Darijan Bojanic, artist och anti-hjälte
Det finns många olika typer av fotbollsspelare. Det finns spelare som är kraftfulla, tekniska, snabba eller målfarliga. Sedan finns det spelare som är artister, som alltid verkar ligga steget före alla andra på plan och som gång på gång hittar den där briljanta lösningen som ingen annan ser. Du vet den där spelaren som får det svåra att se otroligt enkelt ut och som man kommer på sig själv med att sitta och gapa med öppen mun åt när denne utför sina tricks på plan. En Darijan Bojanic helt enkelt
För att Darijan är en artist råder det ingen tvekan om och det har han alltid varit under sin karriär. Lite missförstådd och kanske inte alltid den som varit den spelare som jobbat hårdast på en fotbollsplan. Killen som bara vill spela fotboll och älskar varje minut av det och kanske inte fysträningarna lika mycket.
Men någonting hände under 2018 i Helsingborg. Helt plötsligt kändes det som att Darijan äntligen insåg vad som krävs för att hitta stabiliteten i sitt spel, att det faktiskt krävdes lite hårdare jobb om han inte för alltid skulle bli den där lovande killen som alla väntar på att han skall slå igenom men som aldrig gör det. Istället för att åka in och ut i diverse lag var han helgjuten i Helsingborgs startelva där hans kreativitet och fantastiska högerfot firade så stora triumfer att han utsågs till Superettans bästa spelare 2018.
Passande nog, för Hammarby, så var Darijans kontrakt på väg att gå ut i Helsingborg och givetvis hade Jesper Jansson stenkoll på honom och hans säsong 2018, gammal Helsingborgare som han är.
När han sedan presenterades som Hammarbyspelare var det få av oss supportrar som visste vad vi hade värvat, att den där lite småmulliga blyga killen skulle komma att bli Allsvenskans överlägset bästa spelfördelare 2019. En Grön-Vit Andrea Pirlo i vardande.
Starten i Hammarby var lite trevande och Stefan Billborn ville spela Darijan på vänstermittfältet för att ge honom ännu bättre betalt för sina offensiva egenskaper, men det ville inte lira riktigt och det syntes att han inte trivdes i positionen. Om jag får spekulera så tror jag också var så att den gode Stefan var lite tveksam till Darijans defensiva egenskaper då han tidigare haft spelare som Jeppe och Junior där, spelare som springer mycket och vinner mycket boll. Men med facit i handen kan man lugnt säga att Darijan har bevisat att det är på det defensiva mittfältet som han hör hemma på. Och som han gör det.
Jag har inte, sedan Kennedys storhetstid, sett en sådan talangfull spelare, som har en sådan fullständig kontroll över en hel fotbollsplan och som slår ”crossbollar” på 40-50 meter med samma självklara enkelhet som en passning på tre meter, och som kan hitta den där lösningen som ingen annan ser som bryter motståndarnas försvarslinjer och därmed ger det utrymme som Hammarbys offensiva spelare behöver för att hota på allvar.
Hammarby har denna säsong, på 27 omgångar, stänkt in 67 mål och jag kan lova att Darijan ligger bakom många av dem, något som kanske inte alltid syns i skytte- och assistligan då han ofta står för andraassisten, den som ofta öppnar upp motståndarna.
Jag tänker gå så långt att säga att om Darijan hade spelat i Hammarby under 2018, i nuvarande form, så hade klubben haft två SM-guld nu, så viktig är han för Hammarbys spel 2019. Under sommaren och hösten 2018 saknade vi någon som kunde bryta mönster då motståndarna ofta tryckte ihop sig centralt och vi fick anfalla på kanterna med inlägg mot en ensam Nikola Djurdjic.
Visst visar någon slags statistik att vi egentligen var bättre under sommaren och hösten än under våren, något som jag inte håller med om då spelet, som jag såg det, ofta var krampaktigt under den perioden då då det inte längre fanns ytor för spelare som Hamad och Tankovic att operera i. Jag fann mig ofta att fundera för mig själv varför vi inte flyttade upp Björn Paulsen när vi öste in inlägg mot en i stort sett ensam spelare.
Min poäng är att om vi hade haft Darijan i laget då så är jag helt övertygad om att han hade hittat lösningar i matcher där vi inte hittade rätt i och slagit den där passen som öppnar upp allt, vilket i sin tur hade renderat i fler mål och fler poäng än de 58 vi stannade på.
Men det som jag tycker kanske är det allra skönaste med Darijan är att han är en sorts anti-hjälte, en kille som inte gör någon hemlighet av att han älskar att smyga omkring i sina mjukisbyxor, sluka en pizza, ta en snus och game:a lite, alltid med den där luriga blicken i ögat. Det är faktiskt ganska mycket Hammarby över honom, som en av de där gamängerna som spelade i Grön-Vitt i svunna tider, en sorts spelare som man trodde att det inte längre fanns plats för i den allt mer fysiskt orienterade toppfotbollen. En gamäng, som, om han blir kvar en längre tid i Hammarby, har chansen att bli en riktig legend i Hammarbys historia och oändligt älskad av oss Bajenfans.
Darijan Bojanic har kontrakt t.o.m. sommaren 2022 och det är i alla fall min förhoppning att han kommer att spela ut det kontraktet till att börja med. För det kommer att bli svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en spelare med liknande egenskaper som honom i en liga som Allsvenskan.
Jag har sparat det allra bästa till slutet och det är att han faktiskt har ännu mer att bjuda på och då speciellt när det gäller målskyttet. För de av oss som har haft förmånen att bevittna ett flertal av Hammarbys träningar kan vittna om att Darijan har ett enormt tillslag på bollen när han skjuter och då med både kraft och precision.
Men det sparar han till 2020 för man kan ju inte visa alla sina kort på en gång som Darijan själv skulle ha sagt.
