer och bagage betyder uppenbarligen inte samma sak på Cypern som i Sverige. I den bilen vi fick först hade vi absolut fått in 7 personer men däremot hade det bara rymts en mindre handväska som bagage. John och Pajas styrde upp det och sen var vi på väg mot Ayia Napa.
Efter diverse taxiverksamhet, en bättre meny på Gyllene Bågen och ett stopp för det nödvändigaste upp till rummen var det dags att checka in. För att kunna göra den här resan får vi stöd från Bajare som jobbar på Ving, vi kan milt sagt säga att jobbet är väl utfört. Rummen har dubbla sovrum och toaletter, är helt nybyggda och obebodda. Det är, så att säga, nästan larvigt bra.
Nu återstår det bara lite häng på rummet den här kvällen, vi jobbar ju med en timme extra mot Sverige. Så John har blandat dricka på det sättet John blandar dricka och nu är vi rätt tröttkörda. Imorgon väntar första träningspasset vid kl 10 och sen det andra vid 15, rapporter kommer så klart så fort möjligheten ges.
Vi hörs!
Gustaf
Twitter: @ggranqvist
Avresa
09.00 - Sågargatan, Södermalm
Så då börjar det närma sig. Jag vill kalla det mitt livs största äventyr så här långt men jag vet inte om det räcker. Jag har, tack vare den här fantastiskt underbara sidan, fått möjligheten att följa laget jag haft med mig sedan födseln under en hel vecka. På kortast möjliga avstånd. I bästa möjliga väderlek. Det är inte bara en ynnest, det är ren och skär förbannad lyx. För er som vet vem jag är så kanske ni eventuellt kommer ihåg att jag inte valde Bajen, Bajen valde inte ens mig. Det var min farbror som genom sina två säsonger i den grönvita tröjan under 80-talet såg till att det inte var så mycket att välja på när jag väl kom till jorden. Det är få saker som jag är tacksam för idag.
Men nog om mig, det tror jag ni håller med om allihop, för 14.30 lyfter planet från arlanda ner till Cypern. Jag har ett par ordentliga intervjuer som jag redan förvarnat om att jag vill göra. Förhoppningsvis kan man få till ytterligare någon av det längre slaget men framförallt kommer jag att notera allt jag ser som ni kan tänkas vilja veta. Vissa saker blir egna artiklar, vissa saker hamnar kanske i ett blogginlägg. Vissa saker kanske bara blir en mening i en helt annan text.
Det viktiga är att ni känner att ni får reda på allting av värde under den vecka som Bajen spenderar utanför Sveriges gränser.
Jag kommer att ha jävligt roligt och jag hoppas ni vill hänga på och dela den glädjen så gott det går!
Väl mött!
Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist